Vecka 18 - snart dags för ultraljud

Nästa vecka ska Micke och jag få titta närmare på "den nya". Det kan nog behövas för den här graviditen känns fortfarande overklig. Om det går, så ska vi be att få veta om det är en pojke eller flicka.  Elin tycker det är lite orättvist att vi eventuellt får veta före dem, vad det är för sort i magen, trots att hon ska föda fyra månader före. Men jag är för nyfiken för att låta bli att fråga, dessutom är det mycket överraskningsmoment kring barnafödsel ändå. Bara det här att man inte vet när ungen kommer ut är liksom tillräckligt med spänning för min del. Vattnet kanske går i konferensrum 219 den 14 januari? Eller sitter man där och pustar med sin tjocka mage på Kaffeverket den 14 februari? Får man föda på Karolinska eller blir det kanske Uppsala? Kommer det kännas som sist? Hur kommer ungen att se ut? Vad kommer Folke säga? Som sagt, spänningen är olidlig.

När vi skulle på första ultraljudet med Folke, så hade Micke lagt in i sin kalender att han hade "möte med Bruno". Då frågade den vänliga assistenten om hon skulle beställa lunch för två personer. Det var inte nödvändigt förklarade Micke.

Go away evil hosta, go away!

Fy tusan, nu får den här jäkla hostan försvinna. Och jag skulle även vara tacksam om det halsonda och blåsorna i munnen ville dra dit pepparn växer. Det enda som går att äta smärtfritt är glass, och det känns inte hållbart i längden. Eller kan man leva på Piggelin?

Tjockisar

Igår kom jag lite tidigare till dagis och slog mig ner bland ungarna och kollade när de lekte. Det är väldigt kul att lära känna Folkes kompisar lite bättre, nu har det dessutom börjat flera nya barn. Folke tycker nog bäst om Ebba, trots att Ebba kallar Folke för "Tjocke". Numera sitter de bredvid varandra vid maten och Suzanne berättar att de brukar sitta och kuttra och servera varandra.

Folke hade inte sovit på dagen utan nickade istället till på ICA Sabbatsberg. Det var i för sig tur, för vi var hembjudna till en kollega till Micke, och det hade kanske blivit olidligt om Folke inte hade fått sova den där stunden. Jag och "den nya" åkte dock hem och vilade, det har blivit väldigt dålig sömn den här veckan eftersom jag är dunderförkyld med både halsont och hosta. Vid 21 ringde Micke och bad mig komma ut och möta dem vid taxin, Folke hade blivit åksjuk på den korta biten. Nu var det nog inte bilfärden i sig som ställde till det, utan snarare att Folke fått i sig för mycket av det goda. Först blev det mat med de andra barnen, sedan åt han snittar med de vuxna, ostbågar, glass och sedan när det blev efterrätt så åt Folke upp Mickes portion.

Men efter en dusch ("Det räcker! Det räcker!" sa Folke när vi tvättade hans hår) och en flaska välling så var han sig själv igen. Vid 22-tiden kom "den tjocka farbrorn i grå kavaj" som Micke Kronzell kallade sig själv. Idag är det nämligen dags för svensexa för Eric N. Till Göteborg ska de, så de stack iväg med tåget i morse. Brudgummen blev dock kidnappad av en kyckling på jobbet igår, och fick åka eget flygplan till Borås. På schemat står bland annat 7-kamp och det enda jag sa i morse var: "värm nu upp ordentligt och se till att stretcha efteråt". Jag har en känsla av att någon av de drygt 20 deltagarna i 30-års åldern kommer paja ett knä i tron att de fortfarande är 20...

"Skulle mjölka, födde bebis - det var ingen godismage"

Sådana här rubriker är ju lite svåra att förstå när man själv såg ut så här tre dagar innan födseln.

Plötslig längtan

Jag känner mig lite småkrasslig och går runt hemma i mina jeans (baggyjeans med gummisnodd i midjan) och känner plötsligt en stark längtan: Jag vill ha mysbyxor! Nej, jag måste ha mysbyxor nu!.  I kassen med mammakläder hittar jag dem, noppiga och fulla med ångest, men ändå - mina mammamysbrallor från H&M. Nu är det "point of no return".

Vecka 17 - Teoretisk start?

Inte ska man skämmas för att man bidrar till Sveriges framtid... Fast när jag läste nya chefens mail som skickades till mina nya kollegor så kändes det, tja, lite olustigt. Något sånt här stod det:

"Vi välkomnar Jenny som ny projektledare till Butiksutveckling"
"Jenny börjar den 1 september" (vilket inte riktigt är sant eftersom jag inte är klar med budgeten förrän två veckor senare).  Sedan tror jag faktiskt att han klämde i hur glad han var att jag antagit "den nya utmaningen" eller liknande. Informationen avslutades med: "Eftersom Jenny ska gå på föräldraledighet i början av 2011 så påbörjar vi nu en rekrytering".  Alltså innan jag ens börjat. (Jag har i för sig ätit glass och jordgubbar med min nya avdelning en gång, men jag vet inte om den insatsen räknas). Det är visserligen inte mitt fel att jag blivit kvar på min gamla tjänst osedvanligt länge. Förmodligen rekord på företaget. Tur att jag har fått en ny chef med gott tålamod i alla fall.

Jag hoppas att jag ska hinna med ett par uppdrag innan det är dags att gå hem med "den nya". Nya chefen har anmält mig till en projektledarutbildning, så jag kommer i alla fall ha teoretiska kunskaper hur projekt ska ledas. Jag ska förresten gå en styrelseutbildning för nu ska jag bli styrelseproffs. Ja, eller i teorin i alla fall, för några sådana uppdrag lär jag inte heller hinna hoppa på.

Återställare?

Imorse när Folke vaknade ropade han inte:
"Jag vill ha linning!" (välling) som han brukar.
Utan: "Jag vill ha vin!"
"Vill du ha välling?" frågade Micke.
"Nej. Jag vill ha VIN".

Hög arbetsmoral

Idag skippade vi dagis och Folke fick följa med mig till jobbet. Han hade sovit dåligt och var lite snuvig och var helt förtvivlad när vi skulle ge oss iväg till Rönnen. Det skar för mycket i mammahjärtat och Folke var faktiskt ett riktigt roligt inslag på kontoret. Tyckte jag. Är dock osäker om mina kollegor håller med. Folke började med att "Jag ska oxå jobba" och satte sig vid mitt skrivbord och ritade på post-it lappar. Mina medarbetare blev kanske inte lika glada. "Han jobbar inte!" utropade Folke och pekade anklagande mot Anders (vilket inte alls var sant). Sedan gick vi upp och hälsade på andra controllergruppen på våning 4. Folke sa "hej hej" till alla vi möte och frågade mig vem det var. Nu är tyvärr så att jag inte känner alla till namn på vår arbetsplats med cirka 600 anställda. Det tyckte Folke var konstigt. Efter att Folke ätit lunch, hoppat upp och ner för frukttrappan ett otal gånger så somnade han i vagnen och jag fick nästan två timmar ostörd arbetstid. Sedan fikade vi innan vi skulle gå hem. "Nu ska vi jobba!" uppmanade mina kollegor när vi suttit en stund. Ingen rast, ingen ro! Innan vi gick hem så skulle jag prata med Pernilla (eller "Milla" som Folke kallar henne) som stod och diskuterade något med en annan kollega. "Nu måste du jobba Milla!" sa slavdrivaren Folke som uppenbarligen tycker att arbeta gör man enbart framför datorn vid det egna skrivbordet.

Vecka 16 - en kär gammal vän

I helgen blev det ett kärt återseende - äppeljuicen kom tillbaka. Det var faktiskt maken som gjorde inköpet. Gott värre tyckte både jag och Folke. För nu börjar jag bli så där ohjälpligt törstig. Med denna graviditet har även ett stort godissug kommit. Så var det inte sist. De positiva delarna med att vara gravid, såsom fint glansigt hår, fin hy, lugn och harmonisk samt  att jag slutade svettas helt (behövde inte ens använda deo sista månderna) har jag inte sett röken av.

Till sist vill jag upplysa om att bilder ovan är tagen 2 veckor innan Folke föddes och inte som min mage ser ut nu....

Äntligen tillbaka

Klockan 19 ryckte det till i Folke: "Angus!" halvskrek han och sprang mot ytterdörren. Och mycket riktigt, Hellmans har äntligen kommit tillbaka från sommarvistelsen i Stigtomta. De har varit där sedan veckan innan midsommar och Folke har saknat sina idoler och bästisen Milton. Folke gick genast in och började leka med alla saker i grabbarnas rum och sedan blev det högljud bandy ute på gården. Tobias undrade om han kanske borde satt upp en lapp "Hej grannar, på söndag kommer vi hem igen, och då blir det livat ända fram till jul".  Vi är i alla fall väldigt glada att de är tillbaka.

Dagens fråga

"Vad är trapphuset?" frågade Folke. "Ja, det är utanför ytterdörren där trapporna och hissen är" svarade jag. Ha, mamma kan allt! Hit me du frågvisa 2-åring tänkte jag!

Lite senare kom frågan: "Vad gör ugglorna?" Nu blev det svårare, man är ju ingen ornitolog precis. Men Folke nöjde sig med svaret "De flyger helst runt i skogen med sina kompisar och äter möss".  Tur att man kan googla förresten.

Möhippa

Idag har det varit möhippa för Elle som ska gifta sig med Eric. Jag kunde tyvärr inte vara med under dagen, men ICA-anställda Elle blev tydligen rätt paff när hon blev tagen för snatteri på ICA Birkahallen en fredagsförmiddag. Jag och "den nya" anslöt till karaoken på kvällen. Det var faktiskt roligt, trots att jag var spiknykter. Det gäller att passa på att dansa loss innan man väger som en lätt motorcykel.

Jag lämnade däremot gänget när det var dags att dra vidare mot okända barer. Då hade Elle lyckats övertyga två killar i en gammal husbil, som stannat vid rödlyset Odengatan/Dalagatan, att hon + de övriga 13 tjejerna skulle få lift till Kungsholmen. Vad bruden inte vet är att hon, istället för att sättas i en taxi för hemfärd klockan 4.00 ska skjutsas till Arlanda, för möhippan fortsätter i München.

Elles småländska kompisar är väldigt trevliga. Jättetrevliga faktiskt. En sa till mig (som är en "kvinna i 35-års åldern" om ni minns det). "Får jag fråga hur gammal du är? Du ser så himla ung ut, och ändå har du snart två barn. Och du har ju verkligen inga rynkor".  Det kanske ska tilläggas att jag var den enda som var spiknykter och det var ganska mörkt i karaokehålan. Men ändå! Det är sånt vi gravida kvinnor vill höra - inte: "Oj, oj, vilken stor mage, nu måste det ändå vara dags snart".

Revideringar i Liberos graviditetskalender

Vecka 14

Barnet:

Lite hår på huvudet

Barnets muskler växer och det blir starkare. Barnet kan hålla uppe sitt huvud och nicka, och rörelserna blir mer märkbara. Händerna kan gripa tag, och fötterna kan sparka lite. Barnets ben är nu längre än armarna. 

Det lilla ansiktet ser mer mänskligt ut, och om det har ärvt några ansiktsdrag från dig eller din partner blir de tydligare för varje dag som går. Lite hår kan ha växt ut på huvudet. 

Nu börjar produktionen av myelin . Det är den substans som bildar ett skyddande lager runt det system som skickar meddelanden genom hjärnan. Produktionen kommer att fortsätta under de första åren av barnets liv.

Mamman:

Magen växer som tusan

Kläderna har förmodligen börjat kännas mindre och du måste köpa byxor och toppar i en större två storlekar större än vanligt. Och din livmoder måste fasen vara är inte större än en grapefrukt. Mängden fostervatten som barnet flyter omkring i ökar väldigt mycket nu, och det får din mage att växa mycket. 

Håret återhämtar sig från stressen i början av graviditeten och är kan vara mer tjockt och glänsande än någonsin förut. Det kan även vara sprött och fult som fanken.

Om du fortfarande är trött ska du se till att du får tillräckligt med järn. Prata med barnmorskan eller läkaren. 

Glöm inte bort att graviditet är ett fullständigt legitimt skäl att säga nej till allt du inte känner för att göra. Det är smått otroligt. Och väldigt användbart. Äh men skärp er! Man kan inte bete sig hur som helst i nio månader. Inte undra på att gravida kvinnor får dåligt rykte. 

Lillebror eller Pippi Långstrump?

Angående förra inlägget så minns jag att Tilda hade stora förväntningar när hon skulle få sitt första syskon. Hon var även vid tidpunken besatt av Pippi Långstrump. Väldigt besatt. Jag vill minnas att det var en liten sysslingbebis på besök i Stortorp och Johanna sa:
"Det vet du ju att du ska få ett syskon, det är en bebis i mammas mage" varpå Micke fyller i: "Ja, eller är det en Pippi?!?"Tildas ögon blev stora som tefat -  självaste Pippi, det vore något istället för en sån där skrikande filur!

Men när det var dags för Viggo att göra entré så sa Tilda: "Jag ska få en lillasyster. På lördag". Nu blev det inte riktigt så, men hon blev väldig nöjd ändå tror jag.

 Tildas "lillasyster", född på en "lördag"

"Lillasyster" Viggo hade för övrigt också svårt att hålla isär veckodagarna. När Kalle föddes fick Tilda och Viggo varsin medalj gjord av choklad. Johanna upplyste om att de fick ha på sig medaljerna men att de fick vänta till fredag innan de fick äta upp dem. Viggo försökte övertyga mig: "Det är fredag idag".  

Vecka 15 - Lillebror?

Folke har nu bestämt sig för att det är en lillebror han vill ha. Han har även bestämt att Iris ska få en lillasyster. Igår blev det bråk hemma hos Buurmans, när Iris började provocera Folke med att säga: "Iris osså lillebror" "Nääää" skrek Folke förtvivlat. Det hjälpte inte att Elin och jag försökte säga att de kanske får varsin lillebror. Folke grät bara av tanken av att Iris också kunde få en bror.

En som faktiskt fått en lillebror är Holly. Han heter Bill och är tre veckor. "Liten, liten bäbis" sa Folke och tittade fascinerat ner i vagnen. Men när Holly gått så ville Folke hävda att det inte alls var en lillebror, utan en lillasyster. Det är nämligen han, och enbart han, som ska få en lillebror. Vi får väl se. Folke hade även berättat vid mellanmålet att både han och mamma har en bebis i magen. Så nu har vi fått hjärtliga gratulationer av personalen också!

För övrigt så känner jag hur "lillebror" puffar försiktigt på kvällstid när jag ligger i soffan.

Taste of America

Maken hade med sig Peanut-Butter cups och ett par amerikanska skvallertidningar hem. Det gillar man.

Trend-sättare

Hela släkten är imponerad av Kalles dansmoves. I lördags sattes det på musik och alla tittade förundrat på hans dansteknik. Elin liknade honom med en överförfriskad 40-åring, men jag tycker man ser tydlig inspiration från Pulp Fiction. Han ser helt klart cool ut när han gör de berömda dragen med fingrarna över ögonen. Det tycker Folke också, så fort han hör musik tar han upp händerna vid ögonen och gungar med huvudet. Han har inte riktigt fått styrsel på fingrarna och ber därför mig hjälpa honom så han kan vara lika cool som Kalle.

Något annat som inte är glöms bort i första taget så är det trollincidenten. "Jag slängde tjollet" sa Folke idag vid middagen "Det får man INTE göra"

Jordgubbsplock

I år blev det inget blåbärsplock på Öland, men väl jordgubbar! Det blev många liter sylt. Och många liter att rensa...

Semesterbilder

Trevligt besök hos farmor Inga

Jordhamn, nära stugan vi hyrde

Nakenbad

Kroppkakor förstås

Folke kastar vatten på farfar

One down - many to go

Jag säger som Folke: "Vet du vad!?!"
Nu är första dagisdagen efter semestern avklarad. Jag har verkligen laddat mentalt för att detta kommer bli en riktigt jobbig vecka. Dagisinvänjning, inledd prognosprocess på jobbet och dessutom så kommer Micke vara bortrest till på torsdag. Hämta och lämna fyra dagar i streck kändes lite övermäktigt för ett heltidsarbetande preggo med allt för litet tålamod. Som tur är så håller moster Elin på att avveckla sitt "professionella jag" (om tre veckor blir hon lattemamma på heltid), och ställer vänligt upp och hämtar Folke i morgon.

Men i morse gick det bättre än förväntat. (Jag jobbar mycket med "managing expectations" - man förväntar sig det värsta och sedan blir man glatt överraskad när det inte blir fullt så illa som man trodde). Vi kom upp i rätt tid, Folke var på gott humör och åt ordentlig frukost och det enda utbrottet kom när han ville ta 3-hjulingen till dagis. Väl där såg blev han väldigt nöjd när han fick träffa Suzanne och de andra barnen och kastade sig på sparkcyklarna på gården. När jag skulle gå blev han dock lite deppig och sa: "Gocke vill osså jobba".

När jag kom vid halv fyra så var det en liten trött Folke som lekte ute på gården. Han hade inte sovit och sista timmen hade han deklarerat "Nu vill jag gå hem". Så det gjorde vi. Just nu så sömnbattlar vi. Folke har redan försökt att krypa ner i sin säng två gånger, men jag vill gärna att han är vaken till klockan 19.

I god tid

Okej, jag inser att jag kanske inte är fullt normal som gärna vill sitta vid gaten så där 15-20 minuter innan planet ska boardas. Men jag tycker det är skönt att vara i tid. Där är jag och Micke olika. Han åkte till USA i morse, klockan 10.10 gick flighten till Frankfurt. Han beställde att taxin skulle komma klockan 08.55. Han gick ut från dörren klockan 9.00. Jag fick ont i magen. Vi är olika helt enkelt.

Folke och jag har förberett oss för första dagisdagen i morgon. Vi har packat och märkt upp kläder. "Vet du vad, mamma?" sa Folke. "Jag vill leka" sa han när han tyckte att jag rivit runt lite väl länge bland klädpåsarna.

Nu med häst

Idag har vi haft traditionsenlig kräftskiva i Stortorp. När jag berättade att Tilda, Viggo och Kalle skulle komma så fyllde Folke i "...och hounden". Han har inte slutat hoppats sedan den dagen det faktiskt fanns en riktig hund hemma hos Hellströms. Och varje gång får jag säga "Nej Folke, det kommer ingen hund".  Idag provade han även "...och hästen..." "Nä, Folke, de har inte med sig någon häst" fick jag som glädjedödare säga. Folke glömmer inte i första taget att Hellströms är minst lika djursäkert som Skansen.
Kräftor fanns det i alla fall, och så fort Folke fick leka med kusinerna så glömde han bort att inga levande fän fanns att finna.

Det verkar förresten som vi får avnjuta mullrande hårdrocksfestival här hemma hos oss. Tjoho. Är det någon som vet när eländet slutar?

Potty-camp

Känsliga läsare varnas.

Vi passar Iris medan Elin och Ralph spenderar kvällen och natten på Yxtaholm. Elin säger innan de åker: "Iris är verkligen intresserad av att sitta på pottan, men hon vill inte ta av sig blöjan". Efter två timmar hemma hos oss så gör fröken Buurman nummer två på pottan. Lite tur kanske, men Folke har verkligen förmågan att hypa pottbesöken. Nu är det friidrott på TV och Folke och Iris kör 7-meters lopp mellan vardagsrummet och matbordet. Annars är det ömsom arga "min! min!" omsöm pussar.

Home sweet home!

Igår kom Folke och Micke hem till Stockholm. Folke har inte varit hemma i lägenheten på fyra veckor. Han såg väldigt glad ut när jag mötte honom ute på gården. "Ska vi gå in och titta på vad som står i ditt rum?" frågade jag och tänkte på Folkes nya säng som installerats i rummet. "Jaaaa! Munspel!" tjoade Folke. Folke spelade en trudelutt och ägnade lång tid åt sina saker. Sedan klättrade han i och ur sin nya säng typ 10 gånger. Däremot blev han lite besviken över att varken Milton eller Angus var hemma. Idag kommer däremot Iris, hon ska till och med sova här. "Nu kommer Iris!" ropade Folke redan klockan kvart över i sju i morse.

Micke ska jobba några timmar nu på förmiddagen, så jag har tagit ledigt idag. Vi åt frukost på Kaffeverket och sedan fortsatte jag och Folke till Vasaparken. Borta bra med hemma bäst!

Radikal förändring

Som ni ser så har det blivit nytt utseende på bloggen. För det ska ju synas rejält när det ska bli tillökning i familjen. Den 4 februari är det beräknat att Folkes bror eller syster anländer. Jag tror att det är en liten "Allan"*. Micke tror att det är en flicka eftersom jag tydligen varit på rysligt dåligt humör de här senaste veckorna. Den här gången gör vi inte misstaget att kalla ofödingen för något namn, utan den går under benämningen "Den nya" eller "Bebisen".

Folke har tagit nyheten med att han ska bli storebror med ro. När jag säger:
 "Mamma har ju en bebis i magen" så kontrar han med: "Folke har också bebis i magen".
Och när jag frågade:
"Vill du ha en lillebror eller lillasyster precis som Iris?" så svarade Folke: "Ja!"
"Vad kul, då kommer den bo här hemma hos oss" sa jag
"Nää" sa Folke bestämt.

För att "Den nya" inte ska kännas sig åsidosatt bara för att den just råkar vara "den nya" så har jag gjort lite inlägg under graviditetens gång. Om du klickar på etiketten: "Nej men håll i hatten nu igen..." nedan så kan du läsa dem!

*innan ni börjar racka ner på det namnet så vill jag informera att det är ett högst tänkbart tilltalsnamn, bara så ni vet.

Vecka 14 - krymt garderob

Igår inventerade jag klädskåpen och sållade bort byxor och skjortor som numera inte sitter så klädsamt. Den kvarvarande garderoben är något begränsad, men tack och lov så har jag fortfarande fyra byxor som passar. För det här med mammabyxor vill jag inte ens tänka på. Jag får rysningar när jag tittar på koftor och tunikor som jag använde under förra graviditeten. Det värsta är ändå att man en bit in i graviditeten helt tappar självuppfattningen. Man tycker liksom "jo men det här var ju fint" och sedan när man tittar på kort efter barnet är fött så ser man att man mestadels såg ut som en cirkuselefant.

Första jobbdagen

Jo då, det går bra här. Nu är det dags att fika för andra gången idag.

Utebliven jobbångest

Det kanske är fel på mig, men jag tyckte faktiskt att det var ganska kul att cykla till jobbet i morse. Semester i all ära, men lite rutiner och vardag mår jag bra av.

Jag och tomtarna (de satt fastspända i bilbarnstolen) körde upp till Stockholm i fredags och semestern avslutades med möhippa för Natalie i lördags. Det blev en väldigt lyckad dag. Micke och Folke kommer hem från Småland på torsdag. Det känns ganska lyxigt att få ha lägenheten för mig själv ett par dagar. Rena rama semestern faktiskt.

Fö'låt då

Ja, ja. Jag får väl be om ursäkt till Emma Gren. Du kunde visst hoppa 2 meter. Men jag tycker fortfarande att både du och din pojkvän är väldigt töntiga. Så det så.