I näsan

Idag när jag hämtade Folke och Majlis så berättade Helene att Folke sniffat in en pärla i näsan. Den hade sedan frästs ut efter lite tårar. "Hur gick det till?" frågade jag. "Den låg på bordet och så luktade jag och så åkte den bara in" sa Folke. Precis som i Madiken, men vi slapp i all fall åka till doktor Berglund.

Idag har jag för fjärde gången varit hos tandläkaren med tanden. Ska dit och sätta in en permanent lagning i januari. Börjar vänja mig att ligga med en borr i munnen, men har förträngt räkningen som kommer. Vet inte hur många tusenlappar jag ska reservera. Tur att jag börjar jobba på torsdag. Ingen högoddsare gott folk, jag ska till Apoteket. Ser verkligen fram emot det -  jag är stort fan av den här kvinnan. Men så är jag lite nervös förstås, det blir nog ingen dans på rosor.  Så nu blir det knivsöder ett par månader och sedan blir det flytt till good-old Solna.

Pigetur

I helgen blev det barn- och makeresa till Växjö och "pigetur" till Köpenhamn. Väldigt trevligt!

VMS vecka

Den här veckan har jag hängt mycket på VMS. I tisdags observerade jag på Eken, då får man sitta med och titta på hur de jobbar. Det är alltid lika roligt. Jag blir alldeles rörd vilken godhjärtad liten pojke jag har. Han gör verkligen ingen skillnad på människor utan pratar, leker (och ibland stör...) med alla oavsett kön eller ålder. Nu har han blivit så medveten: "Jag sätter mig här så du kan se när jag jobbar" "Akta på er, nu ska jag mala kaffe åt MIN mamma" tjoade han. Så det blev lite av en teaterföreställning. Efter det så tog vi en tur ner på stan och köpte en present till Micke och vampyrtänder för igår var det nämligen höstfest och föräldrafika på schemat. När jag kom vid 15-tiden för att fixa inför fikat hade vampyrsminket försvunnit och tänderna gått sönder men Folke var lika glad ändå. Glad var även Majlis när hon i princip obevakad (jag hade fullt upp att servera kaffe) kunde fika i två timmar. Hon gick från bord till bord och åt kakor och kakrester och var hur nöjd som helst.

Idag fick jag hänga på Rönnen fram till vilan. Majlis stormtrivs verkligen, hon fullkomligt lyser när hon går runt där. Det här hennes värld, där inte brosan läger sig i. Och varje gång blir man lika förvånad hur mycket de kan (och hur mycket man curlar hemma) Majlis tar av sig kläderna, hänger upp på kroken, kissar en skvätt på pottan, tvättar händerna, slänger i papperskorgen, tar fram klisterpysselsaker och gör rent penslar. Och som hon äter! "Jo, man blir verkligen förvånad hur mycket hon får plats med i den lilla kroppen" sa Suzanne. För hon är verkligen petite, det ser man när hon är där.

När vi ätit lunch och det var dags för mig och Majlis att gå så pekade Majlis och undrade vart hennes madrass var. När jag sa att vi skulle gå hem och sova så skakade hon på huvudet och satte sig på en stol och skakade på huvudet och vinkade till mig. "Opp, opp" sa hon och satte upp handen och visade att hon rakt inte tänkte gå hem. Till slut fick jag locka med att vi skulle gunga ute på stora gården och då lommade hon med. Men, så härligt det är att få se den lilla gruppen, alla barn verkar väldigt harmoniska och nöjda. Skönaste liraren är Bill, Hollys lillebror. Han är ett halvår äldre än Majlis och är så positiv och glad. "Du heter mamma, jag heter Bill" sa han "Jag är ju Majlis och Folkes mamma, Jenny heter jag" "Ja, hej mamma!" envisades Bill. Och han har ju i och för sig rätt, jag är ju mamma.

Den här...

...och 40 bilder till på Iris hittade jag i min telefon. Misstänker att Elin har lika många på Folke. 

Hej Harriet!

Fina Harriet och Ellinor kom på besök idag medan jag tvättade. Hon trivdes bra i min famn medan Elle tvättade rent sin tröja som blivit lite fläckig under blöjbytet.

Kusin i kubik

I helgen blev det kusinbesök i Furudrömmen. Som synes så tyckte Majlis väldigt mycket om det: "Isse, Isse" ropade hon så fort hon vaknade. Även om "Isse" visade lite oväntade handlag med Folkes leksakskniv. Med en otäck precision, komponerad med ett välriktat "ji-ha" så slog hon både mot Majlis och de äldre.

Och jag fick även min kusin Magnus på besök! Fler bilder från det besöket kan ni hitta på Malins blogg: www.malinasplund.wordpress.com

Pratkvarn

Men oj vad Majlis har börjat prata! Man får fortfarande ha rätt bra fantasi för att förstå vad hon säger men det kommer nya ord hela tiden.

Igår kom den klassiska "stoppgesten" som barnen lär sig på förskolan. "Opp" sa hon till mig med allvarlig min och satte demonstrativt upp handen när jag skulle lyfta ner henne från sängen. Och nu på morgonen så beställde hon "di-cka" (dricka) och när jag tog ut blåbärsdryck från kylskåpet så skakade hon på huvudet. "Mjölk?" frågade jag men hon fortsatte att skaka på huvudet. "Ta-ffe" sa hon då och pekade på kaffemaskinen. Hon ville ha en likadan kopp som jag och så pekade hon på stolen brevid sig och sa "sitta mamma". Så satt vi där och drack taffe. Mycket trevligt.

Sociala medier

Ibland så funderar man på om det inte gått lite överstyr, det här med "sociala medier". Jag menar, det verkar som folk är fullt upptagna att leva sitt liv på nätet att man knappt hinner med verkligheten? Har det inte blivit lite konstigt? Men vem är jag att döma, jag sitter här med en gammal blogg, ett Facebook-konto och har precis börjat med Instagram för att underlätta bildhantering. Twitter orkar jag dock inte ens fundera på, det verkar både jobbigt och gapigt.

Måste säga att jag nog tilltalas mest av att ta del av andras liv i bildform. Och så är det faktiskt väldigt roligt att man på ett sätt känner sig närmare varandra - kusiner, fastrar, mostrar och gamla kompisar. Nu har Ola startat en Facebook-grupp för "Familjen Olson" där vi kan få se bild på pappas trumpetsvampsomelett och Olas ommöblerade bokhylla. Något som kan tyckas tämligen ointressant för övrig omvärld, men som är väldigt kul för mig att ta del av.

På Facebook finns dessutom ett antal personer som faktiskt får mig att skratta väldigt mycket. Naturligtvis politisk (o)kunnige Kronzell som jag debatterar med ibland. Jag har haft flera andra kompisar som har undrat över vem han är och hur vi känner varandra, och han berättade i somras att hans kollegor undrade vem är "hon som vågar ifrågasätta dig?".

Och så har vi Johannas gamla kompis Björne, som postar roliga iakttagelser som "Svampbilder är det nya svarta". Eller Johan L. som visar bilder på hur hans fickparkeringar ser ut i Örebro. Skrattade även rejält åt hur han kommenterade matchen igår och avslutade med: "Sara får säga vad hon vill, Zlatan SKA upp som muralmålning".

Viggo Cavling hävdade för övrigt i söndagens DN att "NY är det nya Vasastan" och rekommenderade Rio istället. Men jag fick ett meddelande från Eric som är i NY, och det lät som det var väldigt få likheter för tillfället. I Vasastan så dricker jag Proviva för magen är ur balans av medicinerna, han satt på Waldorf och drack skumpa. Han informerade även att i jakten på världens bästa hamburgare så leder "Burger Joint" på Le Meridien. Micke drog direkt öronen åt sig, dit vill han också åka. Jag skulle nöja mig med att det här illamåendet släpper. Och en liten tripp till Whole Foods vore ju kul, Cajsa Wargbutiken vid Sankt Eriksplan kommer liksom inte i närheten.

Ingrid Marie

Äntligen dags att hetsäta äpplen. Ingrid Marie är den enda sorten jag tål, om än i skalad form. Nytt från Karlbergsvägen - Majlis har börjat referera till Folke som "Otte" och Kalle heter "Lalle".

Furumorgon

I trädgården

Tack till Bissan!

Fredag

Nu känns det lite bättre i tanden och huvudet så i natt hoppas jag att jag får sova. Och så får man pigga upp sig med en semesterbild. Tur att inte det här hände då. Hade känts så där att sitta i en grekisk tandläkarstol. 

Mer kaffe

view full image

"Man kan inte kaffedetoxa med den här tandvärken. Mer kaffe!!!"

Alternativet med snöre och dörr börjar inte kännas så främmande ändå. 

En röst i natten

Jo, det blev ytterligare en antibiotikakur att komplettera med och så lite starkare värktabletter utskrivna hos tandläkaren. Och så öppnade hon upp lagningen för att släppa på trycket. I efterhand så kan jag säga att det hade varit bättre om hon sövt ner mig en vecka och lagt mig där i väntrummet bland Hemmets Journal.  Det kändes lite bättre på eftermiddagen med sedan på kvällen blev det värre igen. Jag har lyckats sova ett par timmar med första smärtlindringen, fick ta Panodil vid 23 och nu ligger jag här, klockan är 2.00 och har så inihelvete ont att jag inte kan sova. Får nog vänta till femtiden att proppa i mig mer tabletter för att levern inte ska paja helt.

På väg hem från tandläkaren så satte jag mig på Gateaux och drack en kaffe, för första gången på 1,5 vecka. Jag har nämligen "detoxat" (ni kan applådera nu) och har uteslutit alkohol (lätt), kaffe (svårt), mejeriprodukter (lite knepigt, men har ätit ost), gluten (lätt) och rött kött (ätit fisk och kyckling istället) ur menyn. Inte så svårt som det låter, förutom kaffet då. Kan även tillägga att det krävdes en veckas nedtrappning för att jag inte skulle få fullständig abstinens. Och så har jag hällt i mig kopiösa mängder örtte, som någon typ av metadon. Tanken var att jag skulle köra en vecka till eller så, men med den här värken så kan jag säga att måttet blivit rågat. Hit med kaffet.

"Ni kvinnor snackar om att föda barn..."

...då har ni inte haft riktig tandvärk.
Herregud, I kid you not. Att föda barn är en baggis jämfört med den här tandvärken. I går kväll började det plötsligt göra ännu ondare och det har varit som att konstant befinna sig i värktoppar de tolv senaste timmarna. Utan någon värkvila. Jag fick kliva upp och duscha mitt i natten för att försöka distrahera mig, jag profylaxandades och Micke strök mig på ryggen. Men det blir inte någon varm och kladdig bebis som belöning utan en saftig tandläkarräkning. Jag har nog rätt hög smärttröskel, men det här var det värsta jag varit med om.


Ringde tandläkaren för att be om ordentlig smärtlindring. Vi snackar morfin eller ryggmärgsbedövning som kan domna av hela huvudet - jag behöver det nuuuuu.  Ska nu åka dit för att öppna upp lagningen igen och ta bort övertrycket. Har möcke, möcke ont.

Dagens I-landsproblem

1) Fick ont i en tand och ringde tandläkaren som hade tid redan idag. Det var bra. Det var även bra att det onda satt i min rotfyllda tand och jag behövde ingen bedövning. Det dåliga var att det trots rotfyllningen blivit en inflammation så tandläkaren fick ta upp lagningen. Det blev antibiotikakur och fortsättning nästa vecka. Har nu ont, mycket ont ska jag säga. Då får man tänka hur eländigt det var förr i tiden, då man fick dra ut onda tänderna själv med en lortig hovtång eller genom att använda ett snöre och en dörr.

2) Höjden av snålhet är väl att maken inte orkat skaffat sig ett eget apple-konto och använder mitt. Eller lathet är nog en bättre beskrivning, eftersom det är kostnadsfritt. Nu har han gjort en uppdatering och vips så fick jag alla hans kontakter i min telefon. Då får man tänka på hur bra det var förr i tiden, när man hade en telefonbänk med en telefonkatalog bredvid.

Fredagsmys

Hördes vid snackshyllan på Mathörnan förra fredagen:
"Åh, mamma! Sådana vill jag ha! Det där var sådana där jag åt när jag kräktes i taxin sen"

Bakom ratten

Folke på väg hem från Eken:
"Mamma, kan jag få börja köra bil? Snälla?"

Jovisst, här har du nycklarna till Volvon. Var lite försiktig när du backar ut ur garaget bara.

Maja berättar

Idag vid middagsbordet så berättade Majlis en liten historia. Ni kan ju gissa vem den handlade om. Först så pekade hon på stolen där farfar satt igår och sa:
Majlis: "Fa-fa sitta"
Jag: "Ja, farfar var ju här igår och satt där. Var det roligt?"
Majlis (nickar): "Ja-ha"
Jag: "Sedan busade farfar med er"
Majlis (nickar): "Ja-ha". Vinkar och säger "hej då!"
Jag: "Ja sen åkte farfar, han skulle flyga hem till Växjö. Och det ville inte du.
Majlis (skakar på huvudet): "Nä-e"

Fa-fa gris

Plötsligt händer det. Farfar dyker upp i Stockholm och får vara med på dagishämtning. Maja tittade bestämt på farfar och sträckte sedan upp armarna. (Ett annat Rönnenbarn blev halvt hysteriskt av synen av en äkta småländsk farfar och började storgråta i hallen). Hursomhelst, det blev succé hos de Norlanderska barnen i alla fall. Farfar följde sedan med till musiken och sedan blev det sushimiddag hemma.

När farfar skulle gå följde Maja med ut i hallen och tog sina skor. När hon förstod att hon inte skulle få följa med började hon storgråta. "Fa-fa" upprepade hon sedan med ledsen stämma och pekade på stolen där Jim suttit "Fa-fa sitta!" Vi har en till farfarsgris på gång tror jag.