Tomtar och tänder i Gamla Stan

Det är ju inte så lätt att hålla sig på gott humör i det här vädret. Då kan jag och Folke tipsa om att strosa på gatorna i Gamla Stan och köpa en Mochaccino från Chokladkoppens take away. Eller Folke tyckte nog inte att vi strosade, han studsade mest fram på kullerstenarna. Han föredrar nog andra stadsdelar, i alla fall så länge han åker vagn utan luftdäck. Och jag måste erkänna att Gamla Stan faktiskt är lite överreklamerat, man får trängas med ryska turister och höstlovslediga skolbarn i dyra butiker som säljer fula souvenirer av låg kvalitet.

Det de däremot har i den stadsdelen, är tomtar. Vid en första behovsanalys så har jag helt rationellt kommit fram till att det första vi måste inskaffa till vår nya lägenhet är julpynt. Vi har inte på långa vägar tomtar så det räcker till 120 kvadrat. Och Gamla Stan måste vara det mest tomte-täta stadsdelen, så vi kommer säkert tillbaka nästa vecka, när vi scannat marknaden. 

Elin och jag insåg att det konstant är någon som ska äta eller dricka något när vi är ute. Först är det mammorna som desperat behöver kaffe latte för att orka hela dagen. Sedan ska en bebis ammas, den andra äta mellanmål. Mammorna får sedan lunch. Sedan är det dags för blöjbyte och när vi ändå packat upp bebisarna så får de äta lite till. Då behöver mammorna något att dricka. På vägen hem i regnet behöver mammorna ytterligare en kaffe, för att orka ta sig hem. Och däremellan så ska ungarna sova. Ja, så där håller vi på hela dagarna. Som Skalman och hans tre bröder. 

Dagens-gissa-frågor: 

1) Den syns nästan inte alls men man känner den tydligt med fingret

2) De tillhör en person, men har disponerats flitigt under längre tid av en annan, mindre person. Den fria depositionsrätten upphör nu med omedelbar verkan på grund av "den" i fråga 1   

Flera framsteg

Idag blev det spontanbesök hos Millan och Signe. Jenny, lilla Elin, Malin, Simon, Elin och Iris var också där. Vi diskuterade mest den kommande Spahelgen. Millan och jag är fortfarande i valet och kvalet om vi ska använda insomningstabletterna eller dricka vin. Både och är tydligen ingen bra kombination. Vin kan man ju dricka i stort sett när som helst men en HEL natts ostörd sömn är hårdvaluta nuförtiden. Å andra sidan känns det lite fjuttigt att smutta på mineralvatten till middagen. "Om ungen har haft ett par bra nätter innan så kan jag tänka mig vinet" resonerade Millan och jag nickade instämmande. Fortsättning följer.

Folke gjorde annars framsteg i framkomligheten idag. Hemma hos Signe så tröttnade han helt plötsligt på att bara spinna runt på magen och började skjuta upp rumpan och dra sig framåt.

Det går inte särskilt fort men han använde genast sina nyförvärvade kunskaper hemma och började dra i böckerna i bokhyllan. Nu är det dags att barnsäkra, fast innan dess ska vi flytta. På måndag får vi tillträde till nya lägenheten. Och idag sålde vi den gamla. Det känns otroligt skönt och det gick faktiskt ok med tanke på att det är kris och depression. Jag har hört andra som inte får sina lägenheter sålda och som istället tvingas sälja husen de inte ens hunnit flytta in i. 

Folke har även på senare tid blivit mer känslig. Nu förstår han att folk faktiskt försvinner ibland. På morgonen brukar Folke följa med Micke upp i en timme eller så innan Micke går till jobbet. När Micke sedan kommer in med honom till mig (som naturligtvis klivit upp för att läsa en bok på franska, göra sit-ups eller stoppa strumpor) så börjar han gråta, han vill inte att pappa ska gå. Vi har även fått se Folkes mjukare sidor. När han inte är på jakt efter blommor, fjärrkontroller, skor eller mobiltelefoner så kramas han gärna. Då blir man så varm att hjärtat nästan stannar.  

Och så lite politik...

... för jag kan inte låta bli. Vad tusan, om man har en blogg så kan inte alla inlägg handla om under- och bakverk...

Nu är det val i USA och det är bara att hoppas att Obama vinner så världen har en chans att repa sig. Jag önskar nämligen att planeten blir någorlunda beboelig och trevlig för Folke och kommande generationer. Jag kan inte låta bli att tänka på ibland hur det hade sett ut om Gore hade blivit president 2000. Då hade USA tagit den globala uppvärmningen på större allvar i alla fall. Jag såg delar av dokumentären om Dixie Chicks på SVT och jag ska försöka se hela på söndag klockan 12.45 när den går i repris. Där kan vi snacka om modiga damer. Natalie Maines sa på en spelning 2003 att hon skämdes för att komma från samma delstat som Bush och bandet blev bojkottade och till och med mordhotade. 

Vi köpte skivan "Taking the long way" när vi var i Boston efter att ha hört den hemma hos Joe och Claire. Otroligt bra skiva, men jag hade inte förstått hela innebörden i deras revansch förrän jag såg programmet. Lyssna på texten i  "Not ready to make nice" ! 

Florist-Folke

Johanna efterlyste bilder på blommorna som kom från familjen Hellström. Det blev en rosa tantbukett med fantastiska rosor. Tjejen i butiken sa att "Om han inte har haft en 30-års kris, så lär han få en nu" och packade in blommorna i rosa silkespapper. "Fast han har ju lite tantsmak, äter marmeladkulor och dricker Amaretto och så" sa jag till Elin. Folke älskar rosorna, så fort vi kommer ut i vardagsrummet så vill han pilla och lukta på dem. Helst skulle han vilja slita dem i stycken och äta upp dem men se det får han inte... 

Fornebo på hösten

Så här fint var det ute på landet. I alla fall första dagen. 

BIlder från 30-årsmiddagen

Presentöppning

Got lobster?

Eriks professionella räkupphängning imponerade

Här kommer lite bilder från i fredags. Middagen började rätt sent så Folke hade tyvärr gått och lagt sig när bilderna togs, men jag lovar att ni ska få se honom i slips snart. 

Folke har föräldrafritt

Det här MMS:et kom när vi var på bröllopet. Så länge han håller sig till kvalitetsviner så är det väl ok. 

Schysta bullar

Alltså, jag älskar Liselotts hembageri! Idag när vi gick förbi stod följande på skylten utanför butiken: 

"...Men trevlig helg på dig med! Idag jobbar det snygga butiksbiträdet, kom in och säg hej"

Inte nog med att de har goda bullar, de har störtcool personal också! Jag nöjde mig dock med att kika in genom fönstret på och le lite mot det snygga biträdet eftersom det blev en hel del över från gårdagens födelsedagstårtor. Det blev ett väldigt trevligt 30-årsfirande: skaldjursfrossa med både prinsess- och chokladtårta. Folke hade klätt upp sig i både skjorta och slips till pappas ära, fast efter en stund så började han suga på slipsen som hängde så behändigt runt halsen. Idag får Folke spendera mer tid med farmor och farfar eftersom vi ska på bröllop.

After Dark

Så där ja. Nu sover äntligen Folke. Den här dagen får gå till historien som en av de mindre bra. Folke har varit som en bindgalen schimpansunge och har velat att jag ska bära runt på honom mest hela tiden. När jag har försökt sätta honom på golvet eller i hans stol har han 1) fällt ut benen som oböjliga pinnar och 2) skrikit. I klädkammaren fick han tag på en av mina skor som han genast satte tänderna i. När jag tog den ifrån honom så skrek Folke som jag huggit av en arm eller något. Helt hysterisk i typ 10 minuter. Hur förklarar man för en 7-månaders bebis att han måste vänta åtminstone 15 år innan det blir aktuellt med högklackat? Och är det någon som har numret till After Dark?

Leave us alone, Martin!

Nej men nu får det vara nog. Folke och jag har en stalker, det är ingen mindre än alla damers Martin Stenmark. Förut så var han på stort sett alla lägenhetsvisningar, men nu när vi börjat ägna söndagarna åt annat så har han börjat dyka upp överallt där jag och Folke rör oss. Förra veckan var han av en händelse (?) i Vasaparken när vi var där. Dagen efter så kom han efter oss vid frukt- och gröntdisken i affären. Och senast idag så kom han springande förbi oss på Drottninggatan. Det här börjar bli obehagligt.

Over and out

Oj vilken dag. Nu är visningarna över *hoppas vi* och jag och Folke kunde komma hem till lägenheten. Då var det bara för Elin och mig att packa ihop oss i Fornebo och åka hem. Det visade sig inte vara "bara" och "bara". För det första hade vi åkt i två bilar ut. Micke och jag packade dessutom in en massa extra av Folkes grejer som vi tyckte förstörde lite av stämningen i vår stylade lägenhet - matstolen Antilop, en lekmatta, diverse leksaker och en skötbädd. Problemet var bara att när vi skulle åka hem fick inte Elin, jag, Folke, Iris och sakerna plats i den inlånade Audi A6:an. För det andra så hade tidsoptimisten Elin bokat in en husvisning i Älvsjö klockan 17 för att sätta extra krydda på hemfärden. 

Vi tyckte att vi började i god tid men det visade sig att det var som att packa in ett mindre cirkusfölje. Millan, som är betydligt mer rutinerad än vi, kom iväg som beräknat med Tora, Signe och deras grejer. Då hade Millan ändå stått halva förmiddagen och diskat. Nästan 50 minuter försenade kastade Elin och jag ut de fem soppåsar som genererats under de senaste dygnet, och brände ut på väg 55. "Va fan hände?" frågade Elin "Vi har ju hållit på sedan klockan 9 i morse och ändå så hann vi inte". Jag hade inget bra svar, utan konstaterade bara att numera så ska man nog stanna lite längre på get-awaysen för att det ska kännas att det var värt det. 

Den sista timmen var fullkomligt kaosartad. Barnen skrek. Elin försökte packa in båda vagnarna i bilen och fick till slut in dem genom att montera bort bakhjulen på Mutzyvagnen. Iris kräktes. Folke bajsade. Jag plockade leksaker och försökte städa i ordning. Sedan skulle det matas. Iris behövde byta kläder."Elin, du får hjälpa mig att flytta tillbaka byrån"* skrek jag till Elin som fyllde Audin till bristningsgränsen. Folke bajsade igen och mitt i blöjbytet hörde jag hur Elin brölade och likt en amazonkvinna hade hon flyttat den tunga byrån själv. Hon hade förmodligen kunnat flytta stenblock med det adrenalinpåslaget. Trots några tappra försök till  akrobatövningar i bilen så var vi tvungna att stanna för att jag skulle hitta Folkes napp och öppna upp Iris fleecejacka. Men vi hann nästan, tre minuter över 17 hälsade vi på mäklaren. "Jag kommer nog ha träningsvärk i morgon" sa Elin. Högst troligt. 

*användes som barriär för att barnsäkra hallen

 

Höst på landet

Här är det väldigt mysigt och så där lite oktoberruggigt. Igår var vi barnvakt till Iris medan Elin och Raffe åt middag på Yxtaholm. Det gick jättebra med lilla fröken fast hon såg lite förvirrad ut när mamma och pappa var utbytta mot den där högljudda kusinen.

Höstmys

Det här är verkligen borderline, och med risk för att verka ytlig så ger jag ett inredningstips så här i höstmörkret. Jag har inte ens kommit på det själv utan såg det hemma hos Joe och Claire när vi var i Boston förra året. Hur som helst, jag hittade färska tranbär på ICA (var annars?) och med lite vatten så blev det så här fint. Jo, jo... Martin Timell, du kan ringa mig sen.

Snorgubbe II

Apan är figuren till vänster i bild

Fast det går bättre på dagarna när man får sitta upp!

Folke har blivit förkyld igen. Med besked. Inte nog med att vi missade play-daten hos Malin, de två sista kvällarna har Folke varit i stort sett otröstlig. Micke och jag vjyssar, ger näsdroppar, använder Näsfrida (värt ett inlägg i sig) men Folke får halvt panik när han inte får ordentligt med luft. Tror jag det, han är ju van att ha korsdrag i den där snoken. Han sover stötvis och gallskriker när han vaknar till typ var 20 minut. Hur det är med mig? Rätt trött faktiskt.

Inte så dumt ändå...

Minns ni den här? En vattentät freestyle. Nu så här 20 år senare undrar man, fanns det någon som verkligen använde den under vatten?  Jag är tveksam. Det måste vara rätt otympligt att simma runt med en sån här fastsurrad runt låret. Men nu ser jag helt plötsligt nya användningsområden. Folke är nämligen väldigt intresserad av att slicka och bita på elektronikprylar. Den här vore toppen, alternativt en vattentät fjärrkontroll eller mobiltelefon. En Rolex som klarar dyk på 100 meter skulle nog också passa. 

Mina varor

Precis som Yllet så har jag också fått "Mina varor" från ICA idag. Alltså "personliga erbjudanden på de varor som just jag handlar". Genialiskt, fast jag blev faktiskt lite nervös när jag skulle öppna kuvertet. För där i finns det liksom, svart på vitt, vem man är som konsument. Som ett bättre horoskop faktiskt, eller ett personlighetstest. 

Risken var överhängande att jag skulle bli erbjuden 20% rabatt på Dubbel-Daim (knastrade så gott i tänderna under slutet av graviditeten), pistagenötter, Ben & Jerryglass (kommentar överflödig) och Tropicana äppeljuice. 

Men antingen så har kunddatagruppen varit vänlig nog att manipulera systemet för att inte skämma ut mig, eller så är jag helt enkelt inte så onyttig som jag trodde. För ut kom ekologiskt te, hushållspapper (Folkes förtjänst), aprikoser (järnrika, bra vid blodbrist), solroskärnor (till min hemmagjorda musli), smör (à la Olas fettdiet), tropicana äppeljuice (ja, ja, ja, fast nu har jag slutat), mixad sallad, skinka och så ekologiska tortilla chips (festade nog loss på ett par påsar i somras). Känns helt ok faktiskt, jag ser med spänning fram emot nästa månad.

Brutal insikt

Folke gillar som bekant att flörta. Och han får napp i stort sett överallt. Helt plötsligt ser man hur han skiner upp vid ett övergångsställe - ja, då är det en man i 40-års åldern som fallit honom på läppen. Eller på Arlanda Express, då var det två italienska turister som Folke kurtiserade. Jag tror knappast att varken jag eller Micke kan utge oss för att vara några flörtare av rang, så det här kan inte vara något genetiskt.  

Men häromdagen fick Folke smaka på den bistra verkligheten för en stund. Vi åkte tunnelbana och Folke försökte flörta med en tjej i övre tonåren. Folke hängde ut över vagnkanten och försökte febrilt få tjejens uppmärksamhet genom att titta och le. Jag satt på andra sidan av barnvagnen men kunde se Folkes trånande blick som speglades i fönstret. Tjejen var uppenbarligen inte ett dugg intresserad eller imponerad av bebisar, inte helt olik mig själv för en så där femton år sedan. 

När Folke inte fick hennes uppmärksamhet började han hoa irriterat typ: "Hallå! Ser du inte mig, eller? Jag är ju världens sötaste ju! Du ska ju le mot mig, alla andra gör det nämligen" Men tjejen bara fortsatte att lyssna på sin I-pod. Då blev Folke riktigt sur och började småskrika lite och fortsatte att stirra på tjejen. Till slut gav han upp och vände sig om mot mig med en förbryllad min: "Såg du mamma!?! Jag blev NOBBAD" Som tur var hade det stigit på en medelålders dam som satt sig bredvid mig och Folke flinade genast upp sig. Hon log tillbaka och Folke blev genast nöjd. "Still got it in me..." såg det ut som han tänkte. 

Varning - produktlarm

Alert! Alert! Jag misstänker att någon lagt amfetamin i Sempers majsvälling. Folke beter sig i alla fall som om han fått i sig ett par gram. Han ligger i sängen och joggar. Det ser ut så. Han brukar somna som en stock redan vid klockan 19 men nu gör han inga tecken till att vilja sova. Det kan bero på att han tog sig en extra lång eftermiddagslur när vi hade mammagruppen här. Folke hamnade i chocktillstånd när det plötsligt var en hel hög ungar som lekte på vårt vardagsrumsgolv. Till slut var han helt slut och gick och la sig och jag fick vara ensam värdinna. Troj, som i stort sett går, satte vårt obarnsäkrade hem på prov. Dessutom försökte han nafsa Folke i pannan med sina fyra tänder. Jag trodde att de pussades, tills dess att Folke började gråta. Men han blev snabbt glad igen. 

Barnvagnspromenad i Tyresta By

Idag var Elin, jag, Folke och Iris i urskogen vid Tyresta By. Folke sov som en stock första delen av promenaden men vaknade när Elin och jag stannat till för att äta äggmackor och dricka kaffe vid en sjö. Väldigt mysigt! På vägen dit så stannade vi i Stortorp för att mamma skulle se över en klänning som jag förhoppningsvis ska kunna använda på ett stundande bröllop. Som tur är även min mor en ekorre, i alla fall när det kommer till skor och tyger, så med mig fick jag supersnygga pumps från 80-talet med matchande kuvertväskor. En kompensation från sko-gudarna för att jag skänkte mina Dr Martens till Myrorna kanske. 

Besök i urskogen

Sköna söndag

Folke skrattar åt  farbror Erik

Folke jobbar i Excel för första gången

Folke sveper välling

Söndagen har varit väldigt social. Erik och Helena kom förbi och drack kaffe och spelade nintendo wii innan de åkte tillbaka till Linköping. Micke och jag kröp runt och målade listerna, i morgon läggs lägenheten ut på Hemnet och nästa söndag kan man syna vårt hem i minsta detalj. Precis när Erik och Helena gått så kom Patrik och Gabriella förbi och lämnade Folkes vällingflaska som vi glömt där igår. Sedan sprang vi ner för att möta Johan, Johanna och Albin på en fika på Vurma. Och så en liten promenad i det fina vädret. Skönt!

Läskig get-away?

När det är dags för visning så kommer jag och Folke fly fältet. Med tanke på att det tog 45 minuter att skrapa bort alla majskrokar från köksgolvet innan fotograferingen så kommer vi att vara ute på landet. Nu har vi sån pass tur att även Iris, Elin, Millan, Tora och Signe kommer göra oss sällskap ett par dagar, för det hade varit rätt läskigt att vara ensamma därute i höstblåsten. Folke och Signe kommer alltså åka på en liten kärlekssemester. "Vad skönt det ska bli att få komma ifrån, och bara få rå om varandra ett par dagar" tyckte jag de sa till varandra sist de träffades. 

Jag såg fram emot att ta höstpromenader, snacka lite strunt och dricka varm choklad framför öppna spisen. Det var innan jag hörde att Tora var ett medium och nu är jag livrädd. Om den 2-åringen säger "lite läskigt" så kommer jag att kasta mig i bilen. 

Gulle-gull

Små barn brukar ju gilla sina fötter. Så till den milda grad att de brukar suga på tårna när tillfälle ges. De lite nättare bebisarna i mammagruppen verkar ha legat hela sommaren på en filt med en tå i munnen, men inte Folke. Han har studerat sina fötter noga men har inte kunnat få in tårna i munnen. Som om det skulle vara något att sträva efter. Men, men, det ser faktiskt lite gulligt ut och jag har väntat på att Folke ska bli lite mer atletisk eller att magen ska sluta ta emot. 

Så idag, när Folke är snart 7 månader, och inte hade blöja på sig gick det bra. Han nafsade lite på tårna. Gulligt. Sedan sög han på sina strumpor. Inte så gulligt.

Very stylish

Nu är lägenheten stajlad och fotograferad. Mäklaren är vid mycket gott mod och verkar inte vara det minsta oroad, trots att löpsedlarna skriker börsras och depression. Micke och jag viskar om kvällarna: det känns som det är väldigt, väldigt dåligt att sälja just nu. Men ju högre man pratar om den finansiella k-r-i-s-e-n, desto större blir den, det vet ju alla.

Nästan allt som syns på bilderna är autentiskt, förutom en orkidé och två tavlor som lånats i Stortorp. Och så faktumet att vi sopat bort alla spår av Folke. "Såg det ut så här?!?" frågade Micke när vi tittade på vårt minimalistiska sovrum. "Ja, det gjorde det nog" svarade jag. Tomt liksom. Jo, både lägenheten och livet var mindre innehållsrikt innan Folke flyttade in. 

Mäklaren ändrade sig dock avseende vårt skrivbord som han först tyckte var lämpligt att ställa upp som ett matbord för att spekulanterna skulle se hur "luftig och rymlig" lägenheten är. Det blir "mer stylish" som skrivbord tyckte han, varför vi blev i desperat behov av en snygg skrivbordsstol. Eller så tänkte han på att folk ändå inte har råd att äta i kristider, däremot så måste man ha ett skrivbord för att kunna jobba häcken av sig. Hur som helst, Elin erbjöd sig att köra en från Stortorp (detta Mecka av inredning) mot att Iris skulle få låna Folkes babygym. Hoppas Folke kommer ha lika stor glädje av en snurrstol nu då. Eller att den inbringar några extra tusenlappar i den eventuella budgivningen. Det är svårt att värdera vad en stol kan göra på marginalen och dessutom vet man ju inte exakt vad köparna faller för. De polerade äpplena i köket eller den exklusiva tvålen i badrummet? Nu är alla knep tillåtna i alla fall, även om vi inte kommer styla i garderoberna. Det känns lite to much till och med i dessa kristider. 

Oanad punktbantning

Ända sedan vi cyklade dressin i 6:an så har jag dragits med extremt muskulösa vader (för inte kan man ha fett på vaderna?!? Jag inbillar mig att det är muskler i alla fall) Jag tror det beror på att vi bara var tre på vår dressin och dessutom så trampade knappt Madde, vilket fick till följd att jag fick vader som Stefan Schwartz. 

Detta var inte varit något större problem i min ungdom förrän jag som 16-åring fick för mig att börja rida, när alla andra tjejer lämnat stallet för länge sen. Att hitta ett par ridstövlar som passade var i stort sett omöjligt, jag fick åka till andra sidan stan för att hitta några med extra-extra-extra vida skaft. Och de satt som korvskinn. Men det kan man ju stå ut med bland mockor och flugor. Däremot skapade detta större bekymmer när det blev trendigt med stövlar för ett par år sedan. Eller trendigt förresten, det kändes som ett måste att ha minst ett par stövlar i garderoben.  Dessutom skulle man få in ett par jeans innanför. Jag lyckades efter två års tid hitta ett par i dåligt läder, nästan med gummikänsla faktiskt, och som med enorm ansträngning gick att dra igen över mina tightaste och tunnaste jeans. Snyggt? Förmodligen inte. Förra säsongen hittade jag ett par med snörning bak som gick att justera, perfekt.

Men döm min förvåning när jag provade stövlar härom veckan. Mina vader har minskat i omfång. Först trodde jag att det var en slump men jag insåg ganska snart att jag faktiskt kom i de flesta stövlarna i butiken. Jag hittade till och med ett par som glappade lite. Förmodligen förtvinade vaderna när jag var strandsatt de där första veckorna i lägenheten med Folke. Detta är och förblir nog det enda positiva som skett med min fysik sedan Folke kom till. Värt att fira.

Vår bästa tid är höst

September-oktober är utan tvekan den bästa tiden på året tycker jag. Luften är klar och krispig, solen är precis lagom varm och träden är otroligt fina. Dessutom finns det svenska äpplen. Till min stora glädje har jag upptäckt att jag faktiskt tål vissa äppelsorter. Så nu slukar jag och Folke i oss Gravensteiner, Aroma och Ingrid Marie som inhandlas billigt på ICA Vanadis (jo smygreklam är tillåtet på bloggar). Jag är för övrigt stamkund på ICA Vanadis och får 10% rabatt med jämna mellanrum. Nu har de dessutom fått ordning på bananerna och  jag gör mitt bästa att hålla svinnet nere genom att leta efter mejerivaror med lite sämre datum för att budgeten ska hålla. Det kan du hälsa Roland, Carina! 

Andra bra saker just nu: Hello Saferides nya album. Köp!

Kanelbullens dag

Folke visar upp sin vetebrödlekamen

Folke påklädd

Micke ringde igår:

"Vet du vad det är för dag i morgon?"

"Kanelbullens dag" sa jag utan att tveka.

Vanligtvis är jag inte mycket för handelns kommersiella påhitt men just Kanelbullens dag känns väldigt trevligt. Ostkakans dag firas för övrigt den 14 november för den som inte visste det. Micke är återigen på svensexa som avslutas med övernattning i skärgården, så Folke och jag hade inget bättre för oss än att gå ut på stan för att hitta den ultimata kanelbullen. Jag velade länge. Gateaux? Liselotts? Xoco? Tough call, det fick bli en ekologisk från Bakery & Spice på Sankt Eriksgatan (som för övrigt har fantastiskt surdegsbröd). 

För att ni läsare inte ska få dåligt samvete över de bullar ni satt i er idag så viker Folke ut sig på bloggen. Att vara mullig är bara klädsamt, så ta en bulle till!

Äpplet faller inte långt från trädet

Vilket kalasväder! Jag och Folke åkte och besökte Carro och Hugo i Bromma. Sedan promenerade vi hem i det fina höstvädret, fantastiskt fint med alla höstlöven. 

De senaste dagarna har Folke varit en riktig surgubbe. Vanligtvis brukar han vara vid väldigt gott humör men nu är han i princip bara nöjd när han är ute och åker vagn eller när jag bär runt honom i lägenheten och han får peta och dra i grejer som han normalt inte får ta i. Leksaker och barnsäkra föremål fungerar icke, däremot orkidéer, köksknivar, mobiltelefoner och fjärrkontroller intresserar lille herrn. Där drar jag min gräns och därför gapar och gnäller Folke högljutt. Jag försöker förklara att "i den här familjen talar vi inte med den tonen" men det verkar inte gå fram. Micke påpekade att Folke har blivit allt mer lik mig, både till utseende och till sättet, vilket kanske är sant. Elin och jag spanade in lite diabilder när vi var i Stortorp i veckan och Folke är faktiskt väldigt lik mig på bilderna från när jag var sex månader. Och jag kan knappast skylla Folkes humörssvängningar på Micke, det vore förmätet...

Folkes rum

Här ska Folke och gunghästen bo

Här kommer några bilder från nya lägenheten. Fast så här stajlat och välstädat kommer det inte vara när vi har flyttat in. Vi håller nu på som bäst att förbereda försäljning av vårt befintliga boende. Inte nog med att det är jätteläskigt med tanke på att det är kris! kris! kris! enligt löpsedlarna, det är faktiskt väldigt vemodigt också eftersom vi trivs så bra här. Men, allt har sin tid.  Idag var jag, Elin, Folke och Iris i Stortorp och hämtade tavlor, orkidéer och lampor. Här ska piffas minsann.