Svårfotat

"Vad ljust det blev"

"Jag öppnar ögonen när du lagt ner den där"

Iris har visst tagit ett glas för mycket

Det är förresten tur att man har digitalkamera. För det första är det svårt att fånga ungarna på bild och när man väl gör det så är det antingen händer i ansiktet eller märkliga miner. Se själva.

Sista rycket

"Alltså... ni tror väl inte att jag kom med henne här?"

Folke tyckte det var lagom kul att posera med mamma

Nästan alla barn på bild (en sovande Iris saknas)

Folke spelade piano och klappade en katt för första gången

Idag hälsade vi på hemma hos Jenny och lilla Elin. Där var det mammaträff för sista gången, på måndag börjar Malin och Jenny att jobba igen. Och snart ska även jag och Carro tillbaka. Vi var nog rörande överens om att det ska bli ganska skönt. Folke fick se en katt på nära håll, vilket var väldigt intressant. Det tyckte även övriga barn, så stackars katt-Torsten blev nästan trakasserad. Folke fick även klinka på Jennys piano, det uppskattades väldigt. Han spelade mest små trudelutter i moll och skrattade melodiskt till. Sedan blev det en tur förbi huset på Tistelvägen, där vi växte upp, men det såg så förskräckligt ut att vi snabbt åkte därifrån. Det var bättre förr helt enkelt. 

Löpsedel?

Media tjatar om att Herr Daniel Westling inte verkar ha några skelett i garderoben. Då var de tur att de inte var här när jag och Folke stod framför TV:n och en bild på Daniel i glasögon dök upp: "Pap-pa, pap-pa" sa Folke och viftade med armarna. Jag kan intyga att jag varken var i Ockelbo eller i närheten av Daniel Westlings gym (eller något annat gym heller den delen) när Folke blev till. Så löpet "Allt om Daniels utomäktenskaplige son" lär utebli.

Semlor, fruksallad och förlovning

Idag har vi trotsat sjuktrollen *tvi tvi tvi* och haft mammagruppen här på fruktsallad. Det var full fart på alla fem ungar. Folke hade fullt sjå att fara runt och kolla vad alla de andra hittade i hans gömmor. Nu har han däckat i sängen och vilar upp sig inför presskonferensen. Folke kallas ju inofficiellt för "C-G" eftersom när hans hår lockar till sig så blir han svindlande lik Kung Carl Gustaf. Och idag är det ju en stor dag för Kungen. 

Förlovning, tänka sig. Jag är ingen romantiker men det här tycker jag faktiskt är lite fint. Jag är ingen royalist heller för den delen. Monarki är faktiskt ett högst odemokratiskt fenomen. Men, jag stödjer faktiskt kungahuset av två enkla anledningar:

1. Cirka 100 mkr av våra skattepengar går till kungahuset. Min andel är alltså 10 spänn och jag kan ändå tycka att det är välinvesterade pengar. Tänk bara på PR-värdet som genereras för Sverige utomlands, värt många gånger mer. Om man skulle köra en reklamfilm för Sverige för stålarna istället så skulle det väl räcka till 15 sekunder under SuperBall "Go Sweden". Nää, det är väl schyst att vi kan skicka några som kan inviga skepp och utställningar i världens utkanter. Och dela ut nobelpris för den delen.  Just de 10 spännen ifrågasätter jag alltså inte, det finns andra delar av skatteinbetalningarna som man kan vara mer skeptisk till.  

2. Alternativet till monarki är republik. Och en president (vilket i realiteten blir någon avdankad politiker) kostar också stålar. 

Jo, monarki är förlegat. Men det känns ännu mer förlegat att inte få gifta sig med vem man vill, så jag blev ändå lite tårögd. Fast hade han inte lite påsar under ögonen, den gode Daniel? Stackarn. 

Folk-e-jubileum

Vi har fått förfrågningar från närmast sörjande om vad Folke önskar sig till 1-års dagen. Här kommer önskelistan. Folke gillar (precis som mamma) när man återanvänder saker, så begagnade saker är toppen!

*Bil- eller tågbana i trä 

*Leksaksspis 

*Enklare Duplo-lego

*Böcker

*Ståltermos storlek större (Folke ser fram emot att ha picnic i sommar)

*Kläder i storlek 80 (passar till vår/sommar) eller 86 (passar nog till höst/vintern)

Folke har även uttryckligen önskat sig en kväll och natt där "jag får sova och mysa med farmor och farfar ". Klart ungen ska få som han vill när han fyller år, så nu har jag och Micke bokat in oss här.

"Ner, ner ner ner för backen ner..."

Folke fick blodad tand för pulkaåkning så idag tog vi ett par varv i Vasaparken. Folke har för övrigt blivit en liten härmapa; 

Micke: *nyser*

Folke: "hoooh" (och nickar till med huvudet)

Jenny: *hostar*

Folke: "hö hö" 

Jenny: *pussljud* 

Folke: "bööh"

Totalsågning

Läste en bokrecension i DN idag. Undertexten löd "En outhärdligt lång och tråkig roman" och bland annat stod det "...busslasterna av textuellt dökött förstör allt". Läs inte den. 

We like...

Snow! Hurra! Till och med så att det fastnade här i stan. Det får gärna stanna i en vecka eller så, sedan vill vi ha vår bums. Vi hann med en sväng med pulkan till Folkes förtjusning. 

Nya färdigheter

PK22 (pre-Folke)

Folke lär sig nya saker hela tiden. En del är bra, en del är mindre bra. I morse hittade Micke honom stående på soffbordet, rivandes efter tejpen i översta lådan, i skrivbordshurtsen som vi tillfälligt ställt där bredvid bordet. Nu kryper han även försiktigt upp och ner på Mickes dyrgripar, och applåderar åt sig själv. Det kan man ju inte säga så mycket om, stolar är faktiskt till för att sitta på. Micke blev lite nervös. Tur att du inte tog mockaklädsel, sa jag. 

Lördagsnöje

Igår tittade hela Sveriges befolkning på melodifestivalen. Jag tyckte det var så där. Man kan inte sitta och ödsla sin tid på trams tänkte jag, och bestämde mig för att gå till återvinningsstationen med våra sorterade sopor. Så klockan 21 kom jag gående i gummistövlar med tre, fyra kassar, en skurhink och en plastbehållare fylld med glas och metall. På Tomtebogatan mötte jag folk som uppenbarligen var på väg ut och som tittade lite nedlåtande på mig "Vilket tragiskt liv hon måste ha, gå runt en lördagkväll med en skurhink". Det bjuder jag på. Effektivast vinner, så enkelt är det.

Matvrak

Nu äter Folke som en hel karl. Han kastar i sig minst en extra vällingflaska per dygn och äter ibland frukost tre gånger (först en vällingflaska i sängen, gröt tillsammans med Micke och sedan frukt och smörgås när jag äter). Thaikyckling med jasminris är nya lunchfavoriten, som jag blandar ut med lite vispgrädde för att den inte ska vara för stark. Och gärna lite smörgås och banan till det. 

Folke har däremot sovit dåligt de senaste tiden så jag känner mig (och ser ut) som ett förkylt och dötrött troll. Igår gick jag och la mig med ögonbindel och öronproppar så fick Micke och Folke kampera själva under natten. I morse vaknade jag betydligt piggare och jag och Folke gick på morgonpromenad i perfekt solsken, ett tunt lager snö och minusgrader.  Folke sov i vagnen, jag drack en latte och tja, livet kändes väldigt skönt. Vi köpte med oss en pulka eftersom det tydligen ska snöa lite mer i morgon. Folke verkar mest intresserad av snöret så vi får väl se hur det går. 

I vanlig ordning så kunde jag inte motstå att köpa surdegsbröd på Bakery & Spice. Där får man köa på morgonen för att få sitt frukostbröd, men det är det värt. När jag kom fram till disken så såg jag att de hade semlor också. Jag brukar faktiskt kunna motstå semlor eftersom man ofta blir rätt så besviken på torra bullar och sliskig grädde. Men jag förstod att det där var bra grejer.  Och jag hade rätt. Så idag fick Folke smaka på livets första semla -  passa på att njut pojk, det är rätt sällan i livet man får gå på fettdiet och inte ha det minsta dåligt samvete!

Så söt när han sover

Här tar Folke en eftermiddagslur på semestern

En vän med en bil

Idag letade jag efter en två-delad pyjamas till Folke på H&M. Då hittade jag den, jackan i skinnimitation i storlek 80 cl som inte gick att motstå. Den är lite för stor, vilket får Folke att se ut som en liten taxichaufför. Och han har redan kört igång med verksamheten - se själva!

Gå-vagn-film

Övning ger färdighet

Ganska pigg ändå...

Full fart med vagnen

Folke har tränat hårt med vagnen och nu knatar han på riktigt bra. Eftersom vi starkt har uppmuntrat detta med applåder och glada tillrop så skrattar han högt och ler som en liten sol när han kommer med vagnen. 

Och just det, med risk för att bli tjatig, Folke är sjuk igen. Nu är det förkylning och feber som gäller. Dessvärre verkar jag ha fått samma åkomma så det blir nog lite sjukstuga här de närmaste dagarna. Vi får nog flytta till varmare breddgrader verkar det som. 

Ordning och reda

Mormor Veras dukar med Hardangerstygn passar väldigt bra i köket

Nu är det nästan ordning på torpet. Flyttkartongerna är i princip borta och det är bara lite organisering i bokhyllan och garderoberna som saknas. Men sen är det klart förutom att det ekar tomt i två av rummen, så lite möbler behövs införskaffas också. Folkes och min nya favoritaffär är Granit i Västermalmsgallerian, där vi köper förvaringsattiraljer minst tre gånger i veckan och personalen hejar glatt när vi kommer. För nu har vi gjort allt från grunden, mina trosor är till och med sorterade i färgordning i garderoben (vi får väl se hur länge den ordningen varar)

Det är kul att lägenheten är så pass gammal att man kommer undan med lite udda inredningsdetaljer. Till sovrummet har vi köpt en gammal kristallkrona som taklampa och i hallen har vi morfar Lennarts uppstoppade pärluggla och rådjurshorn. Det görs sig väldigt bra där. 

Any day...

Mammas lekplats

...så kommer jag ladda upp filmer från videokameran till bloggen. Jag "ska bara" först. Idag har jag och Folke varit på jobbet, jag tänkte att det var dags att börja värma upp inför den stundande jobbstarten. Micke tycker vi ska ha något nedräkningssystem till den 30 mars så det verkar som alla är redo för ett byte. 

Folke tittade med tefatsögon på den färgglada inredningen och fick kråma sig i all uppmärksamhet från kollegorna, däremot så var han inte så nöjd i konferensrummet när jag skulle samtala med chefen. Så jag gav nog ett lagom förvirrat intryck medan jag simultant matade en missnöjd Folke med banan, plockade med leksaker och frågade om hur försäljningen gått. Fredagsfikat är kvar (tack å lov) och då var klockan långt över Folkes eftermiddagslur. Så han körde hela programmet med flörtblinkningar och applåder när han själv tyckte att han gjorde något trevligt. Folke protesterade vilt när jag la honom ner i vagnen men det räckte med en promenad på 15 meter in i Maxibutiken för att han skulle somna. Sedan låg han som en klubbad säl medan jag fick njuta av lite matinspiration i större format. 

Fetdieten funkar!

Idag var vi på 10-månaders kontroll på BVC och jag vågade knappt titta på vågen. Men trots magsjukan så hade Folke gått upp över 400 gram, det var en verklig lättnad! Så med lite mer grädde och smör så kanske han hittar tillbaka till normalkurvan. 

Folke äter det mesta igen, men han föredrar sådant han hittar själv. En ny favoritlek är att skåpäta knäckebröd från det nya utdragbara skafferiet. Ibland lyckas han få upp majskrokpåsen och knaprar för glatta livet, trots att de inte alls är några favoriter längre. Idag fick han få tag på en stor bit rödlök som låg på köksbordet. Det började han glatt tugga på, har man bara hittat det själv så verkar det mesta smaka. Även hushållspapper.

Sagan om Werner del II

Man hittar en massa skojiga saker när man flyttar. I en av lådorna så fanns en tecknad bild och ett foto som förstärker min gripande historia om grisen Werner. 

Redan 1984 var min högsta önskan en stor gris

Den här bilden tror jag skickades till Tildas pappa, som blev rasade över mitt "onda uppsåt". Men i krig och kärlek så är allt tillåtet, Dr Hell!

PS. Igår gick Elin, a.k.a Alexander Lucas, på ett event i en inredningsaffär och kammade naturligtvis hem förstavinsten i ett lamplotteri.

Förresten...

...så här ser utsikten ut från vårt nya sovrum. Mittöver vårt hus ligger Vasastans finaste fastighet, enligt Micke i alla fall. Jag gillar funkishuset på Väringgatan bättre. 

UPDATE:  Jag vill bara förtydliga att inlägget inte var menat som en klagan! Jag är väldigt nöjd med utsikten. Och huset är jättefint, men i tävlingen "snyggast i Vasastan" så vill jag ändå framhäva funkis. Eller egentligen är det ju Stadsbiblioteket som är snyggast, fast det kanske får anses vara utom tävlan eftersom man inte kan bo där. 

Busis

Idag är Folke på riktigt bra humör. Förmodligen beror det på de här schysta byxorna av märket "Busis", ärvda från pappa. 

Påkryad

Folke hälsar till alla oroliga bloggläsare att han mår mycket bättre idag. Han har ätit och druckit riktigt bra och är nästan sitt vanliga jag. Fast så smal att blöjorna läcker, det är nästan så vi måste gå ner en blöjstorlek. 

För att Folke ska bygga upp sitt immunförsvar lite fortare så har han fått en leverans av fryst bröstmjölk från sin moster. Jag tänker spetsa Folkes välling med det och hoppas att han håller sig lite friskare. Elin verkar dessutom ha supermjölk med tanke på att Iris mer och mer liknar en liten mullig knubbsäl och inte ens haft snuva, så nu håller vi tummarna att Folke får i sig lite av de antikropparna. Men trots att det bara var en månad sedan Folke slutade amma, så dissade han direkt flaskan med de dyrbara dropparna. Jag fick späda ut mjölken med ännu mer välling och då slank det ner. Folke får stå för Elins lattekonto som tack för hjälpen. 

Det är ju tur...

...att vi bara har åtta minuter med bussen till Karolinska, för nu har vi varit där igen med Folke mannen.  Och man vet inte om man ska skratta eller gråta när det kommer till det svenska "vårdvalet". Jo, jag hajar att Folke inte håller på att dö men någonstans tar en icke-medicinsk kunnig persons tålamod slut och man skulle gärna vilja att någon lite mer utbildad slänger ett getöga på gossebarnet. Och det är ju lättare sagt än gjort, för om symptomen är något mer än vad som behandlas på en ordinarie BVC-kontroll så är alternativet att sätta sig på akutmottagningen. Mittemellan finns inte i mellanmjölkens land tydligen. 

Mitt tålamod tar slut ungefär när det gått nästan fyra dygn på maginfluensa nummer tre, ungen vill knappt äta eller dricka och fortfarande har kraftiga diaréer. Första försöket på vårdcentralen gick inte, jag missade telefontiden med 30 minuter och inga tider fanns att tillgå. "Ring i morgon, då finns det säkert tider" Jo fast nu vill jag liksom inte vänta. "Hur är hans allmäntillstånd? Har han pigg blick?" Han är trött och sover mycket, kissar dåligt och jag får tvinga i honom vätska, that's all I know. "Då får du prova vätskeersättning, en tesked var femte minut" Jo, som sagt, tredje maginfluensan - så vätskeersättning, morotsoppa - I know the drill. Men var tar man vägen om man inte tycker att man har kontroll på det längre?

"Varför försökte du får tid hos vårdcentralen då? Hur tänkte du då om jag får fråga? Om han är så dålig så behöver han nämligen dropp och det kan ju inte de hjälpa till med" sa sjukvårdsupplysningen. Ja inte fan vet jag. Hur ska jag kunna veta om han behöver dropp eller inte? Det enda jag vill är att få en lite mer professionell bedömning än den jag själv kan göra med en ekonomiutbildning. 

Och tro mig, jag vill inte sitta och belasta systemet, för något mer ineffektivt än en närakut går nog inte att hitta. Det riktigt kliar i logistikfingrarna. Som varför närakuten och barnsjukhuset inte kan ta del utav varandras journaler, utan att man manuellt måste springa eller faxa över dem? Eller varför ultraljudsundersökningen som vi fick besked om 5 minuter efter undersökningen tog 1 timme att faxa två trappor ner? Det finns säkert en massa bra förklaringar till det där, men efter ett antal timmar i de där väntrummen så kan jag i alla fall komma på fem förbättringsåtgärder som förmodligen inte skulle kosta många kronor att ändra på.  

Jo, och idag när vi äntligen fick träffa det mycket vänliga läkaren så tyckte han att Folke inte behövdes läggas in. "Tack, det var väldigt skönt att höra", sa jag . Så vi fortsätter att tvinga i honom vätskeersättning men har i alla fall lite mer kontroll på läget. "Och blir han slöare så är det bara att ni kommer in igen. Jag såg på adressen att ni inte har så långt" sa läkaren.  Nä, just det, det är ju tur det. 

Julbilder från Växjö

"Att det var jag som smittade ner hela släkten? - Ingen kommentar"

Folkes första jul blev med nöd och näppe vit 

Folke bjöd farbror Erik på julmys och virus

Bättre sent än aldrig, här kommer lite bilder från julfirandet i Växjö. 

Dags att lära-gå?

"Kom ner så jag kan hålla mig i dina brallor istället" (Bild pre-magsjuka)

Idag mår Folke bättre men han ser lite tagen ut. Ögonvitorna är rödsprängda och ansiktet avsmalnat och allvarligt. Han sken dock upp när vi fick besök av både en låssmed (långa sladdar och elektriska apparater) och en reparatör från Telia (många sladdar och elektriska apparater). Jag blev glad för nu har vi både fast telefoni och bredband igen. Dessutom kan ingen komma in och stjäla telefonen eftersom vi satt in ett mer pålitligt lås. 

På eftermiddagen gick vi på en promenad i det fina vädret. Folke tog på sig spenderarbyxorna och köpte sig en "lära-gå-vagn" och en svindyr designerlampa till sitt rum. "Det kan ni unna mig när jag varit så sjuk" sa han med sorgsen blick och jag kunde inget annat än att betala. "Lära-gå-vagnen" är ett försök till att få Folke att släppa mina byxor som han hänger i under större delen av dagen. Han går längs möbler, men så fort man försöker hålla honom i händerna för att öva lite, så viker han benen under sig. Varken lock eller pock fungerar. Men nu hoppas jag att han kan överväga att ge sig ut på upptäcksfärd utan att jag behöver flasha underbyxorna för grannarna (vilket händer när man har pyjamasbyxor med dålig resår på sig). Håll tummarna!

Sagan om Werner

Okej, här kommer storyn om den uppstoppade mjukisgrisen Werner. 

När jag var liten vann jag ALDRIG på lotteri eller spel. Elin däremot, var som värsta Alexander Lucas och behövde bara närma sig chokladhjulet för att spela hem dubbla Alladinaskar. 

Min högsta dröm var att vinna en jättestor gris och därför spenderade jag alltid veckopengen på grislotteriet på Stortorgets julmarknad. Men varje år var det samma visa. Jag gick därifrån tomhänt, eller fick på min höjd hjälpa Elin att släpa hem en gigantisk Plopp eller en kartong kokosbollar som hon naturligtvis vunnit. (Det hände även att julplanerna fick ställas in efter att Elin ätit upp ovan nämnd Plopp och låg i chokladdelirium, nog om detta.)

Men skam den som ger sig. Julen 1991 spelade jag (lite generad som finnig tonåring) på grislotteriet och vann högsta vinsten. Äntligen! Werner fick han naturligtvis heta eftersom "Vår julskinka har rymt" låg 1:a på försäljningslistorna. Som jag njöt när jag gick med honom på eriksgata genom Gamla stans gränder! (För det här var på den tiden då gigantiska mjukisdjur inte köptes för en spottstyver på IKEA eller importerades billigt från Kina) Barnen skrek efter mig: "Jag vill oxå ha en sån där gris" "Kolla vilken stor gris!" och jag brydde mig inte dugg om att jag faktiskt var 15 år fyllda och kanske var lite för gammal för att släppa runt på ett gigantiskt gosedjur.

Werner fick hedersplatsen i mitt rum och fick sedan bo i en av garderoberna i Stortorp när föräldrarna flyttade dit. Ett par år senare när mamma och pappa kom på besök till Mickes och mitt gemensamma bohag hade de med sig Werner i baksätet: "Nu får du ta honom, vi har inte plats för honom längre" löd domen. Micke, som inte hört ett ljud om min andra stora kärlek, blev utom sig av svartsjuka och försökte slänga honom på stående fot. Sedan den dagen har det varit en ständig kamp för Werners överlevnad:  

"Han får bo i förrådet" sa Micke bestämt. 

"Nää, inte om du ska ha dina golfklubbor inne i lägenheten" kontrade jag. 

När vi köpt första lägenheten i Stockholm så lyckades jag smuggla in honom i en svart sopsäck.

Jag har vid ett flertal tillfällen försökt att hitta ett nytt kärleksfullt hem till Werner. Hos mina älskade syskonbarn till exempel. När Tilda hälsade på mig i Linköping lät jag henne bekanta sig med Werner "Visst är han fin? Du kanske skulle vilja ha honom hemma och leka med?" sa jag i förhoppning om att Tilda skulle börja tjata på sin mamma och pappa.  Hennes pappa deklarerade dock tydligt att Werner i sådana fall skulle eldas upp i öppna spisen. 

Det var nog tur att han inte försökte med det, för jag har upptäckt att Werner är fylld med små, små frigolitkulor (så han är nog tillverkad i Kina ända). Det hade kunnat blivit en faslig brand där på Herrhagsvägen. För det är bara att inse, nu när jag har ett barn som faktiskt skulle kunna leka med Werner, så läcker hans kroppshydda på flera ställen. "Är det inte dags att kasta  honom nu?" frågar Micke. Jo, kanske det. Men hur ska jag ha hjärta att göra det?

 

Uschan buschan...

Nu har det värsta gått över, tack å lov, men  Folkes lår och mage är nästan obefintliga. Och han är alldeles hålögd stackarn. Han verkar inte ha någon motståndskraft alls kvar. Som tur är så har vi läkartid om en vecka och då får vi be om en helkroppsservice på honom. Med tanke på att han inte har några äldre syskon med dagisbaciller och att vi undviker öppna förskolor och dylika sammankomster så tycker jag att han varit väldigt mycket sjuk. Under hösten och vintern har han haft fyra, fem rejäla förkylningar, tre magsjukor plus den där feberhistorien med hosta i USA. Är barn så här mycket sjuka?