Missnöjd kund

Nä, mitt nästa jobb blir inte frisör. Efter att ha läst på intranätet att det går löss på Eken så bestämde vi att klippa ner Folkes kalufs. Folke deklarerade snabbt att han inte tänkte gå till frisören varpå jag lånade Hellmans klipptrimmer. Folke hade väldigt höga förväntningar - han ville ha en tuppkam, typ 20 cm hög i olika färger - utan att klippa ett hårstrå. Jag lyckades få till håret i hyfsad form för att vara ekonom, men Folke skrek som besatt i typ 20 minuter att han "inte var cool" och till och med "jätteful". Nu hoppas vi att han helt sonika glömt bort incidenten för annars är nog risken stor att han vägrar att gå till dagis i morgon.

För min del väntar en månad ledigt. 1 november börjar jag nytt jobb, inte riktigt klart att offentliggöra ännu, men ni kommer bli de första att få veta, jag lovar!

Favoritfarbror

Maja är lite småskeptisk till att börja med. Men när Erik ska gå så pekar hon på skorna och vill följa med. 

Födelsedagsfrukost

Både nybliven 36 och 31-åring in da house. Vi firar med finfrukost och i eftermiddag blir det mer firande hos syrran, till lika 36-åring hon med.

Fler bilder från semestern är på väg!

Bestämda Maja

Alltså, Micke och jag hoppas att allt 3-års trots och "jag kan själv" redan har kommit för Majlis. För det är en MYCKET bestämt ung dam. Hon dissar kläder och ratar allmänt alla förslag man kommer med. Och Gud förbjude om hon inte får en kaka i varje hand, då skriker hon högt. Sitt med en sån på restaurang när man är ambassadör

 Micke och jag är växelvis på eller av. När Micke går ropar hon "pappa, pappa" och när Micke sedan ska bära så sträcker hon armarna efter mig. Det blir aldrig rätt liksom. Senaste påfundet är att plocka av sig blöjan, vilket man i för sig kan förstå i värmen. "Ska vi sätta på blöjan?" möttes av ett bestämt "Nä-e". "Behöver du kissa?" möttes av ett likadant. Och det gick en stund i alla fall.

Paprikorna

Jo, alla paprikorna är med till Grekland. Så här såg det ut när vi kom tillbaka efter en tur till byn. Städarna verkar också gilla dem. Notera hur den gula vinkar!

Agios Nicholaos

Lyckan är stor när man hittar en glasstrut som är dubbelt så stor som man själv. Majlis försökte till och med slicka på den.

Till Kalle och Viggo

Kolla mina muskler, hälsar Folke.

Röksugen

I morse vid frukostbuffén hade jag och Folke en diskussion. Jag hade tydligen gjort fel, fel, fel och Folke satt trumpet och tjurade.
Folke: "Jag tänker inte äta"  
Jag: "Nähä"
Folke: "Jag kommer skrika jättehögt" sa Folke. 
Jag: "Då går vi till rummet" sa jag
Folke: "Jag vill åka hem" sa Folke
Jag: "Ja, då får vi väl flyga hem till Sverige då" sa jag. 
Folke: "Då kommer jag skrika på planet också" 
Jag: "Då kommer kapten att säga till dig" 
Folke: "Då kommer jag ta av mig säkerhetsbältet. Och röka". 
Jag:  "Kan du röka?" 
Folke: "Jag kommer låtsas, med en pinne"

Kvällens outfit

Hög SPF

Maja smörjer in sig med smoothie. Hon ligger som en primadonna på Spa när vi smörjer in henne med solkräm på morgonen. Folke skriker för full hals. 

Filmpaus

Ansiktshår i maten?

Här är det väldigt fint. Sol och klarblått vatten, skön säng och helt tyst. Både Majlis och jag sover som stockar. Det behövs.  Har dock lite svårt att helt slappna av här i lyx och överdåd. Här ligger vi i en konstgjord värld och tär på jordens resurser tillsammans med nyrika ryssar i glitterlinnen och som hunsar med personalen. Blev dock lite tröstad av när jag läste hur anläggningen är byggd, med solpaneler och att man återanvänder vatten bland annat. Men ändå, jag tycker nästan det är osmakligt att iaktta för feta västerlänningar som sitter sönderbrända och äter alldeles för mycket på en överdådig buffé. Hade det här vädret och playan funnits i Stavvik så är det ingen tvekan var jag hade velat tillbringa den här semesterveckan.

Ungarna gillar det däremot. Majlis tycker bidén är bäst. Tyvärr.  Folke är helnöjd med min gamla miniräknare som jag tog hem från kontoret. De andra barnen sitter med I-pads och I-phones i matsalen, medan Folke går runt med det gamla räkneverket och slår in siffror. Och så gillar han flingmaskinen vid frukostbuffén. Och "mustaschglassen", låter inte så trevligt, men den smakar pistage.

Istället för vykort!

Godmorgon Grekland!

Folke vill att Kalle och Viggo ska se hans bäddsoffa.

Breaking up is hard to do

Idag var det min sista dag på ICA. Helt otroligt. Det kändes skönt men även väldigt vemodigt. Åtta år är lång tid! Jag har haft fantastiska kollegor och jag kommer sakna många väldigt mycket. Det blev en intensiv dag med sista styrgruppsmötet på projektet, det gick jättebra men Eric och jag var helt slutkörda efteråt. Och så avtackning med bubbel på det. Vid 18.30 hade vi summerat mötet klart, tömt en cavaflaska och jag städade av skrivbordet. Då rann tårarna. De började i för sig redan vid avtackningen.

Men att säga hej då till Eric, det blev allra jobbigast. Det här projektet har varit det svåraste men även det roligaste jag gjort, tack vare honom. Nu har vi bestämt att starta ett nytt projekt nämligen att äta råbiff en gång i månaden, det känns bra. Och välkommen som läsare till bloggen!

I morgon: Kreta.

Alltså...

...vilka kollegor man har! Efter att jag lagt ut en bild på den gula paprikan i mantel på Facebook så antog Jessica en utmaning att sy kläder. Helt fantastiskt! Jessica hade dessutom gjort en matchande kjol till Majlis. Den gröna fick till och med gå på vår Rosa Bandet catwalk som var dagens jippo. 

Siffernisse

Inser att jag har saknat siffror mer än vad jag trott. Sedan jag bytte tjänst för två år sedan har jag knappt öppnat upp Excel. Det blev inte så många "sheets" hemma med Majlis heller. Men idag så hamnade jag nästintill extas när vi började kika på uppföljning av butiker där vi implementerat delar av projektet som vi har jobbat med. Dessutom med två likasinnade kollegor.

"Plocka upp det på artikelnivå, Henrik" hörde jag mig själv väsa exalterat. "Vad är det som avviker!?!"

Pappagris 2

Ingen av mina barn har varit mammig. Majlis föredrog mig en vecka eller två under någon period, men annars så har det kvittat vem av Micke och mig som stått för omsorgen. Det har varit rätt så skönt. Men man blir ju lite lätt knäckt när barnet man burit runt på i magen i nio månader och närt vid sin barm fullkomligt bryter ihop när Micke går hemifrån. Majlis står och gråter och pekar på dörren "Papa! Papa!" "Han kommer snart, nu är ju mamma hemma" försöker jag lite glatt. Då ger Majlis ifrån sig ett illvrål. Som tur var kommer Folke till undsättning - "Mamma du kan vara min favorit!" 

Härligt, nu kom Arne till undsättning

Arne har en hel maskinpark. I den finns tydligen en jordfräs så nu rykte brännässlorna all världens väg. 

Höstplantering

Ett lätt förvirrat par i yngre medelåldern med två argsinta barn spottades nyligen på Plantagen i Södertälje. Bokstavligen en djungel. Men vi köpte ändå jord, bärbuskar och en doftschersmin. Trodde det hette "jasmin". Man lär sig så länge man lever, visst är det underbart?

Samma känsla

Folke: "Nä mamma, jag tror inte vi ska ha någon mer bebis. För Majlis skriker så mycket"
Jag: "Precis, jag tror vi nöjer oss så här"

Herregud vad det flickebarnet kan bli arg.

I pappas tröja

Som ägg ska smaka

Igår var det släktträff vid Sturefors slott. Sedan blev det spontanmiddag hos Malin och Magnus i Tallåsen. En riktig nostalgitripp.

Kerstin hade med sig hemvärpta ägg och du milde tid så gott de smakar. Det blir omelett till lunch.

Very stylish

I går morse när jag skulle gå till jobbet (i kavaj) så mötte jag Milton i trapphuset. Han tittade förvånat på mig "Varför är du så där - utklädd?". Även Cilla (som började på ICA i måndags) utropar glatt varje dag hon ser mig "Gud, vad stylad du ser ut!" och hon tittade skeptiskt när jag skulle gå ner för trapporna på jobbet - "Kan du gå i så höga klackar? Håll i dig så du inte halkar!" Är det så svårt att tänka sig att jag kan ha annat på mig än jeans och gummistövlar? Konstigt.

/Begrav mig i Tretorn_76

Tantens barn

Ja sannerligen. Åren går fort. För en sisådär 16 år sedan så fick Elins och min kompis Cilla en liten dotter. Vi var precis 20 år fyllda och fick fullständig panik för det förstod ju alla att med samma stund som Lisa föddes så blev ju vi tanter! Jag tråcklade ihop ett lapptäcke, Elin stickade en jordgubbsmössa och Cilla påminde mig även att jag filtat tofflor till Lisa när jag var i Australien. Sedan dess har det stått tämligen still på handarbetsfronten, vi tog ut oss fullkomligt.

Och om vi trots allt inte var tanter då, så är vi det nu. För om jag inte sett det själv med egna ögon så skulle jag inte tro att det var sant, men Lisa har nu börjat GYMNASIET. Och jag var väldigt tacksam att hon inte kallade mig för "tant Jenny" när jag träffade henne idag. Lisa ska nämligen hjälpa oss att hämta Folke och Majlis på förskolan två gånger i veckan. Det känns ju väldigt konstigt men alldeles förträffligt bra!

Mutad?

Det har startats en barnklubb på en av våra butiksprofiler. "Papricaklubben" heter den och syftet är att lära barn mer om frukt och grönt. Häromdagen delades det ut klubbtidning och gossedjur i form av små paprikor. Folke blev överlycklig över sin "Pakika" och tvingade mig att göra en liten guldmantel till den. Vi läste tidningen om och om igen. På morgonen när Majlis vaknade så fick hon sin "pa-k-ika" - en gul. Hon blev också jätteglad. Folke hade då högläsning ur tidningen och gick sedan ut till Micke i köket och sa likt en glad propagandamaskin: "Pappa vet du? Om man har gröna bananer och lägger dem med ett äpple, då blir dom gula!"

Folke frågade sen: "Mamma, finns det ett land för pakikorna, som Legoland?" Börjar fundera på om det var någon i Kvantumprofilen som smög ner ett kuvert med 200 kronor för att muta ungen.

På lång sikt

Folke och jag åkte buss till Eken i går morse:
"Mamma, när jag och Norah är stora och har barn. Då ska jag berätta för dem att jag har varit på riddarspel. Vad kan jag mer berätta för mina barnbarn?"

Hur tänkte jag nu?

Ehh, har bokat in en tid för träning i morgon. Klockan 07.00. Ett tämligen brutalt sätt att komma ur semesterlunken. Är i fruktansvärt dålig form, kommer förmodligen inte kunna gå på hela veckan.

Bra sagt

Det var en artikel om serietecknaren Sara Granér i dagens DN. "Det är så himla deppigt. Alla vet att vi typ efterfestar med jordens resurser".