Stopp på E4:an

Livet blir inte så mycket bättre än så här hälsar Majlis

London calling

Micke och jag begav oss till London ett par dagar. Väldigt trevligt. Vi strosade mest runt, sov och åt god mat.

På hemmaplan i Växjö var det inte lika livat. Majlis blev sjuk och fick feberkramper. Det var inte kul att höra när vi kom tillbaka, tur att farmor och farfar är riktigt coola.

God jul!

Så här fin blev ljuskronana har jag stöpte (Ann-Christine fixade lingonriset)

Nu har vi jul

Julbestyren känns väldigt behagliga här i Växjö. Igår kryddade jag dock på julstressen genom att komma på att passet gått ut. Det blev en tur och retur till Arlanda.

Spring spring spring släpp hästarna fria

Har väntat i ett år att på få åka på tjänsteresa med övernattning (lite jämnställdhet är på sin plats med tanke på att maken är borta var och varannan vecka). Hamnade i Hässelby. Med Tomas Ledin. Tror även att Lulu Carter har inrett mitt rum, kommer drömma mardrömmar.

Back to my roots

Jag: "Har du funderat på var du vill bo när du är stor?"
Folke: "I Emmaboda. För då kan jag hälsa på Sonja och äta kakor och spela pingis"

Småbär

Glad pojke på köravslutning!

Idag fick jag och Majlis vara med på Småbärslektionen. Måste säga att jag blir otroligt stolt över Folke (och imponerad av den duktiga fröken) Vår lilla showapa som ofta inte kan motstå att styla har funnit sin plats och lyssnar och gör precis som fröken säger. Och sjunger - högt och intensivt!

Trosor

Lilla fröken har inte varit särskilt intresserad av att sitta på pottan här hemma, men igår så blev den plötsligt väldigt kul. Och efter en stund så kom det några droppar och när Folke och jag applåderade så sträckte hon upp händerna och skrek lyckligt "Jaaaaaa!" Sedan skulle "tosorna" på. Kan inte låta bli att tänka på att Folke faktiskt var helt blöjfri en månad innan han fyllde två. Ett par kalsonger med helikoptrar was all it took, och sedan åkte blöjorna för gott, till och med nattetid. Och det hände väldigt sällan olyckor. Majlis är nog inte riktigt där ännu, men snart så ska vi säga "bye bye" till blöjtillverkarna för alltid hoppas jag. Och varken Procter eller SCA kommer tjäna några större pengar på mig i framtiden sedan jag provat "Mooncup" - en fantastisk uppfinning som både känns bättre för kroppen och miljön. Rekommenderas varmt!

På Hockey

Det blev en riktigt härlig helg, trots en tämligen medioker start. Micke var på Eric N. årliga julölsprovning och Majlis gastade i princip hela natten så jag var som en urvriden trasa när det blev morgon. Men det ordnade upp sig, Elin kom och hämtade Folke och Majlis och det blev bakdag hos Buurmans för deras del. Jag sov i två timmar och sedan åkte Micke och jag (han i slips, jag - håll i hatten - i blus och kjol) till Bervaldhallen och såg Frida Hyvönen spela med Sveriges Radios symfoniorkester. Fantastiskt fint, livet behöver ackompanjeras av stråkar ibland. 

Efter det så blev det middag på Lux med Pelle och Irene. Otroligt trevligt och gott. En sådan kväll per månad skulle sitta fint. När klockan närmade sig midnatt stod herr Buurman utanför restaurangen med sovande barn och körde hem oss till Karlbergsvägen. Vet inte om det var något i de Buurmanska kakorna, men Folke sov till 8.30 och Majlis till 9.00. Rekord. 

1:a advent

Det har varit en riktig trevlig helg detta. Farmor och farfar kom på besök i fredags, det blev lunch med "tvärföräldrarna" i lördags och sedan kom Carro, Stefan, Em och Ida på middag. Och så minusgrader och snö på det! Härligt!

Däremot så går vi runt med lite hjärtesorg här hemma. Folke har ju i över ett halvår varit kär i Nora och det verkar ha varit ömsesidigt. Deras romans har varit allmänt känd på Eken och jag har pratat i förtroende med Noras mamma om vad som sagts om saken hemma hos oss.

Men i fredags precis innan Folke skulle somna så sa han: "Mamma, Nora har dumpat mig. Mamma, vad betyder dumpa?" Jag blev alldeles ställd, den smärtan man känner när  man måste tala om för sitt lilla barn att det nog var så att hans hjärtevän inte var kär i honom mer. "Blir du ledsen?" frågade jag. Och jag hörde att det var han visst, men han sa tappert "Nej, nej, det är jag inte alls". Då började jag snörvla.  "Sluta mamma, jag orkar inte höra på din gråt" sa Folke. Och jag försökte berätta att han kommer träffa någon annan att bli kär i och att han och Nora kommer fortsätta leka och vara kompisar.

Idag hade Micke träffat Cesars föräldrar i pulkabacken. Cesars mamma hade hört talas om uppbrottet, för dumpningen hade skett vid mellanmålsbordet. Det enda man kan trösta Folke med är att även om det gör ont, så tror jag nog att nästa gång det tar slut så sker det lite mer diskret.