vecka 22 - Achtung baby

I helgen har vi varit i Berlin. Det var väldigt trevligt - lyxigt hotell, god mat och shopping. För delar av familjen i alla fall. Micke shoppade kläder eftersom han har sin vanliga figur. Jag köpte tre vykort och en kaffe latte eftersom jag inte har min vanliga figur. Men man ska inte klaga i sitt välsignade tillstånd! Micke förundrades även över hur ofta jag behöver uppsöka toalett och jag har nog själv inte riktigt tänkt på det, men när man går på stan blir det väldigt påtagligt.

Det var ju tur att vi fick spendera lite kvalitetstid tillsammans, för nu har Micke blivit skickad till Sibirien. Eller Moskva i alla fall. Han kan inte komma hem i helgen eftersom det inte går att resa in i landet igen så Bruno och jag får underhålla oss själva i helgen. Istället för att deppa ihop alldeles så har jag tänkt ta tillfället i akt att faktiskt vara helt ensam i lägenheten (Bruno märks ju inte så mycket än så länge). Tänk, det kommer det inte bli många tillfällen till det sen!

Vad är normalt?

Idag har jag och Bruno varit hos barnmorskan. Allt såg normalt ut. Bruno hade hjärtljud på 150 slag i minuten och magen var helt normal. Mitt blodvärde var fortfarande exceptionellt högt och blodsockret var normalt. "Du äter då inte en massa onödigt socker" sa barnmorskan. Och nej, det gör jag faktiskt inte, godissuget har minskat. Helt onormalt för att vara mig. Cilla tycker det är ett större mirakel än graviditeten och jag är faktiskt benägen att hålla med.

Jag fick frågan från en kollega om jag har fått några matcravings och det vill jag nog inte påstå. Lite mer sugen på juice och mjölk kanske, men det är nog det enda. Och blodpudding förstås. Vilken delikatess, fantastiskt gott med stekt äpple, lingonsylt och mjölk som tillbehör! Igår åt vi det som middag och Micke konstaterade att det var nog den billigaste födelsedagsmiddagen han ätit. 12.50 kr per person kostade väl kalaset. Men vi får väl fira mer extravagant när vi är i Berlin i helgen.

Jag höll nästan på att svimma när min kollega berättade vad hon ätit när hon var gravid. Hon drack 3 liter mjölk om dagen, och var tvungen att kliva upp på natten för att dricka direkt ur paketet (glas fungerade inte). Utöver detta tuggade hon frenetiskt på tandpetare i trä (bara runda, platta gick inte och helst med mintsmak). Till och med när hon åt var hon tvungen att avbryta måltiden med jämna mellanrum för att tugga på sina tandpetare. Så lite sug efter blodpudding känns väldigt normalt.

vecka 21

I helgen var vi på Eric N's trevliga 30-års fest. Allt var som vanligt, förutom att jag var nykter. Kronzell blev orimligt berusad och Patrik försökte få hem honom men fick överge honom i korsningen vid Hornsgatan. Han överlevde, utan jacka till trots. Jag och Bruno tvingades bugga med en frenetisk Stefan Tengvall, Bruno låg blixtstilla i flera timmar efter det. Stefan blir nästan aggressiv när han dansar och man får konstant feedback hur man presterar. Vid 01.30 hade Micke tagit så många glas att han ville åka hem. Han slocknade på sängen och jag fick ställa ut hink ut i fall att, och lägga mig på soffan för att Bruno inte skulle skadas av alkolholångorna. Helt plötsligt började insåg jag att ett sådant där andningslarm för spädbarn skulle man ju köpt för en sisådär 10 år sedan. Då hade jag sluppit oroa mig för att Micke helt plötsligt skulle sluta andas i sitt delirium. I går hittade vi helt oväntat en lägenhet i ett 60-tals hus på Gästrikegatan. Ingen sekelskiftscharm, men herrejäklar vad praktisk. Med nytt kök och lite förändringar av vardagsrum så kan det nog bli bra. Så nu blir det budgivning!

Vecka 19

Nu är det inte bara jag som känner hur Bruno puffar. Numera går det även att känna för utomstående som har lite tålamod. För h*n är ganska svårflörtad och sparkar helst inte när Micke ska känna. Igår så badade Bruno och jag och då kunde man till och med se hur magen vibrerade till av buffarna. Magen börjar bli rätt stor nu, men det är fortfarande ingen som spontant vågar komma fram på jobbet och fråga. Det skulle kunna vara tidernas wienerbrödsfrossa också.

Presstop - ny bild!

Titta här! En ny fin-fin bild på Bruno! Allt ser jättebra ut - hjärna, hjärta, urinblåsa, njurar, ryggen, fingrar, tår...men vem kommer uppnäsan ifrån? Vi fick även bekräftat att det är ett mycket aktivt barn, det är tydligen inte vanligt att man känner barnet sparka flera gånger om dagen redan i vecka 18. "Den är inte stilla en sekund" sa barnmorskan och vi kunde häpna se hur h*n boxade runt. Här hade jag dock en förhoppning att Mickes filbunke-gener skulle dominera, men icke. Enligt kontroll med mamma Gittan så var jag ett livligt barn så den brås väl på mig, men det är inte det sämsta. Det blev ju folk av mig med.

Barnmorskan såg förmodligen även om det var en han eller hon, och frågade lite ledande "Är det inget mer ni vill veta?" Men nej, det vill vi inte... Vi vill vänta till den 6 mars (+/- 2 veckor) som blev den nya utsatta tiden!