not again...

Nää. Precis när lite hull kommit tillbaka så blev vår lilla folke magsjuk igen.

Thank you "bjorn"

...för att jag får snylta på ditt nätverk. För här fungerar varken bredband eller fast telefoni ännu. Och knappt mobilen heller, täckningen är väldigt dålig. Jag har faktiskt rejäl bloggabstinens, men för tillfället finns varken tid eller pålitlig uppkoppling, så ni får vänta på följande cliff hangers:

"Nyinflyttad saboterar bokningstavla i tvättstugan "

"Hur mycket vispgrädde kan en 10-månaders baby dricka på en arbetsvecka?"

"Ska mjukisdjuret Werner (jättestor gris) få stanna på Karlbergsvägen?"

Äntligen här!

Så löd rubriken på reklamtavlorna på Pressbyrån, sanna mina ord - MM's säljs numera i Sverige. Till ockerpriser förstås. Men jag köpte ändå en påse till Micke för att fira vårt nya boende. Det var nog en kompensation från gotte-gudarna för att jag förmodligen köpte min sista Dovrekaka i fredags (jag vet redan i skrivande stund att det är lögn eftersom det bara är en 7-8 minuter längre gångväg till Liselott's från vår nya lägenhet, men jag kan ju låtsas)

För vi är "äntligen här" här med. I fredags gick flyttlasset, fyra starka män bar ut hela bohaget från 4 trappor och levererade hit det på dryga 3 timmar. Det var förmodligen de bäst investerade slantarna i vårt liv. För vi har haft fullt upp ändå, hela helgen med att tömma förråd och att försöka få lite ordning på vårt nya hem. Tack och lov och till vår och Folkes stora förtjustning så har vi haft farmor och farfar här som har hjälpt till med barnpassning och allahanda händiga inslag. Det blir helt sjukt bra det här, jag har nog inte riktigt förstått att vi faktiskt ska bo här nu.

Tyvärr så har vi inte fått igång bredbandet ännu, så det blir kanske lite sparsmakat med inlägg de kommande dagarna. Men håll ut, bilder kommer. Och till sist så vill jag skicka en krya-på-sig hälsning och en bamsekram till Millan, som har haft väldig otur. Jag tänker på dig!

Pinsamt

Jag köpte ett par röda jeans och en svart collagetröja till Folke igår. Väldigt coola brallor - "Baby slim" heter modellen och han ser lite ut som Mick Jagger i dem. Jag spanade på dem redan i höstas men då kändes Folkes lår lite för mulliga. Men nu efter hans ofrivilliga bantningskur sitter de som en smäck.

Men på väg till mammaträffen kom jag plötsligt på att jag hade klätt mig själv i stort sett samma outfit som Folke - grå collegetröja och mörkrosa jeans (fast det är inget "heroin chic" över mina lår precis). "Äsch, det är ingen som märker, tänkte jag". Vi hann inte ens komma innanför dörren innan kommentarerna började hagla. Fast så länge man håller sig borta från bodies med ekorrar i stl 170+  så tycker jag det är rätt ok.

Nu börjar det likna något...

Hjälp! Snart flyttar vi in. Jag kan knappt tro att det är sant, att vi faktiskt ska bo i den där stora lägenheten. Idag kom elektrikern och hjälpte oss med diverse klurigheter. Folke var i extas - in kom en snäll man med händerna fulla med kablar, sladdar och spännande verktyg. Jag fick ta ut honom på promenad så att den stackars mannen fick jobba ostört. När vi kom tillbaka hade vi fått nya eluttag, fungerande tvättmaskin, lampa i förrådet och belysning i kök. Snart smäller det!

I flyttar-tagen

(Folke äter gröt i San Diego)

Dåligt med uppdateringar tycker ni. Mycket att göra säger jag. Jo, jag är fortfarande mammaledig men det är bråda dagar ändå. För nu ska vi snart flytta, nästa fredag går flyttlasset. Så nu ska det packas, ordnas med elektriker, rörmokare och göras diverse inköp. Och samtidigt ska man hålla ordning på Folke, som olämpligt nog kommit på hur man ställer sig upp i Antilopstolen (och trollar bort selet som värsta Houdini) och hur man kryper upp på soffbordet.

Utöver flytten så gör vi en fettinsats här hemma. Inte för egen del, tyvärr, men Folke har halkat ner under normalkurvan efter hans två maginfluensor och förkylning. På BVC i tisdags vägde han 9160 gram. För en månad sedan, efter första magsvängen, vägde han 9550 gram. Jag blev riktigt orolig när jag gick igen gamla inlägg och såg att han vägde mer som som 6 månader än vad han gör nu. Så nu är kylen fylld med vispgrädde och smör. Varje eftermiddag får han hemmagjord ostkaka med grädde, det gillar hans småländska mage tydligen. Och den görs på Keso, enligt morfars Classes paradrecept. Fast jag tillagar den i ugnen, det blir liksom lite bättre färg på den än om det görs i mikron. 

Folke har fortfarande inte kommit ur sin jetlag. Personen som sa "barn har lättare än vuxna att anpassa sig till tidsomställning" har väldigt fel enligt vår empiriska studie. Folke somnar snällt runt 19.30 tiden, men för att vakna och hålla låda i cirka två timmar någon gång mellan klockan 21.30-00.30. Och sedan vill han helst sova till 10. Igår var Folke hemma hos Iris när vi var på middag hos en kollega till Micke. Vid 20-tiden kom ett sms: "Nu sover Folke-mannen! Han har varit jättemysig och inte alls gnällig. Vi behåller honom!" Det var bara det att den så kallade "Folke-mannen" hade vaknat igen 1 1/2 timme senare så de var nog ganska glada att han följde med oss hem när vi kom för att hämta honom. 

BIlder från Palm Springs "La Quinta"

Kolibri

"Skynda dig med vällingen då!"

"Ja men stå inte där med kameran bara, hjälp till! There is a starving Baby here!

Bilder från San Diego

Utsikten från hotellrummet, precis innan dimman drog in.

Folke ville naturligtvis smaka på en "Mocha Frappuccino" från Starbucks. (Jag köpte faktiskt bara en på hela resan, tänka sig)

Folke träffar amerikanska släkten

Här kommer några bilder från Huntington Beach/Newport Beach där vi spenderande mesta delen av tiden. Vi bodde i Lesels lägenhet (som befann sig i Sverige och bodde i vår lägenhet!) bara ett stenkast från Pam & Ricks hus. Folke gillade nog Pams julgran allra bäst. På andra plats kom "excercise sauser" på bilden nedan.

Breanne och Andera

Folke gillade sin amerikanska "mormor" och "morfar" väldigt mycket

Vi hade nog kunnat lämnat Folke i "sausern" och hämtat honom om två år eller så...

Hemma hos Breanne och Joe. Amerikanerna tyckte nog att Folke såg ut som en hippie i sina retrokläder, de sa även "What a pretty girl!" så fort vi klädde honom i något rött.

Apvarning

Och så har Folke kommit på hur man häver sig upp ur matstolen. Och nu försöker han dra sig upp på soffbordet. Our days are counted, indeed. 

Wild n' crazy

Eftersom bagaget fortfarande inte kommit hem så har vi inga bilder ännu. Och ingen deodorant heller för den delen. Folkes jacka saknas också så vi fick pälsa på honom så han såg ut som ett barn på Frostmofjället i hoplappade trasor för att hålla värmen när vi gick ut. Men enligt ankomsthallen på Arlanda är bagaget på rätt kontinent i alla fall. 

Hur som helst, utan bilder får jag dra en annan anekdot från semestern. När jag är ute och äter så tar jag alltid det jag är sugen på, kanske lite tråkigt men 95% av gångerna så blir jag nöjd. Micke däremot vill nästan alltid prova nya grejer. Och om jag beställer det han har tänkt sig så tar han något annat för att han ska få se så mycket som möjligt av menyn. Och ofta hinner inte tallrikarna ens komma in innan han säger "Vi delar va?" eftersom han inte vill lägga alla ägg i samma korg

Sista kvällen i Palm Springs så firade vi 2-årig bröllopsdag, tänka sig vad tiden går. Folke somnade snällt i vagnen och då slog vi på stort och gick ut på Mexikansk restaurang. Vi fick ett bord ute och Folke sov snällt framför en brasa. Stället var välkänt för sina Marguritas (enligt egen utsago) så det slog jag till på, eller två, en för varje äktenskapligt år ska man väl ha. Kalla mig lättköpt men står det "Best Marguritas in the desert" ja då tror jag på det.  Jag beställde "famous" faijtas med hemmagjorda tortillas, vansinnigt goda med salsa och "tablefresh" guacamole. 

Wild n' crazy -Micke ville däremot "try some new stuff" och beställde in en "appetizer platter for 2" och en mexikansk öl. In kom ett stort fat med frityrdeg, räkor inlindade i bacon och en blaskig öl. Jag blev väldigt nöjd och Micke blev tja, mindre nöjd. 

Just det...

...det vore rätt trevligt om vi fick tillbaka väskorna. Utöver en massa smutsiga strumpor så ligger ju även kameran och videokameran där. Och de behövs ju om man ska kunna uppdatera bloggen med bilder och film.

Uppsummering av semestern

Nu är vi hemma i lägenheten, trötta och väsklösa men väldigt glada och nöjda med semestern. Folke såg först lite förvånad ut med började babbla förtjust när han insåg att han kommit hem. Han kastade sig över sina leksaker och rullade runt i sängen och pillade på tapetskarven i vanlig ordning. Han överöste mig med sina så kallade "pussar" (läs: sugfiskliknande påhopp i hela ansiktet med inslag av två små gnagande tänder). Micke är taktiskt skyddad av sin skäggstubb, varför Folke istället väljer att visa sin kärlek genom att pilla i hans näsborrar.

Vi passade på att ta en rejäl eftermiddagslur eftersom det inte blivit så mycket sovande på planen (läs: Micke och mig) så nu får vi se om Folke kan tänka sig att sova ett par timmar till i natt. 

De senaste dagarna har Folke tröttnat på den amerikanska maten och han har motat bort det mesta (med bestämd hand och skrynklig min) förutom banan och välling. Men så fort han kom hem och fick sitta i sin Antilopstol så slank både makaroner med curry-köttfärs och skrädmjölsgröt ner. Borta bra men hemma bäst!

Sällskapsresan

Nu har vi landat. Folke är nöjd, hans vagn och bilbarnstol kom fram. Alla våra väskor är borta, så nu blir det en kall hemfärd utan jackor.

Folke fixar

Nu är vi i palm springs. De hade ingen vattenkokare eller mikro så det slutade med att folke ordnade uppgradering till en 'spa villa'. Han spelade så där cool och världsvan och det funkade i receptionen.

Folkes nyårslöften

Folke bad mig publicera hans nyårslöften:

"Under 2009 ska jag:

*sova hela nätterna
*sluta riva pappa i näsan på mornarna
*sluta dra mamma i håret
*sluta slita i pappas glasögon"

Det låter väldigt lovande tycker vi. Han var nykter när han sa det så chanserna borde vara ganska stora att han efterlever dem

Noterat

Inte för att jag är någon sångfågel av rang men jag har i alla fall begåvats med lite gehör. Det har inte Micke. Det har jag i för sig vetat sedan vi gycklade på studenttiden. Micke var en av de som (ironiskt) kallades för "de tre tenorerna". En av medlemmarna yttrade när någon beklagade sig lite över deras stämmor: "Du, jag tar EN ton och sedan håller jag den". Det gällde för alla tre tror jag. Men Micke sjunger gladeligen för Folke, som alltid får höra två alternativa melodier till "Imse vimse spindel" och "Bä, bä vita lamm". Bäst är det när vi sjunger tillsammans i bilen, då blir det tvåstämmigt. Men Folke verkar digga det. Han kanske tycker det låter så där lite trendigt falskt, som när Håkan Hellström sjunger.

Here we go again...

Man får ju verkligen se andra typer av saker när man åker på semester med barn. Läkarmottagningar till exempel. Trots Breannes maniska bacilltvagning (hon gör av med en sisådär 200 våtservetter om dagen) så blev Folke smittad av Liams hosta och feber. Stackars nyfödda Andera är också sjuk. Doktorn hittade även en begynnande öroninflammation så Folke fick medicin för det. Han lär bli bra tills vi åker hem i alla fall. Stackars Breanne håller på att gå under av dåligt samvete men det var ju rätt svårt att undvika. Det var ju klart att vi ville träffa dem, oavsett hälsotillstånd, nu när vi åkt till andra sidan jorden. Men lilla Folke börjar nog tröttna på att vara sjuk. Fast han verkar må rätt bra ändå tycker jag.

Imorgon bär det av till Palm Springs där vi ska ta det lugnt i ett par dagar. Folke ska kurera sig, Micke ska spela golf och jag ska gå på Yoga. Det ryktas även att det ska vara sol och cirka 20 grader. Precis lagom för en värme-otålig nordlänning som jag.