Palsternackspremiär

Glömde helt i min euforiångest att berätta att Majlis premiäråt sin första riktiga smakportion bestående av palsternacka idag. Hon har tidigare i veckan fått prova hirsgröt. Betyget från Majlis? En svag trea skulle jag gissa. Men vänta bara Majlis, snart kommer mammas paradgren - matlagning för bebbar. (När du sedan är ungefär ett år så tar pappa över, och tja, då vill du inte ha mammas mat mer. Din bror låter inte ens mamma blanda välling.)

Lollo & Bernie - skit ner er!

*jublar*
*packar Majsans och mina grejer och planerar för Boston utan färgglada björnar och tjocka giraffer* 
*är jätteglad*
*får ångest* 

Usch. Den där oerhörda tyngden i hjärtat man får när man ska resa utan sitt barn. Men vi har gjort det förut. Och jag trodde hjärtat skulle gå sönder, men det gjorde det inte. Och statistiken säger att det är farligare att sätta sig i en bil. Jag får lite ångest då också ska tilläggas.

Men förutom att jag vet att gubben kommer ha det toppen hos farmor och farfar, så vet jag hur kul det är att få tid för varandra på tu* man hand ett par dagar. Och man blir stolt som en tupp när inser att både ungen och vi klarar en sådan grej. Men ångesten alltså, inte att leka med.

*Konstigt att man som tvåbarnsförälder tycker att åka med liten, behändig bebbe = praktiskt taget åka barnfritt. 

Playdate at the Playboy Mansion

Millan och Janne har som sagt köpt nytt hus. Och jag vet inte om Millan har reflekterat över det själv, men deras nya hem har stora likheter med the Playboy Mansion.

Till att börja med så är huset gigantiskt stort och som gjort för opryda fester. Trots stora fönster så finns det ingen insyn från nyfikna grannar. Det finns ett "full size gym" och naturligtvis en "private pool" inomhus. Däremot så är "The steam sauna" tillfälligt ur funktion, den blev utdömd i besiktningen. I en bur på baksidan så finns två "bunnies"  - Mimmi och Linda Vind (låter nästan promiskuöst nu) och - jag har sett det med egna ögon -  det springer runt nakna tjejer där.

Folke, jag och Majlis fick en exklusiv inbjudan av Millan tidigare i veckan och likt Hugh Hefner så var alltså Folke ensam majestät där idag med en gäng tjejer. Efter att vi badat och lekt så deklarerade Tora och Signe att de skulle vara "nakenfisar" och Folke ville inte vara sämre. Så, resterande del av dagen så sprang de, helt ogenerat, runt näck. Tack för idag, vi ses snart igen!

PS. Folke säger i skrivande stund "Man får vara nakenfis här hemma hos oss också" och kastar av sig kläderna.
PS 2. Millan - blomman heter Fingerborgsblomma och det är bladen som tydligen är giftiga 

Värmebölja

Vad gör man när det nästan är 30 grader i stan? Man drar till snälla vänner med stort hus och egen pool. Millan, Tora, Signe, Astrid och Linda Vind - here we come!

Midsommarfirande

Phuu! Nu är vi tillbaka hemma efter ett intensivt firande. Vi tillbringade midsommarafton hemma hos Johan, Johanna, Albin och Anton i deras nya hus i Nacka. Det blev sillunch för alla (förutom Johan som föredrar köttbullar) och sedan ringdans och karusellåkning i Nyckelviken. Halva storstockholm var där kändes det som. Och stans alla fästingar. Lägligt nog så tittade solen fram, och vi kunde äta grillmiddag utomhus, med världens utsikt över Stockholms inlopp. Folke tyckte nog att det var lite mer spännande att se Finlandsbåtar  än den betongvägg vi har utsikt över från köksfönstret.

Majlis stortrivdes att ligga på mage, mitt i centrum,  och det blev inte sämre av att Anton (1 1/2 år) kom med leksaker och busade. Det blev i småbarnsföräldrars mått mätt en ganska sen kväll (och det är otroligt hur lite vin kan göra en så trött dagen efter) så när Folke vaknade 5.48 och frågade "Är det mojjon? Får jag tårta nu?" så var vi väldigt trötta.

Tårtan ja. Oj oj. Den låg på vårt ansvar, och Micke och jag har diskuterat i en veckas tid för att komma fram till den optimala midsommartårtan. Det blev en mandelbotten med rabarber och jordgubbskompott, en ganska söt smörkräm och vispgrädde och jordgubbar på det. I sista stund tyckte Micke att vi skulle ha ett lager av maräng (i efterhand så tyckte nog jag att det gjorde kalaset lite väl sött). Hursomhelst, den blev fantastiskt god. Folke och Albin verkade dock måttligt intresserade och lämnade hälften på tallrikarna (som deras pappor snabbt satte i sig)

Midsommarblomster

Piontjuven slog till igen!

Efter frukost så blev det en biltur till Kungens Kurva för storhandling. Vi hade nämligen lovat att laga mat till halva tjocka släkten i Fornebo. Folke somnade förstås i bilen, och fick rullas runt i Majlis vagn inne på ICA. Han vaknade inte ens när vi spände fast honom och körde vidare mot Malmköping.  Hela klanen Olson + Lesel var på plats. Det innebär numera elva vuxna och sju barn. Som extra bonus så tittade även faster Bissan och Anders förbi på en bit tårta. Men alla fick plats utan problem och matlagningen gick över förväntan. Efter dans runt stången, bad, tennisspel och smultronplockning (herregud, har aldrig sett på maken vad bär det finns i år!) så begav vi oss mätta tillbaka till Stockholm med två sovande barn i bilen. En vecka kvar, sedan är det tänkt att Micke ska ha semester! Hurra!

Morfar gav Majlis ett nytt smeknamn - "Smajlis"

Folke klipper gräset

Nu går vi mot mörkare tider...

Nu i eftermiddag börjar Folkes sommarlov. Ösregn är det nya svarta tydligen. Folke började den stora dagen genom att vakna klockan 5.00. Då fick jag göra om dagens planer lite. Så här ser strategin ut: Hämta Folke tidigt från Eken, låta honom sova i cirka 1 1/2 timme tidigt på eftermiddagen, väcka honom och hoppas att han kanske vid 21-tiden är lagom trött att sova. Och så har jag en stark förhoppning om att han ska sova i alla fall till klockan 7. Själv ska jag gå och lägga mig klockan 20. Håll tummarna. So far, so good i alla fall. I skrivande stund sover Folke enligt plan.

En som inte sover är Majlis aka Katten Jansson. Hon sitter och ler i barnstolen och skriker sina kattskrik. Herregud, hoppas hon har provat rösten klart snart, för det här börjar bli outhärdligt. Vi mötte upp Marie och Svea för en fika i förmiddags, och kunde konstatera att barn nummer två verkar låta mer. Svea skrek en stund där inne i Sturegallerian och sedan fick Östermalmstanterna även lyssna till Majlis höga toner. Och Marie och jag fick halvskrika för att höra varandra.

Jag tror vi måste få upp vår nya mörkläggningsgardin så Folke inte tror att det är "mojjon" redan vid 5.30. Och jag känner plötsligt att det inte är så tokigt att vi faktiskt går mot mörkare tider... Trevlig midsommar på er!

Jäkla Pågens

Folke var på ett rysligt humör idag. Först rök han och Holly ihop i stora parken, de blev osams vem som skulle öppna grinden. Båda grät och stod och gastade på varandra tills vi skiljdes åt. "Holly är bara dum. Vi är INTE bästisar" sa Folke. Erika berättade att Holly hade sagt "Jag vill hem till Folke så jag kan fortsätta bråka med honom".

Hemma så blev allt fel. "Vill du ha en skorpa medan du väntar på att maten ska bli klar?" frågade jag. "Ja, det vill jag. Med smör och sylt på" svarade Folke buttert. "Smör kan du få, men det blir ingen sylt" sa jag varpå Folke blev fullkomligt tokig. "Det står det på paketet!!!" När jag tittade på paketet så såg jag mycket riktigt att Pågens också tycker att skorpor gör sig bäst med sylt. Men så långt ville jag inte sträcka mig, och Folke nöjde sig efter att ha brett uppskattningsvis ett 2 centimeter tjockt lager med Bregott på. Sen gick han in och la sig i sin säng och somnade medan jag stekte lax. Nu kan jag välja mellan följande alternativ:

1) Låta honom sova en stund, med mycket möda väcka honom under vilda protester, han kommer vara sur i typ en timme för att sedan vara vaken till klockan 22.30

2) Låta honom sova, sätta honom på pottan och ge en flaska välling och se fram emot en tidig morgon.

Rätt ska vara kaffe

Folke (visar upp en ihophäftad bok med terminens alster från Eken): "Titta pappa, vad jag har gjort till dig!"
Jag: "Men, får inte jag några teckningar?"
Folke (håller upp en liten påse): "Jag har malt kaffe till dig, mamma"

Fair enough.

Godmorgon!

Trots tappra försök så blev det inget leende från Majlis...

Syskonkärlek

Mys i sängen

Soffmys (Folke med ögoninflammation stackarn)

Mysigt att hålla någon i handen

Vi har tänkt att Folkes napp ska bort i sommar. Någon erfaren förälder som har bra tips? Han är inte så "beroende", den används mest om kvällarna och när vi åker bil. 

Linda Vind och andra kändisar

Idag har jag och Majlis bevittnat när Astrid och hennes hår blev döpt. Det gick väldigt bra, även om det tog ett tag innan hennes imponerande kalufs torkade. Efter kyrkan var vi hembjudna till Millan och Jannes gigantiska hus för mingel, mat och för att spana in deras nya kök som äntligen kommit på plats. Hur schysst som helst, dessutom hade de laddat med en dubbel kaffebryggare som försåg alla småbarnsföräldrar. Och så smörgåstårta på det. 

Vi träffade även Minna med hennes son Jack, vars blogg jag läser. Först kunde jag inte riktigt placera dem, ni vet som när man ser en politiker på stan eller något, men sedan kom jag ju på vilka de var. Och jag blev nästan lite generad, men klämde sedan ur mig att jag läser och gillar hennes blogg. Kände mig lite som en stalker faktiskt. Hur som helst, Iris visste uppenbarligen inte att Jack är bloggkändis och vägrade hoppa i studsmattan "med den där pojken". 

Millan hade glömt att berätta att hon köpt nya kaniner (till barnen). Den gamla dog under narkosen när han skulle kastreras, stackarn. Så två nya kaninhonor införskaffades raskt för att inte Millan (och barnen) skulle bli ledsna. Tora (5 år)  döpte sin till "Mimmi", vilket känns som ett ganska normalt kaninnamn. Signe (3 år) gav sin kanin förnamnet "Linda". Och inte nog med det, hon fick även det poetiska efternamnet "Vind". Linda Vind. Känn på den. Jag höll på att bryta ihop av skratt på väg hem i bilen när jag tänkte på det. Astrid fick för övrigt heta, i sammanhanget, de helt alldagliga flicknamnen "Astrid Maria". 

Så här ser en äkta...

...piontjuv ut!

 

Majlis gillande verkligen att vara på kalas. Först låg hon och sov i vagnen så jag kunde äta smörgåstårta i lugn och ro. När hon insett att hon missat större delen av partajet så började hon tjoa med sina kattskrik för att testa både akustik och gäster i vardagsrummet. Det ska tilläggas att huset har en sisådär fem meter i takhöjd på sina ställen, så alla blev väldigt imponerade. Majlis var nöjd, men efter att hon skrämt dopbarnet med håret med sina höga toner så kände vi att det var dags för oss att dra oss tillbaka.

På väg hem så svängde vi förbi Stortorp och plockade rabarber, det hade vi fått lov att göra av mormor. Men när vi fick syn på den fina pionbusken så kunde vi inte hejda oss, och knyckte en för att ta med oss in till stan. Hoppas mormor förlåter oss!

stöldgodset

Om Folke själv får välja...

...så är det springshorts och Kalles linne som gäller.

På högsätet

Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig...

Familjelivet är verkligen fullt av överraskningar. Mitt i natten blev Micke magsjuk och började springa till toaletten. Vid halv fyra vaknade Folke av allt spolande och ropade: "Jag vill ha en god välling" Som tur var så somnade han om. Sedan vaknade Majlis och åt en skvätt och vid klockan sex tyckte Folke att det var morgon.

Det verkar nog ha varit något som Micke har ätit, men vi stannade ändå hemma från sommarfesten. Hade nog förresten inte orkat släpa oss dit, än mindre orkat med det inferno av skrikande barn som blir verklighet efter ett dignande fikabord. Så vi softar här idag. Vad gör ni?

PS. Folke kom in och log och sa glatt: "Mamma vet du? När man har ont i magen och äter glass, då blir man bra. Jo, så är det!" 

Starstrucked

Alltså, när man inte jobbar och går på gatorna och drar på arbetstid så ser man dem - kändisarna. Herregud, det bara kryllar av dem! Ett axplock vad jag sett de senaste dagarna: Stefan Sauk, Helena af Sandeberg, Björn Skifs (men byt sushiställe Björn, det finns mycket bättre!) Thomas Järvheden, Tilde de Paula (ja, ja men alla räknas väl?). Men idag så blev jag faktiskt lite krimskrims. För gående på Sankt Eriksgatan kom självaste Veronica Maggio med hennes son Bosse i en vagn. Herregud, jag lyssnar ju på hennes senaste skiva dygnet runt. Och jag skulle vilja fråga: Handlar dina låtar om Oskar? Det verkar ju så i alla fall.

På tapeten

Okej, det här är kanske ett för ärligt inlägg och jag får nog äta upp det redan i helgen...

Vi har köpt en jättefin mönstrad tapet till sovrummet och på typ två månader har jag fått upp hela fyra våder. Det beror dels på att det varit lite svårt att få tiden att räcka till, dels för att jag (som lärt mig tapetsera av den övernoggranna übertapetseraren mamma Gittan) är ganska angelägen att det ska bli riktigt fint, trots 100 år gamla (och sneda) väggar. Så jag måttar med vattenpass, flyttar runt och skarvar.

Micke (glatt från sovrummet): "Min pappa kanske kan slänga upp tapeten i helgen?"
Jag (från frukostbordet): "Nej det får han inte, han är för slarvig"
Folke (lite bekymrad) "Ehh, Mickes pappa?...."
Jag: "Ja det är ju farfar Jim"
Folke: "Älskar inte du honom?"
Jag (skrattar): "Jo väldigt mycket. Men farfar är otroligt snabb när han jobbar och när man sätter upp den tapeten måste man vara väldigt noggrann".
Folke: "Jaha. Är han lika snabb som jag?"
Jag: "Ja, det tror jag nästan".
Folke: "Ja, om han har spjingtröja på sig"

NB: Farfar Jim kan vara världens snabbaste på att tapetsera. Till exempel så avverkade han två rum på en dag i vår lägenhet i Linköping. Han tillät knappt Micke (som hade träningsvärk i armarna efteråt) att ta rast för att äta en pizza.

Akut längtan

Förra våren så utgick Mickes och min Chicagoresa lite snöpligt. Jäkla vulkan. Det är fem år sedan vi bodde i Boston, jösses vad tiden går fort. En av de trevligaste städerna jag har besökt.

En tur med "Duck tours"?

Ta färjan över till Cap Cod

Hoppas att Joe och Claire är hemma...

Men ibland så dyker det upp lite oväntade möjligheter. Micke ska eventuellt ha ett jobbmöte i Boston i början av juli. Egentligen har hans semester börjat då. Och då skulle ju hans lilla. lilla fru och deras lilla, lilla dotter kunna åka med. Dottern reser ju gratis, är i väldigt behändigt format och har dessutom sina måltider optimalt förpackade för resan. Och på kommentarer att döma så verkar sonens farföräldrar ganska glada över tanken att få rå om sitt äldsta barnbarn ett par dagar. Så nu håller jag tummarna och lyssnar på den här så länge:

Affärsmän

Det finns ofta ett litet olagligt marknadsstånd utanför vår trappa ner till gatan. Det brukar vara Angus som säljer saft, kakor eller gamla leksaker. Jag vet inte riktigt hur han gör men han brukar dra in 70-80 spänn, som han köper glass för eller sparar i sitt kassaskåp. "Jag gillar pengar Jenny. Du, hur många hundralappar har du?" frågar han.

Igår hade Milton affär. Det var lite leksaker och dessutom låg en del av hans gamla nappar på bordet. Folke hjälpte till en stund: "Kom och sälj!" ropade de. Jag vill inte påstå att affärerna blomstrade. Men idag har jag lovat Folke att vi ska baka kakor och att han ska få sälja dem. Det blir skoj.

Sommarsånger

Folke går och småtrallar här hemma. På fredag är det dags för dagisavslutning och då sjunger Eken och Kastanjenbarnen. Idag hörde jag "å däjföj vill jag sunga att sommajen är min". Herregud, inte den! Tårarna börjar rinna bara av tanken av en barnkör som väntar på sommarlov. Under "Idas sommarvisa" så kommer jag klappa ihop. Garanterat.

PS. Försökte bearbeta Folke i hopp om att han kanske kan ha skjorta och och shorts på fredag. "När det är sommarfest, då kan man ha skjorta, det brukar Kalle och Viggo ha" sa jag. "Ja, eller spjingshorts och spjingtröja" svarade Folke.

Sushi lover

Folkes sushiintag tar nya höjder. Idag sa han förtjust när han fick se hämtpåsen: "Jag ÄLSKAR suchi" och så klämde han åtta rullar och en lax. Det är en 9-bitars det.

"När jag var liten...."

Nu när Folke har blivit storebror så är ju han stor, det begriper ju varenda människa. I princip varje mening börjar just nu med:
"När jag var liten..." eller "Den hade jag när jag var liten" alternativt "Så gjorde jag när jag var liten" "Visst gjorde jag det när jag var liten, mamma?"

Och så har han intresserat sig väldigt för när saker och ting skedde.
"Var jag med då?" frågar han om vi berättar om något som hände för länge sedan.
"Nej, det var innan du föddes?"
"Varför då?"
"Jo, för det var innan du fanns" försöker jag
"Varför då? Var Iris med då?"
"Nej, hon var inte heller född då"
"Men vi var i magen?"
"Ja, det kan man säga" svarar jag. För att förklara att man inte funnits överhuvudtaget, det känns rätt svårt.

Folke & Majlis tittar på Findus

Majlis blir stor...

Av en slump så hade Majlis på sig kalkondräkten...

Så var det då äntligen dags! Idag fick jag och Majlis träffa den nyblivna modern Cilla och lilla Vega. Cilla är helt fantastiskt pigg med tanke på att Vega inte ens är två veckor. "Jag ska bara gå på ett öppet hus på ett dagis och sedan tar vi bussen till er" sa hon glatt. Jag hade föreställt mig att jag skulle komma hem till henne, Cilla skulle sitta fastklistrad med bebis i soffan och jag skulle serva med lunch. Icke då. Hon tyckte själv att hon var lite trött, men jag skulle vilja påstå att hon i barnsäng ungefär är lika snabb som oss vanliga människor.

Så Cilla fick en rejäl kurs i hur lattemammor beter sig. Först var vi på Bonti och köpte filt. Sedan visade jag den hemliga toaletten på Lindex vid Odenplan. Dit gick vi två gånger. Sedan bytte Cilla sin amningsbh på Åhlens. Sedan var det dags för lunch, som vi tog med oss och åt i Observatorielunden. Där fick Cilla och Vega livsnödvändiga gåvor, såsom en oslagbar ekologisk stjärtkräm från Holland (till Vega) krokar att hänga kassar på vagnen (till Cilla) och en amningstopp att ha på natten (till Cilla). Efter en stund var vi tvungna att hasta vidare till ett fik för den obligatoriska latten. Och te eftersom Cilla inte dricker kaffe. Hon har däremot bytt bort det gröna teet till ett svart Earl Grey, nu när det är lite sämre med nattsömnen. På inrådan av erfarna mig så införskaffade även Cilla ett tredje exemplar av Vegas snuttekanin. Så helt plötsligt var det dags för mig att hämta Folke på Eken, och Cilla och Vega tog 4:an hem. Vi ses snart igen! 

...som Folke hade på sig när han träffade Iris för första gången.

Magläge

Hemma

Nu sitter vi välbehållna hemma på Karlbergsvägen. Folke rusade och ringde på hos Milton det första han gjorde. Tobias berättade att Milton har ringt på vår dörr i stort sett varje dag medan vi har varit borta, uti fall vi skulle dyka upp tidigare. Säga vad man vill, men inget slår hemma. Nu är det fullt med tvätt överallt men borta är ögoninflammationer (gick runt och sanerade och bytte handdukar det första jag gjorde) och hosta. Solbränd? Inte ett dugg. Beror på att det varit en hel del moln och att jag prioriterat inomhusvila. Och så hör jag till den lilla promillen av den svenska befolkningen som inte är särskilt förtjust i att sola *tittar skrämt på tyskar med hud av läderkaraktär*.

"Böni" får en kram av Folke

"Lålli" får en kram

PS. Notera Ving-livvakten som står bredvid.

Mjau!

Majlis verkar ha lärt sig en hel del under det här utvecklingssprånget. Hon rullar fram och tillbaka och kastar sig över leksaker likt en hungrig boaorm. Det är ju kul! Vad som är mindre kul är att hon börjar få in en skrämmande bra teknik i att dra sig framåt när hon ligger på mage. Hon ligger och morrar och trycker på med fötterna. Hjälp! Jag har tänkt mig att hon ska ligga still i alla fall två månader till, inte åla runt och stoppa saker i munnen. Folke var 7,5 månad när han började åla, innan dess så låg han rätt nöjd (och tjock) på en och samma plats.

Majlis har även upptäckt sin röst. Den har hon nu börjat använda för att uttrycka både glädje och frustration. Det låter ungefär som när man drar en katt i svansen. Så har hon hållit på att skrika nu det senaste dygnet. Först tyckte vi det var kul, och kallade henne för "Katten Jansson". Nu ångrar jag att jag inte tog med mig Folkes hörselskydd och börjar fasa lite smått för flygresan hem.

(Apropå "Katten Jansson" så var det ett av farbror Eriks namnförslag som kom via SMS när Folke föddes. Jag tror även han hade "Kronblom" på förslag. Micke smålog lite, jag skrattade (kanske inte helt stabil så där efter förlossningen) i typ två timmar)

Elin hann före...

...men jag tänkte be er att räkna hur många veck ni ser.

Private session

För 30 år sedan fanns visserligen Miniklubben, men inte Lollo och Bernie. Med jämna mellanrum dyker de upp här på resorten likt två Hollywoodstjärnor. Ungarna blir som galna och det ska vinkas och kramas. Brevid dem står en brunbränd Vingvärd i 20-års åldern som ser måttligt road ut att vara livvakt till en ruggig giraff som har intorkad glass i pälsen. Folke deklarerade redan vid minidiscot att han “älskar Lålli och Böni” och han insisterade att köa tills han fick krama båda två. (En eloge till Micke som väntade trots att han förmodligen tyckte det var JÄTTEPINSAMT) Och idag vid Minihuset så gav Folke Lollo en teckning. “Den ska du ge till Böni” sa Folke. Bernie var nämligen inte med, utan Vingkillen hävdade att han var inne och åt kakor. Jag tror snarare att han var bakfull, efter att ha blivit måttligt imponerade av hans trötta kollegor*.

Charter. Man glömmer lätt att allt som inte är inkluderat i det fenomenalt prisvärda paket man betalat för, kostar en halv förmögenhet. Låna vagn? 5 euro per dygn. Barnsäng? Byta strandhandduk? Kostar förstås det med. Safety Box kostar 3 euro om dagen och ett besök på gymmet ska vi inte ens tala om. Micke har lite svårt att vänja sig vid detta, han är van att bo på hotell där internet är gratis och där han till och med kan bli få bli uppgraderad om han snackar lite med receptionisten. Här ses all service som kringtjänster som ska säljas. 

Till exempel så kan man, (läs: om man försummat sina barn under årets övriga veckor), köpa ett privat besök av Lollo och Bernie. Micke och jag läser förundrat att för 200 SEK så kommer Lollo och Bernie till vårt rum (redan här börjar det kännas väldigt olustigt) och stannar i cirka 10 minuter. En snabb uträkning ger att en utklädd björn och giraff har en timlön över 1000 kronor! Utan att säga ett ljud! Nu börjar jag verkligen undra varför jag pluggat på universitet i fem år.  Och man blir onekligen nyfiken - hänger en Vingvärd med (som hallick?) för att se till att allt går rätt till? Vem får pengarna? Är Lollo och Bernie i själva verket tragiska offer för trafficking? 

Till salu

*Not to blame alltså, jag hade avskytt att ansiktsmåla sockerstinna ungar när jag var i 20-års åldern. Men va fan, nu är ni ju anställda för att göra det, så ett litet leende kanske vore på sin plats? Och min unge var faktiskt både artig och lugn. 

Mallorca 30 år senare

Ett av mina starkaste barndomsminnen är faktiskt när vi var på Mallorca. Kan det ha varit 1981? Jag tror Elin och jag var fem-sex år ungefär. Pappa skulle skriva för Ving och fick ta med sig familjen på semester för att få in rätta känslan misstänker jag. 

Från balkongen så kunde man se hur havet gick från ljusblått till mörkblått (nästan randigt!) och de hade jättegod glass i en disk vid poolen. En dag sa mamma: 

“Idag tycker jag vi äter glass till lunch” 

“Jaaaa!” skrek vi. Va, glass till lunch!?! Mamma måste vara helt tokig, tänkte vi. Men så var det citronglass också, och mamma påstår än idag att det är den godaste hon ätit. 

Elin och jag var med i Miniklubben, hade orangefärgade hattar med våra namn textade på, och jag minns hur vi sjöng “Miniklubben är toppen” och uppträdde med fågeldansen på kvällen. En av reseledarna hette Helene och hade lockigt hår. Och Lene (?) som pratade så konstigt (jag hade nog inte hört norska tidigare). Johanna var med i Klubb 13. Och sedan kommer jag ihåg hur jag skulle vara med på några reklambilder* med en av reseledarna på stranden. Hon skulle hålla mig i famnen, men sedan började jag att gråta när fotografen skulle lyfta upp mig för att visa hur hon skulle göra. Då kom mamma och hämtade mig. 

Nu blommar hibuskusen här, och jag tror att det var så att mamma tog skott och drev upp den hemma. Vi hade den i flera år på Tistelvägen. (Stämmer verkligen det? Eller är det något jag fantiserat ihop så här 30 år senare?)

Och alla souvenirställen med fina saker. Man ville ha allt! Men till slut vet jag att vi kom hem med ett halsband, mitt hade små vita och röda glaspärlor och en solfjäder. Nu sitter Folke, inte fullt lika gammal som jag var då, men gastar i vagnen: Kolla vilken fin! Jag vill ha en sån mamma! Snäääälla mamma!”

*Det slutade alltid med att det var jag som fick posera. Elin stod skeptisk med rynkade ögonbryn och tittade under lugg och sa “jag känner inte dom”. Inte helt olikt en annan liten dam jag känner (läs Iris)

Minidisco

Nu mår vi lite bättre, ögat känns mer hanterbart (var det cavan på lunchen som hjäpte?) och efter att Folke sov ett par timmar så har han varit pigg och glad. 

Att Folke är oblyg är ingen nyhet, men ibland blir man nästan full i skratt. Att han skulle vilja gå på minidiscot i går kväll var en no-brainer, och vid middagen så berättade han att han skulle “sjunga för de stora barnen” och att vi “skulle lämna honom där, och gå därifrån”. Jaha, redan vid 3-års ålder börjar han skämmas att ha mamma och pappa med sig. 

Micke berättade att han var typen som aldrig ville gå på minidisco, han har alltså tyckt att den typen av kollektiv interaktion varit pinsamt. Farbror Erik har däremot alltid älskat den typen av aktiviteter, och att han utan problem svidade om och gick i väg ensam i fall det inte var någon annan som ville.

Svida om... Folke fick välja kläder till denna stora händelse, och det blev hans nya gröna robotlinne och med lite trugande så lyckades vi få honom att ta jeans istället för springshortsen (som han skulle vilja ha på sig dygnet runt om det gick). Eller, han gav med sig efter att vi sa att det var just jeans som Erik Saade har på sig när han sjunger “Popular”.

Jag och Majlis (i Babybjörn och pyjamas) fick spana lite i bakgrunden medan Folke och Micke entrade dansgolvet. Vad jag kunde se så blev det ingen sång, utan Folke tittade med stora ögon på Vingvärden och de andra barnen och dansade försiktigt med. 

Jag säger som Folke...

"När man har ont i magen är det bra att dricka mustmust. Och vin när man har ont i ögonen"

Behövs verkligen sömn?

Någon där uppe verkar inte tycka det. Folke har kräkts hela natten. Det piffar alltid upp tillvaron. Det måste ha varit något han ätit eller är allergisk mot för nu är han kry igen. Kanske paellan vi åt igår? Och det här jävla ögat (pardon my french) gör så inihelvete ont att jag vill hoppa från balkongen. Men om vi har tur så kanske vi är tillräckligt friska att vi kan pallra oss hem på tisdag?

Nu tar jag dig!

/Mikael

Hola!

Tjoho. Vi kom iväg till Mallorca. Hela familjen inklusive grav ögoninflammation på mitt högra öga. Fy tusan, men det var väl för bra för att vara sant om jag hade sluppit detta. Jag ser ut som en Avatar (you're right Lesel) alternativt att Micke har misshandlat mig. Så folk sneglar och tittar medlidande på mig här på Sunving Resort. Och blänger på Micke för att de tror han är en kvinnomisshandlare. Så jag försöker gå runt med solglasögon och det var nog en hel del som trodde att jag var någon typ av kändis eftersom jag hade dem på under hela flygresan.

Folke älskar hotellet, han har tappert hoppat i och badat trots att det är ganska kallt i poolerna och att det har blåst en hel del idag. Majlis stackarn är också lite kletig i ögonen och hostar, men är ändå på gott humör. Vi har lånat en av Buurmans vagnar så hon åker kungligt här nere. Hon var jätteduktig på planet och sov en hel del. Idag fick jag även prata med Cilla och se en bild på hennes och Oskars lilla Vega. Jättefin förstås! Så när jag kommer hem så styr jag och Majlis kosan mot Knivsöder så fort vi bara kan. 

Men herregud så skönt, hotellet verkar ha välisolerade sovrum, jättebra kuddar och ordentliga mörkläggningsgardiner. Och jag har inte så mycket mer önskemål än att få sova ut ordentligt. Och ett par caffe con leche på det. 

Trevlig långhelg på er!