Längtan till landet

...snart är sommarn här i purpur vågor...

Nu ska Folke för första gången få se riktig skog. Han har hållt sig inom tullarna bortsett från två besök till Danderyds sjukhus, ett besök i Stortorp och en visit hos Signe. Men nu ska vi tillbringa ett par dagar i Fornebo, det ska bli jättehärligt. Jag ser också framemot miljöombytet, sedan Folke föddes är ovanstående turer det enda jag fått uppleva. Folke ska få sova middag ute och jag ska sola topless. Det brukar jag inte göra, men det är tydligen bra när man ammar. Mamma Gittan tipsade om det redan när vi kom hem från BB, att det är bra att sitta med brösten i solen (utan drag!). Problemet är bara att jag inte tyckt det varit lämpligt att sitta på balkongen och Vasaparken känns inte heller som något alternativ. Men i de sörmländska skogarna kan ingen se mig!

Jag försöker härda ut med amningen, mitt sista desperata försök att dra ner mjölkproduktionen är att dricka mycket mindre vatten, göra häxbrygd på Salviablad samt linda brösten. Jag har fått recept på ett preparat som minskar utsöndringen av prolaktinhormon, men då måste jag sluta amma helt i två veckor och det är inte säkert att jag kan ta upp det igen. Läkaren talade om att man ofta blir illamående och när jag läste om andra biverkningar (visserligen sällsynta men ändå) blev jag skeptisk; självsvält (anorexi), spelmani (överdrivet sysslande med hasardspel utan förmåga att hejda sig) och ökad sexuell lust. I sällsynta fall kan även patienter somna utan föregående trötthetskänsla. Jag vet inte Micke blir så glad om jag sitter avmagrad och pilsk på Casino Cosmopol de närmsta veckorna. Så vi får hoppas att det här ordnar upp sig på naturlig väg. 

Bamsemums

I går var jag och Folke på stan en sväng, jag tog blodprover och Folke sov mest i vagnen. Mina järnvärden är fortfarande låga så jag lovade att stoppa i mig mer tabletter. Jag hoppas att det är mycket järn i "Bamsemumsen" som Micke köpte på Gardemoens taxfree igår. Jag upptäckte dessa fantastiskt goda chokladbjörnar när jag reste till Oslo med jobbet, skamligt dyra men värda varenda NOK. Tur att ett av Mickes portföljbolag ligger i Norge och att han i alla fall kommer åka dit varannan månad eller så. 

Innan Folke och jag gick hem var det matdags och lämpligt nog var vi på Åhlens city där de har ett särskilt amnings- och skötrum. Sofforna var fulla av matande bebismammor som satt med små, nätta bebisar som jollrade lite. Folke var lite sömning och stånkade och stönade när jag lyfte upp honom. När han sedan ljudligt började äta tittade alla på oss och log lite. Sedan pruttade och bajsade Folke högt. Tre gånger. Då tittade alla på oss igen och log mycket. När Folke var nöjd så bytte vi blöja och begav oss därifrån. Folke var vaken hela vägen hem och låg och spejade på alla vårklädda stockholmare. Jag var inte vårklädd eftersom jag inte vågar utsätta brösten för drag. Det ser rätt märkligt ut när man kommer fullt påpälsad när andra går i shorts, varmt blir det också. 

På bättringsvägen

Som ni ser mår Folke bättre idag, febern är nästan borta. Han har till och med kört ett lugnt pass i gymmet. Skönt!

Fortsatt jämmer och elände

Nej men nu får det räcka... Precis när jag började bli bättre så blev Folke sjuk. Vi vaknade i natt av att han skrek för högan sky och var kokhet. 39,3 i feber och efter ett samtal med sjukvårdsupplysningen så åkte vi in vid 4.30 till akuten på Astrid Lindgren. Usch, usch, usch vad det gjorde ont i våra nyblivna föräldrahjärtan att se Folke alldeles medtagen. Han kvicknade till lite av panodil, de tog blod- och urinprov och vid 8-tiden kom en läkare och tittade på honom. Troligen något virus, även om han inte har några andra symptom än febern. Så vi fick åka hem, Folke får panodil och sover i blöja brevid oss på soffan. Tack och lov så äter han efter lite trugande, men det är inte med hans vanliga aptit. Så vi får se vad som händer med mina bröst, de hade behövt en extra hungrig Folke för att bli bra. Uj, uj, vad det är fantastiskt men otroligt läskigt att vara mamma.

Jämmer och elände

Måndag lunch när jag promenerat till Mickes jobb sa jag glad i hågen "Nu känner jag mig helt återställd, jag mår verkligen hur bra som helst". Det skulle jag inte ha sagt. Den här veckan har varit pure hell och det stavas mjölkstockning i båda brösten. Sedan måndags kväll har jag suttit inne och jämrat mig och tittat ut på det fina vädret. Igår släppte i alla fall febern men jag har en sådan otrolig värk i båda brösten att jag tror jag smäller av. När mjölken rinner till så är det som någon sätter knivar i mig. Förlossning och att underhålla en bebis är en baggis, det är all skit med kroppen som är den verkliga utmaningen. Till råga på allt så har Folke blivit kinkigare på dagarna. Kanske beror detta på att jag har slutat med fänkålste som inte bara är bra mot gaser utan även stimulerar mjölkproduktionen, vilket jag INTE vill. Eller att jag låter honom äta mycket oftare vilket är skönt för stunden (brösten blir glada) men inte hållbart på lång sikt (Folke gråter, dissar sin napp och vill okynnesäta hela tiden). Pest eller kolera med andra ord.

 

När Micke kommer hem på kvällen är dock Folke nöjd och är glad fram tills Micke går på morgonen och han blir lämnad med den trötta mamman och de svullna brösten. Men nu i eftermiddag ska vi i alla fall till Amningsmottagningen för att se om det går att råda bot på detta. "Även om du har väldigt ont så ska du tänka på att ha mycket mjölk är ett lyxproblem" sa damen i telefonen. Jo, jo, kalla mig otacksam, men jag har svårt att känna någon större glädje för detta just nu. Fast Folke har varit lite nöjdare idag och sovit mer så det kanske vänder snart. Det är ju helg också.

Aj,aj,aj...

Man ska inte klaga men när våren kom igår så fick jag feber. Min kropp har tröttnat på min effektiva mjölkproduktion som inte verkar avta och det sticker och ömmar i brösten. Folke gör sitt bästa för att hjälpa till men det verkar som jag kan föda upp trillingar. Så idag sitter vi inne och provar husmorsknep och äter Ipren. 

Pappa upp i dagen

Sicken vårdag! På eftermiddagen gick jag och Folke, (eller rättare sagt jag gick, och Folke åkte vagn) ända ner till Strömmen och hälsade på Micke. Folke var iklädd en supersnygg velourdräkt som Micke hade för 30 år sedan. Den satt som en smäck, till och med Folkes jättefötter fick plats. När vi kom hem så åkte den dock av, det blev lite för varmt, men vi hann dock föreviga stassen.

Mer besök

Jag överträffar mig själv med inlägg den här helgen. Här kommer i alla fall bilder på morbror Ola och Folke.

Nästan...

...så fångade vi ett leende. Folke har badat och legat naken i gymmet (funkar inte på Sats) och smajlat mot oss och den lila hästen. Så här fin är han i sin lilla fångdräkt. Nu ska vi på jakt efter nytt boende, rapport kommer.

Nya tider

      Att Steffe skulle bli tjejmagnet är föga förvånande

I går var Jenni, Fredrik, Sigrid, Carro, Stefan och Em här på middag. Förr så träffades vi några timmar innan och lagade mat ihop, gärna en avancerad meny som debatterats på mail innan. Nu blev det mer fuskade (varmrätten hämtades från Linguini) men väldigt gott och lika trevligt. Det är bara att inse att det inte är maten och vinet som står i fokus längre, utan det är Em och Sigrid som underhåller. Sigrid, världens charmigaste pratkvarn, basar över den något yngre och inte lika erfarna Em. Tjejerna provade Folkes (eller "Fylke" som Sigrid säger) gunghäst, och den fick högsta betyg. Folke höll sig ganska lugn i all uppståndelse. Men vänta bara tjejer, om ett par år så kommer han säkert protestera när ni lånar hans leksaker!

Missvisade bild

Idag hade jag frukostdate. Klockan 9 hämtade Cilla mig (tur att jag har morgonpigga vänner) och mina nypumpade bröst och så begav vi oss till Clarion Signs frukostbuffé. Folke sov harmoniskt i Mickes knä när Cilla kom upp för att beskåda honom. Efter frukosten så strosade vi runt i butikerna kring Odenplan och köpte bröd, blommor och choklad. Cilla tyckte inte alls att det verkade vara jobbigt att vara småbarnsmamma. Så här såg Folke ut när jag kom hem, det ser ut som han äter wienerbröd på Clarion varje dag. Vem kunde tro att man kan gå upp 3-4 hg i veckan genom att bara dricka mjölk? 

Play date hos Signe

         Som ni ser så är det långt mörkt hår som gäller våren 2008

Yo homie! Simon och Folke fattade direkt tycke för varandra och har redan egna moves

                    Sådana här vårtecken hittar man inte på Odengatan

Idag var det dags för första storträffen hos Signe. Då fick Folke träffa Simon (född 29 februari) och Elin (född den 12 mars) för första gången. Nu väntar vi bara på Carro och Elins avkommor. Otroligt kul att få se vad det blir av magarna! Malin undrade "Men vem kommer näsan ifrån? Det är ju en riktig uppnäsa!"? Jo, jo, jag vet nog, den härstammar någonstans från de småländska skogarna...

 

Folke var mer intresserad av sin flickvän denna gång fast de fick hålla sig på en armlängds avstånd eftersom Signe varit snuvig. Det känns skönt att vi redan har hittat ett framtida gemål till Folke. Signe är ju en glad tjej, matintresserad och gillar gymmet precis som Folke. Millan och jag har förresten redan haft barnbarn ihop. På 80-talet så tussade vi ihop Hampus och Mini och resultatet blev 6 ungar (eller var det 7? En dog i alla fall och begravdes i rabatten på Tistelvägen) 

Plötsligt händer det...

När man läser om bebisars matvanor så står det "så småningom så kommer bebisen att sova över ett av nattmålen". När man ammar varannan, var tredje timme dygnet runt så låter det ungefär lika bra som att skrapa fram 3 TV-rutor på triss. Och så plötsligt i natt så hände det, Folke åt strax efter 24 och klockan 4 vaknade jag av att brösten värkte. Min första tanke var att han slutat andas, tyst var han också. Jag petade på honom och han sov djupt, djupt. Jag var så exalterad över det hela att jag naturligtvis inte kunde somna om. Jag funderade även att väcka Micke för att delge denna fantastiska händelse, men hejdade mig. 4.40 vaknade Folke och pruttade en liten fanfar och var väldigt hungrig. Han åt glupskt och sparkade med benen som en liten kozakdansare. Sedan ville han inte somna om, så vi gick ut i vardagsrummet och efter en stund slumrade han till på min mage.

Inte nog med det, Folke tajmade vårt BVC besök perfekt. Han uträttade sina behov, vi vägde och mätte (5410 gram), han åt, uträttade sina behov igen för att sedan somna i vagnen medan vi träffade Sara och Jakob. Vi kunde lugnt fika och Folke vaknade först när vi kom hem. Av familjen Fornelius fick Folke passade nog böckerna "Folke är pruttig" och "Folke är pussig". Folke smajlade upp sig något alldeles för BVC sköterskan (hon måste ha något hemligt knep för så glad har jag aldrig sett honom) och hon tyckte att med tanke på hans track record så behöver vi inte komma tillbaka förrän i början av maj när det är dags för läkarbesök. "Det är en väldigt fin och pigg kille ni har" sa hon. Jag blev stoltare än när jag fick en 5:a i betyg på min egentillverkade julbock i metall. 

Med ett enkelt handgrepp...

...fick servicegubben upp luckan på diskmaskinen. Och där har vi (och farfar och morfar som får klassas som händiga) stått och dragit, men vi hade visst inte rätta knycket. Reparatören var jättetrevlig, kom två dagar tidigare än utlovat och skickar nu en faktura på sin 3-sekunders arbetsinsats. 

Det vore toppen om någon även kan ta bort Folkes magonda med ett enkelt handgrepp. Vi betalar fakturan utan att knorra. Det går lite upp och ner men nu kör vi magmassage, Miniform och fänkålste till mamma. Förhoppningsvis blir det lite mindre smärtsamma gaser för Folke.   

I går var Folke och jag tillbaka på Danderyd för att göra hörselprov. På BB hade Folke så mycket fosterfett i öronen att testet inte hade något utslag. Men nu gick det bra, även om det var lite svårt att få honom tyst så testet kunde utföras "Kanske går det bättre om du ammar honom, eller låter han?" frågade sköterskan. Hmmm, det var inget alternativ med tanke på att han låter som en mindre blåsorkester när han äter. 

I kväll har vi haft Kim och Marie här på besök. Folke sov först så jag kunde sitta ner och prata som förr. Sedan vaknade han och var inte på gott humör, men jag lyckades få lite uppdatering på vad som händer på ICA och Maries nya jobb. Kims mage börjar puta nu, Folke ser fram emot att träffa sin holländska kompis som kommer i augusti. Vi får ta en kväll på Mården snart tjejer, nu får jag ju dricka champagne igen!  

Han ler!

Jo då, visst var det ett leende i fredags. I helgen har vi fått se det flera gånger. Men det lär nog dröja innan vi kan fånga det på bild - smajlen kommer väldigt oväntat. Bäst humör är Folke på morgonen, så i morse när han fått mat och ny blöja så fyrade han av ett. Snacka om att man smälter!

Rätt ska vara rätt

Jag har glömt att publicera en bild på moster Johanna och Folke, här kommer den även om Folke har blivit ett par storlekar större.  

Den som väntar på något gott...

Så var det då äntligen dags! Här kommer första bilden på farmor och Folke.

Första leendet?

Jag är inte helt säker men jag tror att jag fick ett vagt leende av Folke idag. Eller så gjorde han sitt dröm-smilfejs som han gör ibland när han halvsover fast nu tittade han på mig. Och han var klarvaken. Kusin Anna som var här på visit såg händelsen, visst var det ett leende? Du är mitt enda vittne! 

Annars ser vi framemot hockeyfinalen ikväll, SM-guldet kan i stort sett bli klart för LHC om de vinner. Till och med morfar vågar ta ut det i förskott. Morfar påtalade förresten att Folke är LHC fan och eftersom det inte är någon annan som sagt något så är det väl först till kvarn som gäller...  "Klubben, klubben, klubben" kommer Folke ropa på östgötska om ett par år "Uscha-an för HV"

Ständig tävlan...

Idag har vi haft morfar på lunchbesök. Jag hann inte ens lämna över Folke innan morfar sa "Fort, hämta kameran och ta en bild" Han krävde att bilden skulle publiceras snarast och påpekade att nu står det 1-1 mellan honom och farfar Jim. Här är bilden, men jag vill poängtera att nu får det vara slut på detta.

BVC besök igen

Folke fortsätter att gå upp i vikt, även om det inte var fullt så extremt som förra gången. 5120 gram väger han nu. Jag börjar bli lite orolig för hur det ska gå med trapporna om Folke fortsätter expandera, mina biceps hinner inte växa i samma takt. 

Utslagen

Folke blev tydligen väldigt trött av att få dambesök, så här ser han ut just nu. Själv känner jag mig lite matt efter att ha konstaterat att vår diskmaskin har gått i baklås och luckan inte går upp. För ett par veckor sedan så gick min puls upp när vi fick resultaten på dotterbolagen, numera klappar hjärtat fort när jag tänker på vad som skulle hända om tvättmaskinen går sönder. Jag misstänker nämligen att de satt in den innan de monterade toaletten och att det skulle bli riktigt jobbigt om man skulle behöva byta ut den. Men nu är det bara diskmaskinen som spökar, hoppas servicegubben hör av sig snart.

Dambesök

Idag har jag och Folke fått finbesök av Millan och lilla Signe. Solstrålen Signe var på strålande humör och smajlade upp sig rejält. Hon försökte förgäves få kontakt med Folke som inte var lika glad och intresserad. Han var mest kinkig. Men om ett par månader så har du nog en hängiven beundrare Signe! Oj, tänk förresten vad pappa Janne kommer bli bekymrad när Folke hämtar upp Signe på sin moppe på fredagkvällarna... 

Bonusbesök

Igår kom farfar på bonusbesök. På Jims begäran publicerar vi nu en bild på honom och Folke. Jag hörde något om "för att tetas med farmor". Ann-Christine har inte fått träffa Folke ännu, men håll ut - snart är det helg och då är det dags!

Rent hus

Medan vi har haft Hemfrid i lägenheten som har storstädat och putsat våra fönster så har Folke varit på sin första bilutflykt till Stortorp där vi hälsade på mormor i ett par timmar. Folke verkade inte särskilt intresserad, han åt, sov och bajsade i vanlig ordning. Men mormor tyckte han var fin ändå och att han hade vuxit rejält sedan hon såg honom sist. Stortorp  blir nog mer intressant om ett par år, när Folke inser hur spännande det är med källaren ("jag vill gå ner i sällan" som Tilda sa) och att man kan bada och busa i trädgården. 

Häromdagen så var jag och Folke på nya, fina ICA Vanadis. Han sov mest men jag tror ändå han var imponerad över de breda gångarna (inga problem att komma fram med vagnen) och det fina sortimentet. Där kommer vi bli stammisar!

Dags för Folke att få eget rum...

Vi hade nog inte räknat med att bli så uppvaktade när man får barn, det har fullkomligt vält in blommor, kort och presenter till Folke. Tusen tack! Vi blev ganska förvånade när ett bud ringde på dörren och Mickes förra arbetsgivare hade skickat denna gigantiska gunghäst föreställande Tiger i Nalle Puh. "Den är lite skrikig" sa Micke och jag nickade lite förfärat instämmande. Men Folke kommer nog tycka den är toppen om något år eller så. Gunghästen kommer nog få bo på vinden tills vi har hittat en ny lägenhet med fler rum...

Desperate seeking bebisborste

Johanna har lovat mig deras bebisborste. Det vore bra om ni kan skicka den till Stockholm med någon familjemedlem på lördag! Idag vaknade nämligen Folke upp och hade samma frisyr som Jerry Williams. Jag sjöng "Did I tell you" för honom och han såg väldigt nöjd ut. Hoppas bara att han inte får de där ticksen som Jerry har. 

Det senaste dygnet har Folke varit en liten drömbebis. Jag tror han hörde vad BVC-damen sa, och insåg att det inte är hållbart att öka 15% av sin kroppsvikt på en vecka. Så han har ätit lagom ofta dagtid, sovit tungt och varit nöjd och glad. Däremot så kör han fortfarande samma procedur på morgonen: klockan 6 börjar han knorra, gnälla och prutta. När han sedan får mat börjar han frusta som en blåsbälg, så högt att Micke vaknar (öronproppar till trots) Igår frågade Micke om man inte kan sätta honom på ljudlös men jag hittade inte knappen. Han låter väldigt mycket när han äter, så man kan glömma att sitta lite diskret på offentliga platser och amma. 

Annars måste jag få promota en ny blogg "inte måla där" (se länkarna). Där kan ni läsa om tvåbarnsmammans Millans vardag.

Klimpa II

Nog finns det lite Olson i Folke i alla fall. Jag vill inte hänga ut någon men eftersom morfar själv kommenterat sin kroppsvikt som liten (han gick under smeknamnet "Klimpagull" och nog var han en riktig klump alltid) så är det väl ok. Idag fick vi beviset på att vi fått en egen liten klimp: På invägningen hos BVC hade Folke gått upp till 4760 gram - det är över ett halvkilo på en vecka. "Ja, han förser sig verkligen, han mår hur bra som helst" sa BVC sköterskan "Men hur är det med hans mamma? Får du sova någonting på nätterna?" Jag berättade om min misslyckade matstrategi och sköterskan sa att jag utan dåligt samvete kunde korta ner på amningstiderna och använda napp lite mera. Så just nu ligger Folke i sitt babygym med nappen i munnen, men det ska nog till ganska många sit-ups för att få ordning på den magen. Folke kanske till och med kommer hamna i kusin Kalles liga? Jag som skrattat så åt Kalle, nu får jag bjuda på att moster och kusiner får fnissa lite åt Folkes hull. Men visst var Kalle söt! Spana in "Livet i trollskogen" och inläggen från augusti 2006. Det är han förresten nu med, utan hängtuttar och dubbelhakor.

I väntrummet på BVC träffade vi förresten en annan liten Folke som också var där för vägning och mätning. Hans mamma tyckte vi hade bra smak, och tänk - det tycker jag att hon hade med!

Annars så börjar Folkes mamma må riktigt bra. I natt har klimpen sovit lite mer och på morgonen har han varit väldigt snäll. Efter BVC besöket gick jag till Apoteket, min nya favoritaffär (så du hängivna bloggläsare som på arbetstid läser om våra bravader behöver inte ha dåligt samvete - vi är numera stor-stor kunder! Fantastiskt vilket sortiment ni har. Det är nästan så att jag stödjer monopolet, min arbetsgivare till trots) och sedan köpte vi tulpaner. Vi kanske till och med orkar ut en sväng med vagnen i eftermiddag också!

Tvära kast...

Oturligt nog så verkar inte min matstrategi fungera. Efter att ha suttit och matat non-stop hela dagen i går, med målet att få en natt med "få och korta amningstillfällen", så blev det precis tvärtom. Folke åt lika länge på natten också och eftersom jag var så trött att jag somnade så kunde jag inte stoppa honom. I morse fick Micke honom att somna men då var jag så övertrött att jag inte kunde lägga mig igen. Så nu får det vara slut på det här slöätandet, mamma måste få vila lite. För att inte tala om mammas bröst. Lite uppgiven så kändes det bra att bli tröstad av Jenni, hon försäkrade om att det kommer bli bättre, och det känns ju skönt. Efter det samtalet tog jag mod och styrka till mig och tog ut Folke i vagnen. Det gick bra, även om det var rätt svettigt. Och våren är ju faktiskt här nu. Snart sitter vi i Vasaparken med en latte, jag och Folke! 

Han är tillbaka!

Ha, trollungen är borta! I natt var vår snälla Folke tillbaka. Sov väldigt bra, inget gnäll och glad nu när han vaknade. Det senaste dygnet har han ätit massor och nu ser magen ut som en mindre vintunna. Han liknar faktiskt Peter Harrysson lite, fast med Dynamit- Harrys hår.