Full fart

När jag ändå är i farten så kan jag lägga upp de här bilderna. Och jag tror ta mig tusan att jag lyckades få bildbevis första gången Micke håller en hund i koppel. Man har liksom inget val när ens barn är fullkomligt hundgalen. 

Tilda 10 år

Hurra, hurra för Tilda som fyller 10 år. Vi fick ha den äran att sjunga och gratulera på morgonen. 

Toppenhelg i Nypan

Igår åkte vi till Nyköping för att fira Tildas 10-års dag. Folke somnade i bilen och när han vaknade så satt han i cafeterian på IKEA. Han blev först lite förvirrad men fann sig och åt raskt upp 10 köttbullar. Sedan åkte vi vidare till Nyköping, då somnade Folke återigen i bilen och vaknade hos Hellströms. Utöver sin moster, morbror och kusiner så var även hunden Tindra där. Dessutom hade Tilda fått en radiostyrd helikopter i present. Livet behöver inte innehålla så mycket mer än så, tycker Folke. Resten av vistelsen sprang han runt, runt och sa "hej huonden, hej hounden". Det blev även bus och mys med storkusinerna. Folke blev först lite tveksam när det vankades gemensamt bad, det var nämligen skum i vattnet, men sedan när hans mer rutinerade kusiner började göra skägg av skummet så ville även han hoppa i.

Vi spenderade natten uppe på Hellströmska plan 3 och klockan 6 vaknade Folke och satte sig upp i sängen och sa "hounden! hounden!" Och när jag trött svarade att "hunden sover Folke" så fortsatte Folke: "Kalle! Kalle!" Vi fick vänta ett par timmar innan både hundkraken och Kalle hade vaknat. 

Och till sist en lite hälsning till världens finaste gammelfarmor! Vi får ta besöken när snön smält bort en smula!

Frisk som en nötkärna

Det borde vara en mänsklig rättighet att ha en 2-åring. Trots att Folke stampar bestämt med foten med jämna mellanrum så är han helt otrolig just nu. I morse var han på ett strålande humör och när jag hjälpte honom med overallen så lutade han huvudet mot min kind och sa "mmmm mamma". Då gråter man en skvätt!

På dagis var det väldigt tomt ute på gården. Det har gått något elakt virus med hosta och feber och i stort sett alla har varit sjuka. Utom Folke. Faktum är att vi inte haft en vab-dag sedan november [peppar, peppar]. Idag är dessutom ett par barn lediga så det såg ut att bara bli Folke och fyra barn till på båda avdelningarna.

Eftersom det gick så fort och smidigt att få Folke till dagis så gick jag till Kaffeverket innan det var dags att sätta sig på tunnelbanan (blåa linjen min gamle trotjänare som håller i alla väder). Det är vardagslyx - att dricka kaffe, läsa DN På stan och tjuvlyssna på andras cafésamtal innan man beger sig till jobbet.

Rosa

Numera har Folke ofta åsikter kring vad han ska ha på sig. Och vilken färg det ska vara på nappen. Hans favorit är en rosa napp med en katt på. När han kommer hem från dagis så ställer han sig under köksskåpet och säger "Papp! Papp!". Och när man ger honom en grön så stampar han i golvet och skriker "Josa, Josa!"  Rosa är Folkes favoritfärg, kanske beror det på att det är det enda färgen han riktigt fått kläm på. "Josa" sa han idag och pekade nöjt på sin lila tröja. Vi får nog gå på jakt efter fler josa plagg. 

Plötslig insikt

Folke kan omöjligt ha pärlat alla dessa själv. Han måste ha stulit dem från de andra barnen. Idag får Micke ta med sig stöldgodset till Rönnen. 

Insnöad

Nu har vi kommit ner till Växjö, Folke är uppe med tuppen (läs
farfar) och skottar.

Hur mycket snö har ni fått i natt?

Prins-pappa

Varje gång Folke ser Daniel Westling på tv eller i tidningen så utropar han (fortfarande) glatt: "Pappa!" Och det finns faktiskt vissa likheter, båda har glasögon och är kostymklädda. Men häromveckan så utbrast Folke: "Pappa!... och Mamma!" när han såg en bild av Daniel och självaste kronprinsessan i välskräddad dräkt och håret uppsatt i klassisk svinrygg. Jo, man tackar! Själv tycker jag inte att det är så mycket kunglig glans över min uppenbarelse, det är mest jeans, gummistövlar och kluvna hårtoppar som är mitt signum. Men huvudsaken är väl att Folke tycker att jag ser ut som en blivande drottning. 

Folkes nya favorit är Nallen. Nallen ska bäddas ner och sova. Nallen äter ägg med Folke på morgonen. Nallen borstar tänderna och även Nallen ska ha en "hej då" puss från mamma. 

En ny favoritsysselsättning är att pärla. Pärla är ett verb man får lära sig när man har barn - det betyder "trä pärlor på ett gummiband för att göra armband eller dylikt". Folke älskar armband och nu massproducerar han dem på Rönnen. Idag låg det två till i hans låda så jag börjar allvarligt fundera på om vi inte kan sälja dem i någon exklusiv butik vid Odenplan. Eller kanske internetförsäljning - har vi några spekulanter där ute?

Baka baka liten kaka

Skickat från min iPhone

Tomten revival

Vi har nästan fått lobotomera bort Folkes obsession på tomten. Och det hade i princip lyckats, det har gått nästan två veckor sedan han pratade om honom. Men igår när vi "skypade" med farfar och farmor så knackade farfar i bordet och sa: "Vem var det?" Inte alls illa menat, men Folkes ögon spärrades upp och han utropade: "Tomten!" 

Folke var sedan helt övertygad om att tomten var hemma hos farfar där i datorn. I morse var det första han gjorde att gå ut och peka på datorn: "Tomten! Tomten!". Nästa helg blir det besök i Växjö och då får Folke själv se att tomten inte är där. Eller, är han det?

Kalsongmannen

Eftersom Folke börjar få bra kläm på sin potträning så köpte vi hans första par kalsonger förra helgen. Eller om sanningen ska fram så blev det snarare trosor, jag tyckte att kalsongerna som fanns hade så hård resår och verkade svåra att få på och av. Så det blev två par från flickavdelningen. Fast det är faktiskt unisexmodell. Nu vill Folke bara ha sina kalsonger här hemma. Och det går ju bra för det mesta. Fast igår så glömde både vi och han bort att det var dags, så det blev till att tvätta både kalsong, matta och snuttefilt. Nu sitter han iförd kalsonger i soffan, och jag frågar med jämna mellanrum: "Behöver du gå på pottan?" "Nääh" svarar han förnärmat. Kemtvätt - here we come!

Besviken

Folke pratar mer eller mindre hela tiden. Och det är mer eller mindre begripligt. Det mest frekventa ordet är "kopter" (helikopter). Det ska ritas helikoptrar, läsas om helikoptrar och ute så spanar Folke mest hela tiden upp mot himlen. Nästan varje dag får vi napp, vi bor trots allt väldigt nära Karolinskas helikopterplatta. 

Idag stod vi ute i trapphuset, strax innan läggdags, eftersom Micke och Tobias skulle åka till soptippen. Då kommer Angus ut med en radiostyrd helikopter. Folke blev som förhäxad. Sen var det läggdags för både Folke och Angus. Folke stod och skrek vid dörren av förtvivlan. "Kopter...kopter..." och jag fick ta till alla knep (läs fåret Shaun) för att få honom på andra tankar. 

Kusinkärlek

Förra helgen var Iris här medan hennes föräldrar skulle ekipera sig på stan. Folke blev överförtjust att få besök. Numera vill de sitta bredvid varandra på tripptrapp stolen när det är matdags. Sedan ska det badas: "Goj Iris!" som Folke säger. "Goj" är bad på Folkelska.  I lördags var det ombytta roller när Folke fick hänga ett par timmar hemma hos Iris när jag och Micke invigde skidutrustningen i Ågesta.  

Snacksugen

Idag när jag hämtade Folke på dagis så berättade Linda att de gjort en liten åtgärd för att lättare få barnen att somna på vilan. Efter lunch så får Folke följa med en av fröknarna ut och hjälpa till med disken. När ett par av de andra barnen somnat så får Folke gå in och lägga sig. Det blir tydligen lugnast så. Folke rullar nämligen runt och vill prata med alla innan han ska somna. Snickelisnacka lite. Problemet är bara att det inte är någon annan som somnar då. Suzanne berättade att Folke numera vilar utan blöja, inte illa va? Trevlig helg på er!

Perfect match

Nu har jag och Elin äntligen fått tummen ur och köpt längdskidor med tillhörande pjäxor på Stadium. Vi har köpt sprillans nytt, vilket kan kännas som resursslöseri med tanke på att det finns minst tio par längdskidor (av märket Sundin) och ett dussintal pjäxor (i storlek 24-47) i Stortorp. Morfar Classe slänger nämligen inget. Allt är i toppskick. Eller var, för 2o år sedan. Micke och jag gjorde misstaget att låna utrustning en vinter för ett par år sedan. Cirka 1 km in på spåret lossnade min tipp-topp pjäxa från min 20 åriga top-of-the line skida. Det gick inte att sätta fast den igen, det var nämligen sulan som lossnat eftersom gummit torkat. Jag fick plumsa genom en halvmeter snö tillbaka till bilen i Ågesta. 

Elin och jag enades dock om att för att inte såra vår Ekorrefar så skulle vi i alla fall höra om han hade några stavar vi kunde använda, men även han har insett att var sak har sin tid: "Numera har man så kallade glasfiberstavar, jag tror att det mest är trästavar som finns sparat". Så vi får även investera i nya stavar. 

Men det fina i kråksången är att det här ändå blir en bra affär - Elin och jag har nämligen haft den goda smaken att hitta perfekt stora makar! Ralph och jag är exakt lika långa och har lika stora fötter och Elin är i stort sett lika lång som Micke och har med lite vilja samma skostorlek. Delad glädje är dubbel glädje!

Inside Rönnen

Idag var jag på observation på Rönnen under förmiddagen. Folke blev lite förvirrad av att jag stannade kvar på gården. "Sitt bara och försök vara så ointressant som möjligt" sa Linda. Det var rätt svårt, de andra barnen kom fram och bjöd på snö "Här kommer det mat" sa Adam "Det är stor lax" sa Julius. Jag och Ebbas mamma, som också var där och tittade, verkade vara veckans happening. Det var väldigt kul att se Folke och hans kompisar in action inne i "klassrummet". Alla kissade fint på pottan eller toaletten och tvättade händerna, sedan bakades det bröd och kex, Folke fick uppgiften att dela banan "dela, dela!" ropade han förtjust. Sedan slog han till och gjorde ett pärlarmband. Jag försökte sitta osynlig på en stol. När det blev samling klappade dock Folke strängt på golvet och sa "sitta mamma, sitta" och då fick jag snällt sätta mig på golvet medan det sjöngs sånger. Efter exakt 1 1/2 timme så tappade alla barnen fullständigt koncentrationen och det blev mer eller mindre kaosstämning. "Nu är det lunchdags" sa Linda. Jag fick också äta mat, sittandes vid ett litet bord, på en liten, liten stol, med en liten, liten, liten tallrik. Folke serverade mig både ris och kött, själv åt han mest keso (halleluja morfar!) av alla barnen. Sedan var det sovstund och jag fick tacka för mig.