Gott nytt år!

Folke firar in det nya året med att känna på sand för första gången. Lite läskigt tyckte han.

Checking in...

Nu har vi vaknat upp i San Diego, vi kom hit igår efter att ha kört highway 1 och 101 ner hit. Vädret var helt fantastiskt när vi kom ner, soligt och 20 grader. På hotellet fick vi världens utsikt över vattnet och Colonado bridge. Efter 5 minuter var dock hela staden täckt i dimma och vi kunde knappt se 20 meter framför oss. Det var tydligen något fenomen som uppstår när vattnet är kallt och krockar med den varma luften. Vi träffade i alla fall Johan P som gjort post doc här i nästan 2 år och han guidade runt oss i stan. Alla amerikaner hade tipsat om "Old town" som var "absolutely fantastic and very autentic" men det visade sig att Johans beskrivning på att det var som en blandning mellan Västerlånggatan och High Chaparal stämde bättre. Sedan blev det middag på en restaurang vid hamnen där man i vanliga fall kan se hela staden och inloppet.

Folkes aptit har tagit helt nya dimensioner här i Amerika. Det kanske syns på honom att han är hungrig i stort sett jämt, för han erbjuds både pommes frites, pizza slices och "kids menu" av servitörerna på restaurangerna. Igår kväll på restaurangen så åt han en hel burk barnmat och ville sedan ha halv flaska välling. Vid midnatt vaknade han och skrek argt tills han fick en flaska till. Klockan 4 upprepade det sig. I stora drag så äter han både på svenska och amerikanska tider, var tredje timme- dygnet runt. Undrar vem som kommer gå upp mest på den här semestern?

"I love America"

I USA gor man ingenting med matta. Skandinaviska, minimalistiska leksaker ar bara for trakiga jamfort med det har. Joe har blivit Folkes nya favorit, inte undra pa nar han ordnar fram sadana har grejer.

Promenad i Newport Beach

Uppdatering fran Huntington Beach

Eftersom vi lamnade en smarre epidmi bakom oss i Vaxjo sa var vi minst sagt nervosa nar vi satte oss pa taget till Kastrup. Men vi kom med flyget och Folke skotte sig utmarkt. I Chigago var det daligt vader och vi holl pa att missa flyget, vi kom springade med Folke pa armen "Are you the Norlanders?" sa mannen vid gaten. Na ja, de ropade inte efter oss pa hogtalarna i alla fall. Pa nasta flight sviktade Folkes talamod nagot, mitt i natten sa hade han trottnat pa att sitta still i mammas och pappas kna. Provningen kom dock nar vi fick vanta pa ett antal bilbyten pa biluthyrningen, en viss persons golfklubbor gick namligen inte in i bagageluckan pa det tilltankta fordonet. Nu behover vi inte diskutera det mer men nasta gang sa ar det hyrklubbor som galler. Resultatet av detta blev att vi fick en Pontiac med monstermotor, inte alls barnvanlig men som rymmer bade golfklubbor och paraplyvagn i bagageluckan. Efter en smarre matkris sa kom vi i alla fall fram till Pam och Rick som snallt vantade pa oss mitt i natten. Rick tog oss till Lesels lagenhet dar vi nu huserar. Efter att ha tomt sin knorrande mage sa var Folke pa ett stralande humor imorse och vi akte (trotta men glada) ivag och at frukost. Sedan blev det ett tupplur for hela familjen och Folke kunde inte forsta varfor vi skulle ga upp sen och surade i en timme eftersom han ville sova vidare. Vi akte i alla fall ivag till en Whole Foods (det ar ju sa man blir gratmild, sa fint ar det) och handlade och spanade pa nya mattrender. Och tanka sig Ola, dar salde de "raw" mjolk och gradde, opastoriserat. Och det ser ut som det blir mer sol de narmsta dagarna... Ahhhhhh!

Mindre mirakel

...men nu är vi här! Helt otroligt! Alla mår bra och nu ska vi äta frukost på Rubys. Krya på er i Växjö, smittdjuret skickar några virtuella pussar!

Doppareda'n

God jul alla bloggläsare! Hoppas ni får en riktigt trevlig julhelg med massor av klappar, god mat och snö!

Här i nederbörds-Växjö så har vi faktiskt ett fint, tunnt snötäcke. Mer än så kan man inte önska sig för sin första jul. Folke mår mycket bättre men aptitet är fortfarande inte återställd. Vi får truga med majsvälling och ibland går det ner lite äpple och banan och en majskrok. Det blev ett till besök på Astrid Lindgren i söndags eftersom Folke fortsatte att kräkas och då hade han tappat ett halvt kilo de senaste dagarna. Så dubbelhakan och de mulliga låren är ett minne blott. Det verkar ändå som vi kan komma iväg på semestern. "Hello California, here I come" som Solveig Ternström sa i Svenska Hjärtan.

Two down, one to go

Nu har jag också officiellt insjuknat i vinterkräksjukan. Det är värsta sjuklägret här, Folke är fortfarande inte bra och Micke är hemma och både vabbar* och vaffar**.  Usch och fy. När jag är bättre ska jag berätta vad som hänt med Günter, faster Bissan uppmärksammade mig vänligt nog om en artikel, men just nu mår jag så illa att jag inte ens kan skriva k-o-r-v. 

*vård av barn

**vård av fru

Magsjuka och elände

Nu är vi hemma hela familjen och Folke mår betydligt bättre än på bilden ovan. Det var ingen höjdare, tur att de repar sig snabbt. Idag är Folke nästan sitt vanliga jag, bortsett från aptiten. Vid 3.15 så hade vi fått i honom dryga två muggar med vätskeersättning utan att det kom upp igen och så kissade äntligen Folke och vi fick åka hem.

Här hänger vi i natt...

På Astrid Lindgren. Folkes magsjuka tog nya proportioner med kräkningar i massor. Vid inskrivningen var han 'svårflörtad' och därför blir vi kvar.

Otrendig

I kväll hade vi vår årliga julmiddag med tjejgänget. Den traditionen startade vi redan för sexton år sedan. Första åren hade vi traditionell julfika och bytte julklappar med rim. Ett par år senare hade vi bytt ut lussebullarna mot middag med vin. Men klapparna hängde med. Förra året var i 80% av deltagarna på tjocken, så i år när alla blivit mammor så bestämdes det att vi skulle gå på krogen. Och klappengarna skulle läggas på drinkar. Sagt och gjort, idag var vi restaurang "Kungsholmen". Väldigt gott och trevligt. Som extra bonus så fick vi se en kändis (nej inte Martin, men väl Anders Bagge) och sedan gick i alla fall nästan hälften av oss och tog ett glas till. Inte illa för att vara mig. Nästan inne för en kväll. Annars så påminner "Kungsholmen" mig om hur väldigt otrendig jag är. När jag var i USA så var min väldigt trendiga vapendragare Cilla inbjuden på invigningsfesten av ovan nämnda restaurang. Vi snackar Bindefeldt, röda mattan och hela schabanget. Hon rapporterade efteråt: 

ALLA coola kändisar var där. Och vet du vilka jag ser då?!? Dina föräldrar. Jo, och de såg hur coola ut som helst. Jag sa till Sofia, "Det där är Jennys föräldrar" och då sa hon "Nämen, hur kan det vara det?!? Hon är ju inte alls så där cool som dom verkar vara"

Men nu ser ni, typ tre år efter päronen, så har jag också varit där. 

Trevlig Lucia...

...önskar Folke till alla sina bloggläsare

Very American

Idag trotsade vi Folkes mage och gav oss ut på lite ärenden. Helgens begivenheter (event med Mickes jobb och Luciafirande) blir dessvärre inställda p g a av frekvent nämnda magåkomma samt en envis förkylning i Nyköpingstrakten. "Vi vill inte ha det ni har och ni vill inte ha det vi har" sa Johanna och vi beslutade att försöka få till ett Luciatåg nästa helg istället. Nu när Folkes aptit minskat kraftig så finns det faktiskt en chans att han kommer i sin pepparkaksdräkt i storlek 62-68, men det återstår att se. Men lite antiklimax blir det allt. En annan som haft en, låt oss säga annorlunda lucia, är Millan. Läs om den här. 

Hur som helst, Folke och jag köpte middag på Melanders fisk och letade lite efter presenter till våra amerikabekanta. På Etc. (butik på Odengatan) frågade jag butiksbiträdet om de möjligtvis hade Sveamössor i vuxenstorlek.

"Nej tyvärr, de verkar vara slut överallt. Det har ringt mängder av kunder senaste tiden och frågat"

"Jaha" sa jag "Då är det kanske ingen idé att jaga efter en sån då"

"Nej raring, det ska du nog inte springa runt efter" 

Raring?!? Det sades inte på något sätt otrevligt eller nedlåtande, utan bara helt familjärt så där. Öhh... hallå?!? Raring har jag faktiskt aldrig blivit tilltalad förut. Annat var det i USA, där var jag  "honey", "sweethart" och "darling" hos alla möjliga. Mest hos tanterna på jobbet men även i butiker. Att vara "raring" känns väldigt osvenskt faktiskt, men ändå trevligt. Jo, jag är nog lite rar ändå. 

Korv, mos och förfall?

Idag var det fortsatt kurering på Folkes mage. För tillfället ratar han nästan all mat förutom risgröt. Men det kanske inte är så undra på med tanke på omständigheterna. Folke tröttnat på att byta blöja stup i kvarten, att det ska smörjas med krämer och vädras. Så nu är det det som att hålla fast en galen boa constrictor.

Vi fick väldigt bra "Mina varor" den här månaden - bland annat; Aquafresh tandkräm, olivolja, torkade aprikoser och även Mickes akilleshäl: Zoo-godis. Där fick han för att han skrattade åt mina Salta Björnar (jag utnyttjade för övrigt INTE det generösa erbjudandet). 

En annan lite obehaglig fundering jag har haft under dagen är vad som har hänt med Günter, korvgubben på Karlbergsvägen. Som den gode Fredrik kommenterade, så har den mannen ett väldigt märkligt hår. För att stilla min nyfikenhet så var jag tvungen att söka mer information i frågan. I boken "Korv, mos och människor" - en bok om svenska korvkiosker*, som jag inskaffade på bokrean förra året, måste bara Günter vara med tänkte jag. Och efter lite bläddrande i boken så hittade jag honom. Det som var lite oroväckande är att han på bilden ser väldigt fräsch och trevlig ut, kortklippt, gråhårig och iklädd rena korvgubbekläder. Väldigt långt ifrån det långhåriga troll som nu står i kiosken. Och då kan man liksom inte låta bli att undra; har kiosken och korvarna också förfallit precis som Günters yttre? Vågar man äta där överhuvudtaget?  

*Nu köpte jag den inte för att jag tycker särskilt mycket om korv, utan det är väldigt fina nostalgibilder på gamla korvställen. Dessutom en massa rolig kuriosa som att man började servera bröd till korven eftersom bagerierna hade degslattar kvar från brödbaket. Det här var faktiskt en av böckerna vi tog med till förlossningen, lagom lättsmält mellan värkarna, tänkte vi. En annan var "Glassnostalgi" där alla GB-kartor finns med sedan 50-talet. 

Risig kista

Folke har fått problem med sin lilla mage, vi vet inte riktigt vad som felar. Utan att gå för djupt in på detaljerna så kan jag informera om att blöjorna har bytts ofta och haft innehåll i hela regnbågens färger. Jag trodde det var sviter av förkylningen eller fler tänder på gång och vi har försökt att stabilisera med hjälp av majsvälling och blåbär. Igår kväll så trodde jag faktiskt att det var bra. Men idag så kom blåbären ut i en väldig fart om man säger så. Jag fick avboka dagens begivenheter*, ringa BVC och nu är Folke satt på diet med morotspuré, majsvälling och risgröt. Han är lite matt, stackarn. I morgon ska vi gå på invägning på BVC, tänk om hela övervikten försvunnit.

Annars så var det en riktigt dålig dag igår. Folke är vanligtvis rätt försiktig när han kryper runt men igår lyckades han ramla när han rest sig mot soffbordet, klämma två fingar under toasitsen (det var hans andra hand som tryckte ner sitsen, men det är inte så lätt att konstatera när man knappt har någon koordination) och så välte det lilla bordet så Folke klämde fingrarna där med. Då grät jag för han satt och jämrade sig: "Aja, aj, aaja, aj, ajaa". 

*blodprovstagning hos Kaarina och besök av Iris 

"Mam-ma"

Jo, men nu tror jag faktiskt att han säger det. "Mam-ma" ropas det till när Folke är lite ledsen och kinkig. Micke påstod redan för ett par veckor sedan när jag var ute på restaurang att han sagt "Mamma" klart och tydligt, men det gilles inte riktigt tycker jag. När jag kom hem från spa-helgen sa Folke "pa-pa-pa-pa" dagen efter så det är väl jämt skägg vad som kom först. 

Nerbantad skinka

Idag fick jag leverans av den årliga jullådan som min arbetsgivare så generöst förser sina medarbetare med. Den får man även ta del av som föräldraledig, trots att man inte dragit många strån till stacken det här året. Å andra sidan så har jag inget dåligt samvete för det, utan jag ser det som lite plåster på såren för att man väljer att omorganisera i min frånvaro. Så idag fick jag en kartong fylld av allehanda julvaror såsom julskinka, pepparkakor, julost, korv, leverpastej, sill och choklad. Och så lite av årets nyheter, det är alltid kul att prova. Och dessutom så brukar man kasta i lite mer otippade och mysko grejer som inte är så mycket jul men som har en sämre lageromsättning, om vi säger så. Ett år var det konserverad mango, tre burkar fick man. Fungerade kanske fint till ris à la maltan men lite krystat om du frågar mig. Förr-förra året så fick vi sex filmrullar, vi snackar old-school varianten som ingen använder längre. Om det hade gått så hade de nog skickat ut motionscyklar också för det var någon som lyckats pricka fel i prognosen så hela höglagret var fyllt. I år har man tydligen överskott på plastskärbräden, 2*3 stycken fick jag. Tackar, tackar! Här ska det skäras och hackas!

Men det viktigaste är i alla fall hur stor skinka man får. Lådorna delas ut helt slumpvis men eftersom jag fick avdelningens största skinka förra året, så deklarerade jag snabbt att storleken på skinkan naturligtvis korrelerade med VD's bedömning av ens arbetsinsats. (Nu snackar vi julskinkan alltså, men även min IRL skinka råkade vara avdelningens största, nog om det) 

Till julavslutningen gjorde jag illustrativa stapeldiagram, där min skinka (på över 2,7 kg om jag inte missminner mig), låg i topp. Lite orättvis kan tycka; Anders som har fru och fyra tonårsbarn att mätta, fick den minsta skinkan som knappt räckte till varsin macka. Jag gjorde även en prognos för 2008, där min -08 skinka till och med skulle överträffa 2007 års rekordsiffror. 

Men idag får jag krypa till korset. Jag kände det redan när Kim langade över lådan utanför porten. Fjuttiga 2279 gram vägde den. Jag har inte fått rapport ännu, men jag är rädd för att jag har den största prognosavvikelsen. VD'n verkar inte särskilt nöjd med årets arbetsinsats.  

Söndagsmiddag hos farbror Erik & Helena

"Finns det månne någon på tåget som tycker jag är söt?"

Igår tog vi tåget ner till Linköping. Folke satt förtjust på den översta våningen i det nya regionaltåget och spanade på bilarna på centralbron. Det var väldigt smidigt att åka tåg istället för att klämma in Folke i en bilbarnstol och köra på mörka decembervägar. Hos Erik och Helena blev det söndagsstek och fantastisk hemmagjord daimglass till efterrätt. Folke fick även visa upp sin ålningsteknik för farfar, farmor och gammelmormor Sonja. De blev väldigt imponerade.

Söta barn

Det var lättare sagt än gjort att fånga Folke och Cornelia på samma bild. Folke var mer intresserad av kameran. 

Helgen har varit ganska intensiv. Bland annat så fick vi besök i lördags av Mellborgs och fick träffa den otroligt söta Cornelia. Man vill inte verka för förvånad men den spontana kommentaren blir nästan som en förolämpning "Nää men, hur blev hon så söt?!?" Hennes föräldrar är ju också väldigt söta men det gör sig liksom bättre på en liten mini-människa med knappnäsa och skrattgropar. En i min mammagrupp fick kommentaren "Men Marie, han är ju jättesöt och inte ett dugg lik dig" när hon visade upp sin son på jobbet. Det var nog inte menat att vara elakt men man vet ju inte riktigt hur man ska tolka det. 

Korvgubbe

Vi har fått nya vanor i och med att vi har börjat hänga vid nya lägenheten i Birkastan. Vi kommer bo farligt nära Bakery & Spice, Mariannes fisk och Günters korvkiosk. Lite oroväckande med tanke på att min trappmotion kommer reduceras med 75%. Günter är världens märkligaste korvgubbe med världens godaste korv som serveras i stort bröd och med surkål. Günter är även den minst kundorienterande människan som finns. En kund i taget tar han. Svarar inte på frågor och serverar korvarna som han tycker att de ska ätas. Take it or leave it liksom. På handmålade skyltar beskriver han korvarna. På en vegetarisk variant står det "En korv för miljöpartister. Smakar inte ett djävla skit". Jag betvivlar att någon vågat beställa den någon gång. Micke har hållt sig i skinnet och låtit Günter ta såser som han anser vara ämnade för just den beställningen. Tills idag: 

"Skulle man kunna få båda såserna?" frågade korvhedningen Micke 

"Nej någon jävla kultur får det ändå vara" sa Günter surt. 

Så hädanefter blir det jag som får beställa, Micke har hamnat i onåd hos självaste korvguden.

Axel och Amanda på besök

Idag kom min kollega Elin från Göteborg med sin lilla Axel på besök. Folke och Axel var beräknade att födas samma dag, den 6 mars. Det var ingen av dem som kom då. Elin och jag hade daglig telefonkontakt "Känner du något?" "Nää, inte ett skit" "Jag äter tio isglassar om dagen" "Jag dricker 1 liter Tropicana juice" och så där höll vi på. Folke kom först, den 14 mars. "Snart är det din tur" messade jag till Elin.  Och när vi kommit hem och jag återhämtat mig lite och ringde Elin över en vecka senare, så hade hon fortfarande kvar sin stora, tunga mage. "Nu är det jättesynd om mig" nästan grät Elin i telefon. Och jag kunde inget annat än att hålla med. Den 24 mars kom äntligen Axel.

Men idag kom de i tid. Och så tittade även en annan kollega förbi, Sofia med sin lilla Amanda. Det var full fart på alla tre!

Äntligen...

... så börjar min modellkarriär ta fart. Som jag har väntat. Nu finns vi även att beskåda på Asa herrgårds hemsida. Det var vi helt ovetande om, fast det gör ingenting så länge gaget är stort. Eller jag nöjer mig om jag får ta en gratis sväng till deras gottebord nu i jul. Förutsatt att det är samma klass som Jörgens. 

Någon mer som vill boka mig på ett photo shot? Jag kan alla dagar förutom tisdagar då vi träffar mammagruppen. Inte det? Nähä.

Knak

Idag är jag värsta Alexander Lucas. Jag fick en akuttid hos naprapaten och som tur var så var det redan bestämt att mormor skulle komma på besök. Hon rullade Folke i vagnen medan det knakades i nacke och rygg på mig. Det känns mycket bättre. Och betydligt lättare att lyfta och bära 10 kilo Folke. 

Utvilad

Alltså, jag tror jag åker till Nynäs havsbad varje helg. Vedeldad bastu, varma pooler vid ett blåsigt novemberhav, lerbehandling, power yoga, god mat, vin och sömn. Till Millans och mina stora glädje så stod det på insomningstabletterna "bör ej användas i kombination med alkohol" Bör kändes väldigt tolkningsbart och efter ett samtal till Dr Hell så stod det klart att det faktiskt inte var någon fara att ta lite vin på kvällen och en tablett för insomning. Lyckan var total. Efter midnatt så lämnade vi de andra i sällskapet och gick upp till vårt rum för att förbereda oss. Det var dags. Vi snackar flera timmars sammanhängande sömn.  På med ögonmasker, öronproppar, tablett och sedan började vår resa. "Vi ses i Nangijala" sa Millan och vi höll på att dö av skratt. 

Vid kvart i åtta vaknade jag och hörde hur Millan andades tungt. Jag blev nästan lite rörd av tacksamhet till tabletterna. Tänk, nu får stackars Millan äntligen sova. Hon har verkligen inte haft det lätt med Signe-litens nattliga övningar. Det fanns en tid när jag tyckte det var ganska trevligt när inte Millan kunde sova, i Linköping vaknade jag ibland till dofterna av nybakat bröd, som Millan gjort i ett bakfylledelirium. Men nu, nu hamnar Millan högst upp på listan av personer man önskar man kunde köpa ett presentkort till i sovbanken hos John Blund. 

Jag låg och drog mig och slumrade lite och kvart i nio vaknade Millan med ett: "Jag ser ljuset Jonatan" Och sannerligen, vi var som nya människor. Som kalvar på grönbete studsade vi till brunchen och mötte upp de andra. Det visade sig att vi hade gjort ett smart drag för flera av de andra var lite småbakis och hade legat sömnlösa i vetskapen om att de faktiskt fick sova. 

På vägen hem småsprang jag från Karlbergs station för jag längtade så efter Folkes lilla varma kropp och kladdiga händer. Och efter Micke förstås. Och nu hade allt varit toppen om jag inte i all eufori över att snart vara hemma, vridit till nacken så jag har stans värsta nackspärr. Damn it! 

Redo...

Inget kan stoppa Millan och mig från att sova åtta timmar SAMMANHÄNGANDE sömn inatt...

Folkes nya favoriträtt...

...är tydligen toapapper. Han grät ungefär som om jag tagit en stor mjukglass ifrån honom när jag plockade ut cellulosaresterna ur munnen.

Uppdatering

Lite dåligt med inlägg tycker ni? Jo, jo...här kommer en uppdatering. Nu har snön (tyvärr) smält bort här i innerstaden och vi kommer obehindrat fram längs gatorna igen. Folke och jag tog en lunchpromenad idag med Kim och lilla Xante. Numera så måste man gå ut för att få en lugn stund. Här hemma röjer Folke runt i 150 knyck i timmen. Han ålar nu bättre än GI Joe och jag är tveksam till att han överhuvudtaget kommer krypa med tanke på hur bra han har fått upp tekniken. Nu reser han sig dessutom mot allt. Tyvärr är han inte lika bra på att sätta sig ner igen, så antingen så får jag plocka ner honom på golvet igen eller så ordnar han det själv på ett mer eller mindre våldsamt sätt. Förut har han även varit hack i häl på mig men har nu kommit på att det är bättre att åla någonstans där mamma inte är. Till exempel passa på att kolla in den ena garderoben när jag ändå är upptagen i den andra. 

Annars blir det bråda tider i helgen. I morgon blir det födelsedagsmiddag för Ola på Melanders brasserie vid Vasaparken. Skaldjursplatå har utlovats och det tillsammans med kokosfett står tydligen högst i rang enligt Olas kostråd. 

På lördag är det (äntligen) dags för spahelg och ett Folke-fritt dygn. Det har jag inte haft sedan juni 2007, även om han inte gjorde särskilt mycket väsen av sig där i början. Det blir bastu, utomhusbad, lerbehandling ("bra för trötta, ömma muskler"- that's me folks), middag, vin, trevligt sällskap och förhoppningsvis en hel natts sömn. Pärleporten - open up!

Insnöade

Idag blev vi nästintill insnöade. Oj, vad jag gillar snö. Det får mig att glömma en liten, liten stund att vi faktiskt pajat hela världsklimatet. Det blev off-pistkörning kring Odenplan med Teutonian och det gick över förväntan. Jag trodde nog att cityvagnen skulle köra fast i första bästa snövall men vi kom faktiskt runt överallt.  

Jag har hört andra som bor i förorten beklaga sig över nedfallet men vi som bor i innerstan gillar när det blir så pass mycket att det även stannar kvar på marken här. Det är man inte bortskämd med så här i globala uppvärmningstider. Dessutom behöver vi inte bekymra oss över insnöade bilar eller att skotta snö. Så bring it on! En meter till vill vi ha. Minst.  

Annars är det full fart på Folke. Nu reser han sig mot allt möjligt och har börjat spana på vad det finns för roliga saker på fönsterbrädor och bord. Favoriterna är sladdar och en lingonkrans som får färre blad för var dag som går. Något annat kul är att mata mamma och pappa med saker (läs begagnade majskrokar och gamla bananbitar). Väldigt gott tycker vi.  

Fotogenique II

På senare tid har jag fått en del kommentarer kring att jag inte blir bra på bild. Elin sa sist "Jag var tvungen att radera alla bilder där du var med". Och det stämmer, sedan Folke föddes så har liksom all fotogenetik* försvunnit.

För det fanns en tid då jag faktiskt blev bra på bild. Ja, eller jag såg i alla fall inte ut som ett miffo. Genombrottet kom 1995 när jag tog till knepet "Ju mer man ler på bild, desto bättre blir man"  inspirerad av Claes "Hatting" Olson (och hans leende har som bekant platsat både i familjealbum och norska tvålreklamer). Under min studenttid i Linköping finns inte enda kort när jag inte ler väldigt överdrivet. Men nu är allt borta, och jag blir själv nästan rädd när jag ser min röda näsa, svintohår och freak-liknade leende.

 

Därför blev jag extra nöjd att självaste jag och Micke finns att beskåda i ett aktuellt bröllopsmagasin. Dessutom har fotografen lagt ut bilder på oss på sin hemsida. En liten revansch, för läsarna vet ju inte om att bilderna är tagna pre-Folke och att jag numera ser ut som ett blekt troll. 

*heter det så? Knappast troligt.

Oldest trick in the book

Nä men... Signe körde den gamla klassikern och "glömde" sin hakklapp. Ja, ja vi får väl ses igen då, hälsar Folke.

Viktras

På 8-månaders kontrollen på BVC igår konstaterades förresten att Folke i snabb fart är på väg ner mot den normala viktkurvan. "De gör de flesta mulliga barn när de börjar röra på sig, inget att bekymra sig över" sa BVC sköterskan. 9410 gram är den nya matchvikten så ynka 200 gram har han gått upp på två månader. Detta trots att Folke är en riktigt matvrak och att jag förser honom med extra smör. "Du kan ha ännu mer fett i maten, för nu gör han av med massor av kalorier". Ska bli, ska bli...

Efter regn kommer sol

Efter att ha nästan gått under av tristess igår så blev det bättre väder och vi fick dessutom besök. Millan och Signe kom och åt lunch och sedan gick vi en promenad i Hagaparken. Signe både pratar och äter själv numera men särskilt väluppfostrad vill jag inte påstå att hon är. Husets grönsaksröra spottade hon fräckt ut och mina lammfärsbullar kom på skam när Millan plockade fram sina köttbullar. Folke var mer på humör för Signes närmande den här gången, och såg riktigt glad ut över smällkyssarna delades ut med jämna mellanrum. Däremot så uppskattade han inte de hårdhänta "Benny Hill" klapparna han fick på huvudet. 

"Mina varor" från ICA damp ner med posten, den här gången fick jag rabatt på  Salta Björnar. Det gjorde mig lite småsur, för det känns som de letat längst in i garderoben efter mina gamla skelett. 

Väldigt mobil

Här går det undan. Folke är inte bara en fena på att åla. Nu börjar han även sätta sig upp på knäna och dra sig upp mot möbler. Fort går det också. På kvällarna utspelar det sig nya saker i sängkammaren. Vi lägger Folke i spjälsängen, han tjoar lite och sedan blir det tyst. "Skönt, nu somnade han" säger vi. Inte då. När man tittar till honom har han ställt sig upp i sängen och väntar på att få publik. Vi lägger honom ner igen, han protesterar lite och sedan börjar det om. Efter 4-5 nerläggningar brukar han stanna på madrassen. 

Prins långkalsong fyller åtta månader

Idag fyller Folke åtta månader. Det firande vi med att gå en promenad med Elin, Millan, Iris och Signe i Tyresta by. Lika trevligt som sist även om det började regna i slutet av promenaden, så matsäcken fick intagas i raststugan. Där åt vi äggmackor och Signe började prata, jo det är helt sant. Millan förevigade även att Folke hade långkalsonger på sig. Och att jag var dyngsur i håret men det har jag valt att retuschera bort. Egentligen så är långkalsongerna strumpbyxor men det sa jag inte till Folke. Jag kan inte förstå varför ett sådant praktiskt plagg ska vara förbehållet tjejer. Folke såg i alla fall ut som en liten sagoprins.

Folketandvården

Igår badade Folke för första gången själv i badkaret sittandes på en badkarsmatta. Det var väldigt kul tydligen, framför allt att plaska vatten på mamma. Vi var även på BVC och fick instruktioner om munhygien. Folke har ju borstat både våra och sina tänder en hel del, eller "borstat tanden" eftersom vi fortfarande pratar singularis. Nu fick vi höra nya rön från Folktandvården och ta emot allehanda mutor (klistermärke och tandborste) för att vi ska välja just Folktandvården i vårt vårdval. Men snälla nån, det känns ju rätt självklart att Folke kommer gå till  just "Folktandvården". 

Tanden ska nu borstas, morgon och kväll, med tandkräm. Och inte med barntandkräm som smakar godis, utan en svagare vanlig flourtandkräm. Jag var rätt nyfiken på hur Folke skulle reagera på Sensodyne, men han verkade uppskatta den friska mintsmaken. Skönt, nu kan vi göra något åt hans andedräkt när han ätit köttfärssås med vitlök. 

Affärsmöjlighet

Jag har hittat ett stort, svart hål på marknaden där man nog skulle kunna tjäna sig en hacka. Den potentiella kundgruppen är nämligen småbarnsmammor, inte ett dugg priskänsliga när det gäller vissa saker. Påpekar man bara lite fint i införsäljningsmaterialet att produkten är viktig för barnets UTVECKLING, så kommer försäljningen gå som tåget. 

Det jag talar om är en busenkel idé, nämligen barnmusik som både föräldrar och barn står ut att lyssna på. Jag insåg att Folke kanske borde få höra lite mer lättsam musik än det jag och Micke diggar och har således varit ute och köpt några skivor.

Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Herregud, jag tror jag svimmar vad dåligt det är. Vi snackar whailing på "Hjuuuuulen på buuuusssen, de går ruuuuunt, ruuunt, ruunnnt", Lena Nyman som sjunger med kedjerökt röst: "Var bor du lilla råtta?" eller barnkörer i stämmor.  Dessutom var påfallande många sånger dystra. Man vill ju bli glad av musik, i alla fall när man är åtta månader. Annars finns det ju risk att Folke hamnar i en för tidig tonårsdepression. Därför köpte jag en skiva som hette "Glada barn och glada sånger vol 3" Det här måste ju vara en skiva där ALLA sångerna är lite småkäcka tänkte jag. Men ack var jag bedrog mig, de glada melodierna måste ha tagit slut på vol 2 för bland annat så kan man höra "Teddybjörnen Fredriksson" i moll.  Nää, vet nån vad. Så nu blir det en egensnickrad skivamed  "Folkes favoriter" där jag får plocka ut 15 låtar som får både mig och Folke på gott humör. "Blå container" med David Schutrick,  "Jag vill ha blommig falukorv" och ett par klassiker från "Fem myror" är självskrivna. 

Bara en liten, liten fågel...

Oj vad kul det är att inreda. Det ska bli så fint, så fint i vår nya lägenhet har jag tänkt mig. Micke vill tydligen också att det ska bli fint. Mest ska det målas, men i vårt sovrum har vi tänkt oss en tapet. Jag har snöat in på djurmotiv. Djur is the new black tror jag. Som den här fina tapeten med handmålade fåglar. Hur fin som helst. Tänk att vakna varje morgon som i en stor  voljär, oj vad spännande. Micke verkar vara mer tveksam till att tapetsera väggarna med fauna.

"Kolla vad cool! Den kostar, ehh... 1700 kronor rullen. För dyr? Tycker du? Men talgoxarna är handmålade"

"Men den här då? Kolla vad fin, med hundar... Nähä?"

"Vad tror du om det här fågeltyget till ett draperi i hallen? Och så sammet på baksidan? Nähä, inte det heller"

Den här ekivoka tapeten gillade vi båda två. Fast sen insåg vi att det kanske skulle bli jobbigt när Folke och hans kompisar skulle fråga varför vi har nakna damer på tapeterna, så vi skippar nog den.   

Förresten, så här skriver tydligen en Eva Andersson, Bromma, i DN idag:

"Alla som har en blogg med under 100 läsare om dagen borde för sin egen skull radera den. Det finns en enkel anledning till att ni inte har så många besökare: Ingen bryr sig. Att skriva en blogg om sig själv är bland det mest egocentriska, självupptagna och oattraktiva man kan göra. Om man på fullt allvar tror att någon ids läsa om ofta händelselösa och ointressanta liv, då är nog inte personen i fråga helt sund." 

Äsch Eva, gå och lägg dig under en sten, eller nått! Alla kanske inte har syftet att ha så många besökare som möjligt. Det finns väl sämre sysselsättningar än att sitta och blogga lite på lediga stunder? Och om min hobby kan kan underhålla någon annan än mig själv så får väl det ses som en ren bonus. 

Samtal från syrran

Det ringde på mobilen. Det var Elin. Inte särskilt ovanligt nuförtiden för vi pratar minst två gånger om dagen. Nu var Elin på Biltema och undrade vad jag hade betalat för mina ropelight.

"Du, de har massa bra saker här. De har julbockar, för 29.90. Ville inte du ha en julbock? De har sånt där vetekornsskägg. Ja eller du vet vad jag menar. Skägg alltså." Jag blev bra sugen, fast jag tänkt mig en gedigen julbock, handbunden och allt. Men 29.90, det var billigt det. 

10 minuter senare ringde Elin igen. "Du, de har sådan här uppblåsbara sittunderlag som vi kan sitta på när vi är i Tyresta By. 30 spänn - ska jag köpa ett till dig? Eller vänta, här har de ett annat som man kan vika ihop som ett kuvert och ha i skötväskan. Alltså, jag gillar sådana här butiker" Jag lät lite velig, herregud, sittunderlag är ju inget man bara spontanköper "Eller du, vi tar och åker hit tillsammans istället. De har massor med bra saker här"  Biltema - here we come. 

Lekdags

Idag har Folke lekt nya lekar. Bland annat "stänga dörr" då han sonika stängde in mig i badrummet och blockerade utgången med sin lekamen. "Flytta lite på dig gubben, så mamma kommer ut" försökte jag. Lönlöst. Jag fick försiktigt puffa upp dörren så hela Folke gled iväg på linoleumgolvet. Sedan gav sig Folke på eluttagen med sladdar i. Först provade jag "ignorera" för att Folke skulle tro att det var något ytterst tråkigt och alldagligt han hittat. Det funkade inte, utan det såg snarare ut som Folke tänkte äta upp modemet till lunch. Då provade jag att med barsk ton säga "ajabaja" och flytta Folke därifrån. Folke sken upp som en sol och skrattade högt och ålade snabbt tillbaka mot elektroniken. Oj, vilken kul lek! Och vad gör man då? För det är liksom svårt att hålla minen när en liten, liten människa, iklädd pyjamas med glasspinnar, skrattar så. Och till all parents out there - blir barn gulligare än när de är åtta månader?!? För dra på trissor vad mysig han är nu!

Så gott som säkert

Ny vecka god vänner, ny vecka! 

Igår insåg jag och Micke att vi måste barnsäkra överallt eftersom Folkes krypstil gått från uppskattningsvis 50 meter/h till marsfart. Förut så kunde man höra honom, han stånkade och flåsade, men nu verkar han ha fått upp tekniken så pass att han tar sig fram som en ljudlös boaorm. Och alltid redo att kasta sig över en hjälplös kanin, en skarvsladd eller något annat byte. I morse skulle Micke lyfta undan TV:n som stod på ett rangligt bord, och som Folke kastat lystna blickar mot redan under helgen. När han skulle lyfta upp TV så satt den fast. "Va tusan!?!" sa Micke. Det var bara Folke som hängde i en av sladdarna som ett litet envist ankare. Men nu är det säkert här - petskydd i kontakterna och spärr på dörrarna. Folke reste sig faktiskt mot soffbordet idag. "Oj" tänkte jag "Nu kan han stå". Det kunde han. I en hundradels sekund ungefär. Sedan föll han handlöst åt sidan och jag lyckades precis fånga upp hans bakhuvud innan det föll i parketten. Då såg han faktiskt lite chockad ut, men sedan fortsatte jakten på den åtråvärda fjärrkontrollen. Det känns som man kommer ha hjärtat konstant i halsgropen de närmsta månaderna.

Vink-vink! Smack-smack!

Under helgen har Folke lärt sig nya färdigheter. Nu vinkar han. Och idag vinkade han till och med när de som skulle åka såg på. Elin, Ralph, Morfar Classe och Iris fick se när Folke vinkade adjö efter att de inspekterat nya lägenheten. Annat var det häromdagen när Folke började vinkningen 3 minuter efter det att Cilla gått. En annan, mindre trevlig, färdighet är att han lärt sig att smacka. Högt och tydligt. I stort sett hela tiden. 

Intervju med Folke

Ålder: snart 8 månader

Längd: 70+

Vikt: håller jag hemlig. Men mer motion har gett resultat, fettoverallen har krymt

Antal tänder: en (up and coming)

Favoriträtt: egentligen allt som erbjuds, men särskilt svag för currygrytor och grädde

Sover: jo då, mellan 19-02. Sedan brukar jag tjoa lite med jämna mellanrum 

Rädd för: när Signe eller andra bebisar blir för allt för närgångna. Stavmixern.

Gillar: all elektronik, tidningar, blommor, spännande besök i garderoben mm

Gillar inte: att klä på mig

Då skrattar jag: när folk borstar tänderna, när jag får ragg 

Kändis-spotting

Alltså, jag och Folke ser kändisar HELA tiden. Här kommer ett axplock från den senaste veckan: Claes Elfsberg (han verkar bo i porten intill), Göran Hägglund, Willie Crawfoord, han som recensenserar film på SVT-morgon, Väder-Pererik, Anna-som-visade-rumpan-i-IKEA-reklamen-och-som-nu-har-två-barn och så Martin förstås. Men svenska som vi är så tittar vi naturligtvis INTE, utan sneglar bara lite i smyg. 

Folkes nya leksak

Vi lånade som bekant ut Folkes babygym mot att Elin och Ralph körde hit en skrivbordsstol. Förmodligen så var det just den som fick köparen av lägenheten att bestämma sig "Där ska jag bara bo..." och som extra bonus så har det visat sig att även Folke verkar nöjd. Han hänger och slickar på stolen medan jag tittar lite oroligt på honom. Men bara i smyg eftersom jag inte vill bli hönsmamma eller over protective, han måste ju få stilla sin nyfikenhet. Men tänk om han slår i med sin lilla tand... Tur att stolen snart ska tillbaka till Stortorp. 

Folkes nyfikenhet verkar annars vara svår att stilla. Han drar och tar i ALLT. Idag var vi i nya lägenheten och skulle fota och mäta och då tänkte jag filma en "virtual tour" till er bloggläsare. Det gick inte alls eftersom Folke minsann inte tänkte vara ensam på de där stora golvytorna, utan jag fick kånka runt på honom och måttstocken.  När jag tog fram kameran så kastade han sig över den. Det blev ingen film alltså. 

Warning

Som ni ser så vill Folke äta upp allt...

Filmtajm igen

Skogskyrkogården

Eftersom förkylningen och jobb satte stopp för våra tilltänkta söndagsaktiviteter så begav jag och Folke oss till Skogskyrkogården. Jag hade egentligen tänkt att åka när det börjat skymma för att se alla tända ljus, men det var så fint väder att det blev en promenad i solen istället.

 

För er som inte besökt Skogskyrkogården så kan jag verkligen rekommendera det. Otroligt vackert och makalös arkitektur. Stället känns högtidligt och sorgligt men ändå ganska osentimentalt. Så är livets gång helt enkelt, inte så mycket mer med det.  

Snorgubben III

host, host

Titt...

...ut!

Folkes förkylningar är nu uppe i en triologi och jag har en känsla av att det kommer bli fler delar. Det går väl egentligen inte klassa honom som "sjuk" eftersom han inte har någon feber, utan det är mest hosta och näsan som rinner. Däremot blir nätterna så jobbiga att det här redan börjar kännas lika uttjatat som Beck-produktionerna. Bevare mig väl, hoppas att inte det här följer med Expressen varje vecka hela hösten, det orkar jag inte. Men Folke håller sig glad på dagtid i alla fall.