Man fyller bara 35 en gång...

Vilket självklart val när syrrans och min födelsedag inträffar på en fredag. Stor Dovrekaka förstås.

Byt då...

Idag sa Folke något som han aldrig sagt förut:
"Nu är jag arg på dig och då vill jag byta dig till en annan mamma".
"Jaha, hur ska hon vara då?" frågade jag *och plockade ut kniven ur hjärtat* 
"Ehh, hon ska heta... hon ska heta...Martin*!" svarade Folke. "Min mamma Martin!"  

Tja, om du kan hitta henne, så varsågod och byt.

*Hollys pappa heter Martin. Folke gillar Martin väldigt mycket. 

Dagens outfit

Alla bloggare av rang visar upp hur de klär sig. Så här ser jag ut idag:
Skjorta från J.Crew, jeans från Acne och så en Ergo-baby med en ilsken bebis i på magen.
Som det senaste dygnet knappt har sovit, varken dag eller natt. Utan hon vill helst ligga klistrad vid mina bröst alternativt klappa och dra mig i håret. 8-månaders ångest månne? Själv hamnar jag nog i en djup 35-års kris inom kort.

Good-old Linköping

Det är skönt att ha sina bekantskaper längs E4:an. Efter en mindre bra sömnnatt så bestämde jag mig för att inte sträckköra hem från Växjö, utan att ta det lugnt. Vi har ju faktiskt all tid i världen. Så vi lyxade till det och tog in på Scandic City och fick ett jättefint rum med utsikt över Stångån och Cloetta Center. Bara jag, Majsan och Folke. Så gick vi till Busfabriken (premiär i leklandsvärlden), fyndade uppläggningsfat och leksaksbil i en fin second-hand butik och tittade på TV i dubbelsängen. 

I morse så vaknade vi i ett höstfint Linköping, åt hotellfrukost med affärsresenärer, gick till Ingeborgs bageri och åkte sedan och fikade med en strålande glad och fin farmor Inga i Bankekind. 

Modiga Folke hade på sig sin Lakerströja även i LHC-land. "Älskar de inte mitt lag?" frågade han bekymrat. "Nä, här gillar de nog morfar och Kalles lag" försökte jag förklara. Jag blev dock rätt full i skratt när han han utanför Stångebros gatukök öppnade sin fleecetröja för att visa t-shirten och skrek "VÄCK-I-Ö LÄJKERS!" mitt bland LHC-fansen som satt och laddade med mosbricker inför kvällens match. Men trots det vågade utspelet så verkar inte Folke vara särskilt lojal. I morse hävdade han att han skulle byta lag, bara han fick "en ny hockeytröja". 

Bäst på Busfabriken tyckte Majlis

Bäst på Busfabriken tyckte Folke

"Jag gillar Stångån på hösten" som Lars sjunger

Alla kan vinna!

Micke tog med sig farbror Erik och åkte till Chicago. Erik fyller nämligen 30 idag, vilket definitivt är värt att fira. De har spelat golf, ätit en och annan hamburgare och jordnötssmör i alla dess former misstänker jag. Farmor och farfar förbarmade sig över oss andra, och jag tror faktiskt att det hela blev en win-win lösning att Majlis, jag och Folke åkte till Växjö på besök. Vi har blivit fasligt bortskämda med god mat, hockeymatch, in- och utvändig biltvätt, kakfrossa hos Sonja för att bara nämna några saker.

Det roligaste var ändå kommentaren som Folke fällde på lördagmorgonen när vi tassade upp för att gå på toaletten. Folke kikade in i sovrummet där farmor Ann-Christine låg och sov:
"Eh du... Erik och Mickes mamma... Hon sover nästan hela tiden"  (Vilket inte alls är sant, men i jämförelse med farfar så sover hon lite längre på morgonen)

På vägen hem så stannade vi i Linköping en natt för att slippa sitta i bilen för länge, och för att hinna träffa gammelfarmor Inga. Folke har varit på riktigt bra humör och även om han ger sin syster ett och annat tjuvnyp (läs lite för hårda kramar) så tycker jag faktiskt att han har blivit betydligt mer harmonisk de senaste veckorna. Han pratar och resonerar allt mer och tycker om att sitta och leka för sig själv långa stunder. Jag ser faktiskt allt mindre av en trotsig treåring och allt mer av en förståndig och fyndig fyraåring och det har varit en fröjd att ha honom som reskamrat de här dagarna!

"God Lakers" som Folke sjunger 

"Neeej, hon tar mina gjejer"

Högklassigt high carb intag hos Sonja. Vi snackar kolasnitt och Helenabakelser bland annat.

Underkänd

Jenny, 
Egentligen tycker jag att det du skriver är väldigt bra men jag vill ändå att du kompletterar. Anledningen är att du inte kopplar an till litteraturen i särskilt hög grad. Läs igenom det du skrivit och fundera över var du kan komplettera det du skrivit med det som står i litteraturen. Men ta inte bort något av det du skrivit. Ditt Lindexexempel är mycket bra.

Ja ja. Jag chansade kanske lite väl mycket. Jag får väl göra det lite mer högtravande då. Akademiskt så att säga. Fast det var ju det du skrev att vi INTE skulle göra, Thomas (som-redan-har-läst-all-litteratur-och-inte-ville-ha-en-massa-återberättelser)! Erkänn att det är skojigare med reflektioner från den så kallade riktiga världen.

MVH/ Försöktesigpånågotnytt_76

PS 1. Återkommer senare med ett inlägg vad Folke, jag och Majlis har pysslat med de senaste dagarna!
PS 2: Grattis farbror Erik på den stora dagen! Välkommen till klubben för oss över 30, här går det livat till vill jag lova

Elektriker II

Jag vet inte vad det här säger om mig och Micke. Men ni minns kanske den nya lampan som vi tyckte lyste lite dåligt? Och att det till slut var Folke som hittade en dimmerfunktion? Majlis har redan kommit på hur den fungerar.

After dagis

 

En av varje

Flera gånger i veckan så får vi höra "Vilken söt liten kille" eller "Vad heter lillebror då?" Och när Folke var yngre så hörde jag ofta "Vilket fint hår hon har!" även när han var ganska stor. Jag bryr mig verkligen inte, men det roligaste är att folk ber om ursäkt när man svarar "Hon heter Majlis".

Lillasyster!

My kind of stuga

Just den här är till salu i Lappetorp utanför Nyköping och uppfyller de flesta av våra kriterier. Men tyvärr så ligger det alldeles för nära ett stort nybyggt område som visserligen jättefint, men lantkänslan försvinner liksom. Mäklaren berättade att de haft en förvisning och fått in ett bud, det var någon som skulle göra permanentboende av det. Gråter nästan när jag tänker hur någon sliter ut köket för att sätta in IKEA-luckor och bardisk. Och säkert så spacklar de och målar den öppna spisen vit och skriver "Carpe Diem" eller något annat otyg.

Spana in köksluckorna och vedspisen i köket

Västkuststuga från slutet av 60-talet

Öppen spis och tegel, livet behöver inte innehålla så mycket mer

Hållbar utveckling

Jag är numera inte bara tekonolog och får studentrabatt på apoteksvaror. I kväll så var jag även Handelsalumn och smet in på en föreläsning anmäld som "M Norlander". Det var nämligen Richard Quest från CNN som ledde en paneldebatt om huruvida hållbar utveckling och företagsvinster går att kombinera. Väldigt intressant och bra inspel till den kurs jag just nu läser. Jag blev visserligen måttligt imponerad av företagen som var framtagna som exempel - i mina ögon så görs det enbart i ett varumärkesperspektiv. Men frågan är om man verkligen kan avkräva mer av företag som i slutändan har som affärsidé att sälja? Jag tycker det, men det ska jag inte mässa om mer just nu...

Det var i alla fall skönt att se och höra att det var fler i publiken som delar min oro för framtiden, och det var flera som formulerade frågor som även jag funderar över. Till exempel - är dags inte att skrota de där gamla ekonomiska teorierna som har typ 200 år på nacken? Och vilket ansvar har företag för en hållbar konsumtionsnivå? Så länge det krasst handlar om att maximera värden till aktieägare så kommer inte företag att stå på på kö för att tänka nytt, förrän det blir ren kris, panik och krig. Nyckeln stavas enligt professorerna INNOVATION*, att tänka helt nytt och då måste företagen INVESTERA (uppskattningsvis tre gånger mer än vad man gör idag). Big business där, om man bara ser möjligheterna.

Slut på propaganda för idag.

*Visste ni förresten att bilar som drivs på vatten uppfanns för länge sen? Men surprise, surprise... uppfinningarna köptes och skrotades av bensinbolagen... 

Jo säkert...

Majlis skriker i vardagsrummet.
Jag: "Vad är det som händer här?"
Folke: "Hon attakeja sig själv!"

Såklart. Sjumånaders bebisar brukar vara väldigt självdestruktiva.

Kalas i Nypan

Som ni ser så är det nästan full fart på Majlis nu. Folke fick äran som enda 3,5-åring närvara på kusin Kalles 6-års kalas som hölls i skolans gymnastiksal. På bilden syns även Tildas "One Piece", det trendigaste plagget för "tweenies" just nu.

I afton svamp

Svart trumpetsvamp och trattisar

Jag gick ut för att hämta lite ved.
Skogen: "Vill du ha en liter svamp eller?"

Spontan fikapaus

Även en fin fotbollsplan fanns att finna

På väg ut till Fornebo så stannar vi i Taxinge. Micke har tidigare hånat mig för att jag en gång i tiden tog ut en semesterdag för att besöka "Kakslottet" tillsammans med Cilla. Det var för övrigt på Taxinge julmarknad där jag hittade min fina, handbundna julbock.

Precis bakom bocken, så kan ni skymta slottet

Vi hittade förresten en massa annat fint

Hur som helst. Vi har ingen tid att passa när vi kör på E20 och efter att jag har sagt att "Du vet väl att de har väldigt många sorters tårtor där..." så glittrar det till i Mickes ögon och han bromsar in och kör av vid avfarten. Först kör vi förbi "Vidbynäs", en golfbana, och Mickes humör stiger: "Vi skulle göra sådana här spontana saker lite oftare" säger han glatt, medan han från förarsätet kollar konditionen på banan (och nästan kör av vägen reds. anmärkning). Sedan när vi närmar oss Taxinge och passerar en söt bykrog och ett antal andra tegelbyggnader i det vackra höstvädret så blir Micke nästan euforisk. Slottet, ja hela lilla byn är jättegullig tycker Micke. Och när han sedan får syn på tårtorna så konstaterar han nöjt att "Här någonstans får stugan gärna ligga. Och den får gärna vara i tegel" (läggs till på den redan nu omöjliga kravspecen reds. anmärkning). Taxinge - rekommenderas varmt om ni har vägarna förbi.

Gör en tegelfetischist religiös

Tigrar i vardagsrummet

/Mikael

Ipren piggar upp

Så här framåt kvällskvisten är Majlis glad ändå!

UPDATE: Fredag morgon - nu mår Majlis bra igen, men det blev en tur in till Astrid Lindgren i natt eftersom vi inte fick ner febern trots Alvedon och Ipren. Jätteläskigt, men som tur var så fick vi hjälp fort  och kunde åka hem igen. Men idag är vi minst sagt möra. Två veckors förkylning på Majlis samt att jag är krasslig och typ 2,5 timmes sömn gör att jag börjar likna en zombie. Så idag är Micke hemma, och vår snälla granne har tagit med sig Folke ut en sväng. 

Inte Anna, men Martina

Det blir ingen sova-hela-natten kur i Fornebo i helgen. I morse fick Majlis feberkramp (hujedamej så läskigt) och vi fick en tid på Martina barnsjukhus på förmiddagen. Där konstaterade läkaren att Majlis både var röd i hals och öron och det blev antibiotika och Ipren och mer näsdroppar. (För övrigt så fick jag 10% rabatt på Apoteket med mitt studentleg) Stackars Majsan. Och tur att jag hade läst om feberkramper, annars hade jag nog helt freakat ut av rädsla.

Vi hade kommit igång riktigt bra med Majlis schema, hon sov och åt på bestämda tider och somnade snällt när man la henne i sängen (om hon vaknade till så räckte det med att Micke kom in och la en hand på hennes rygg så somnade hon om). Så vi tänkte att det nog bara var sista stöten, att få henne att sluta amma nattetid. Men det får vänta, nu ska Majlis bli frisk först. Och sova i egen säng är inget alternativ nu tycker Majlis, hon bor i min famn.

Feberskratt

Stackars Majlis är riktigt hängig och har nästan 39 graders feber. Hon vill vara i famnen hela tiden så jag har mest suttit på soffan idag. Men när Folke kommer hem och blåser lite i en tuta, så blir man rätt glad ändå!

Musik

Nu får jag väl äta upp min gamla hatt eller något, jag som dissat den här aktivitetshetsen som råder med barn. Det verkar nämligen som alla barn, utöver förskola och skola, ska ha minst fyra aktiviteter var och de heltidsarbetande föräldrarna behöver ett excelschema för att reda ut hämtningar och lämningar. Det är blockflöjt, judo, simhopp, kinesiska, rytmik, dans, simlekis och gud vet allt. Logistik är bara förnamnet. "Jo, de ÄÄÄÄÄLSKAR allt" säger föräldrarna med övertygelse. Men när tusan ska man bara hinna med att bara vara? Och hur hinner man umgås i familjen? Det står för tusan i FN's barnkonvention att barn har rätt till vila. Gillar't inte, den här nya stressen.

Från ett helt annat tillfälle. Folke och Milton äter chokladfondue. 

Men. Vi fick en förfrågan från Hellmans om inte Folke ville hänga på Miltons barnmusik. Okej då, tänkte jag, det kanske kan vara bra ändå. Och idag var det första tillfället och jag kände direkt att det här nog inte ska underskattas. Tanken var att barnen skulle sitta still i ring. Det klarade Folke en liten stund. Men när fröken började spela på pianot så kunde inte Folke låta bli att ställa sig i mitten och showa loss lite - hey publiken väntade på honom liksom. Så det här blir nog bra träning, att lyssna och sitta när man ska sitta, spela när man ska spela och dansa när man ska dansa. Folkes tålamod räcker ungefär i 40 minuter (samma tendens på familjegympan) då hade han tröttnat och viskade till mig "Jag vill gå ut härifrån!" Som tur var det dags för sista sången och sedan blev det saft och kakor utanför. (Ingår för eleverna, annars kostar det hutlösa 2 kronor). Folkes närvaro gjorde även en väldigt stor påverkan på Milton som fullkomligt blommade ut. Efter att ha suttit i pappas knä i en hel termin, så var han nu den mest rutinerade och helt oblyg. To be continued...

911

Joe skrev på Facebook att han befann sig i New York den 9 september 2001, och han hade flugit från Logan på morgonen. Det var där två av de fyra planen lyfte ifrån. Den dagen glömmer man nog inte i första taget, oavsett hur nära man var.

För tio år sedan stod vi tysta med stora ögon och tittade på TV-skärmarna i C-huset. Vi gick sista terminen i Linköping och höll på med magisterkursen. Min nyfunna vän Cilla sa: "Näää, nu blir det lågkonjunktur och vi får inga jobb". Och hon hade delvis rätt, det blev faktiskt svårt när det sen var dags att ge sig ut på arbetsmarknaden på vårkanten. Men vi slutade tänka på det just då, utan fastnade i flera dygn framför TV-apparaterna. Helt ofattbart, det gick bara inte att ta in. Micke hade studieuppehåll och jobbade på Accenture och kontoret bemannades snabbt upp med väktare. De försvann sen, men världen blev sig aldrig riktigt lik.

Damning

Folkes förskola är ett föräldrakooperativ, vilket känns tryggt och bra (inga kortsiktiga vinstintressen här inte). Det är inte överdrivet mycket man som förälder behöver bidra med, utöver städning och lite fix någon gång per termin. Men var tredje vecka så ska alla hyllor och material dammas och därför finns det en turlista för alla föräldrar att göra detta. Idag var det min tur (eftersom Micke dammade i våras). Utöver lite lugn egentid med en dammtrasa i handen så är det rätt roligt att titta närmare på allt Montissorimaterial som finns. Jag blev väldigt imponerad, det finns en uppsjö av pärlband, räknestickor, träkartor, bokstäver, siffror och man inser att de där grejerna har säkert hängt med sedan 80-talet. Och allt är komplett och intakt, det är en del av filosofin - ordning och reda och var sak har sin plats. Tänk att de kan hålla sådan ordning, barnkull efter barnkull. Jag fick nästan lite prestationsångest när grejorna skulle plockas tillbaka och jag inte riktigt kom ihåg var allt stod.

Och så undrar man: Hur kommer det sig att här hemma så slänger Folke sina grejer över hela lägenheten och himlar med ögonen när man ber honom ta upp en smutsig strumpa?

Svar på tal

Folkes språk har fullkomligt exploderat den senaste tiden tycker jag. Nu säger han typ...allt. Det är mycket: "Egentligen..." och "Alltså... " och "Liksom". Ibland låter han som en tonåring: "Ja' ba', gick ba'" Men bokstaven "r" uttalar han fortfarande som ett charmigt "j".

Jag läste en fin krönika av Linda Skugge en gång, där hon beskrev att hon tyckte det var sorgligt när barnen börjar prata rent. När "baby talket" försvinner och barnet är stort. Och visst blir man nästan rädd när man inser hur fort tiden går. Men snart är det dags för Majlis att prata (hon reste sig förresten i spjälsängen igår, höll i kanten och strålade som en sol). Jag gissar att vi får höra "Gocke" snart igen!

Innelistan

Alltså, det gäller att njuta av att vara på topp. Folke tycker för det mesta (förutom när vi är "jättedumma") att Micke och jag är väldigt coola föräldrar. Och att vi kan och är bäst på i stor sett allt. Till exempel så pekade Folke på TV:n under sim-VM och sa: "Så simmar du, mamma". Anledningen förstod jag sen, var att jag köpt mig en badmössa av professionellt snitt när jag höggravid i julas, flöt runt i den kommunala simbassängen i Växjö.

Och på väg till Eken häromdagen, så berättade jag för Folke att jag ridit som en cowboy.  Om sanningen ska fram så fick jag ta småtjejerna i stallet till hjälp när hästen skulle sadlas och tränsas, men det sa jag inte till Folke (Herregud, de där sura ridskolehästarna högg ju efter en när man kom in i spiltan!) Folke sa dock högt och ljudligt till sina kamrater :"Vet ni allihopa! Min mamma är en kajboy."

Nya trix

Nu kryper Majlis fram till soffbordet och drar sig upp och står och ler med små vingliga ben. Hon ser så söt ut, bara en tvärhand hög. Och så kryps det i rask takt fram till leksakskorgen där hon ställer sig på knä och plockar bland sakerna. Och nyss när hon hittade Folkes polisbil som började hon dra den fram och tillbaka på golvet. Vår lilla tjej har blivit jättestor!

Tjuvstart

Igår var jag och Folke på Friskis familjegympa. Det var ett tag sedan sist, men fortfarande väldigt roligt. Förra gången så var Folke lite blygare och hade stenkoll var jag befann mig hela tiden. Nu var det full fart på honom, och jag märkte att att han lyssnade och tittade betydligt mer på ledarens instruktioner. Bortsett när vi skulle springa. Vi ställde oss i ena kortänden i salen och så räknade ledaren: "Ett, två och tre. Spring!!!" Vid ett par tillfällen så sprang Folke redan vid "ett" bara för att vara helt säker på att komma först. "Jag fuskade!" sa han glatt när jag kom rusande efter.

Incitament

Besvikelsen blev däremot stor när ledaren sa att alla barn skulle få "stickers" innan de gick hem. Det var reklam för en barnfilm. Folke tittade med ledsna ögon på klistermärkerna och sa med darr på rösten: "Men mamma, fick jag ingen Snickis?" Folke fick nämligen en Snickers i somras, som han hade i sin ryggsäck i typ två dagar och gnagde på med jämna mellanrum, och han tyckte förmodligen att det var bingo att håva in en sån efter träningen. Jo, om man fick choklad, kola och jordnötter varje gång man kom till gymmet så skulle jag kunna tänka mig att gå dit lite oftare.

Det blev förresten inget stugköp igår, men vi letar tappert vidare. Och tack farmor, farfar och farbror Erik för en trevlig helg. Måste ändå säga att jag är imponerad över Erik som sov (?) med hörselskydd i vardagsrummet på morgonkvisten. Riktigt så här illa brukar det inte vara, jag lovar.

"Kovajen"

Det ska till en farbror för att få Folke att sätta på sig skjorta och kavaj! Men när även Micke drog på sig en så blev det lite Triple & Touch känsla, tycker jag.

Läs det här hos Johanna!

Tillbaka i den akademiska världen och jag börjar fnissa igenkännande när jag läser detta hos Johanna (hela bloggen är väldigt läsvärd). Och tänk, jag behöver bara vara inne i diskussionsforumet i min kurs i två minuter för att hitta honom...

Säg ifrån om jag har sagt det här förut: Naturfenomenet, nu även online: Jag har sett betygssystem försvinna och nya komma till, bytt passerkort och kårleg tusen gånger och haft fler klasskamrater än vad som ryms ...

Bildlös

Stötte på mitt första problem i universitetskursen på distans. Det gällde att uppdatera en sida om sig själv på det-där-internet. En bild på sig själv skulle bifogas. Alltså en riktig bild. Utan solglasögon, utan kladdig unge, utan bebis tryckt intill fejan. Tror även att bilder som nyförlöst med blod på händerna och sjukhusrock inte lämpar sig. Vad finns då i arkivet? Ingenting. Inser nu att det är ganska dumt att det är jag som tar 99% av alla bilder i hemmet. Och att på de få bilderna där jag faktiskt figurerar är i miljöer av fest alternativt när jag åker barnkarusell.

Kanske att jag kan använda en av bilderna från konferensen i Sigtuna? Ingen riktig bra närbild (och det känns ju lite konstigt att Daniels öra ska vara med på ett hörn) men det ser ju i alla fall ut som jag är ambitiös. Den får det bli.

UPDATE: Äsch, det verkar bara vara en tönt som heter Kent-Åke som har lagt upp en bild. Jag avvaktar. 

Gör-det-inte-själv!

Min längtan till landet börjar bli väldigt, väldigt stor. Jag kollar hemnet minst en gång om dagen, men det verkar som Mickes och mina kriterier (så här efter fyra års letande) har blivit lite för utmanande.

Det här letar vi efter:

*En liten och behändig stuga, gärna 60-70-tal, utan för mycket underhåll (därför går objekt bort där det finns tio-tolv friggebodar, uthus och längor på tomten) Tomt större än 3000 kvm går också bort, Micke och motorsåg känns inte som någon bra kombination.
*Stugan ska vara smakfullt renoverad (enligt mig alltså) alternativt orenoverad
*Gärna kommunalt vatten och avlopp (mest Mickes önskan)
*Någon typ av utsikt - antingen mot vatten, ängar eller fin skog
*Men ändå inte ligga helt avskilt, det får gärna finnas trevliga barnfamiljer i omnejden
*Promenadavstånd till badvänlig sjö
*Max 15-20 minuters bilväg från en golfbana
*Max 1 1/2 timmes bilfärd söder om Stockholm, helst mindre
*Gärna i närheten av tågförbindelse och  hyffsat nära "gullig" stad, typ Mariefred, Strängnäs eller Gnesta
*Och just det. Ett bra pris.

Ett endaste litet hus i Sörmland borde ju ändå stämma in på detta, kan man tycka. Eller? Nu ska det bara bli till salu också.

Det här gör mig jättearg:

*Jag hittar ett hus som uppfyller alla kriterier ovan, förutom att någon galning renoverat och gjort sig en ful minivilla (lagt in nytt golv,satt in IKEA-kök, klinkers, fondväggar) och förstört all charm. Då sitter jag sur och hatar Martin Timell och alla "gör-det-själv" program på TV en stund.