När jag ändå är i farten...

Thea var inte så intresserad att posera för kameran utan ville gunga

...och har en dator som kan hantera bilder så kommer här bilder från när Folke och jag var och hälsade på Maria och Thea i Årsta förra helgen.

Bilder från firandet av farmor 85!

Tilda & Folke

Sötare och piggare 85-åring får man leta efter

Kalle var väldigt intresserad av sin kusin

Folke träffar Viggo och Kalle för första gången. Viggo undrade "hur många år är han?"

4 generationer O(h)l(s)son

Dop i Vendelsö kyrka

Folke fick köra lite mer casual stil eftersom finkläderna blivit för trånga

Signe var uppklädd dagen till ära och kalaslåren var med
Folke hade bara ögon för Signe

Vilket kanonväder! Idag har vi varit på lilla Elins dop i Vendelsö kyrka. Elin skötte sig utmärkt, hon somnade till och med framme vid altaret. Efter cermonin blev det fantastiskt god smörgåstårta på Bondvägen. Vi körde Grindstuvägen hem så Folke fick se var mamma växte upp. I kväll har vi gått en lång promenad och ätit middag på Kungsholmen. Mamma och Pappa gillar i alla fall att äta ute!

Kostsamt

Det är dyrt att blogga och vara föräldraledig. Nu kom kostnadsförslaget för att laga vår Macbook. Allt är tydligen paj, över 12000 spänn kostar det att laga. Bättre att köpa nytt alltså. Som tur är så verkar det gå på försäkringen. Hårddisken ser "som det ser ut nu som det går att rädda". Det går alltså förhoppningsvis att tanka över bilder och musik när vi betalt självrisk och fått en ny dator.

När kulorna rullar ut i den här takten så är det ju bra om det kommer in lite kosing ibland. Då är det inte bra att ha med Försäkringskassan att göra. Den svenska föräldraförsäkringen är helt fantastiskt generös, tänk att man har möjligheten att vara hemma under så lång tid med sitt barn! När man har varit i kontakt med försäkringskassan ett par gånger så börjar man dock få allvarliga funderingar på att aldrig, aldrig skaffa sig fler ungar.

Jag fick efter mycket krångel en utbetalning i slutet av april efter att pengarna först hamnat på mitt gamla bankkonto som stängdes för fyra år sedan. Det tog försäkringskassan två handläggare och fem veckor att åtgärda detta. Igår insåg jag att det inte kommit någon utbetalning för maj. Och inte för april heller, det var ju marspengarna jag fick då. Det blev till att ringa. En telefonröst inledde meddelandet med "Just nu har vi tekniska problem, ditt samtal kommer besvaras men det är inte säkert att vi kan hjälpa dig med ditt ärende". Det var mig ett bra sätt att hålla förväntningarna nere hos sina "kunder". Sedan upplyste telefonrösten mig att det var 348 personer före i kön. När jag kom fram 45 minuter senare var det visserligen en glad men inte särskilt kunnig dam som svarade: "Men oj, jag undrar var dina pengar tagit vägen!?! Nej du, jag vet inte vad som kan ha hänt. Jag lägger en lapp till en av våra handläggare så de får titta vad som hänt". En lapp?!? Det verkar väldigt 2008. Om jag har tur så hittar någon alltså den här lappen och skickar pengar.

Dining out

För tillfället så har jag och Folke träningsläger. Jag insåg efter två skrik- och gråtincidenter i Haga- respektive Vasaparken att Folke inte gillar att äta utomhus. Det är visserligen förståligt, Folke har under större delen av sitt liv inmundigat maten i vår soffa. Det tog faktiskt rätt många veckor innan vi var ute på några längre äventyr och eftersom mjölkproduktionen har varit så jobbig så har jag försökt att tajma in så jag slipper sätta mig på en parkbänk. Folke gillar inte ens när jag sitter på köksstolarna, fine dining ska det vara. Dessutom verkar han ha tröttnat på att äta "fast food", mjölken kommer alltid i expressfart eftersom produktionen fortfarande går på hårdtryck. Så igår morse fick Folke på sig sin mössa och så blev det träningsläger ute på balkongen. Det gick inte alls. Han vrålade som jag stuckigt knivar i honom. Efter en liten sångstund så blev han glad igen och vi promenerade in och åt lunch i Kungsträdgården med Micke.

Jag har börjat ljuga för Micke för att han ska komma i tid. "Ring när du har 10 minuter kvar" säger han. Då ringer jag när jag har 20 minuter kvar. Å andra sidan så kom jag på honom ljuga när jag stod utanför och väntade på Regeringsgatan när han jobbade sent. "Jag är i hissen" sa han när jag ringde för tredje gången och undrade om han inte skulle komma ut snart. Det var bara det att jag ringde till hans fasta kontorsnummer. Hur som helst, igår kom i alla fall Micke före mig och Folke och vi slapp vänta.

Eftersom det var så fint väder så gick Eija och jag med Folke och Felicia till Vasaparken på eftermiddagen. Det är väldigt bra när man bor så nära för man kan nämligen konferera på balkongen. Vi satt på en filt i skuggan och Folke såg lite förbryllad ut när han låg på rygg och tittade upp i trädkronorna men sedan började hon jollra och sparka med benen. Och när vi kom hem så åt han till och med på balkongen. Övning ger färdighet!

Den som väntar...

Folke har gjort nummer 2 i morse, vilket inte han gjort sedan i fredags. Nu mot slutet har det varit olidligt både för mig och Folke. Varje gång Folke har ätit har magen gjorts sig påmind och han har blivit ledsen och skrikit. För mig har rädslan att Folke ska göra på sig på någon olämpligt ställe varit värst. Det är jobbigt att gå runt med ett extra ombyte även till mig. För att inte tala om pruttarna som Folke har lagt av de senaste dagarna, när man ammar så är det svårt att springa därifrån. Men i morse slog han alltså till, en extra bonus att Micke fortfarande var hemma så vi kunde hjälpas åt. Men med tanke på att pruttarna fortfarande luktar obeskrivligt illa så tror jag att det är more to come...

Bilder bilder!

Tur att Folke har kompisar som förser oss med bilder. I lägenheten under oss bor Felicia med sin mamma och pappa. Hon föddes den 13 mars, dagen innan Folke. Jag blev ganska paff när jag sprang på Eija för några månader sedan och vi såg att vi båda var med barn. Nu tillhör vi även samma mammagrupp, det är alldeles perfekt att kunna gå upp eller ner och ta en fika när båda är hemma på dagarna. Dessutom känns det skönt att både Folke och Felicia är tungviktare, de är exakt lika stora. Jo, jo det är sådana barn man får när man ska bära dem 3 respektive 4 trappor.

Idag har jag och Folke varit på farmors 85-års kalas - en kalastrevlig tillställning. God mat och jubilaren var fantastiskt pigg och vacker. Det var väldigt kul att få se släkten igen, för att inte tala om de söta nykomlingarna. Folke skötte sig exemplariskt, lite gråt i bilen på vägen hem men det åtgärdades med en matinsats vid Sillekrog. Hans kusiner var väldigt intresserade, framförallt Kalle som smög runt vagnen och tittade på "Dödö" som han kallar Folke. Tilda underhöll Folke med den lila giraffen och drog vagnen när han skulle sova. I utbyte av godis ska kanske tilläggas. Vi har även slutit ett muntligt avtal att Tilda ska sitta barnvakt en kväll 2016, ersättning: godis till ett värde av 100 kr. Kolla in "Livet i trollskogen" för bilder!

När mormor och morfar släppte av oss stod Micke nere på gatan och väntade. Det har aldrig hänt förut. Folke blev väldigt nöjd när han kom hem och pruttade en hel fanfar när Micke lyfte ur honom ur bilbarnstolen. Och när pappa är hemma så går det tydligen bra att somna i sin egen säng, så nu ligger Folke där med sin napp och snuttefilt och tjoar för sig själv. Konstigt.

En röst i natten

Jag har aldrig varit särskilt rädd för att vara ensam hemma. Förutom i Stortorp kanske, där det skulle kunna bo lönnmördare i källaren. Eller i Fornebo, där förrymda interner från Katrineholmsanstalten kan ta mig som gisslan. Men i en lägenhet högst upp, där inte ens en akrobat skulle kunna klättra upp på balkongen, så känns det väldigt säkert. Men i natt blev jag livrädd, klockan 1.45 ringde det. Jag trodde först det var Micke som ringde från flygplatsen. "Vem är det?" frågade en vad jag tyckte läskig röst "Du har ringt fel" sa jag "Nej det har jag inte, vad gör du?" "Du har ringt fel" pep jag och lade på. Hjärtat galopperade och jag kastade mig på nyckelknipan och låste överlåset. Man har ju sett i "Smala Sussie" hur mördare använder sig av brevlådan för att få upp låsvredet. När det sedan ringde igen vågade jag inte svara. Ett kvart senare hade jag fortfarande inte somnat om utan låg och tänkte på vad det var för psykopat som visste att Micke var bortrest och som ville mörda mig och Folke. Då ringde det igen. Jag insåg att jag var tvungen att få mer detaljer kring hotbilden för att kunna ringa polisen, så jag svarade. "Jag och min man ligger och sover" Jag tänkte lägga till: "Nu väckte du vår stora schäfer och min pappa är förresten polis" Det visade sig att mördaren hade tappat sin telefon på krogen och trodde att det var mobiltjuven han pratade med. Det tog mig ett par minuter att förklara. "Och du, ha det bra" avslutade mördaren samtalet. Jo tack. Han skrämde nästan ihjäl en småbarnsmamma.

Fredagsnöje

Idag har jag och Folke fått besök av moster Elin. Hon var vänlig nog att hjälpa mig att rulltrappsträna inne på Lindex. Först var tanken att Elin skulle åka nedanför och ta emot i fall vagnen skulle gå sönder eller om jag skulle halka på ett bananskal och tappa taget. Jag vet inte hur klokt det var med tanke på att Elin är höggravid. Hur som helst fick jag ångest att kliva utför stupet med Folke med den lilla cityvagnen och de mikroskopiska och väldigt rörliga hjulen. Elin fick ta Folke i insatsen och jag fick träna med tom vagn. Trots ett antal upp- och nedfärder så fick jag inte kläm på det - det är verkligen jätteinstabilt eftersom man måste balansera på de bakre stora hjulen för att vagnen inte ska paja. Det betyder även att man ska åka baklänges med vagnen nedanför sig när man åker uppför. Jag fick hjärtklappning och flashbacks till trappan på Lustiga huset, jag gör det bara inte! Aldrig med Folke i! Så nu är jag och Folke begränsade till hissar, i värsta fall kan jag tänka mig att ta mjukliften i ena handen och vagnen med den andra.

Millan och Signe mötte upp oss vid Odenplan och sedan blev det sillunch. Folke blev väldigt paff när Signe började träna i hans gym, han trodde nog att han var ensam medlem. Folke tittar mest på redskapen som hänger ovanför medan Signe verkligen visade hur stenen ska dras. Hon gjorde väldigt avancerade kung-fu övningar och sparkade på de dinglande leksakerna. Efter träningspasset tog hon tag och drog Folke i håret. Han verkade helt oberörd. Efteråt så fick vi torka av gymmet eftersom Signe lämnat lite kalvgryta efter sig. Inget ovanligt för publika träningsanläggningar faktiskt, det hade lika gärna kunnat utspela sig på Sats Odenplan. Fast då är det mest svett man får torka efter andra, inte kalvgryta.

Folke saknar nog sin pappa lite. Normalt sett så brukar han kunna somna själv i sin säng om han har sin snuttefilt och napp. Men inte idag, då har han blivit jättearg när jag närmar mig spjälsängen vid sovdags. Han ligger i famnen hos mig och håller ett hårt tag i min bh, förmodligen är han rädd att jag också ska ta en transatlantiskt flyg. Fast nu till kvällen så provade jag med att lägga honom i mitten av vår säng och där gick det bra att ligga själv och somna. Han kanske bara vill markera att han inte diggar när pappa inte är hemma.

Fortsättning på gårdagens tema...

När jag ändå är i farten så kan jag skryta lite till. För att göra det enkelt för sina föräldrar så gör alltid Folke sina större framsteg på just fredagar, väldigt lätt att komma ihåg. När han var prick 4 veckor så log han, fredagen när han fyllde 8 veckor så fick Micke honom att skratta högt för första gången. Och idag när Folke fyller jämnt (10 veckor) så slog han till och vände sig från mage till rygg i babygymmet. Två gånger! Nu är han så utmattad att han ligger och sover. Han har legat och stånkat och försökt gunga sig över utan resultat. Men nu tog han lite mer fart och då kom han runt. Han såg väldigt förvånad ut och förstod inte riktigt varför jag var helt exalterad. Jag skickade direkt ett mms till ett hotell i Burlington.

Skrytmamma

Om jag ska gissa så tror jag att Folkes framtida gemål kommer jobba inom sjukvården. Han verkar ha en otrolig förkärlek för sjuksköterskor och läkare. Idag på hans två månaders kontroll förtrollande han nästan doktorn. "Ler han?" "Svarar han med joller?" Jag svarade sannhetsenligt "ja" på frågorna. När hon sedan skulle undersöka Folke var han på sitt bästa humör och skrattade och pratade själv med doktorn. "Nej men oj vad han hänger med. Han är verkligen tidig! Oj, oj, oj så stark han är" Jag höll på att spricka av stolthet. "Det är verkligen en fantastisk liten pojke. Nu tror du att jag säger så här till alla, men så är det inte" Det trodde jag faktiskt, men hon såg alltså också att Folke är ett underverk. Det trodde jag bara vara jag och Micke som gjorde. När vi skulle gå sa hon "Ja, Folke - jag skulle gärna vilja att du stannar kvar här hos mig, men det tror jag inte att din mamma tillåter" Näpp, för jag och underverket skulle gå till Lindex.

Tidigt i morse åkte Micke till Boston för jobbets räkning, lite avundsjuk är jag. Jag hade gärna ätit middag hos Joe & Claire i morgon kväll. Och Micke är nog lite avundsjuk på mig som får vara hemma med Folke. Jag har sällan skådat Micke med sådan separationsångest, han sprang fram och tillbaka i sovrummet flera gånger och så hej då. Jag lovade att skicka flera mms och försäkrade att det faktiskt inte är så lång tid till söndag när han kommer hem igen.

Latteförbud

Det kunde man ge sig tusan på. Kaffe latte är livsfarligt. Det är inte bara en kaloribomb utan dess like, nu har den även förstört min största intellektuella nöje jag har sedan Folke kom. Vår nya i-book. Jag lyckades tappa en kopp över tangentbordet och det hjälpte inte ens att jag hade en hushållspappersrulle i andra handen. Jag kan inte ens skylla på Folke, han låg snällt och sov.

Nu är den inlämnad för felsökning, i värsta fall går ingenting att rädda. Om vi har tur så har hårddisken klarat sig. Som tur är har vi inte raderat korten på Folke från minneskortet i kameran. Och våra andra bilder har vi gjort back-up på i en separat hårddisk. Servicekillen försökte trösta mig genom att berätta att det kom in typ en person om dagen som hällt dryck över tangentbordet, rödvin är tydligen vanligast. Det var en klen tröst, för efter så berättade han att det kan kosta 9000 kr att laga den, trots att jag bara spillt alkoholfritt kaffe.

Så nu kära blogganhängare blir det lite sparsmakat på "Nej men håll i hatten" ett tag, jag kan inte uppdatera med bilder förrän Mac:en är på banan igen. Nu ska jag ringa försäkringsbolaget och hoppas att vi har en drulleförsäkring. Fan, jäkla, skit.

Inget för känsliga magar...

Nu ska man ju inte prata bajs offentligt. Men jag kan liksom inte låta bli. Små bebisar kan bajsa allt från 10 gånger om dagen till en gång i veckan. Båda delarna är lika normalt enligt BVC. En gång i veckan hade ju varit praktiskt, och billigt. Folke har hört till de förstnämndas skara och vi har burit nya och använda blöjor upp och ner i trapporna. Men helt plötsligt så har vi inte sett spåret av en bajsblöja sedan fredag lunch. Ganska skönt samtidigt som det känns som man bär runt på en tidsinställd bomb. Och nu när Folke åt lunch så brakade det till och ett gigantiskt leende spred sig i hans ansikte. Det var värre än vad vi någonsin hade kunnat föreställa oss, vi behövde vara två man för att reda ut allt. Det kändes rätt självklart att tidigarelägga Folkes söndagsbad och den här gången tyckte han det var jättekul och skrattade i badkaret. Han kände sig väl väldigt lättad misstänker jag. 

Igår var vi på middag hemma hos Johan, Johanna och Albin. Albin är snart 3 år och väldigt fixerad vid just bajs. Han är lite blyg för främlingar men fastnade direkt för Micke. Så till den milda grad att Albin ville att Micke skulle natta honom istället för mamma. De höll på och byta fiktiva bajsblöjor på Albins docka i en halvtimme innan Johanna satte stopp och sa att det var dags att sova. 

Första bilden på Folkes nya kusin

Här är första bilden på Folke och hans nya kusin. Han har inte kunnat träffa sina storkusiner i Nyköping ännu, förkylningar har satt stopp för det. Men förhopppningsvis är det dags nästa helg, när gammelfarmor firar sin 85-års dag i Linköping. Tilda har väntat länge på att få höra Folke skrika och det ska vi väl kunna ordna. Då blir det förresten stor släktträff, Folke kommer även få träffa sina sysslingar Gustav, Ted och Freja. 

Mysmorgon

Så här mysigt hade Micke och Folke det när jag smög iväg till Centralbadet i morse för en välbehövlig pedikyr. Tjejen som jobbade kände imponerande nog igen mig från när jag var där sist, gravid i vecka 38. Å andra sidan kanske jag var svår att glömma, jag såg ut som ett mumintroll i den vita frottérocken. Dessutom knakade det när jag lade mig i behandlingssängen. Men den här gången gick det bättre och nu är mina fötter nästan lika mjuka som Folkes. När Folke ska sova vill han gärna ha någon av sina filtar runt huvudet och så drar han med fingrarna tills han somnar. Han ser ut som en liten beduin, men sedan får man försiktigt flytta undan filten så han inte drar den över ansiktet. 

Endelijk!

Äntligen! Nu har familjen Buurman flyttat till Sverige. Folke blev väldigt glad att se sin moster och morbror. Ännu gladare blir han nog när han får träffa sin kusin som kommer i juli. 

Fika på Ica

Kan inte alla leksaker vara så här snyggt designade? Gunghästar till exempel.

För er som inte visste det så stödjer Folke rätten till homoäktenskap, därför sover han i sin Pride-pyamas med regnbågar på

Nu har Folke äntligen fått träffa sina kollegor. Visserligen så sov han mest när vi besökte kontoret men det får bli fler tillfällen. Jag var helt exalterad över att få komma tillbaka för att få höra allt nytt som hänt men samtidigt var det skönt att se att det mesta var sig likt. För att hinna bli ordentligt uppdaterad så får jag nog åka dit utan Folke. 

 

Kolla här vilken fin bil Folke fick! Micke tyckte den var så snygg att han vill ha den tills Folke kan leka med den. Den passar förresten jättefint i vårt kök så där får den stå tills Folke börjar undra vem den tillhör. 

 

Folke har varit väldigt snäll hela dagen, jag var lite nervös eftersom han inte var på bästa humör igår. I förmiddags var vi hos Mama Mia, då var Folke glad och vaken. Då var det jag som var arg och skrek men det gick över efter att jag diktat ihop ett surt brev till deras VD. Kollegorna på ICA försökte till och med nypa Folke för att han skulle vakna till men han sov lugnt vidare. Eftersom det är ordning och reda på säkerheten på kontoret så var jag tvungen att registrera Folke som gäst. På det obligatoriska fältet för företag så fick det bli "Bebis" - barn är som bekant ett helt företag. När vi skulle gå sa receptionisten "Ska du inte spara namnbrickan från hans första besök och klistra in den i hans babybok?" Nja, någon klassisk babybok tror jag inte att det blir, men publiceras på bloggen ska det naturligtvis! 

Brunos galleria

Lämpligt nog så åt vi lunch i Bruno-gallerian idag. Väldigt trevligt! Däremot blev dagen lite upp och ner för Folke. Först var pappa borta i natt, han sov inte ordentligt på förmiddagen och sedan blev det inte riktigt bra med måltiderna. Han kände nog att hans mamma var lite stressad av budgivningar och amning. Så Folke skrek rejält när jag bytte hans blöja och var inte nöjd när han skulle äta offentligt. Som tur var så är lunchstället så trendigt att det spelades jättehög musik, så Folkes klagorop hördes knappt. Eller så kände han att han var helt felklädd, glad var han inte i alla fall. Han kanske fällde en tår över att det inte blev en lägenhet på Söder, nu har vi hoppat av budgivningen. Men nu börjar vi närma oss mentalt att göra ett köp så vi får väl ge oss ut på söndag igen.

Post cravings

Oj vad små barn äter konstigt. Folke äter ju mestadels bröstmjölk. Men så verkar det som han har pillat i sig 4-5 kg pistagenötter sedan vi kom hem från BB. För det kan ju inte vara jag som ätit alla dessa nyttiga, oemotståndliga men ack så fettbildande läckerbitar. Millan har konstaterat att Signe, som nyss börjat med smakportioner, gått direkt från att äta en halv mosad potatis till att äta bullar, småkakor och Toblerone. Det syns ju tydligt - ungarna har dubblat sin kroppsvikt den senaste tiden medan det faktiskt bara är ett par veckor sedan vi bantade bort en sisådär 10-15 kg på bara ett par dagar. Det kan inte vara jag alltså.

Fast jag tror till och med min fanatiska hälsomedvetna bror skulle gilla min nya obsession. Till frukost äter jag och Micke hallon, kiwi, banan med grekisk yoghurt, honung och så pistagenötter på toppen. Det är väl nyttigt, trots att det inte är något svål eller ister i det!?! Det är bara det att när Micke har gått till jobbet så äter jag mer nötter för man är banne mig hungrig jämt när man ammar. Så det så.

Stekare

Det har nog inte undgått någon att jag är svag för retro på barnkläder. Och att jag gillar djurmotiv. Men idag förvandlades Folke till en liten stekare i den fina pikétröjan som mormor köpt i Milano. Outfiten var inte riktigt komplett eftersom det var bajs (läs gårdagens inlägg) på de vita jeansen som hör till men jag kammade en backslick av håret för att kompensera detta. Fast idag borde vi kanske haft en mer bohemisk look eftersom vi ska till Söder och äta lunch med Marie, Sofia och lilla Amanda. Folke får passa på att ha framgångsfrissa, vi budar just nu på en lägenhet på Mariaberget, om det går vägen blir Folke söderkis och garanterat bajare. Men det verkar vara fler än vi som vill ha den tyvärr.

På andra sidan....

Hur många gånger har man inte gått och svurit och irriterat sig på barnvagnsmorsor? De tror att de äger hela stan! Fattar de inte att det finns folk som har en vettig sysselsättning, drar in skattepengar och inte har tid att kryssa fram och tillbaka på trottoarerna? Eller att hålla upp dörrar till vagnkaravaner som trängt sig in på överfulla caféer för den delen. Och varför måste de komma i flock och gå i bredd?!?

Nu är jag en av dem. Varje tisdag träffas mammagruppen på St Eriksplan kl.14. Vi är åtta stycken, idag var vi bara fem som kom men folk svor ändå. Man vill gärna hinna prata medan man promenerar och då måste man ju liksom gå brevid varandra. Och så vill man sitta bekvämt när man fikar så vi tog ett helt rum i besittning på caféet. Folke skötte sig ganska bra till att börja med, han sov och vaknade först när jag beställt och betalat min klassiska mamma latte. Efter måltiden så började de andra mammorna peka - "han har bajsat ner hela ryggen" Och mycket riktigt, hela bodyn var kladdig. Det blev offentlig striptease och tvagning. Men sedan gick det bättre, Folke satt i mitt knä, spanade lite på de andra bebisarna och somnade sedan i mjukliften. 

Det är ju väldigt trevligt det här med mammagrupper, Folke har fått åtta nya kompisar; Felicia, Arvid, Troj, Esmeralda, Tuva, Thea och tvillingarna Hilda och Gustav. Folke är yngst av bebisarna och jag är näst yngst av mammorna. Då inser man att snittåldern stigit rätt rejält på förstföderskor i innerstan. 

Arvsanlag

Nu har även mormor hittat gamla kläder som jag haft som bebis. Den fina tröjan köptes på H&M på 70-talet (jo, jo mormor, du har varit där alltså). I den så liknar Folke mig lite grann i alla fall, förutom den så är det mest Mickes utseende som gått i arv. 

Under sista delen av graviditeten så började jag fundera på hur jag såg ut som nyfödd och om "Bruno" skulle likna mig. Micke har jättefina närbilder på sig när han bara är ett par dagar gammal. I mitt fotoalbum  står jag och håller i en boll på första bilden, uppskattningsvis 1 år gammal. Plötsligt insåg jag att jag aldrig sett bilder på mig som nyfödd.  Efter att ha ringt Elin och hon bara kunde komma ihåg en bild på oss där vi sitter i Ola och Johannas knä och som användes som julkort 1976, så konfronterade vi våra föräldrar. Fanns det helt enkelt inga bilder på oss?!? Man kan förstå att tiden var knapp med fyra barn men några fotosessioner innan vi var 1 år borde man väl ha hunnit med?!? Jo, jo, visst fanns det bilder försäkrade föräldrarna. Och det fanns det. Oinramade diabilder. Elin gjorde en insats och i julas blev det bildspel och premiärvisning i Stortorp. 31 år senare var bildkvaliteten inte den bästa och där låg Elin och jag som små spädgrisar i likadana 70-tals kläder och då hade föräldrarna rätt svårt att se vem som var vem. Så Folke har likadana öron som jag hade som nyfödd. Eller som Elin.

Idag är Folke 8 veckor (nu slipper du räkna Johanna), tiden går fort, fort, fort. Han kan inte klaga på att vi inte dokumenterat de första veckorna i hans liv ordentligt. Men så är han ju första barnet också. Och bättre blir det, snart kan alla bloggläsare se framemot rörliga bilder när vi införskaffat filmkamera!

Oretuscherad

Här är den nakna sanningen. De första två veckorna var det bara Folkes mage som var enorm, men nu har hullet börjat sprida ut sig över armar och ben. Låren känns lite som vetebrödsdeg och det är nästan så man vill äta upp honom. Mulligt är gulligt!

Besök i drömkåken

 Signe & Millan, Jenny & Elin, Maria, Jenny & Folke och Carro med Malins Simon. Om en vecka kommer Carro och Eriks pojke ut. Då saknas bara Mini-Buurman!

Signe gillar potatis

Den här gången var Elin vaken och Folke var jättenöjd!

Idag har vi varit hos Malin och Simon i Vendelsö. Det var länge sedan jag var där och deras renoveringsobjekt har blivit till en riktig drömkåk. Folke sov väldigt gott av den friska luften men hann ändå prata lite med sina kompisar. Dagens drama utspelades när Signe låg och sov på altanen, och så kom en skabbräv raskande. Millan såg nästan ut som Merryl Streep i "A cry in the dark" men hann inte säga "That skabbräv took my baby" innan räven var försvunnen. Signe sussade vidare utan att förstå hur nära en oscarsnominering hon varit.  

De senaste dagarna har Folke inte varit på gott humör på dagtid. Han har upptäckt sina händer och försöker stoppa in hela knytnäven i munnen. Handen verkar bättre än nappen samtidigt som han blir väldigt arg när han inte kan suga på den ordentligt. Resultatet är att han varit kinkig och inte riktigt nöjd var han än har varit. Micke som har varit på resande fot kom hem igår och jag försökte förklara att vår son varit lite high maintenance den senaste tiden. Det var bara det att när Micke kom hem så sken Folke upp som en sol, det tog Micke 5 minuter att lägga Folke i sängen som gladeligen tog sin napp och somnade som en stock. Jo, jo, mamma bra men pappa bäst. 

Hårdträning

Folke tränar på att hålla upp sitt huvud, vilket inte kan vara lätt. Nu kan han faktiskt ha det uppe ganska länge. I soffan går det extra bra eftersom det är lite fusk när den sluttar och är mjuk. Där rullar han till och med över på rygg, se bildserien ovan.  

Nya kläder

Vi har lite problem med Folkes kläder. Han har precis vuxit ur storlek 56 och är nu inne på sin nya garderob i storlek 62. Men runt magen verkar han dra minst 68. Kolla in de här fina brallorna Folke fått av farbror Erik - sitter perfekt runt hans trinda mage! När han fick dem så gissade jag att han skulle kunna ha dem till hösten. Då visste jag inte att Folke skulle sikta på den översta viktkurvan på BVC.  Jag har även tagit bort resår i två av hans byxor som sitter för tight, ibland undrar man vem som designat. Eller så är Folke ovanligt rund om magen, finns det kanske "Big is Beautiful" för bebisar?!?

Idag ska vi till BVC för invägning, Folke har laddat med att äta massor här på förmiddagen. Å andra sidan så brukar han bli högröd i ansiktet efter han ha ätit och se till att lika mycket kommer ut. Att Folke frodas börjar sätta sina spår på mig, nu tappar jag mängder av hår. Mitt vanliga torra och tunna hår har varit helt fantastiskt tjockt (ja,ja allt är relativt) under graviditeten och jag har knappt tappat ett hårstrå. Men helt plötsligt är Folke, sängen och duschen full med långa hårstrån så jag kommer väl likna en skabbräv inom ett par veckor.  

Besök i det gula...nej vita huset!

Nu har Folke besökt Fornebo för första gången (Familjen Olsons sommarstuga utanför Flen). Otroligt vackert i vårskrud! Solen var inte framme så mycket men det var trevligt med lite miljöombyte och frisk luft. Det är få ställen där man sover så bra, i all den friska luften och alldeles tyst. Jag och Micke sov som klubbade sälar och Folke slumrade väldigt bra han med. Se själv på bilderna. 

Här är även bildbevis på att huset numera inte är gult (färgen på Folkes byxor) utan vitt (se hus i bakgrunden). Föräldrarna påstod vid senaste ommålningen att färgen var citrongul, alla andra familjemedlemmar tyckte det var vitt, möjligen lite åt äggtoddy. Saken befästes dock när Tilda, då 6 år och omedveten av diskussionerna, frågade: "Morfar, varför målar du huset vitt?" "Nej, men det är inte vitt, det är gult" svarade morfar "Det ser inte jag" kontrade Tilda.  Det gjorde inte vi andra heller, men fint är det, oavsett färg!

                            Borta bra men hemma bäst tycker Folke