Ändrade planer

Idag skulle vi ut och titta på Kim och Alexs nybyggda hus i Vallentuna tillsammans med Marie och Janne. Det blev inte så. Först kom ett sms från Kim som blivit sjuk och som hade fått spendera kvällen på sjukhuset, stackarn. Några timmar senare kom ett sms från Marie och Janne som lite oväntat blivit föräldrar till en liten tjej tidigare än beräknat (hurra, hurra, hurra!). De hade alltså annat för sig än att luncha med oss.

Vi tog istället bilen ut till Stortorp och badade och åt middag. Att bada är nog Folkes favoritsyssla just nu. Han spatserar rakt ut i vattnet, utan att tveka, och sparkar i vattnet och frustar som en liten flodhäst. Efter badkuren så åkte vi till Maxi i Nacka (superfin butik!) och köpte bland annat 20 liter välling och 250 blöjor. Jo, jo, man passar på när man ändå är ute och åker.

Annars då? Jo, Folke går rätt bra nu, ibland sviktar balansen och det blir lite ostadigt. Ett nytt ord som Folke faktiskt säger ganska tydligt är "klocka" . I fredags var Jens och Jonas här och då pillade han på deras armbandsur likt en girig liten skata och upprepade "kooocka" "kooocka". Efter det så ägnade han sig åt att sparka Jonas ur soffan.

Varje kväll när Folke somnat så tittar jag och Micke till honom med jämna mellanrum. Man kan liksom inte låta bli för han rör sig så mycket i sängen och man hittar honom i olika hörn varje gång man kommer in. "Kom och titta på gubben!" ropar man och så står vi där och tittar på när Folke ligger som en stor, fluffig nallebjörn i spjälsängen. Jag brukar böja mig ner och lukta lite på honom, allra helst så skulle jag vilja lyfta med honom in i vår säng och gosa ännu mer. Det har dock Micke förbjudit efter ett misslyckat försök som slutade med att Folke vaknade och var arg som ett bi tills han fick ligga i sin egen säng igen. Så jag får nöja mig med att snusa Folke i håret och vänta på att han ska vakna.

Skrovmål i Rålis

Efter jobbet idag så åkte controllergänget in till Rålis och hade avslutning på Hälsosatsningen. Tyvärr vann inte mitt lag, men vi var lika glada för det (nästan...). Hur som helst, nu blev det lite sommarfirande med kubb, rosévin, öl, pizza (för de som lämnat hälsosatsningen bakom sig) eller sushi (för de som fortfarande hyste hopp om badsäsongen). Micke passade på att spela lite golf och lämnade således Folke hos mig och kollegorna. Det gick bra förutom att Folke inte verkade ha några som helst funderingar på något hälsotema. Först åt han en halv pannkaka som Micke skickat med. Sedan fick han syn på snacksen. Han tryckte in ostbågar i munnen och började grymta när han fick tag på några chips. Hoppas inte att morbror Ola (aka Profeten) läser detta, för det slank även ner ett och annat Mariekex. När sedan maten kom så åt Folke upp tre av mina sushirullar och sedan tiggde han till sig vindruvor från Vilgot, som följt med sin mamma och pappa. När klockan började närma sig halv åtta så fick han sin sedvanliga vällingflaska. Han hade nog kunnat äta något mer men vid det laget var picnicfiltarna länsade på mat och smulor. På vägen hem så ringde jag Micke: "Hur har det gått? " frågade han. "Jo, ganska bra förutom att verkade vara hungrig" svarade jag.  "Du skojar? Han käkade säkert fem pannkakor innan vi gick hemifrån" sa Micke. Han är fortfarande en gormand, vår Folke.

Om ni undrar var vi varit...

...så har vi hängt på sommarkollot Knölsvanen. Ett par väldigt roliga men intensiva dagar. Folke har haft det väldigt kul med sina 16 (!) kompisar och premiärbadade faktiskt i havet. Vi som nästan brukar få muta honom för att han ska sitta still ett par minuter i badkaret, inte visste vi att han föredrar ett 15-16 gradigt hav. Det här blir en tradition att hålla i!

Jag tror jag gråter en skvätt

Vad mycket dålig musik det finns. Jag lyckades med bedriften att missa nästan hela Eurovisionspektaklet. Bortsett att jag såg ett bidrag i någon semifinal eller i ett förprogram. När jag såg det tänkte jag: "Det här är det sämsta jag hört, tur att det är Azerbaijans* bidrag och att jag aldrig mer behöver höra på den här urdåliga låten". Men ack så fel jag hade. Det visade sig att många tycker låten är bra, och att det var Arash (med trogen svensk publik) som skrivit eländet. Och nu spelas låten på P3. Är det mina öron det är fel på? Jag vill bara veta. 

*Ursäkta att jag är en smula konservativ, men hör det verkligen till Europa?

Out of bounds

Idag hittade jag en fnissande Folke i det utdragbara skafferiet. Med sig hade han sin golfklubba. Inte visste jag att vi hade ett par 3 hål i köket. 

Senaste trenden

Saker som är kul när man är 15 månader: 

• När man lär sig att dricka med sugrör
• När man kommer på att man kan ta ner en soffkudde, kliva på den och på så sätt ta sig upp i soffan
• Gå runt, runt tills man blir yr

Om man ska vara fin...

Folke är väldigt noga med sitt yttre. På morgonen i badrummet så står han och drar i mina byxor tills han får en egen sminkborste och en rougeburk och sedan sätter han igång och sminkar sig. Det är mest håret som behöver piffas till tycker Folke. Det gäller även när man ska smörja hans torra armar, då hjälper Folke till och kletar lite kräm i håret. Han blir väldigt snygg.

Mammas pojke

Ni har väl inte missat att Folke gillar djur? Alla djur säger "Bäähh, Bäähh" enligt Folke, oavsett om det är en ko eller en and. Förutom hundar som säger "hoff, hoff"

Jag fick...

...ett sms idag. "Att man aldrig lär sig..." stod det som subject med en bild på världens sötaste kaninunge. Det var Millan som redan trillat dit. Tora (3) och Signe (1 1/2) är säkert glada. Men gladast av alla är garanterat Millan (33). Skönt, då blev inte jag först. Millan och jag är ungefär lika irrationella när det kommer till djur. Hoppas Folke börjar tjata snart. 

Oogly Boogly Superstar

Oogly Boogly är jättekul!

Idag har vi Oogly Booglat. Det var väldigt kul tyckte Folke och  jag skrattade så tårarna rann. Åtta barn med föräldrar (eller farmor/mormor) i ett stort färgglatt tält och fyra dansare som växelvis imiterade. Om Folke hade hybris innan så är det ingenting mot nu. Han kröp in till mitten av tältet och började vinka innan spelledaren ens hade avslutat informationen. Övriga barn satt i alla fall still en stund i föräldrarnas knä och pejlade läget innan de vågade röra på sig. När sedan en dansare började krypa efter och härma blev Folke överlycklig. Det var helt otroligt att se hur glada alla barn blev när de insåg att de faktiskt var de som styrde leken. Det måste ha varit något med stämningen för helt plötsligt kröp Folke fram och gav mig en puss. Sedan var det Mickes tur. Och sedan fick en av dansarna sig en blöt puss. Han tackade så mycket för den efteråt. Efter 45 minuter var showen över och Folke applåderade och drack mängder av vatten. Generös som han är så bjussade han sina danskompisar. Det här var en riktig höjdare! 

Oogly Boogly

Egentligen borde man stå på Skansen och vifta med en flagga i morgon. Men vi ska göra det här istället. Verkar störtcoolt tycker jag, hoppas att Folke instämmer. 

Har du en telning mellan 12 och 18 månader? Grattis! Då kan ni gå på Oogly Boogly i helgen, en lek- och dansföreställning där bebisen står i centrum.

Åtta barn åt gången får ta plats i en mjuk hoppborg där fyra dansare ägnar dem sin fulla uppmärksamhet.

– Konceptet har utformats av två britter och grundidén är att dansarna härmar och förstärker barnens rörelser, förklarar Peter Sunesson, producent för Dansstationens turnékompani samt lekledare för Oogly Boogly.

Han berättar att det brukar ta ungefär tio minuter innan det går upp för småttingarna att det är de som styr. Sammanlagt håller leken på i 45 minuter.

Tröttnar inte barnen?
– Nej, de provar sig fram, sitter först i sina föräldrars knän och tar sen ut svängarna mer och mer. Många föräldrar blir imponerade över sina barn: ”Wow, jag som bara sett mitt barn göra saker koncentrerat i fem minuter!”.

Det är viktigt att föräldrarna inte pushar sina barn.

– Här är det barnen som bestämmer men vi vuxna är så ängsliga. Det är lätt hänt att man försöker få sitt barn att prestera. ”Dansa lite nu, som du brukar göra hemma!”
I sin roll som lekledare pejlar Peter Sunesson av när olika barn är redo att vara med.

– Om några hellre sitter kvar hos föräldrarna kommer dansarna och söker upp barnet där, försäkrar han.

Oogly Boogly har spelats ett femtiotal gånger i Sverige (”Vi tar Sverige, britterna resten av världen”) och ingen föreställning är den andra lik.

– Ibland är det grupper som är väldigt lågmälda, ibland blir det stojiga tillställningar. Så vi tar till små knep för att sänka eller höja tempot.

Kommer du ihåg någon särskild gång?
– Det finns alltid små pärlor. Men jag minns särskilt en föreställning när det bara kom en bebis. Hon satt kvar i sin mammas knä men gjorde små ansatser till att resa sig. När hon märkte att dansarna gjorde samma sak satte hon sig igen. Så fortsatte det, någon centimeter i taget i nästan en halvtimme. När hon till slut ställde sig upp, och dansarna med, tittade hon sig omkring jättelyckligt – vilken triumf! Det var nästan så att man hörde stråkar i bakgrunden.

”Oogly Boogly”, Moderna dansteatern c/o Telefonplan, i tältet på torget, t Telefonplan, 5–7 juni 
kl 11, 13 och 15.