Stopp på E4:an

Livet blir inte så mycket bättre än så här hälsar Majlis

London calling

Micke och jag begav oss till London ett par dagar. Väldigt trevligt. Vi strosade mest runt, sov och åt god mat.

På hemmaplan i Växjö var det inte lika livat. Majlis blev sjuk och fick feberkramper. Det var inte kul att höra när vi kom tillbaka, tur att farmor och farfar är riktigt coola.

God jul!

Så här fin blev ljuskronana har jag stöpte (Ann-Christine fixade lingonriset)

Nu har vi jul

Julbestyren känns väldigt behagliga här i Växjö. Igår kryddade jag dock på julstressen genom att komma på att passet gått ut. Det blev en tur och retur till Arlanda.

Spring spring spring släpp hästarna fria

Har väntat i ett år att på få åka på tjänsteresa med övernattning (lite jämnställdhet är på sin plats med tanke på att maken är borta var och varannan vecka). Hamnade i Hässelby. Med Tomas Ledin. Tror även att Lulu Carter har inrett mitt rum, kommer drömma mardrömmar.

Back to my roots

Jag: "Har du funderat på var du vill bo när du är stor?"
Folke: "I Emmaboda. För då kan jag hälsa på Sonja och äta kakor och spela pingis"

Småbär

Glad pojke på köravslutning!

Idag fick jag och Majlis vara med på Småbärslektionen. Måste säga att jag blir otroligt stolt över Folke (och imponerad av den duktiga fröken) Vår lilla showapa som ofta inte kan motstå att styla har funnit sin plats och lyssnar och gör precis som fröken säger. Och sjunger - högt och intensivt!

Trosor

Lilla fröken har inte varit särskilt intresserad av att sitta på pottan här hemma, men igår så blev den plötsligt väldigt kul. Och efter en stund så kom det några droppar och när Folke och jag applåderade så sträckte hon upp händerna och skrek lyckligt "Jaaaaaa!" Sedan skulle "tosorna" på. Kan inte låta bli att tänka på att Folke faktiskt var helt blöjfri en månad innan han fyllde två. Ett par kalsonger med helikoptrar was all it took, och sedan åkte blöjorna för gott, till och med nattetid. Och det hände väldigt sällan olyckor. Majlis är nog inte riktigt där ännu, men snart så ska vi säga "bye bye" till blöjtillverkarna för alltid hoppas jag. Och varken Procter eller SCA kommer tjäna några större pengar på mig i framtiden sedan jag provat "Mooncup" - en fantastisk uppfinning som både känns bättre för kroppen och miljön. Rekommenderas varmt!

På Hockey

Det blev en riktigt härlig helg, trots en tämligen medioker start. Micke var på Eric N. årliga julölsprovning och Majlis gastade i princip hela natten så jag var som en urvriden trasa när det blev morgon. Men det ordnade upp sig, Elin kom och hämtade Folke och Majlis och det blev bakdag hos Buurmans för deras del. Jag sov i två timmar och sedan åkte Micke och jag (han i slips, jag - håll i hatten - i blus och kjol) till Bervaldhallen och såg Frida Hyvönen spela med Sveriges Radios symfoniorkester. Fantastiskt fint, livet behöver ackompanjeras av stråkar ibland. 

Efter det så blev det middag på Lux med Pelle och Irene. Otroligt trevligt och gott. En sådan kväll per månad skulle sitta fint. När klockan närmade sig midnatt stod herr Buurman utanför restaurangen med sovande barn och körde hem oss till Karlbergsvägen. Vet inte om det var något i de Buurmanska kakorna, men Folke sov till 8.30 och Majlis till 9.00. Rekord. 

1:a advent

Det har varit en riktig trevlig helg detta. Farmor och farfar kom på besök i fredags, det blev lunch med "tvärföräldrarna" i lördags och sedan kom Carro, Stefan, Em och Ida på middag. Och så minusgrader och snö på det! Härligt!

Däremot så går vi runt med lite hjärtesorg här hemma. Folke har ju i över ett halvår varit kär i Nora och det verkar ha varit ömsesidigt. Deras romans har varit allmänt känd på Eken och jag har pratat i förtroende med Noras mamma om vad som sagts om saken hemma hos oss.

Men i fredags precis innan Folke skulle somna så sa han: "Mamma, Nora har dumpat mig. Mamma, vad betyder dumpa?" Jag blev alldeles ställd, den smärtan man känner när  man måste tala om för sitt lilla barn att det nog var så att hans hjärtevän inte var kär i honom mer. "Blir du ledsen?" frågade jag. Och jag hörde att det var han visst, men han sa tappert "Nej, nej, det är jag inte alls". Då började jag snörvla.  "Sluta mamma, jag orkar inte höra på din gråt" sa Folke. Och jag försökte berätta att han kommer träffa någon annan att bli kär i och att han och Nora kommer fortsätta leka och vara kompisar.

Idag hade Micke träffat Cesars föräldrar i pulkabacken. Cesars mamma hade hört talas om uppbrottet, för dumpningen hade skett vid mellanmålsbordet. Det enda man kan trösta Folke med är att även om det gör ont, så tror jag nog att nästa gång det tar slut så sker det lite mer diskret.

Fredagsdans

Trevlig helg på er!

Träningsnarkoman

Invigde Friskisanläggningen som ligger precis vid jobbet. Jag kan säga att det kommer bli en hel del träning framöver. Varannan lunch kommer tillbringas där. Minst. Stället var nyrenoverat och så fanns det en alldeles förtjusande bastu. Gissa om det var skönt att krypa in där ett par minuter och glömma snöovädret utanför?

Very sexy

Idag fick jag plötsligt massor med ny energi efter mitt första chefsmöte på Apoteket. Så jäkla familjärt och positiv stämning, trots den jobbiga tid som varit och alla utmaningar som finns framför oss. Ann är i sitt esse så där på scen - tydlig, peppar och lyfter fram andra. Vilken förmån att få se henne i action igen!

Och till min stora förtjusning så kliver CFO:n upp och drar av en raffig presentation. Han är inte den där, bekymrade kamrerstypen som är formell och målar upp problem utan han var engagerad och väldigt motiverande. Och inget otydligt svammel utan var tydlig och konkret. Peppen på den! Det är en konst mina damer och herrar, att presentera siffror att det känns begripligt och motiverande. Mina gamla kollegor vet precis vad jag talar om, vi hade som ambition att göra controlling lite "sexigare". Inte bokstavligt talat alltså (det behövs för övrigt ganska mycket för att Excel ska framstå som vulgärt) men att tänka lite mer på budskap och vad vi ville förmedla.

Fint så in i Norden

Stugan behövdes tittas till och jag behövde sömn. 10 timmar i sträck blev det, så skönt. Och det är så mysigt här att jag dör en smula. Och när alla löv är borta så har vi en imponerande sjöutsikt!

Finaste brevet jag fått

"Jag vill skriva ett brev till min mamma" sa Folke till Heléne. Fröknarna hade börjat gråta när han dikterat klart.

Flawless

Man blir rätt imponerad när dottern, som inte säger särskilt många ord tydligt, plötsligt säger "Pippi Långstrump" i princip perfekt. Med bestämd hand pekar hon på TV:n och säger "titta Pippi" och hon blir fullkomligt vansinnig om man säger att nu är det faktiskt dags att göra något annat.

Vi håller så smått på att anpassa oss till livet som två yrkesarbetande föräldrar med två barn på dagis. Jag sparar nästan 15 minuter i samband med lämning och hämtning eftersom jag kan hoppa rätt på tunnelbanan istället för att gå tillbaka till pendeltåget. Det underlättar en hel del.

Folke har börjat skriva på sin önskelista. Jag har bara en sak på min - SÖMN. Jag ligger några timmar back känner jag. Den senaste månaden har det varit mycket tandvärk, en rejäl förkylning, en liten släng av magsjuka i helgen och så tjoar Majlis en del om nätterna nu.

Ilse firas

Idag firar vi Ilse, väldigt trevligt. Elin hade bakat en storslagen, mastig tårta. Hade räckt till ytterligare 20 personer. "Majlis pyttar mig" skvallrar Ilse.

På tå

Det kommer nya ord från Majlis hela tiden. Idag kom hon ut i köket och ojade sig och pekade på foten. "Fick du ont i foten?" frågade jag. "Nä, tån" löd svaret.

Dubbla matkontot?

Nämen, så trevligt det är att jobba i stan och äta lunch ute. Gränslös variation och dessutom kan man ju träffa vänner och kanske till och med få till en date med maken i Gamla Stan någon dag. Jag har blivit runtguidad runt Medborgarplatsen av min kollega Mats och har hittills provat Imperiet, Kvarnen och en helt okej indier. Och frukosten köper jag på Åsöbageri, smörgåsarna håller inte riktigt samma klass som Kaffeverkets men bakverken verkar (har lyckats stå emot hela veckan) vara top knotch.

Men, det blir dyrt konstaterar jag.

Blöjlös

Majlis kom dragandes med ett par trosor och ville ta av sin blöja. Men sitta på pottan det ville hon inte. Inte toaletten heller. Utan pyjamasen skulle på och sedan skulle hon gå och lägga sig. Som mamma så vill man ju helst att det slutas på dagtid.

"It's ok. I'm the DJ" II

Fick ett sms av Millan sent igår kväll:
"Oj oj. Clabbe har precis börjat "vända plattor" på festen jag är på. Kan inte låta bli att tänka på dig!"

Det är visst allmänt känt att jag tycker Clabbe borde hitta sig en alternativ karriär. Eller ja, på privata fester så kan han väl få hållas men jag tycker han borde hålla sig borta från televisionsapparaten. (Har dock svårt att begripa hur 40-åringen som Millan besökte kunde boka honom som DJ?!? På en 60-års fest hade det varit mer begripligt)

Oväntad kombo

Idag blir det ostron och raggmunkar. Ibland blir det som det blir.

Varde ljus

Ni kan kalla mig Underbara Clara om ni vill, men Folke och jag har just inlett årets ljusstöpning i källaren. Folke gör tre grenljus och jag gör både ljuskrona och vanliga ljus. Om sanningen ska fram så är det inte ett dugg svårt, med tanke på att Chrisse guidar oss. Men lite tålamod och lugn behövs. Tror det här är stans schystaste förening.

I bihålorna

Verkar det inflammerat eller något. Börjar bli lite trött på detta nu. Nu bestämmer lilla jag att från och med måndag så är jag frisk som en nötkärna. Vad skönt det ska bli.

Igår drog jag en lättnadens suck att Obama blev omvald. Det finns kanske lite hopp om framtiden ändå. Han må ha gjort många besvikna, men alternativet - en fullkomligt världsfrånvänd kapitalist utan några ambitioner att ens vilja förstå att jordens resurser inte är oändliga (orkar inte ens nämna hans inställning i kvinnofrågor). Det var ju även intressant att höra republikanernas egen valanalys, där de hävdade att felet var att Romney var för liberal, och att i nästa val måste de hitta någon som är betydligt mer konservativ. Lycka till säger jag - den amerikanska väljarskaran av "stupid white men" blir (tack och lov) bara mindre och mindre.

På Karlbergsvägen

Löven har fallit, men kvar på träden sitter små äpplen. Förtjusande.

Oförtjänt rykte

November - gör det här skruden till en vana är du snäll. Fint, tack hej.

Hållbart

Sitter och gör webutbildningar hos min nya arbetsgivare. Fetgillar den om hållbar utveckling. Efter att ha studerat ett antal företags CSR-arbete förra hösten så kan jag konstatera att den här är riktigt vass. Att våga ta upp lite mer kontroversiella perspektiv, även hållbar konsumtion. Fick bland annat svara på frågan "Hur mycket tror du en t-shirt ska kosta för att ha tillverkats under hållbara och rättvisa förhållanden?" Svaret är inte 50 kronor, Karl-Johan Persson!

Bus eller godis?

Efter några påringningar på dörren ville naturligtvis Folke och Iris ge sig ut. Moster Elin kom på den geniala idéen att göra Folke till mumie.

Chez Buurmans

Vilket trevligt påfund! Igår kom vi till Sköndal för att spendera natten här medan Elin och Raffe gick på bio och tog i på hotell Karlbergsvägen. Är det inte märkligt hur saker förändras? En period pratade Folke om hur mycket han saknade Iris och ville träffa henne men sedan när vi sågs så blev det bara bråk. Nu klagar Folke på hur tråååååkigt det är hos Iris men när vi kommer hit så har de hur roligt som helst och leker jättefint. "Nu leker vi mamma, pappa, barn Iris!" säger han förtjust. Ilse äter fortfarande imponerande mängder gröt. Och när Majlis drack välling igår så sa hon "Ja osså Pelling".

En trea!

Och så måste jag förstås gratulera Carina och Per-Anders som fick sin lilla flicka igår. Vad härligt, jag håller tummarna att hon får lika fantastiskt hår som Ava, det behövs fler rödhåriga här i världen!

Söderböna

Fortfarande helt overkligt -  jag har börjat nytt jobb (och förlikat mig med att jag alltid får äppelkinder på passerkort). Och hör och häpna, jag får åka så kallad tunnelbana till jobbet! I vår blir det flytt till Solna lagom tills det är dags att ta fram cykeln igen, men tills dess så ska jag jobba i STAN (här kan ni klappa händerna). Och idag, på min jungfrufärd med gröna linjen och med Veronica Maggios "Mitt hjärta blöder" spelandes i lurarna (fortfarande sjukligt bra) så möter jag, just det, Veronica Maggio och hennes son Bosse i tunnelbaneuppgången. Vad är oddsen på det?!?  Det är något annat än Tilde de Paula (hon ser väldigt sliten ut utan TV-smink kan jag avslöja) och Peter Jidhe (raka av dig skägget, karl) som springer runt här i kvarteren.

Min nya arbetsgivare har redan imponerat på mig - det tog mig mindre än 15 minuter att få igång ny telefon och dator med synkning och uppkoppling hemifrån. Det är så en statlig slipsten ska dras tydligen.

UPDATE: Eller har jag äppelkinder helt enkelt?!?

I näsan

Idag när jag hämtade Folke och Majlis så berättade Helene att Folke sniffat in en pärla i näsan. Den hade sedan frästs ut efter lite tårar. "Hur gick det till?" frågade jag. "Den låg på bordet och så luktade jag och så åkte den bara in" sa Folke. Precis som i Madiken, men vi slapp i all fall åka till doktor Berglund.

Idag har jag för fjärde gången varit hos tandläkaren med tanden. Ska dit och sätta in en permanent lagning i januari. Börjar vänja mig att ligga med en borr i munnen, men har förträngt räkningen som kommer. Vet inte hur många tusenlappar jag ska reservera. Tur att jag börjar jobba på torsdag. Ingen högoddsare gott folk, jag ska till Apoteket. Ser verkligen fram emot det -  jag är stort fan av den här kvinnan. Men så är jag lite nervös förstås, det blir nog ingen dans på rosor.  Så nu blir det knivsöder ett par månader och sedan blir det flytt till good-old Solna.

Pigetur

I helgen blev det barn- och makeresa till Växjö och "pigetur" till Köpenhamn. Väldigt trevligt!

VMS vecka

Den här veckan har jag hängt mycket på VMS. I tisdags observerade jag på Eken, då får man sitta med och titta på hur de jobbar. Det är alltid lika roligt. Jag blir alldeles rörd vilken godhjärtad liten pojke jag har. Han gör verkligen ingen skillnad på människor utan pratar, leker (och ibland stör...) med alla oavsett kön eller ålder. Nu har han blivit så medveten: "Jag sätter mig här så du kan se när jag jobbar" "Akta på er, nu ska jag mala kaffe åt MIN mamma" tjoade han. Så det blev lite av en teaterföreställning. Efter det så tog vi en tur ner på stan och köpte en present till Micke och vampyrtänder för igår var det nämligen höstfest och föräldrafika på schemat. När jag kom vid 15-tiden för att fixa inför fikat hade vampyrsminket försvunnit och tänderna gått sönder men Folke var lika glad ändå. Glad var även Majlis när hon i princip obevakad (jag hade fullt upp att servera kaffe) kunde fika i två timmar. Hon gick från bord till bord och åt kakor och kakrester och var hur nöjd som helst.

Idag fick jag hänga på Rönnen fram till vilan. Majlis stormtrivs verkligen, hon fullkomligt lyser när hon går runt där. Det här hennes värld, där inte brosan läger sig i. Och varje gång blir man lika förvånad hur mycket de kan (och hur mycket man curlar hemma) Majlis tar av sig kläderna, hänger upp på kroken, kissar en skvätt på pottan, tvättar händerna, slänger i papperskorgen, tar fram klisterpysselsaker och gör rent penslar. Och som hon äter! "Jo, man blir verkligen förvånad hur mycket hon får plats med i den lilla kroppen" sa Suzanne. För hon är verkligen petite, det ser man när hon är där.

När vi ätit lunch och det var dags för mig och Majlis att gå så pekade Majlis och undrade vart hennes madrass var. När jag sa att vi skulle gå hem och sova så skakade hon på huvudet och satte sig på en stol och skakade på huvudet och vinkade till mig. "Opp, opp" sa hon och satte upp handen och visade att hon rakt inte tänkte gå hem. Till slut fick jag locka med att vi skulle gunga ute på stora gården och då lommade hon med. Men, så härligt det är att få se den lilla gruppen, alla barn verkar väldigt harmoniska och nöjda. Skönaste liraren är Bill, Hollys lillebror. Han är ett halvår äldre än Majlis och är så positiv och glad. "Du heter mamma, jag heter Bill" sa han "Jag är ju Majlis och Folkes mamma, Jenny heter jag" "Ja, hej mamma!" envisades Bill. Och han har ju i och för sig rätt, jag är ju mamma.

Den här...

...och 40 bilder till på Iris hittade jag i min telefon. Misstänker att Elin har lika många på Folke. 

Hej Harriet!

Fina Harriet och Ellinor kom på besök idag medan jag tvättade. Hon trivdes bra i min famn medan Elle tvättade rent sin tröja som blivit lite fläckig under blöjbytet.

Kusin i kubik

I helgen blev det kusinbesök i Furudrömmen. Som synes så tyckte Majlis väldigt mycket om det: "Isse, Isse" ropade hon så fort hon vaknade. Även om "Isse" visade lite oväntade handlag med Folkes leksakskniv. Med en otäck precision, komponerad med ett välriktat "ji-ha" så slog hon både mot Majlis och de äldre.

Och jag fick även min kusin Magnus på besök! Fler bilder från det besöket kan ni hitta på Malins blogg: www.malinasplund.wordpress.com

Pratkvarn

Men oj vad Majlis har börjat prata! Man får fortfarande ha rätt bra fantasi för att förstå vad hon säger men det kommer nya ord hela tiden.

Igår kom den klassiska "stoppgesten" som barnen lär sig på förskolan. "Opp" sa hon till mig med allvarlig min och satte demonstrativt upp handen när jag skulle lyfta ner henne från sängen. Och nu på morgonen så beställde hon "di-cka" (dricka) och när jag tog ut blåbärsdryck från kylskåpet så skakade hon på huvudet. "Mjölk?" frågade jag men hon fortsatte att skaka på huvudet. "Ta-ffe" sa hon då och pekade på kaffemaskinen. Hon ville ha en likadan kopp som jag och så pekade hon på stolen brevid sig och sa "sitta mamma". Så satt vi där och drack taffe. Mycket trevligt.

Sociala medier

Ibland så funderar man på om det inte gått lite överstyr, det här med "sociala medier". Jag menar, det verkar som folk är fullt upptagna att leva sitt liv på nätet att man knappt hinner med verkligheten? Har det inte blivit lite konstigt? Men vem är jag att döma, jag sitter här med en gammal blogg, ett Facebook-konto och har precis börjat med Instagram för att underlätta bildhantering. Twitter orkar jag dock inte ens fundera på, det verkar både jobbigt och gapigt.

Måste säga att jag nog tilltalas mest av att ta del av andras liv i bildform. Och så är det faktiskt väldigt roligt att man på ett sätt känner sig närmare varandra - kusiner, fastrar, mostrar och gamla kompisar. Nu har Ola startat en Facebook-grupp för "Familjen Olson" där vi kan få se bild på pappas trumpetsvampsomelett och Olas ommöblerade bokhylla. Något som kan tyckas tämligen ointressant för övrig omvärld, men som är väldigt kul för mig att ta del av.

På Facebook finns dessutom ett antal personer som faktiskt får mig att skratta väldigt mycket. Naturligtvis politisk (o)kunnige Kronzell som jag debatterar med ibland. Jag har haft flera andra kompisar som har undrat över vem han är och hur vi känner varandra, och han berättade i somras att hans kollegor undrade vem är "hon som vågar ifrågasätta dig?".

Och så har vi Johannas gamla kompis Björne, som postar roliga iakttagelser som "Svampbilder är det nya svarta". Eller Johan L. som visar bilder på hur hans fickparkeringar ser ut i Örebro. Skrattade även rejält åt hur han kommenterade matchen igår och avslutade med: "Sara får säga vad hon vill, Zlatan SKA upp som muralmålning".

Viggo Cavling hävdade för övrigt i söndagens DN att "NY är det nya Vasastan" och rekommenderade Rio istället. Men jag fick ett meddelande från Eric som är i NY, och det lät som det var väldigt få likheter för tillfället. I Vasastan så dricker jag Proviva för magen är ur balans av medicinerna, han satt på Waldorf och drack skumpa. Han informerade även att i jakten på världens bästa hamburgare så leder "Burger Joint" på Le Meridien. Micke drog direkt öronen åt sig, dit vill han också åka. Jag skulle nöja mig med att det här illamåendet släpper. Och en liten tripp till Whole Foods vore ju kul, Cajsa Wargbutiken vid Sankt Eriksplan kommer liksom inte i närheten.

Ingrid Marie

Äntligen dags att hetsäta äpplen. Ingrid Marie är den enda sorten jag tål, om än i skalad form. Nytt från Karlbergsvägen - Majlis har börjat referera till Folke som "Otte" och Kalle heter "Lalle".

Furumorgon

I trädgården

Tack till Bissan!

Fredag

Nu känns det lite bättre i tanden och huvudet så i natt hoppas jag att jag får sova. Och så får man pigga upp sig med en semesterbild. Tur att inte det här hände då. Hade känts så där att sitta i en grekisk tandläkarstol. 

Mer kaffe

view full image

"Man kan inte kaffedetoxa med den här tandvärken. Mer kaffe!!!"

Alternativet med snöre och dörr börjar inte kännas så främmande ändå. 

En röst i natten

Jo, det blev ytterligare en antibiotikakur att komplettera med och så lite starkare värktabletter utskrivna hos tandläkaren. Och så öppnade hon upp lagningen för att släppa på trycket. I efterhand så kan jag säga att det hade varit bättre om hon sövt ner mig en vecka och lagt mig där i väntrummet bland Hemmets Journal.  Det kändes lite bättre på eftermiddagen med sedan på kvällen blev det värre igen. Jag har lyckats sova ett par timmar med första smärtlindringen, fick ta Panodil vid 23 och nu ligger jag här, klockan är 2.00 och har så inihelvete ont att jag inte kan sova. Får nog vänta till femtiden att proppa i mig mer tabletter för att levern inte ska paja helt.

På väg hem från tandläkaren så satte jag mig på Gateaux och drack en kaffe, för första gången på 1,5 vecka. Jag har nämligen "detoxat" (ni kan applådera nu) och har uteslutit alkohol (lätt), kaffe (svårt), mejeriprodukter (lite knepigt, men har ätit ost), gluten (lätt) och rött kött (ätit fisk och kyckling istället) ur menyn. Inte så svårt som det låter, förutom kaffet då. Kan även tillägga att det krävdes en veckas nedtrappning för att jag inte skulle få fullständig abstinens. Och så har jag hällt i mig kopiösa mängder örtte, som någon typ av metadon. Tanken var att jag skulle köra en vecka till eller så, men med den här värken så kan jag säga att måttet blivit rågat. Hit med kaffet.

"Ni kvinnor snackar om att föda barn..."

...då har ni inte haft riktig tandvärk.
Herregud, I kid you not. Att föda barn är en baggis jämfört med den här tandvärken. I går kväll började det plötsligt göra ännu ondare och det har varit som att konstant befinna sig i värktoppar de tolv senaste timmarna. Utan någon värkvila. Jag fick kliva upp och duscha mitt i natten för att försöka distrahera mig, jag profylaxandades och Micke strök mig på ryggen. Men det blir inte någon varm och kladdig bebis som belöning utan en saftig tandläkarräkning. Jag har nog rätt hög smärttröskel, men det här var det värsta jag varit med om.


Ringde tandläkaren för att be om ordentlig smärtlindring. Vi snackar morfin eller ryggmärgsbedövning som kan domna av hela huvudet - jag behöver det nuuuuu.  Ska nu åka dit för att öppna upp lagningen igen och ta bort övertrycket. Har möcke, möcke ont.

Dagens I-landsproblem

1) Fick ont i en tand och ringde tandläkaren som hade tid redan idag. Det var bra. Det var även bra att det onda satt i min rotfyllda tand och jag behövde ingen bedövning. Det dåliga var att det trots rotfyllningen blivit en inflammation så tandläkaren fick ta upp lagningen. Det blev antibiotikakur och fortsättning nästa vecka. Har nu ont, mycket ont ska jag säga. Då får man tänka hur eländigt det var förr i tiden, då man fick dra ut onda tänderna själv med en lortig hovtång eller genom att använda ett snöre och en dörr.

2) Höjden av snålhet är väl att maken inte orkat skaffat sig ett eget apple-konto och använder mitt. Eller lathet är nog en bättre beskrivning, eftersom det är kostnadsfritt. Nu har han gjort en uppdatering och vips så fick jag alla hans kontakter i min telefon. Då får man tänka på hur bra det var förr i tiden, när man hade en telefonbänk med en telefonkatalog bredvid.

Fredagsmys

Hördes vid snackshyllan på Mathörnan förra fredagen:
"Åh, mamma! Sådana vill jag ha! Det där var sådana där jag åt när jag kräktes i taxin sen"

Bakom ratten

Folke på väg hem från Eken:
"Mamma, kan jag få börja köra bil? Snälla?"

Jovisst, här har du nycklarna till Volvon. Var lite försiktig när du backar ut ur garaget bara.

Maja berättar

Idag vid middagsbordet så berättade Majlis en liten historia. Ni kan ju gissa vem den handlade om. Först så pekade hon på stolen där farfar satt igår och sa:
Majlis: "Fa-fa sitta"
Jag: "Ja, farfar var ju här igår och satt där. Var det roligt?"
Majlis (nickar): "Ja-ha"
Jag: "Sedan busade farfar med er"
Majlis (nickar): "Ja-ha". Vinkar och säger "hej då!"
Jag: "Ja sen åkte farfar, han skulle flyga hem till Växjö. Och det ville inte du.
Majlis (skakar på huvudet): "Nä-e"

Fa-fa gris

Plötsligt händer det. Farfar dyker upp i Stockholm och får vara med på dagishämtning. Maja tittade bestämt på farfar och sträckte sedan upp armarna. (Ett annat Rönnenbarn blev halvt hysteriskt av synen av en äkta småländsk farfar och började storgråta i hallen). Hursomhelst, det blev succé hos de Norlanderska barnen i alla fall. Farfar följde sedan med till musiken och sedan blev det sushimiddag hemma.

När farfar skulle gå följde Maja med ut i hallen och tog sina skor. När hon förstod att hon inte skulle få följa med började hon storgråta. "Fa-fa" upprepade hon sedan med ledsen stämma och pekade på stolen där Jim suttit "Fa-fa sitta!" Vi har en till farfarsgris på gång tror jag.

Missnöjd kund

Nä, mitt nästa jobb blir inte frisör. Efter att ha läst på intranätet att det går löss på Eken så bestämde vi att klippa ner Folkes kalufs. Folke deklarerade snabbt att han inte tänkte gå till frisören varpå jag lånade Hellmans klipptrimmer. Folke hade väldigt höga förväntningar - han ville ha en tuppkam, typ 20 cm hög i olika färger - utan att klippa ett hårstrå. Jag lyckades få till håret i hyfsad form för att vara ekonom, men Folke skrek som besatt i typ 20 minuter att han "inte var cool" och till och med "jätteful". Nu hoppas vi att han helt sonika glömt bort incidenten för annars är nog risken stor att han vägrar att gå till dagis i morgon.

För min del väntar en månad ledigt. 1 november börjar jag nytt jobb, inte riktigt klart att offentliggöra ännu, men ni kommer bli de första att få veta, jag lovar!

Favoritfarbror

Maja är lite småskeptisk till att börja med. Men när Erik ska gå så pekar hon på skorna och vill följa med. 

Födelsedagsfrukost

Både nybliven 36 och 31-åring in da house. Vi firar med finfrukost och i eftermiddag blir det mer firande hos syrran, till lika 36-åring hon med.

Fler bilder från semestern är på väg!

Bestämda Maja

Alltså, Micke och jag hoppas att allt 3-års trots och "jag kan själv" redan har kommit för Majlis. För det är en MYCKET bestämt ung dam. Hon dissar kläder och ratar allmänt alla förslag man kommer med. Och Gud förbjude om hon inte får en kaka i varje hand, då skriker hon högt. Sitt med en sån på restaurang när man är ambassadör

 Micke och jag är växelvis på eller av. När Micke går ropar hon "pappa, pappa" och när Micke sedan ska bära så sträcker hon armarna efter mig. Det blir aldrig rätt liksom. Senaste påfundet är att plocka av sig blöjan, vilket man i för sig kan förstå i värmen. "Ska vi sätta på blöjan?" möttes av ett bestämt "Nä-e". "Behöver du kissa?" möttes av ett likadant. Och det gick en stund i alla fall.

Paprikorna

Jo, alla paprikorna är med till Grekland. Så här såg det ut när vi kom tillbaka efter en tur till byn. Städarna verkar också gilla dem. Notera hur den gula vinkar!

Agios Nicholaos

Lyckan är stor när man hittar en glasstrut som är dubbelt så stor som man själv. Majlis försökte till och med slicka på den.

Till Kalle och Viggo

Kolla mina muskler, hälsar Folke.

Röksugen

I morse vid frukostbuffén hade jag och Folke en diskussion. Jag hade tydligen gjort fel, fel, fel och Folke satt trumpet och tjurade.
Folke: "Jag tänker inte äta"  
Jag: "Nähä"
Folke: "Jag kommer skrika jättehögt" sa Folke. 
Jag: "Då går vi till rummet" sa jag
Folke: "Jag vill åka hem" sa Folke
Jag: "Ja, då får vi väl flyga hem till Sverige då" sa jag. 
Folke: "Då kommer jag skrika på planet också" 
Jag: "Då kommer kapten att säga till dig" 
Folke: "Då kommer jag ta av mig säkerhetsbältet. Och röka". 
Jag:  "Kan du röka?" 
Folke: "Jag kommer låtsas, med en pinne"

Kvällens outfit

Hög SPF

Maja smörjer in sig med smoothie. Hon ligger som en primadonna på Spa när vi smörjer in henne med solkräm på morgonen. Folke skriker för full hals. 

Filmpaus

Ansiktshår i maten?

Här är det väldigt fint. Sol och klarblått vatten, skön säng och helt tyst. Både Majlis och jag sover som stockar. Det behövs.  Har dock lite svårt att helt slappna av här i lyx och överdåd. Här ligger vi i en konstgjord värld och tär på jordens resurser tillsammans med nyrika ryssar i glitterlinnen och som hunsar med personalen. Blev dock lite tröstad av när jag läste hur anläggningen är byggd, med solpaneler och att man återanvänder vatten bland annat. Men ändå, jag tycker nästan det är osmakligt att iaktta för feta västerlänningar som sitter sönderbrända och äter alldeles för mycket på en överdådig buffé. Hade det här vädret och playan funnits i Stavvik så är det ingen tvekan var jag hade velat tillbringa den här semesterveckan.

Ungarna gillar det däremot. Majlis tycker bidén är bäst. Tyvärr.  Folke är helnöjd med min gamla miniräknare som jag tog hem från kontoret. De andra barnen sitter med I-pads och I-phones i matsalen, medan Folke går runt med det gamla räkneverket och slår in siffror. Och så gillar han flingmaskinen vid frukostbuffén. Och "mustaschglassen", låter inte så trevligt, men den smakar pistage.

Istället för vykort!

Godmorgon Grekland!

Folke vill att Kalle och Viggo ska se hans bäddsoffa.

Breaking up is hard to do

Idag var det min sista dag på ICA. Helt otroligt. Det kändes skönt men även väldigt vemodigt. Åtta år är lång tid! Jag har haft fantastiska kollegor och jag kommer sakna många väldigt mycket. Det blev en intensiv dag med sista styrgruppsmötet på projektet, det gick jättebra men Eric och jag var helt slutkörda efteråt. Och så avtackning med bubbel på det. Vid 18.30 hade vi summerat mötet klart, tömt en cavaflaska och jag städade av skrivbordet. Då rann tårarna. De började i för sig redan vid avtackningen.

Men att säga hej då till Eric, det blev allra jobbigast. Det här projektet har varit det svåraste men även det roligaste jag gjort, tack vare honom. Nu har vi bestämt att starta ett nytt projekt nämligen att äta råbiff en gång i månaden, det känns bra. Och välkommen som läsare till bloggen!

I morgon: Kreta.

Alltså...

...vilka kollegor man har! Efter att jag lagt ut en bild på den gula paprikan i mantel på Facebook så antog Jessica en utmaning att sy kläder. Helt fantastiskt! Jessica hade dessutom gjort en matchande kjol till Majlis. Den gröna fick till och med gå på vår Rosa Bandet catwalk som var dagens jippo. 

Siffernisse

Inser att jag har saknat siffror mer än vad jag trott. Sedan jag bytte tjänst för två år sedan har jag knappt öppnat upp Excel. Det blev inte så många "sheets" hemma med Majlis heller. Men idag så hamnade jag nästintill extas när vi började kika på uppföljning av butiker där vi implementerat delar av projektet som vi har jobbat med. Dessutom med två likasinnade kollegor.

"Plocka upp det på artikelnivå, Henrik" hörde jag mig själv väsa exalterat. "Vad är det som avviker!?!"

Pappagris 2

Ingen av mina barn har varit mammig. Majlis föredrog mig en vecka eller två under någon period, men annars så har det kvittat vem av Micke och mig som stått för omsorgen. Det har varit rätt så skönt. Men man blir ju lite lätt knäckt när barnet man burit runt på i magen i nio månader och närt vid sin barm fullkomligt bryter ihop när Micke går hemifrån. Majlis står och gråter och pekar på dörren "Papa! Papa!" "Han kommer snart, nu är ju mamma hemma" försöker jag lite glatt. Då ger Majlis ifrån sig ett illvrål. Som tur var kommer Folke till undsättning - "Mamma du kan vara min favorit!" 

Härligt, nu kom Arne till undsättning

Arne har en hel maskinpark. I den finns tydligen en jordfräs så nu rykte brännässlorna all världens väg. 

Höstplantering

Ett lätt förvirrat par i yngre medelåldern med två argsinta barn spottades nyligen på Plantagen i Södertälje. Bokstavligen en djungel. Men vi köpte ändå jord, bärbuskar och en doftschersmin. Trodde det hette "jasmin". Man lär sig så länge man lever, visst är det underbart?

Samma känsla

Folke: "Nä mamma, jag tror inte vi ska ha någon mer bebis. För Majlis skriker så mycket"
Jag: "Precis, jag tror vi nöjer oss så här"

Herregud vad det flickebarnet kan bli arg.

I pappas tröja

Som ägg ska smaka

Igår var det släktträff vid Sturefors slott. Sedan blev det spontanmiddag hos Malin och Magnus i Tallåsen. En riktig nostalgitripp.

Kerstin hade med sig hemvärpta ägg och du milde tid så gott de smakar. Det blir omelett till lunch.

Very stylish

I går morse när jag skulle gå till jobbet (i kavaj) så mötte jag Milton i trapphuset. Han tittade förvånat på mig "Varför är du så där - utklädd?". Även Cilla (som började på ICA i måndags) utropar glatt varje dag hon ser mig "Gud, vad stylad du ser ut!" och hon tittade skeptiskt när jag skulle gå ner för trapporna på jobbet - "Kan du gå i så höga klackar? Håll i dig så du inte halkar!" Är det så svårt att tänka sig att jag kan ha annat på mig än jeans och gummistövlar? Konstigt.

/Begrav mig i Tretorn_76

Tantens barn

Ja sannerligen. Åren går fort. För en sisådär 16 år sedan så fick Elins och min kompis Cilla en liten dotter. Vi var precis 20 år fyllda och fick fullständig panik för det förstod ju alla att med samma stund som Lisa föddes så blev ju vi tanter! Jag tråcklade ihop ett lapptäcke, Elin stickade en jordgubbsmössa och Cilla påminde mig även att jag filtat tofflor till Lisa när jag var i Australien. Sedan dess har det stått tämligen still på handarbetsfronten, vi tog ut oss fullkomligt.

Och om vi trots allt inte var tanter då, så är vi det nu. För om jag inte sett det själv med egna ögon så skulle jag inte tro att det var sant, men Lisa har nu börjat GYMNASIET. Och jag var väldigt tacksam att hon inte kallade mig för "tant Jenny" när jag träffade henne idag. Lisa ska nämligen hjälpa oss att hämta Folke och Majlis på förskolan två gånger i veckan. Det känns ju väldigt konstigt men alldeles förträffligt bra!

Mutad?

Det har startats en barnklubb på en av våra butiksprofiler. "Papricaklubben" heter den och syftet är att lära barn mer om frukt och grönt. Häromdagen delades det ut klubbtidning och gossedjur i form av små paprikor. Folke blev överlycklig över sin "Pakika" och tvingade mig att göra en liten guldmantel till den. Vi läste tidningen om och om igen. På morgonen när Majlis vaknade så fick hon sin "pa-k-ika" - en gul. Hon blev också jätteglad. Folke hade då högläsning ur tidningen och gick sedan ut till Micke i köket och sa likt en glad propagandamaskin: "Pappa vet du? Om man har gröna bananer och lägger dem med ett äpple, då blir dom gula!"

Folke frågade sen: "Mamma, finns det ett land för pakikorna, som Legoland?" Börjar fundera på om det var någon i Kvantumprofilen som smög ner ett kuvert med 200 kronor för att muta ungen.

På lång sikt

Folke och jag åkte buss till Eken i går morse:
"Mamma, när jag och Norah är stora och har barn. Då ska jag berätta för dem att jag har varit på riddarspel. Vad kan jag mer berätta för mina barnbarn?"

Hur tänkte jag nu?

Ehh, har bokat in en tid för träning i morgon. Klockan 07.00. Ett tämligen brutalt sätt att komma ur semesterlunken. Är i fruktansvärt dålig form, kommer förmodligen inte kunna gå på hela veckan.

Bra sagt

Det var en artikel om serietecknaren Sara Granér i dagens DN. "Det är så himla deppigt. Alla vet att vi typ efterfestar med jordens resurser". 

Favorit

Majlis har ärvt en grön t-shirt med Pippi-tryck från Ilse. Så fort hon hittar den så börjar hon genast slita i det plagg hon har på sig och vill byta. När hon får på sig den så skiner hon upp som en liten sol och pekar stolt på Pippi och lilla Gubben.

Och så har hon börjat sjunga. Naturligtvis så är det ledmotivet till Teletubbies "La-la Poooow" låter det. Och en annan favorit är sommarplågan- Dansa - Pausa - "Danta Danta" sjöng hon för full hals i bilen häromdagen.

Trevlig helg på er!

Ont, det gör ont

Stackars Folke har gjort illa stortån och har jätteont. Det blev omvända roller idag - Majlis stod på ståbrädan och Folke låg i vagnen på väg till VMS. Majlis lämnades på Rönnen och Folke följde med mig hem.

Vi stannade och köpte fika på systrarna Anderssons och när vi satt vi matbordet så sa Folke: "Mamma, ska jag berätta hur det gick till när Nora och jag blev kära i varandra?" "Jag fick gunga med henne. Men Holly blev lite arg. Och Julius ville också vara kär".  

Det börjar dra ihop sig till mina sista veckor på jobbet. Känns både skönt och vemodigt på samma gång. Jag kommer sakna många av mina kollegor, det är lite svindlande att tänka att en del har jag nästan tillbringat mer tid med än med Micke de senaste åren. 

Very sassy

Nä men hej ICA Mathörnan! Nu börjar ombyggnationen bli klar. Och sannerligen, till och med en gammal nostalgiker som jag tycker inte att det var bättre förr. Dessutom blir det extrapoäng för priset på Ben&Jerry.

Rönnen revival

Idag var det dags att fortsätta inskolningen eftersom feber och snuva lagt sig. Mamman ville gärna sitta kvar och titta. Mamman ombads gå därifrån av de leende fröknarna. Dottern gungade gungbräda och mamman fick sätta sig på fik och läsa tidning.

Efter en timme och en kvart var det dags att gå och hämta. Mamman kikade nyfiket in genom fönstret och fick se den lilla, lilla dottern sitta och lägga pussel. Men, hur gick det här till? Hon föddes ju alldeles nyss.

Hög mysfaktor

Regnig och kall augustimorgon.  Ljuslyktor i mässing loppisfyndades i Nyköping. Äpplen direktlevererade från "Fornebo bygg och trädgård".

Fyndhörna

Morfar städar i Fornebo och har lämnar grejer på altanen. Den här tröjan stickade mamma till mig när jag gick på gymnasiet. Okej att oversize var inne, men det här känns lite överdrivet. Passar utmärkt en kall morgon i Furudrömmen.

Hopp om mänskligheten

Jag har minst sagt dålig koll på mina saker nuförtiden. Hjärnan är liksom inte lika alert längre. Jag får rafsa efter nycklar, plånbok, telefonen flera gånger om dagen. För att inte tal om passerkortet. För det mesta så hittar jag allt så småningom, men jag tror jag skulle spara oceaner av tid om jag hade en liten assistent som sprang bredvid mig och räckte fram rätt grej . Tydligen har Obama det, en snubbe som ser till att han får tuggummi, näsduk när helst han behöver. Tror dock att jag skulle ha större problem att rekrytera, det är nog inte lika attraktivt att sträcka snorpapper till en småbarnsmamma.

Idag stod jag och letade i väskan efter mitt SL-kort -  nä nu var det faktiskt borta! Då ringer min telefon och en kille med tonårsstämma presenterade sig och sa att han hittat mitt kort på gatan ett kvarter bort. Så vi möttes upp och jag tackade ödmjukast. Jag hoppas innerligt att Folke hjälper småbarnsmammor när han är 16.

Hemskolning

Igår var Majsans första dag på Rönnen. Micke som var med rapporterade att hon var överförtjust. Idag var Majlis snorig och hade lite feber, så vi fick göra uppehåll i inskolningen och helt enkelt vara hemma. Fortsättning följer förhoppningsvis i morgon om febern har försvunnit. 

Någon annan som ska omskolas är jag. Eller hemskolas, vad vet jag. Jag har nämligen sagt upp mig från jobbet och bestämt mig för att jag behöver ett miljöombyte. Lite drastiskt kan tyckas men det var dags nu. Så jag sa upp mig innan semestern, hade fyra veckor ledigt utan att tänka en tanke på jobbet och kom tillbaka med ny energi. Väldigt skönt. Så nu ska jag hjälpa till att avsluta projektet, den 21 september jobbar jag sista dagen, sedan blir det en veckas semester på Kreta och sedan vet jag inte riktigt. Vi har fasligt mycket föräldradagar kvar efter den här intensiva våren, så jag tänkte faktiskt försöka vara lite extra ledig. Och så letar jag jobb, jag vet som bekant att hemmafru inte är min melodi.  

Montessori - I don't know

Ehh, jag börjar bli lite orolig för att det här med Montissori inte är Majlis melodi. Hon har ett sådant fruktansvärt temperament och blir vansinnigt arg när saker inte blir som hon tänkt sig. Jag har lite svårt att se henne arbeta på Rönnen i lugn och ro med de andra barnen. Jag ser snarare framför mig hur hon ligger och sparkar på golvet.

Idag plockade jag fram små kastruller och så fick Majlis leka med makaroner. Hon dukade upp på soffbordet med tallrikar och glas och sedan så bestämde hon sig för att bära makaroner från kastrullen på en liten tesked. Det gick inget vidare och varje gång hon tappade så vrålande hon och slängde iväg makaroner på golvet. Jag försökte ge henne andra saker att bära i, men hon bara skakade på huvudet och skrek. Tillslut kom hon på att hon kunde bära hela kastrullen till bordet och blev nöjd. Som sagt, jag firar med att dammsuga.

Sommarbilder

Cornelia

Hos Inga

En och annan glass blev det

"Nääää!"

Världens sötaste tant?

Maja

Folke kör sopbil

Smultronplock i Öländsk mylla

Ida, Folke, Cornelia, Em & Majlis