Nyårsrekord!

Klockan är 19.45 och vi är klara med efterrätten. Det har inte hänt de senaste 15 åren gissar jag. Men nu sitter vi här mätta och belåtna, och 12-slaget känns väldigt långt borta. Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att både jag och Folke sover då. Men nu dansar Folke och leker med ballonger och Micke gör nyhetsquiz i DN. Och jag har hostat så mycket att jag fått ont i revbenen. Den nya verkar redigt irriterad att behöva befinna sig i en kroppslig jordbävning och sparkar argt med jämna mellanrum.

Jag minns förresten ett nyår när tidsplaneringen sprack totalt. Vi firade hemma hos Jenni och Fredrik och menyn var minst sagt överambitiös. Det kan bero på att finsmakarna Dyrendahl och Wennerström också var med. Jag tror vi hade snittar, ostron och så sex rätter på det, varav två efterrätter. När vi gick ut vid 12-slaget hade vi en varmrätt och efterrätterna kvar. Och så sjuka mängder vin på det, hälften av flaskorna var kvar dagen efter. Efter den gången blev vi lite mer modesta, men vi har nästan alltid behövt stressa på för att hinna klart till klockan 24. Men i år är vi redo - raketerna och Jan Malmsjö kan börja vid klockan 21 istället. Ett gott 2011 önskar jag er!

Update: Efter att ha sett bilder som champagnekungen Dyrendahl lagt ut på delar av sin nyårsmiddag på facebook så gråter jag nästan av avund. 

Inget storstilat slut

Vi har inte haft särskilt tur på 2010 års högtider. I midsomras trodde vi att Folke hade vattenkoppor så vi kom aldrig iväg till Fornebo. Och idag var det tänkt att ha nyårsmiddag, men det visade sig att en i sällskapet har halsfluss och jag har fortfarande hosta och halsont så var ingen var intresserad av att byta baciller med varandra. Så vi tar det lugnt här hemma istället, det känns ganska skönt faktiskt. Den senaste veckan har jag sovit uselt, magen är spänd och jag känner mig allmänt på dåligt humör. Jag fick i alla fall en tid i morse på Sabbatsbergs närakut för att kolla att det bara var ett virus, jag har nämligen aldrig varit med om något liknande (det halsonda har inte ens gjort en antydan att klinga av, så här en vecka senare). Men det är bara att "vila ut viruset" som läkaren sa.  Synd bara att jag har så ont att jag vaknar om nätterna och inte kan somna om. Nog om detta. Låt oss hoppas på ett friskare 2011 i alla fall!

Micke och Folke åkte pulka i Vasaparken medan jag var hos läkaren, och sedan handlade vi på ICA. Folke fick dra sin lilla vagn och såg nöjt på när vi sa att det både skulle bli popcorn och efterrätt till kvällens kalas.     Marängswiss tänker vi festa loss på, och när vi skulle hämta en Non-Stop påse så ville Folke absolut ha Bridge-blandning istället. Det är pappas pojke det! Och det är alltså inte bara Kalle som har mogen smak, han som föredrar P2 och äter marmeladkulor vid fem års ålder, hans yngre kusin verkar ha gått direkt från tablettask till pensionärernas favoritsnask.

Äggröra

Det var ju själva...

...faaaaan! Usch vad jag är trött på detta, nu har jag haft hysteriskt ont i halsen sedan julafton. Ögoninflammationen sitter numera i båda ögonen och på det allmän hosta och snuva. Kroppen verkar ha fullt upp med "den nya", så att reparera infektioner hos trötta mammor prioriteras icke i anatomins värld.

Maxiklänning

Nu är det dryga fem veckor kvar av den här graviditeten. Eller sju. Men man börjar ändå se slutet i tunneln. Snart kommer jag kunna ha hyffsat vanliga kläder igen, det känns skönt. Nyss så damp HM's vårkatalog ner i brevlådan och då fick jag det bekräftat - i vår är det långa klänningar och kjolar som gäller (eller jätte-jättekorta klänningar och kjolar, men det kan vi bortse ifrån) Som en skänk från fashionhimlen! Jag har nämligen  fått riktigt fula åderbråck på mitt vänstra ben. Det kan eventuellt försvinna när barnet är fött, står det när jag konsulterar graviditetssighterna. Men det tror jag inte på, utan jag ställer in mig på att inte visa för mycket ben i sommar. Men man ska inte klaga, jag har klarat mig från fog- och tandlossning och mycket annat otyg som skulle kunna hända i ett välsignat tillstånd. En märklig sak är annars att jag (trots att jag tränat mindre och ätit mer onyttiga saker) inte gått upp lika mycket i vikt som när jag väntade Folke. Men man kanske inte ska "ropa hej", det kanske blir ett kraftigt vikthausse sista veckorna bara för att jag så förnöjt konstaterar detta nu?


PS. Carina - den här passar vi väl i? (bortse nu ifrån att du är i form och jag inte är det...)

Outbreak i farozonen

Den senaste veckan har jag gjort ett antal missbedömningar. Först blev Folke sjuk med feber men hade inga andra symptom. Sedan fick han ögoninflammation som kändes väldig lindrig. Det kanske inte ens var en ögoninflammation? Jo, det var det - nu är det definitivt bekräftat - jag (och farfar) har troligen åkt på samma baciller. Rejält med halsont, hosta och snuva och så präktigt ögonklet på det. Jag kände mig lagom fräsch i kontorslandskapet idag (och jag har lite dåligt samvete för att jag tog med mig vad som verkade vara en frisk Folke till jobbet förra veckan).  Igår trodde jag att jag var på bättringsvägen, men idag verkar kroppen ha kapitulerat totalt.

I morse konstaterade jag nöjt att magen fortfarande är ganska mjuk och jag har inte lika mycket sammandragningar som de sista veckorna när jag väntade Folke. Det var då. När jag kom hem från jobbet var magen som en kanonkula och jag fick lägga mig i soffan och gå och duscha för att lindra sammandragningarna. Jag tänkte på syrran som konstant sa sista månaden "det känns som ungen ska komma vilken dag som helst" och kände plötsligt att det kanske ändå är dags att packa BB-väskan?

Se upp i backen!

Idag har jag jobbat medan Folke och Micke har åkt snowracer med Ralph och Iris. Som avslutning blev det tydligen pannkakor med strössel på Vurma. Det gillar både smålänningar och holländare!

Hemma

Granen verkar må bra trots ett par dagar i ensamhet. Nu står den på
plats i hallen igen.

Rönnen - end of an era

Den 10 januari så börjar Folke officiellt på Eken. Nu innan jul så fick vi en skiva med bilder som personalen fotograferat. Tänk vad tiden går fort!

Ett monster önskar God Jul

Folke har hittat Micke och Eriks gamla monstermask. Känsliga tittare varnas!

Folke dricker "munspel"

God jul!

Vilken fantastisk vit jul vi får! (hoppas nu bara att alla kommer hem eller dit de ska för att fira jul...)

Trafikkaos

Jag vill inte stöta mig med någon läsare som råkar ha Statens Järnvägar (eller SL för den delen) som arbetsgivare, men igår rann bägaren till och med över för en tålmodig och känslokall byråkrat som jag. Jag köper att det blir förseningar, växlar fryser, tåg fastnar i tunnlar och att det står isbjörnar på spåren, men information borde ändå ha bättre förutsättningar i dagens tekniksamhälle?

Ursprungsplanen var att jag (med väskor och ett antal extrakilon) skulle åka ner till Växjö som igår kväll för att idag ha ett jobbmöte med en kollega som är stationerad här. Folke och Micke och ännu fler väskor skulle åka ner som ikväll. Men Folke fick ögoninflammation och då bestämde vi oss för att om Micke ändå ska vabba så kan han ju göra det i Småland. En ytterst hjälpsam person på SJ's kundservice hjälpte oss att boka om våra biljetter till ett tåg där vi alla fick plats och som skulle avgå klockan 17.40. So far var allt prima. Men redan på väg till Centralen så blev det lite svettigt, det var kraftiga förseningar på innerstadsbussarna och taxi var inte ens till att tänka på. Jag hade ont i ryggen och stod och pustade på hållplatsen vid Karlbergsvägen och Folke tröstade mig med "Vi är snart framme mamma" trots att vi bara kommit 200 meter hemifrån. Han sysselsatte sig dock med att sprida julglädje i form av att säga "God lul!" till alla som passerade.

När vi kom in på Centralstationen var det rena rama Titanicstämningen som rådde, det gick inte ens att ta sig fram. För bland alla julresenärer fanns dessutom alla jobbpendlare som inte kom hem på grund av att ett pendeltåg blockerade en tunnel i Stuvsta. (Och mitt i den hysteriska trängseln vill man helst tro att självmordsbombare är science fiction, vilket det uppenbarligen inte är). Jag klarar knappt av den typen av trängsel när jag är ogravid och reser själv med en halvfull plastpåse. Nu stod jag där med en 3-åring + 5 tunga väskor + tjock mage utan tålamod. Och så Micke som har mycket tålamod som tur är. Efter ett antal nya tidsangivelser och spårändringar (det är inte så lattjo att bära väskor upp och ner för perronger och stå och vänta när det är -15 grader ute) så kom vi i alla fall i väg, 2 1/2 timme försenade. Jag hade grym värk i ryggen och sammandragningar som gjorde att jag trodde att  rubriken i Aftonbladet skulle bli "Hon födde barn i Bistron". Men slutet gott, nu sitter vi är i ett fantastiskt snöklätt Småland. Folke är överlycklig att vara hemma hos farmor och farfar. Han ville absolut inte somna på tåget igår, eftersom han ville "hälsa på min farfar" men till slut orkade han inte hålla ögonen öppna. I morse vaknade vi av "Jag vill sova i min farfars säng" och när vi sa att han fick vänta lite så sa han argt efter en stund "Nu vill jag faktiskt hälsa på MIN farfar". Och det fick han!

Vecka 34 - dålig tajming

Det nalkas köldknäpp och jag upptäckte på väg hem att jag inte kan knäppa jackan. Järnspikar.

Era mailadresser tack!

Till alla läsare:
Vid årsskiftet kommer jag att göra något som jag har funderat rätt länge på, nämligen att spärra allmän tillgång till den här bloggen. Det känns helt plötsligt lite olustigt att lämna ut namn och bilder på sitt barn och där man bor och att vem som helst kan få tillgång till det.

Det innebär att ni kommer behöva logga in för att kunna fortsätta läsa om Folke och hans syster. Det är inga konstigheter, men jag behöver din mailadress så jag kan skicka en inbjudan. Så fram med den!

Och ALLA som vill läsa är hjärtligt välkomna - vänner, släktingar, bekanta och fullständigt obekanta- lämna en kommentar med blogg- eller mailadress alternativ maila mig på jenny.norlander(snabela)hotmail.com så ordnar vi saken!

Olika regler

Jag har som sagt strikta regler när Folke och jag ska handla. Vis av erfarenhet (ja, ja, jag har ett barn att uttala mig om i alla fall) så vet man att ger man med sig en gång så blir det samma helsicke upphöjt till fyra gången efter.

Bland det bästa Folke vet är att dra en egen liten kundvagn och det brukar gå ganska bra, men när det är "after dagis" så undviker jag helt enkelt att gå in i de butiker som erbjuder dessa små "bråk på hjul". ICA Mathörnan är ett säkert kort, där finns inte sådana nymodigheter, utan det känns snarare som att kliva rakt in i 1982 när man går innanför dörrarna. Tidigare störde jag mig fruktansvärt på den butiken, men nu hoppas jag att den ska k-märkas snart. Man kan glömma att de har nymodigheter som Tapenade, men det väcker barndomsminnen och det luktar nästan likadant som i farmor och farfars affär i Bankekind. 

Men ibland så ser jag mathandlingen som träning och utmaning för både mamma och barn. I torsdags när jag hämtade en sjuk Folke på dagis ville han ha en vagn på ICA Sabbatsberg. "Orkar du det?" frågade jag och Folke nickade med sina febriga ögon. Sedan gick han runt som en gammal pensionär i gångarna. "Vad är det här då, mamma?" frågade han när vi kom fram till godisavdelningen. "Det är choklad" sa jag och väntade på han skulle försöka övertyga mig att vi skulle köpa 10-12 stycken. "Jaha" sa han bara med trött röst. "Vilken duktig liten pojke som går så fint med vagnen" sa en gammal dam och nickade glatt mot mig och Folke. Hon skulle bara veta att han var dopad med 39 graders feber. (Det visste faktiskt inte jag heller, förrän vi kom hem)

Då var det tydligen andra takter idag på Birkahallen då Folke fick handla med pappa. Med Micke gäller andra shoppingregler. För utöver det som stod på inköpslistan så kom de hem med ett paket Mums-mums, ett paket Ballerinakakor och en chokladbit "Skotte".  Skottebiten hade Folke dock köpt till Thea som skulle komma på besök, eller det var i alla fall argumentet han använde sig av. "Hur gick det här till?" frågade jag Micke, efter att han sagt till mig att gömma allt i köksskåpet. Enligt utsago så hade Micke låtit Folke plocka ner Mums-mums och Ballerina, men tänkt att ta ur dem innan det var dags att gå till kassorna."En sekund eller två" så hade Micke lämnat Folke obevakad (här blir man lätt orolig, både som mamma och anställd) och på den tiden så hade Folke plockat åt sig en Skotte, gått fram till kassan och lagt upp alla varor på bandet och var på väg ut för att ställa tillbaka sin kundvagn. Så när Micke kom i fatt så satt kassörskan och väntade på att få betalt för hela kalaset. Man kanske ska vara tacksam för att han i alla fall lärt sig att betala, och inte bara lassade kundvagnen full och sprang ut på Rörstrandsgatan?

Folke och hans kompis...

...tittar på Findus och Tomten

Granen står så grön och grann i stugan

Point of no return

Hjälp mig! Jag har blivit fruktansvärt tankspridd och disträ. Och det är väldigt "out of character" tycker jag faktiskt. Jag brukar ha extremt bra koll på mina saker, men nu verkar jag vara bortom all hjälp. Efter att ha haft dåligt samvete att det tog så lång tid innan jag började min nya tjänst, så börjar jag tro att jag faktiskt gör min nya chef en god gärning att jag går hem ett år eller så. Förhoppningsvis kommer jag tillbaka lite mer som mitt forna jag. Jag glömmer möten, tar fel linje på tunnelbanan (och min första tanke är då: "Nä, nu har tåget kört fel!" och är på väg att utbrista detta till mina medresenärer, innan jag inser att det skulle eventuellt kunna vara jag som inte tittat ordentligt på skyltarna). Häromveckan så tappade jag plånbok och nycklar vid tobaksaffären i Skogskyrkogården (men de fanns mirakulöst kvar när jag kom tillbaka!). Jag har fått vända hem efter min mobil minst två gånger i veckan och jag har tappat ett par helt nya handskar. Den här graviditeten håller på att bli en dyr historia.

Idag var Folke pigg och glad när vi gick till dagis. Jag hade faktiskt tagit tempen på honom för han sa "Jag är varm och svettig" men han hade precis 37 grader. Klockan 10 ringde Suzanne och sa att han verkar hängig och hade enligt egen utsago "ont i örat". Så jag packade ihop mina saker och begav mig mot Rönnen. Det var en trött och ledsen liten Folke som mötte mig och jag kände att han var varm. Det visade sig att han hade nästan 39 grader när vi kom hem.

Folke fick ligga på sängen och sova. Då tänkte jag passa på att jobba en stund. Jag hade fått med mig alla papper och bara glömt en liten detalj på skrivbordet - datorn.

En annan fundering jag har: Uppskattningsvis när Folke blir sjuk så inträffar det 4 gånger av 5 när Micke är bortrest. Är det någon psykologisk faderslängtan som får virus att bryta ut? Jag bara undrar. I morgon ska i alla fall Micke vara hemma och jag får försöka komma ikapp mina timmar på kontoret. Och på kvällen så ska det inhandlas gran!

Köttbulledoft is haunting me!

Det är svårt att tro det när man ser mig, men jag har tappat aptiten. Idag har vi traditionell jullunch på jobbet. Jag kände redan i morse när jag så hur de förberede sig med extra stolar och bord att "Nääee, julbord är inte min cup of tea just nu". Senaste dagarna mår jag illa och är sugen på en sak - apelsiner. Lite smörgås kan jag få i mig, men allt annat i matväg, framförallt efter 11.00 känns inget vidare. Att stå i kö och för att tvingas se revbensspjäll och Jansson kändes övermäktigt en dag som denna. Så jag köpte mig en äppeljuice och räksmörgås på Maxi istället. Jag fick i mig halva i alla fall! Men nu börjar dofterna krypa upp hit från matsalen...  Hjälp, jag får nog stänga in oss i ett tyst rum!

Avlyssnad på 42:an

I dag tog jag 42:an för att få massage hos Gudrun (jo det är en syn för gudarna när man försöker ligga på sidan på en smal massagebänk med jättemage) Precis innan jag skulle kliva på bussen så ringde Cilla och jag försökte prata lite tyst. Vi pratade om ditten och datten men sedan berättade jag för henne att man märker att Folke börjar bli ganska medveten och tycker att det är jobbigt när andra människor blir ledsna och arga. Härom kvällen så tog han hela tallriken och hällde ut all mat på golvet och jag sa: "Nu blir pappa ledsen när han har stått och lagat mat till dig, du får vara på ditt rum om du inte vill äta med oss". Först så försökte Folke, helt oberörd, med att han "ville ha smörgås" och "skulle hämta mangu (mango) " i frysen. Men när Micke sa att han inte fick det, så bröt han ihop och började storgråta och snyftade "Men jag säger förlåt till dig pappa!" och så satt han och grät en lång stund i Mickes knä. Då började jag nästan att gråta. "Du måste förstå att vi blir arga på dig när du gör så" sa Micke.  "Nu är vi sams" sa Folke "Ja, nu är vi sams igen" sa vi.

När jag skulle kliva av bussen så tog damen som satt bredvid och klappade min arm och sa "jag blev alldeles rörd av ditt samtal".

Luciafirande på Rönnen part 2

Tänk att det bästa i livet är gratis. Ja, eller kostar typ en saffranslängd som bidrag till fikat.  Idag var det luciafirande på Rönnen. Konceptet låter bra på pappret - spektaklet börjar vid 15 för att barnen ska ha ätit och vara utvilade. Dessutom så kommer de större barnen från Eken och Kastanjen in och lussar och så får de yngre barnen vara med på frivilligbasis. Folke frågade direkt när jag kom "Jag vill ha mina tomtekläder! Var är dom mamma?" Som tur var så hade jag ändå stoppat ner dem i väskan, trots att Folke tidigare deklarerat att han "inte skulle gå cilla-tåg"  och absolut inte ville ha tomteluva på sig. Men nu krävde tydligen stämningen det. Sedan fick Micke och jag bevittna en äkta dagislussning. En uppsjö av lucior med kronor på sne, tandlösa tärnor och stjärngossar som inte kunde stå still. "Sjöng de i stämmor?" frågade Micke efteråt. Nja, snarare i total osynk skulle jag vilja beskriva det. (Här kan alla läsare definitivt konstatera att Micke INTE hade blivit en framgångsrik DJ. Man bör väl ändå ha någon form av musikalisk gehör för denna syssla, i alla fall om man ska fakturera en miljon per spelning?)

Folke och Holly gick i alla fall fram och ställde sig bredvid sina Ekenkompisar, de sjöng inte med, men fanns med som någon typ av mentalt stöd. Och Folke blev glad för alla applåder som kom efteråt. Efter uppträdandet spårade kalaset ut. Folke sprang runt, runt och varje gång jag såg honom så hade han en ny pepparkaka i handen. Efter att han tagit sönder Lous luciakrona så lyckades i alla fall Micke få på honom kläderna och vi gick hemåt. I korsningen Karlbergsvägen/St Eriksgatan så däckade Folke. Glad Lucia på er!

Vecka 33 - Luciafirande

Ett tips så här på morgonkvisten - om ni är höggravid - erbjud er INTE att vara den som går ner och hämtar fika när det är luciafirande på jobbet. De blickarna jag fick när jag plockade till mig tre lussekatter var inte roliga. "Jo, jo, här har vi en som förser sig" liksom.

Dagens...

...roliga: Folke och Iris fick se en porträttlik tomte på Gamla Stans julmarknad. Han hade ingen skam i kroppen och utnyttjade sitt kändisskap till att sälja sockervadd till ockerpris. Det ville Folke väldigt gärna köpa. Det fick han inte, däremot så fick han inhandla badskum i form av en hund.

...tråkiga: Jag har fått en nerv i kläm så det strålar ner i ena skinkan. Så nu går jag som ett riktigt preggo. Jag försökte stretcha när vi kom hem, det slutade att jag skrek av smärta och Folke sa "du får åka till sukhuset mamma"

Folke provar Buurmans dubbelvagn

/Mikael

Munspel

Igår hade vi lussefika här med alla kusiner. Elin och Raffe med barn kom sent. Den här gången hade de faktiskt kommit iväg i god tid, men sedan tvingandes Raffe att åka tillbaka längs tvärbanan för Elin hade "glömt att dra ur sin plattång ur kontakten". Det här var tredje gången det inträffade (och naturligtvis så är kontakten alltid utdragen när Ralph åker hem för att titta). "This plattång will be the end of our marriage" sa Raffe när han minst sagt irriterad kom fram.

Dagens höjdpunkt var ändå när Folke fick smaka läsk, i den ädla formen av julmust. "This must be  really cheap coke" sa Ralph och var inte särskilt imponerad. Folke däremot tyckte det var väldigt gott, men missuppfattade vad läskeblasken hette, utan sa i morse "Jag vill dricka mun-spel. Vi ska köpa det"

När Hellströms skulle gå blev Folke lite deppig. Han gillar inte avsked. När Iris åkte lite senare på kvällen så sa han "Nu är jag jättearg! Nej, nu är jag jätteledsen" och sedan sa han med ledsen stämma "Iris, min Iris, min kompis Iris".

"It's ok, I'm the DJ"

Micke gillar sitt jobb helt klart. Jag skulle vilja påstå att jag har varit den avgörande faktorn för att det gått riktigt bra i hans yrkeskarriär. Inte bara för att jag varit en söt, rolig  (...här kan ni själva fylla på med lämpliga adjektiv...) och stöttande flickvän/fru, utan för att jag gav Micke ett livsavgörande råd precis när vi träffades i Linköping.

Under första terminen så anförtrodde sig Micke (precis fyllda 19 år, berusad på Herrgårn) och sa att funderade på att hoppa av Ekonomprogrammet och istället bli discjockey. Micke hade nämligen extraknäckt under gymnasietiden genom att spela skivor på typ två fester i Nybro. Micke hade även en grön t-shirt, där det stod på ryggen "It's ok, I'm the DJ". I Linköping så praktiserade han på hemmafester, och satte på och stängde av låtar, och släppte inte fram någon annan till stereon. Han var ganska impopulär vid de tillfällena och jag var nog den enda som tyckte han var rätt festlig.

Hur som helst, jag lyckades få honom på bättre tankar och han fortsatte sina studier. Micke beskyller mig dock då och då att det var jag som satte stopp för hans DJ "karriär".  Häromveckan så läste han i DI hur Steve Angelo i "Swedish house maffia" tjänar en miljon per spelning. Han bor i Hollywood nu, och Micke menade att jag får skylla mig själv att vi inte har hus på Ibiza. Jag vet inte jag. Jag är väldigt nöjd att förvärvsarbeta och traska i gummistövlar till pendeltåget. Och jag skulle nog ha lite svårt med att se ut som Steves flickvän (se bilden).

PS. Och riktigt bra spellistor till Spotify har jag hittat via "Popmorsan" - en bloggande småbarnsmamma som bland annat jobbar som DJ. Vem sa att man inte kunde få allt här i livet?

Nice try

I morse:
Jag: "Hej då Folke, nu går jag."
Folke: "Vänta mamma, jag vill ha puss och kram"
Jag: "Klart du ska få det!"
Folke: "...och halstablett"

Förresten...

Den här nya ungen i magen -  en verkligt vild sak vill jag lova. Nu boxas den med min högra lunga.

Ljuvlig doft

Vet ni vad som luktar godast i världen? Folkes hår. Man kan snuffa i det hur mycket som helst. Det går inte att beskriva riktigt, det är definitivt inte schampo eller tvål, för Folke undviker in i det sista att tvätta det. Utan det luktar bara liten, varm människa. Fantastiskt gott.

*och ja, jag vet att det heter "doftar" när man beskriver något gott... Men det låter lite pretentiöst, ungen luktar bara helt enkelt.

Adventsfika

Idag träffades hela gamla tjejgänget med makar och barn hos Elin och Ralph. Vi var nästan 30 personer och då ligger ändå tre barn i magen. Det blev en extravaganza i julfika. Och det blev mycket över. (Elin har en förmåga att alltid ta i lite extra, oavsett om det gäller barnvagnar - 5 stycken till 2 barn - eller lussekatter - räcker garanterat även till ett större Luciafika nästa helg). Folke blev extra nöjd när Elin satte upp Pippitoffsar i hans hår och målade fräknar med kajalpenna. Sedan fick vi höra Folke sjunga "Här kommer Pippi Långstrump" i typ 100 dB.

På vägen hem så handlade vi mat på Cajsa Varg. Folke fick kliva ur vagnen och bära på kundkorgen. Då gäller nolltolerans i mammans värld. Om man inte sköter sig så är det vagnen som gäller. Folke började med att kasta ner en chokladkaka och sa "Jo, jo, det går fort, fort" i tron om att mina hornhinnor skulle vara så slöa att jag helt enkelt skulle missa vad som utspelade sig. Sedan sprang han vidare och hittade ytterligare en chokladbit som åkte ner i korgen. När jag sa: "Nu lägger vi tillbaka chokladen, vi har redan fikat och ätit en massa gott idag" så fick Folke ett mindre utbrott. Då lämnade vi sonika butiksgolvet och gick upp och satte oss på en bänk utanför affären och väntade på Micke. "Nu är jag jättearg på dig mamma!" sa Folke argt och så satt vi och surade tills Micke kom.

Godmorgon to ya!

/Mikael

Kl. 4.24

"Snön ligger vit på taket, endast den gravida mamman och barnet i magen är vaken"

Klädsamt

Jag fick en kommentar från söstra mi som tyckte jag borde köpa mig lite snygga gravidkläder. Det ligger något i det, så det håller jag med om. Men problemet är ju att:

1. Man är faktiskt inte snygg i något när man är på tjocken
2. Man har ingen lust att shoppa när man är gravid
3. Om man mot förmodan skulle hitta något snyggt så kostar det skjortan, och då sparar man hellre pengarna och lägger på något ännu snyggare när man ser hyfsat normal ut.

Ja tack! 

Bra försök men nej tack. 

Tystnad, tagning

Idag har jag och magen på oss Mickes nya stickade tröja från Acne. Han sa inget om saken.

Något oklart

Ibland undrar man varför man säger som man gör till barn. Ibland borde man tänka efter en gång extra. Som i morse till exempel. Folke frågar mig:
"Ska du jobba?"
"Ja, fast först ska jag åka till doktorn och få en spruta i rumpan" svarade jag. Vilket var sant eftersom jag skulle få min immuniseringsspruta för "den nya" är Rh-positiv och jag är Rh-negativ. Vad jag tänkt att Folke skulle göra med den informationen är något oklart.

Folke tittar på mig med ledsen blick och darrande läpp: "Har du ont?" "Nej nej, det är inte farligt. Det måste man göra ibland" säger jag och försöker släta över det hela. Sedan kommer Micke in i rummet "Vill du också ta en spruta i rumpan, Folke?" "Nääee" skriker Folke och gömmer sig under täcket. Jag tittar argt på Micke.

Sedan går hela familjen till Kaffeverket och äter frukost innan Folke lämnas på dagis. Sedan åker pappan till jobbet och mamman tar 3:an till Karolinska. Sprutan gjorde inte ont ska tilläggas.