Fortfarande lika obegripligt

Majlis har aldrig visat något intresse för TVn. Men det här, det går hem i stugorna .

Lycka är att få se på Teletubbies

Anmälda

Då så! Så var vi anmälda till årets kosläpp.I år bär det av till Tystberga den 5 maj.

Prinsessan i Hagaparken

Bad hos Buurman

Elin fick låna vår bil för att komma hem med alla sina loppisfynd till nya huset. Jag skulle vilja utropa mig själv till släktens egen Elsa Billgren (tänk nu bort bysten, plutläpparna och det röda håret) som agerar klädstylist och antikdeckare. Jag hjälpte Elin att fylla på garderoben i Amsterdam och nu är hon dessutom invigd i den antika sakmarknaden. Från att ha varit en skeptiker så börjar hon faktiskt bli riktigt duktig.

Så idag blev det en tur till Sköndal i det vackra vädret för bilen skulle ju hem. Och så kusinbad förstås. Folke har förövrigt deklarerat att "Jag har slutat heja på Tottenham. Nu hejar jag på AIK. Tror du jag kan få Johans halsduk när den har blivit för liten för honom?"  Micke, Majlis och Folkes timlånga besök hemma hos Johan Wennerström och Karin i lördags satte tydligen väldiga spår i Folke. Johan lyckades inte bara lära Folke "sten, sax, påse" utan har fått honom att byta lag. Så nu är det bara att hoppas att Johan går upp en 200-300 kilo så han växer ur sin halsduk.

Ber om ursäkt för att det varit lite dåligt med uppdateringar, tyvärr så fungerar inte vår hemdator så det blir begränsad tillgång till bilder. Men snart kommer både resereportage och kalasbilder hoppas jag.

I Stockholm

Och medan jag var borta så provade Micke, Folke och Majlis gungorna uppe på Solvändan.

Vadstena

Så här fint har jag det! På loppistur med mamma, Elin, Johanna, Barbro och Karin.
Väldigt trevligt.

På rymmen

Så här trevligt hade Maja det när hon fikade med moster Elin och morbror Ralph medan vi hade åtta fyraåringar hemma. Och tack och lov så stannade en hel del föräldrar kvar.

Kalasdags

/Mikael

Folke 4 år

Idag firar vi vår fina fyraåring. Folke blev först lite arg över att bli väckt, men sken sedan upp när han såg paketen vi hade med oss. Riddare och ansiktsfärg blev snabbt favoriten. Nya t-shirts hamnade på jumboplatsen. Men alla kläder är inte tråkigt, på bilden ser ni när han öppnar paketet från Majlis innehållande nya Blixtenvantar.

Folke ville inte gå till Eken, och idag hade jag inte hjärta att bråka för att komma iväg. Han fick stanna hemma och träffa Maria och Siri som kom på besök. Vid klockan 12 när jag berättade att nu var det dags att ge sig ut till lampaffärerna (som delvis var anledningen till att Maria kom) så hade han ångrat sig och ville minsann visst vara på Eken.

Släng dig i väggen Peter Jöback!

Idag gick en trött mamma (mer om min och syrrans Amsterdamsresa kommer) och två pigga barn till musiken. Vi har inte varit där på några veckor, det har både varit sjukdomar och sportlov emellan. Majlis har blommat ut fullständigt och förstår precis vad som gäller. Man dansar och sjunger en stund och sedan går man ut till de snälla tanterna i kafét och får ett BRAGOKEX. Och sedan får man leka i lekrummet med de stora barnen. Inte undra på att man redan skiner upp på Frejgatan.

Det har gått lite upp och ner med Folkes deltagande. Han går från fullständigt exalterad (ställer sig i mitten av ringen och dansar lite för publiken, vare sig vi vill eller inte) till att lägga sig på golvet, blunda och utbrista "Det är tråååkigt att sjunga". Men jag inbillar mig att det är bra, för det första är det en mysigt och socialt* och sedan så får Folke träna på det där som han tycker är lite jobbigt. Att sitta ner och lyssna och att även andra få stå i rampljuset.

Majlis störtgillar musiken. Från att ha legat och sovit i insatsen, så sitter hon numera på egen kudde. Och ställer sig upp och dansar och klappar händerna. Idag tog Folke henne i händerna och de stod en lång stund och showade i mitten, alla andra barn satt snällt på sin plats och jag tänkte: "Att jag och Micke Norlander skulle få två artister som törstar efter publikens bekräftelse, det känns som en riktig högoddsare".


*Mickes kommentar efter att han varit där första gången var: "Det är ju jättetrevligt, synd bara att han den där snubben ska vara där. Jesus alltså"

Syrran shoppar, jag äter ost

Lekker!

REALLY back in business

Nej men dra mig på en liten kärra. Nu är jag tillbaka på jobbet på riktigt. Sitter fortfarande på jobbet, med lätt huvudvärk och allmänt förvirrad efter att ha mötat och diskuterat en hel dag. Har nog använt hjärnan mer än vad jag gjort sammanlagt under det senaste 1,5 åren. En sådan tur jag har som har så smarta och trevliga kollegor. Och riktiga glädjespridare är de också!

Gillart big time.

Men nu ska jag hem till Micke, ungarna och farbror Erik! So long från Solna.

Intervju med Majlis

Dagen till ära så tycker jag att det är dags med en intervju med Majlis.

Ålder: 13 månader
Storlek: uppskattningsvis 75 cm och knappa 10 kilo, mamma och pappa verkar inte ha riktig koll på det där.
Tänder: Två upp och två nere
Gillar: Folke förstås. Och alla hans leksaker, framförallt lego. Böcker tycker jag är väldigt kul, ibland sitter jag och bläddrar själv i långa stunder. Och bada! Har nog varit vattenbuffel i ett tidigare liv.
Det gillar jag inte: När någon tar saker ifrån mig. Då blir jag skitarg och kastar mig raklång på golvet!
Säger: "Maaaamma" "He då" "tack tack" och så ropar jag på "O-e"
Då blir mamma arg: När jag nyps. Det gör jag så fort jag får möjlighet, för det är ju kul ju!

Som mamma så önskar man att tiden kan stå still ett tag. För att ha en gosig 1-åring hör till livets stora privilegium. En liten minimänniska som man inte kan få nog av. Jag snusar i det där bebishåret och säger som Jocke Berg:  "Bara lukten gör mig svag"

Kloka ungar och moder Maria

Nu rasar blogginläggen in. Jag har nämligen haft en rätt intensiv jobbvecka, men idag är jag ledig. I måndags så var jag och Majsan tvungna att åka till jobbet eftersom min uppkoppling inte fungerade. Det tog sin lilla tid och Majsan hann bekanta sig i princip med allt och alla på kontoret.

Och det var tur, för på tisdagen skulle jag hålla i ett kick-off möte med över femton personer. Micke var i Norge och farbror Erik skulle vara barnvakt. Erik stackarn verkar inte ens kunna närma sig vårt hem utan att allahanda virus bryter ut, och fick hög feber och kunde inte åka från Linköping. Nu var goda råd dyra, för jag ville verkligen inte ställa in det där mötet. Men då dök den fantastiska moder Maria upp, inte bara kollega på behändigt avstånd, utan även rutinerad mor. Således fick Majlis följa med till kontoret, hon somnade 9.23 och jag kunde rulla bort henne till Marias skrivbord. Vid 9.30 så träffade jag mina projektkollegor för förberedelser. Klockan 10.00 satte mötet igång och vid 11.30 så avslutades diskussionerna och alla verkade nöjda och belåtna. 11.35 hittade jag Maria och halva färskvarukategorin gullandes i matsalen med Majlis. "Lätt som en plätt" sa Maria och meddelade att Majlis hade vaknat 10.50, inte höjt särskilt mycket på ögonbrynen att det faktiskt var en annan mamma som lyfte upp henne från vagnen, lekt lite med Marias miniräknare och sedan följt med på lunch. Man är inte oumbärlig någonstans, det är bara att konstatera.

Det ska även tilläggas att Folke gjorde en fantastisk insats på morgonen, då jag förklarat att "i morgon så måste vi samarbeta lite extra när vi ska till Eken". Inga problem att göra oss alla i ordning, äta frukost och ta bilen till Eken för att vara på plats där 8.00. Men jag blev faktiskt glad när Folke sa: "Varför ska vi ta bilen?!? Det är ju lätt som en plätt att gå dit, mamma!" Om alla tänkte lite mer som du Folke, så skulle vi kanske kunna undvika översvämningar, smittspridningar och annan skit om 50 år, ville jag svara. Jag blev i alla fall väldigt stolt och glad över vilka synnerligen välartade barn jag har. För att inte tala om vilken kompis, som trots rädslan att våra kollegor kommer tro att hon* kvalificerar sig till nästa säsong av "Familjen Annorlunda", tog sig an lilla Majlis. Tusen tack Maria!

*Utöver Thea, Siri och Majlis då, så har även Maria en klädsam bulle i ugnen som är klar i sommar.

Välkommen Lennart!

Fick just ett mess från Patrik och "Gobiella" som berättade att deras lilla Lennart (han ska tydligen få ytterligare ett namn) äntligen kommit ut. Hårig och matglad löd beskrivningen. Stort grattis!

Högtidsstund på jorden

Det blir inte lika ofta nuförtiden. Men idag blev tidig uppstigning när Majlis vaknade av att Micke gjorde sig i ordning för arla Osloresa, en kylig promenad till Eken på det och sedan en kaffe och tidning på Xoco medan Majlis sov en tidig förmiddagslur. Livet behöver inte innehålla så mycket mer.

Det har förresten blivit mycket bättre med nattsömnen för lilla Mullfia, hon sover hela natten, möjligen ett liten skrik när hon drömmer, och sedan vaknar hon 05.50. Lite i tidigaste i laget tycker vi, framförallt eftersom hon då ivrigt börjar ropa "O-e" "O-e" tills Folke kommer tassande.

Tack, men nej tack

Folke: "Mamma, jag tror jag ska klippa av ditt hår så Majlis inte kan dra i det. Det är väl en bra idé?"

En helt ny värld

Majlis fick på sig skorna och tog en promenad ute. Hon sken som en sol. I lekparken fick hon och Folke ligga i stora hänggungan och jag såg hur hon kikade upp mot den klarblå himlen. Men höjdpunkten var ändå när Folke la sig i vagnen och Majlis fick åka på ståbrädan. Hon tjöt och frustade av glädje!

Kom ihåg var ni hörde det först

Saxat ur Svenskan:
Vad kungafamiljens senaste tillskott kommer att heta tillkännages på den extrainsatta konseljen. Ett hett tips är Ingrid, om jag förstått det rätt.  Det enda riktigt säkra är väl att man inte drämmer till med – ja, låt oss säga prinsessan Maj-Lis. Även om förnamnskunniga hävdar att de gamla 50-talsnamnen är på väg tillbaka.

Saxat ur DN:

Vad ska man döpa sina barn till om man vill vara trendig?

– Sixten, Ture, Tage, Sigrid, Ingrid, Tora. Vill man vara tio år i förväg gäller Maj-Lis eller Karl-Erik. De kommer så småningom, säger Eva Brylla.