Medaljens framsida

Randigt är det nya svarta 

Att klättra upp på bordet är lätt som en plätt

En riddare och två skåningar

Långe Eric (foto: Cornelia Mellborg)

Det här att vara ledig en helt vanlig måndag känns ibland väldigt lyxigt. Idag kom till exempel Mellborgs på besök, bland annat för att äta Dovrekaka. "Den smälter i munnen!" "Jag har inte smakat något liknande" "Jag vill ha mer!" löd omdömet. Detta trots att kakan varit fryst i dryga 48 timmar.

Dagen i övrigt blev också lyckad. Folke och Cornelia lekte fint ihop, och de där ändlösa konfrontationerna som skedde i somras var som bortblåsta. William hade blivit stora karln, väldigt lik sin pappa tyckte jag. Efter fika, lunch, lek i Vasaparken, fika igen så tog vi bussen tillbaka hem till oss. Och då bestämde vi oss för att äta middag, jag menar när man bor så långt ifrån varandra så är det lika bra att ses riktigt ordentligt. Och när Micke kom hem så kom även långa farbror Eric över. Det här att få sitta och prata med gamla goda vänner på en spontan middag händer inte så ofta nuförtiden och det här kommer jag leva på länge. Eric fick sista biten av Dovrekakan med sig hem. Jag sa att han skulle dela den med Ellinor, men risken är stor att han åt upp den redan på Norrbackagatan.

Kära nån då

tror att jag slagit världsrekord i att äta onyttigheter det senaste dygnet.

Jo jo...

Majlis börjar skrika och Folke säger: "Jag slog henne för hon hade gillrat en fälla". Något säger mig att han hittar på en del.

Klockan 08.24

...så ringer jag till Liselotts för att reservera en Dovrekaka. "Vilken tur du har, jag har bara en stor och en liten kvar". Jag tog båda.

Kunglig nedkomst

Oj oj! Jag är ingen rojalist men visst blir man lite extra glad idag. Den där fantastiska känslan när man precis blivit mamma och pappa. Jag minns en erfaren mamma som sa till mig innan Folke föddes: "Jag är lite avundsjuk på er som har den där första gången framför er" Då förstod jag inte riktigt innebörden av det, men nu fattar jag precis. Att få göra en sådan grej tillsammans, och det går inte att föreställa sig hur stort det är förrän man är där, med sitt lilla barn i famnen.

Men herregud. Som Micke sa: "Att packa ner skjorta, slips och kostym i BB-väskan, tillsammans med sportdryck och kexchoklad" och sen stega ut ett par timmar för att möta pressen. Eller att kränga på sig vanliga kläder, örhängen och åka hem åtta timmar efter den första förlossningen, det måste man nog vara blåblodig för att orka med. Och saluter, gudstjänst, besök av stadsministern, fan och hans moster på det. Hatten av för dig Victoria! Själv låg jag kvar på BB i fyra dagar och orkade med nöd och näppe släpa mig till Åhlens en vecka efter det.

I sjukhuskorridor, som nästan vilka föräldrar som helst.
(Tänk att hovet la ut bilden på Facebook, det är 2012 på den)

På måndag får vi för övrigt celebert besök av familjen Mellborg. Det ser vi fram emot! Jag fick en förfrågan på ovan nämnda Facebook om det inte gick att ordna fram en Dovrekaka tills dess. Mellborgs är nämligen trogna fans här på bloggen och har nog läst om kakan både en och två gånger. Så i morgon så ska den inhandlas och så får den gotta till sig i frysen tills de kommer. Välkomna!

Arbetsplats

Vi har fått hem mormor Vera och morfar Lennarts fina gamla bokhylla igen. Den har varit utlånad till Elin och Ralph ett par år. Den blir perfekt som arbetsplats till Folke. "Jag har fått ett kontor" utropade han glatt och satte sig och jobbade flitigt.

Majlis hos Vega

Fotograf: Folke Norlander

Vi hann förresten med ett helt dagsverke i fredags. Först lek och lunch för Majlis och Vega hemma hos Cilla. Sedan sov Majlis i vagnen, medan jag, Cilla och Folke åt lunch på ett sådant där trendigt knivsöderställe som jag liksom kan sakna här i Vasastan. Riktigt god vegetarisk mat och snygga secondhandgrejer. Funderar även allvarligt på att bli frilansare (återstår bara att komma på vad jag ska frilansa med) och sitta med stora, fula glasögon med en Mac i knät och se kreativ ut på dagarna. Att stället var "the shit" intygades även att min nya idol Lina Thomsgård klev ut från kontoret som tydligen ligger innanför köket. Hon är för övrigt sidekick till Per Lernström på PP3, väldigt underhållande.

Efter det så blev det busstur till Kungsholmens bibliotek. Folke och Vega läste lite, Majlis sov fortfarande. Sedan gick vi vidare till Kronobergsparken där vi fortsatte leka i solskenet. Till slut blev det ett besök i djuraffären för att köpa två nya fiskar, och blommor för det var ju fredag. På väg hem på Sankt Eriksgatan vaknade till slut Majlis efter en tupplur på tre timmar. 

Hos Vega

Igår hälsade vi på hos Cilla och Vega. Tur att Folke kom ihåg att föreviga det besöket (han har hittat Hipstamatic appen)

Snart är det ju vår för tusan!

Färdigtapetserat

Förlåt mina hårda ord Kurt! Nu är det färdigtapetserat och rummet blev fantastiskt fint. Tror nästan att det får bli "hemma hos repotage" så ni får ser hur bra det blev. Så här ett år senare.

Det går för övrigt så där att äta low-carb när Micke har börjat göra kanderade mandlar så här på lediga stunder. Satans gott, det där.

Hugad spekulant

Okej alla mäklare. Det är dags att lägga ut lite sommarstugor till visning nu. "Minivillor" undanbedes, vänligen men bestämt.

Hjärtsnörp

På den här har jag skrivit "kära mamma" för jag är kär i dig sa Folke idag.

En städar och en stökar ner...

Icke trallvänligt

Jag skulle till gymmet och behövde föra över lite musik till telefonen. Det blev något fel. Det jag fick med mig var "Sov du lilla videung" och hela "Best of Smokie". Blev inte så jättepeppad av det ska jag säga.

Det går faktiskt väldigt bra hittills med vår delade föräldraledighet. Jag står med en halvskrikig Majlis på armen och tänker: "Nej nu vill jag gå till jobbet" och då kommer Micke hem och säger: "Vad skönt det ska bli att vara hemma i morgon". Enda nackdelen hittills är att Micke har bestämt sig (?) för att inte duscha de dagar han inte jobbar. Jag har å andra sidan bestämt mig för att inte köpa ett endaste nytt plagg i år (har även startat en patetisk blogg om detta som ni kanske kan få adressen till så småningom) och går runt med hål i strumpbyxorna. Glömde nämligen kolla att jag hade svarta strumpbyxor innan jag avlade mitt löfte. Fördelen är att jag har blivit betydligt mer innovativ när jag väljer outfits från garderoben. Och så bidrar jag till en bättre värld har jag fått för mig.

CheZ Buurmans

Idag skulle vi vara barnvakt till Iris och Ilse medan Ralph och Elin skulle röja i lägenheten inför flytten. Vi började med att träffas i nya huset och sedan rullade det liksom på. Det blev fika, smörgåslunch och så sov småtjejerna. Sen kom Elins kompis Elin som bor i närheten och hälsade på och sedan kom Kristina och Alva förbi en stund. Tja, och sedan började det närma sig middagsdags och då insåg Elin och Ralph att det nog inte var någon idé att åka hem och börja. Så vi åkte och hämtade mat och hade picnic på vardagsrumsgolvet. "Varför har ni ingen TV?" undrade Folke. Men han gillade stället, det märktes. För att inte tala om Majlis som blev fullkomligt galen i att klättra uppför trappan. Tack för idag, det var inte särskilt besvärligt att vara barnvakt, vi gör det gärna igen. 

Handy man

Igår var förresten Kurt här och jobbade lite. Han hade med sig sin elektrikerpolare som bytte transformatorn som den tidigare ägaren hade byggt in taket. Det får man inte. Men nu så - varde ljus!

Kurt har fixat en list i hallen och målat den och nästa fredag så kommer han och tapetserar. Nu en bit in på vårt förhållande så har lite mindre smickrande sidor av Kurt uppdagats. Han verkar ha väldigt mycket att göra, så allt tar ganska lång tid. Och han gillar att prata mycket. Helst om sig själv. Och dricka kaffe. Men Micke och jag bara ler, för sakerna blir ju gjorda i alla fall till skillnad från när vi ska göra det själva.

Mindfulness

Jag: "Folke, vet du vilket färg det är på Iris rum i deras nya hus? Det är jätterosa!"
Folke: "Nu tänker jag på det, ni kan inte se det, men jag ser det i mitt huvud"


För honom var det uppenbarligen ett stort fenomen, att tänka på något annat. Tänk om man kunde få en dos av det, den där självklara förmågan att leva i nuet och att inte tankarna sprang iväg till annat.

Mitt kind of väder

Så här fint var det i vår trädgård i morse. -17 grader också! Fetgilla. 

Något genetiskt?

Det här med snuttefilt, det gillar vi. Både Folke och Majlis har haft sina klistrade vid sig redan vid BB. Först så har vi lagt filtarna hos dem och sedan, typ vid 11-12 månader, så börjar de själva släpa runt på dem. Om någon nybliven förälder frågar om tips, så är det snuttefilt jag rekommenderar. Folke har kunnat somna själv i princip var som helst, bara den är med. Det har fungerat fantastiskt bra vid vilan på dagis. Och när det var dags att sluta med nappen, så var det skönt att inte all sak-tröst försvann med en gång. Men nu märker man att Folke själv väljer att inte ha den i sängen, den åker mest fram när han är hängig eller ledsen.

Annat är det med Majlis. Hon har själv börjat hämta den i spjälsängen och sätter sig och gosar. Och på precis samma sätt som Folke gjorde så pillar hon på tvättetiketten och slår den i ansiktet när hon är trött. Nästan otäckt likt.

Elin tror att det är något genetiskt. Hon provade samma koncept, men varken Iris eller Ilse har blivit några riktiga fans. Det kanske bara är så helt enkelt, Micke och mina avkommor gillar filtar med djur.

Man kan ju skratta åt det i alla fall

Okej, Majlis sover lite bättre just nu. Magen har slutat spöka. Men hon vaknar för det mesta upp runt klockan 01.00 och sedan vid 05.30. Då är hon vaken i typ en halvtimme. Sedan somnar hon om, medan vi inte gör det, det känns lite lönlöst eftersom vi ändå snart ska gå upp. Numera så sover Folke i vår säng (för att han inte ska vakna av Majlis gastande) Micke och jag turas om att sova på soffan.

Världens bästa lördag

För exakt ett år sedan så stod jag i en dusch på ett förlossningsrum på BB Stockholm. Micke satt på en stol bredvid och vi pratade om allt möjligt. Okej, det gjorde lite ondare en stund senare, men ett bättre upplägg när man ska föda barn har jag svårt att tänka mig. 21.26 kom hon ut, och jag märkte direkt att hon var ganska otålig, rörlig och med mycket temperament. Det stämmer fortfarande, men nuförtiden är det framförallt hennes skratt man lägger märke till. Lilla fina gumman!

Tårtdags

När man fyller 1 år, då får man en egen tårtbit.
Tänk att vår lilla Maja redan är ett år!

Soon 2 B 1

Kärlek

Folke: "Mamma, jag är lite kär i Holly"
Jag: "Jasså, är ni ett litet kärlekspar?"
Folke (med glad röst): "Ja, jag tror det!"
Jag: "Vad skoj!"
Folke: "Mamma, jag vill köpa en liten blomma till Holly"