Majlis stämplar in

Idag har Majlis åkt pendeltåg och varit på kontoret för första gången. Det gick väldigt bra. Min chef såg ganska glad ut av att se mig och blev väldigt glad över toscakakan jag köpt på Stinas bageri. Allt var i princip sig likt, även om det kändes liiiite mer turbulent än vanligt i sann storföretagsanda. Full fart och lite trötta ögon på kollegorna. Det ska erkännas att jag kände mig rätt lättad över att få dricka kaffe hos Hellmans när jag kom hem, istället för att förbereda budget- och prognosprocess som Peter E försökte locka mig med.

Jag har ju en djup önskan att Majlis ska få rött hår som Micke hade som liten. Folke hade nästan svart hår när han föddes, som nu blivit ljusare men ganska, tja, färglöst. Så rött lär det inte bli... Carina (som också har hittat sig en yngre, rödhårig man från södra delarna av Sverige) gav mig hopp och berättade att hennes dotter Avas hår inte var rött vid födseln, men som nu blivit det, otroligt fint! Det återstår att se alltså!

Botten är nådd

Jamen såg ni Expressens löpsida idag?!? Björn Borg har ljumskbråck. Det må vara synd om karln, men det är inte en angelägenhet för hela Sveriges befolkning.

Majlis ler

Majlis är inte lika kameravan som Folke, så varje gång jag tar upp kameran så ser hon ut som en fågelholk. Med filmkameran så var det lättare att fånga ett leende. Visserligen så sover hon dåligt och vill helst vara i famnen hela tiden, men det är svårt att motstå för nu smilar hon upp sig och småpratar lite.

"En värld av mönster"

Jag behöver kanske inte fundera så mycket på vad jag ska sysselsätta mig med resten av den här veckan. Bära bebis blir nog min huvudsakliga uppgift. De senaste dagarna har Majlis ätit lite sämre och jag upptäckte i morse att hon har börjat suga på tummen. Och när hon vaknade på eftermiddagen så var hon som förbytt. Är hon sjuk? tänkte jag. Och mindes plötsligt... En ny fas! Efter att ha konsulterat bibeln "Att växa och upptäcka världen" så förstod jag vad som pågår:

"När barnet är någonstans mellan sju och nio veckor kommer du antagligen att märka att hon blir allt mer krävande. Vid de här åldern börjar barnet nämligen uppleva världen på ett nytt sätt... Det faktum att hon börjar uppfatta omvärlden på ett annorlunda sätt gör henne först förvånad, förvirrad och villrådig och hennes välkända värld blir nu helt upp och nedvänd.... Hon kommer att vilja hålla sig till mamma eller pappa för att få tröst, tills hon känner sig mer hemtam i den här nya världen... Denna gång kan klängperioden pågår i allt mellan några dagar och upp till två veckor"

Tecken på att barnet är i en utvecklingsfas:

• hon skriker oftare
• hon vill att du ska ägna dig åt henne
• hon tappar aptiten
• hon är klängigare
• hon sover dåligt
• hon suger (oftare) på tummen

Jo-så-att-det...

Syskonkärlek

När man är 3 år....

så är det lite jobbigt att plötsligt få en lillasyster...

men hon är ju rätt mysig!

Måndagsfilosofi

Jag tittade i kalendern och såg att jag har absolut ingenting inbokat den här veckan. Känns fantastiskt skönt! Det kan nog behövas att vi tar det lite lugnt för på söndag åker Micke till USA och blir troligen borta tills på torsdag. Så jag får nog gå hemma och ladda lite tålamod nu...  En liten tröst med att han reser iväg är att han då ska inhandla en väska som jag blivit utlovad för jag är så himla skicklig på att föda barn. Och ett par solglasögon vill jag också ha, i någon form av snabbhetspremie.

Jaha, vad hittar man på den här veckan då? Jag började med att ta lite bilder och filma Majlis, de ska förstås ut på bloggen sen. Jag har lite dåligt samvete när jag tittade på fotohögen från Folkes första tid. Jag ligger en sisådär 300 bilder efter med Majlis.

Sedan ringde Micke och sa att vi har inskolningssamtal på onsdag morgon och jag bestämde mig för att passa på att besöka jobbet på torsdag. Klockan 10.23 ringde Elin och funderade om inte de behövde köpa en vagn till - en dubbel paraplyvagn att ha när man reser? Jo, det behöver ni nog, sa jag.  Sedan enades vi om att vi investerar tillsammans, vi har faktiskt också användning för en sådan om vi ska ut och resa. Och om Elin och jag ska på utflykt med alla fyra ungar i sommar så kan det faktiskt vara bra att ha den till Iris och Folke och mothership till Ilse och Majlis. Sagt och gjort, Elin har lagt en beställning på nätet för leverans i Holland. Snart har alltså Ilse och Iris tre vagnar var där nere i barnvagnsrummet i Hammarby Sjöstad. Eller det kanske ska förvaras hos oss, bara för att slippa grannarnas blickar?

Terapi

Idag har jag haft en rejäl terapisejour. Först så åkte jag, Majlis och Folke buss till Mickes jobb. Folke skötte sig exemplarisk och klev snällt av och på ståbrädan när vi skulle på och av bussen. Och han höll mig fint i handen och gjorde inte en antydan till att springa iväg. Jag fick bara lite hjärtklappning när vi skulle av, men inget större sammanbrott än så.

Sedan drog jag runt Buurmans gigantiska syskonvagn innehållande Ilse och Majlis på Östermalms gator. Och jag måste erkänna att man känner sig lite som ensam majestät när man rullar fram och det är nästan som om folk sprider palmblad framför en. Jag tog även mod till mig att gå in på Fältöversten med detta schabrak och kom snabbt fram till att det inte var någon idé att försöka vara ambassadör-artig på något sätt. Nej, bästa sättet var att rulla rakt på och låta andra flytta på sig för att skapa minsta möjliga kaos.

Ilse låg mätt, utvilad och med nybytt blöja i vagnen och kunde enligt Elin inte ha något att klaga på. Hon rörde inte en min, utan stirrade intensivt på sin moster under hela rundvandringen. Låt oss säga att det var en tillfällighet, men när jag köpte en korv så började hon plötsligt hoa lite missnöjt i vagnen. Det såg ut som hon ville äta upp både mig och korven.

Folke livade upp fredagsfikat på Mickes jobb. Han hade charmat in sig hos ett par damer från ekonomiavdelningen och Micke hörde på håll hur han deklarerade "Jag älskar er!"Jag kan tänka mig att de blev något förvånade av detta plötsliga känsloutspel från Mickes avkomma.

Högskratt!

Det är fredag, det är sol och jag och syrran ska till Gudrun för att få massage på våra ledbrutna ryggar. Hon kör dessutom ett erbjudande just nu - gå 2 betala för 1. Som hittat! Till vår hjälp har vi dubbelvagnen  "the mothership" - vi kan alltså rulla runt på Ilse och Majlis samtidigt. Folke är frisk men får vara hemma idag för en extra vilodag, så i eftermiddag ska han besöka Mickes jobb. Han överväger till och med att ha på sig "kovaj" och skjorta eftersom han förstått att det är den klädkoden som gäller. Vi får väl se, jag är glad att Micke fick på honom ett par jeans i morse, hade Folke fått välja fritt i garderoben så hade det troligen blivit gröna fleecelångkalsonger.

Snart är Majlis sju veckor, och i morse så fick jag och Micke höra det mest fantastiska ljud - hennes skratt! Folke satt och apade sig och Majlis log med hela ansiktet. Då hissade jag upp henne och sänkte ner henne långsamt. Hon såg väldigt förvånad ut och jag sa till Folke "Oj, nu blev hon nog lite rädd" Men efter ett par sekunder så drogs hela ansiktet ihop och ut kom ett sött litet skratt.

Hej gymmet.

Jaså, du känner inte igen mig? Men nu är jag tillbaka, lättare än sist men ändå för tung om man säger så.

Folke sa med förvånad röst när jag satte på mig träningskläderna: "Ska mamma springa? Ska du det!?!" "Ja lite grann" svarade jag. Det kändes väldigt skönt att få röra lite på sig, all egentid är god tid oavsett om man får svettas lite.

Folke har varit hemma med hosta och feber idag, det har gått väldigt bra och han har varit glad men lite tröttare än vanligt. Vi har läst böcker, fryst vatten i olika formar, lekt med brandstationen, badat Majlis och spelat kula ute på gården. Enda fadäsen var när vi skulle gå till ICA och handla och Folke sprang iväg. Folke säger att "han ska stanna" när han kommer fram till korsningen och bilarna, men man vågar inte riktigt lita på en 3-årings omdöme och utsagor. Däremot så sköter han sig numera exemplariskt inne i affären eftersom vi "tummar" och gör upp utanför butiken hur besöket ska gå till. Får nog prova det innan vi går ner på trottoaren också.

I badrummet så fick Folke syn på mitt halsband där jag sedan tidigare haft en gammal skrivmaskinstangent med ett "F" som jag nu kompletterat med ett "M".
"F som i Folke" sa Folke. Det visste jag att han kunde.
"Och så "M" som i mamma" sa han sen.
"Ja!" sa jag lite förvånad.
"Jag kan många bokstäver" sa Folke.
Vi har märkt på senare tid att han blivit allt mer intresserad av bokstäver. I helgen så pekade han på reklamskyltarna vid Sankt Eriksplan och sa: "Titta - bokstäver!"
"Ja, ser du vad det står?" frågade jag
"Folke Lander" sa han nöjt.
Förvisso så älskar jag mitt barn, men att köpa en 10 meter lång reklamplats med hans namn, det har vi inte gjort. Men han får gärna tro det.

Ett e-mail

Det här mailet låg i min inbox häromdagen. Folke pratar om Holly nästan varje dag. Jag börjar nästan gråta av tanken hur det kommer se ut när de träffar varandra efter att inte ha setts på tre månader.  Holly ska få "en liten kram" har Folke sagt.

Hej Folke. hoppas du mår bra. har du fått en syster än?
hur är det på eken?

Vi har haft det jättekul i sydafrika. jag går på dagis här.
jag har två sängar. en att sova i och en att hoppa på.

snart kommer vi hem, jag saknar dig.

Kram/Holly

Morbror Nicke

Kalle envisas fortfarande med att kalla Micke för "Nicke". Jättegulligt!
Det här inlägget har jag kopierat från Johannas blogg:

I lördagskväll när vi kommit hem från Folkes trevliga kalas låg Kalle i sin säng och funderade
- Mamma, jag skulle vilja vara själv hemma hos Folke någon gång, när det inte är andra på kalas där. Kan du ringa Nicke  och fråga om jag får det?................................ eller Jenny.
_______________________________
I morse när jag borstade tänderna kom Kalle in i badrummet och ställde sig lite framlutad med händerna på knäna.
- När man har sprungit Maraton brukar man stå så här och sen spottar man på marken!
Jag skrattade.
- Jooooo! Jag har sett när Nicke gör så!


Jo, Mickes löpinsatser på halvmaran och SN-löpet har verkligen lämnat avtryck på pojken. Glädjande nog så verkar det som "Nicke" har börjat hårdträna igen efter att han blivit mer eller mindre medtvingad till någon form av gruppträning på jobbet. Så Kalle kan förhoppningsvis se fram emot en ny spottövning!

Ibland förändras livet...

Jag läste nyss om en liten tjej, vars liv aldrig mer blir sig likt. Och jag tänker på hennes mamma som är en riktig kämpe. Jag tror inte jag ska klaga mer på dålig nattsömn och 3-års trots. Det går ju över.

Rallyförare

Det är mycket bilar och rally hemma hos oss nuförtiden. Nu har även Majlis kört Folkes bil.

(PS. Intressant frissa på mig, det bjuder jag på! Titta noga på mitt hår, det har nämligen börjat trilla av nu. Jag hittar långa hårstrån överallt. Och minns hur man liknar ett torrt, grått troll efter ett par månaders ammande)

Badkungen

Äsch, jag orkar inte rotera bilden... Så här såg Folke ut igår när han invigde sina nya Blixten Mcqueen badbyxor. Efteråt fick han torka sig med sin Blixten Mcqueen handduk, lyckan var total.

Ett småroligt samtal ägde rum förra veckan när Folke badade:
Folke (med förvånad röst från badkaret): "Den är stor!"
Jag: "Vad sa du?"
Folke: "Snoppen är stor - Ska den vara det?"
Jag: "Jo, snoppar blir det ibland. Det är heeeelt naturligt" (Inser att jag låter som en sexualupplysare från Socialstyrelsen eller något) 
Folke: "Jaha"

Ett mindre roligt samtal ägde rum idag, inne vid mejeridisken på ICA Mathörnan.
Jag: Folke, du måste stå still på ståbrädan, annars kan jag inte köra. 
Folke (drar i overallen och säger med hög röst): Ja men snoppen är stor, jag vill INTE ha stor snopp!
Jag: Ibland är den bara så. Titta här står det Risifrutti, vill du ha hallon eller äpple?

På bättringsvägen...

Idag har det gått lite bättre med Folke tycker jag. För det första så sov han till 7.30, rekord! För det andra så ropade han på "mamma!" när han vaknade. Sedan tackade han glatt "ja" till erbjudandet att han och jag skulle gå ut och mysa i soffan (tidigare har det bara varit Micke som gällt). "Och Majlis?" sa han lite frågande. "Nej, Majlis får stanna här med pappa" sa jag. Det tyckte Folke var en bra idé och satt nöjd i mitt knä och drack välling. Låt oss hoppas att det här blir en bättre vecka!

Nya vantar

"Blixten Finen" vantar tar man inte av sig i första taget.

Restkalas

Idag kom Iris och vi hade kalas igen eftersom hon missade Folkes officiella 3-års kalas. Folke hade inga problem att det blev sång, ljus och tårta igen. Och fiskdamm, det hade Iris längtat efter i flera veckor. Det blev stor succé. Enda fadäsen var att Iris först kissade på en av Mickes älsklingar - hans PK22 fåtöljer. Då var Iris redan iklädd lånade kläder från Folke. Efter ett nytt ombyte och 10 minuter senare så bajsade Iris i Folkes byxor. Så kan det gå till på kalas.

Lite trött...

Majlis sov riktigt bra i natt. Folke vaknade däremot vid fyrasnåret och kom in till oss. Majlis låg först i sin säng, men sedan när hon skulle ammas vid 5.00 så fördelades de 180 centimetrarna uppskattningsvis så här: Jag och Majlis fick 80 cm, Folke tog 80 cm i anspråk och Micke fick ligga på högkant och hade nog resterande 20 centimetrar. Tur att han har börjat springa igen så han har magrat av lite. 

Annars har det varit ett par jobbiga dagar efter hämtning den här veckan. Folke vill för det första inte att "dumma mamma" ska hämta honom så tidigt, sedan har vi diskussioner om att Folke inte får springa ifrån mig och vagnen när vi är ute. 

Jag säger: "Folke, du måste stanna när jag säger "stopp". 

Folke svarar med pillemarisk blick "Okej få'låt då" och springer i nästa sekund vidare. 

"Folke, då måste jag skaffa ett hundkoppel och sätta fast i din jacka" säger jag i ren desperation. 

"Ja, ska vi göra det?" säger Folke glatt.

Hemma så går de kärleksfulla kramarna på Majlis överstyr och jag får gång på gång påminna Folke om att han inte kan lägga hela huvudet på henne. Och när jag tittar bort så händer det att han drar Majlis i håret. Då blir jag jättearg och han säger snabbt "Okej, få'låt då" och ser ut som ett skenheligt lamm. 

Det är uppenbart att Folke tycker att det är jobbigt just nu, och i morse så sa han att "Majlis får åka tillbaka till din mage". Utöver detta tillkommer även hyss av typen; hälla ut en halv liter mjölk på bordet, rita med kritor på väggen i vardagsrummet eller att kasta ut innehållet i samtliga av våra sällskapsspel på vardagsrumsgolvet. Det är väl Folkes sätt att påkalla uppmärksamhet, men det känns inget vidare när man måste skälla på honom stup i ett. Och jag har verkligen försökt att ha olika lekar och aktiviteter att göra med honom när vi kommer hem. Det är svårt att veta vad som beror på Majlis, åldern eller att han har bytt avdelning, det har hänt mycket i Folkes liv den senaste tiden. Alvin, som är exakt lika gammal och som har bytt avdelning till Kastanjen, men som inte har syskon, har enligt hans mamma varit som förbytt de senaste veckorna och har utöver hyssen haft stora utbrott varenda kväll. 

Veckans frågor - Vad är hönan/ägget? Är det här trotsåldern? (undrar en tidigare rätt förskonad mamma) Och kan man ha ett flexikoppel på honom?!?

Summering av dagen

Dagens bästa: Massage hos Gudrun! Och jag fick ligga på mage! Det var verkligen behövligt, jag är stel så in i Norden i rygg och nacke efter allt ammande och bärande.

Dagens flopp: Folke vaknade tidigt i morse med och var väldigt trött när vi kom hem. Han somnade i soffan, och det gjorde jag och Majlis med. Vi vaknade när Micke ringde vid 18.00 och undrade om vi var klara med middagen. Den var inte påbörjad meddelade jag. Klockan är i skrivande stund 21.15 och Folke är fortfarande vaken.

Dagens påminnelse: Snart är det dags för kosläpp igen, gå in och kolla på Arlas hemsida! Det här blir tredje året vi åker, man blir så glad av skuttande kor. Första året var jag, Elin, Folke och Iris ute i Haninge (lagom med kor och folk) och förra året så var vi på Julita (väldigt mycket kor och folk) I år ska vi prova Tystberga den 7 maj så om några vill hänga med så är det bara att anmäla sig!

Man får bulle och mjölk

Okej första året var det mest mammorna som tittade

Berga gård 2009

Julita 2010

Update: Herregud! Jag sitter här på kvällskvisten och kommer på att jag inte druckit kaffe idag.

Nästan som en dans!

Hur det gick? Jo riktigt bra!

Folke vaknade vid 5.45 (och ropade efter "Micke" förstås), vilket faktiskt var bättre än väntat. Jag hade fullt schå att få honom att låta bli Majlis, men han lät till slut henne sova så hon vaknade vid strax efter 7.00. Klockan 8.27 gick jag ut från grindarna på Eken - inte illa va? Sedan blev det full dag för mig och Majlis med ärenden på stan. Klockan 14.00 hämtade vi Folke och gick till Vasaparken och åt mellis.  Vi blev kvar ganska länge så på vägen hem så somnade Folke på ståbrädan.  Jag fick hålla honom i overallen för att han skulle stå kvar och 150 meter hemifrån började han storgråta och en hungrig Majlis började vrålskrika. När jag ska baxa oss upp för trappan så hör jag hur en bil bromsar in - det är en taxi innehållande Micke. Han kunde inte ha kommit mer lägligt.

Det blev däremot inte så mycket sömn i natt för min del. För när nattningen var klar och jag hade förberett med kläder och frukost och skulle lägga mig så kom det - paniken! Jag var tvungen att ha en evakueringsplan om lägenheten skulle behöva utrymmas under natten*. Tidigare så brukar jag låta Folke sova i vår säng när Micke inte är hemma, men det går ju inte nu. Med två barn så behövdes en ny strategi. Jag stängde av gasen eftersom det går ledningar genom Folkes rum, jag ställde fram mina och Folkes stövlar vid dörren och la fram bärsele och babyliften (i fall brandmannen behöver ta Majlis genom fönstret). Om någon skulle bryta sig in så la jag ut den fasta telefonen i badrummet och min mobil bredvid sängen (det ångrade jag sen när Elin började skicka sms vid midnatt). Sen var det bara att somna i väntan på att det skulle börja brinna eller att någon skulle bryta sig in!

*det var Johanna som började skrämma upp mig när vi sov på övervåningen i Fornebo, vilket resulterade i att morfar köpte brandstegar till båda sovrummen. 

En lätt prövning

Idag så är Micke borta över natten för första gången. Det ska bli spännande att se hur det går. Senaste tiden så har Folke vaknat tidigt, vid 4.30-5.00 snåret, och har ropat efter "Micke". Micke brukar då lägga sig med Folke ute i soffan. Ibland har Folke somnat om, ibland inte. Det finns alltså risk för att det blir uppstigning så dags för både mig och Majlis.

Majlis har inte lärt sig Ilses takter, utan låter och gnyr en del under natten. Framför allt efter klockan 3.00 då magen verkar spöka, så efter det så brukar jag inte få så mycket sömn. Men i natt så fick jag henne att somna om ordentligt och jag gjorde nästan segertecken och tänkte att "om jag har tur så får jag sova ett par timmar till så här på sennatten". Nix. Vid 5.00 vaknade Folke och ropade. Nu var det inte "Micke!" som gällde, utan "Mamma!"  Jag kan inte ens komma ihåg när han ropade efter mig från sängen senast.

Men tydligen så ska det bli bättre med matsmältningen när bebbon är fem veckor, så nu håller jag tummarna. Vem vet, jag kanske får sova bättre än på länge i natt? Majlis har blivit riktigt stor nu, hon är vaken i ganska långa stunder och tittar sig nyfiket omkring. Och nu ler hon och skrattar med hela ansiktet. Igår flinade hon upp sig något alldeles när hon satt hos Micke. Jag tänkte annars att jag skulle vara favoriten den här gången, men det verkar redan som den saken är avgjord.

Och i morgon ska jag, Majlis och Folke vara påklädda, mätta och vid hyfsat gott humör när vi kommer fram till Eken vid 8.30 har jag tänkt mig. Det är nog bäst att gå att lägga sig redan nu.

Birthday boy

Först utflykt med Eken, kalas hos Milton och sedan somnade världens finaste 3-åring på soffbordet.

Nybadad

I kväll har Majlis badat. Det gillar hon, förutom momentet när håret och huvudet ska torkas av. När hon fått på sig pyjamasen och håret krullat till sig lite, så ser hon faktiskt ut som Steffo Törnquist. Hoppas det är övergående.

Den traditionella födelsedagsfilmen...

(Ber om ursäkt för att alla kalasbesökare inte finns med i filmen, men ni var antingen suddiga eller så har ni hållit er undan kameran.)

Majlis i famnen

Majlis & Gammelmormor Sonja

Farfar och Majlis

Det var värst vad många släktingar har jag...

Viggo och Majlis

Tilda & Majlis

Erik & Majlis

3-års kalas!

Ja må hon leva!

Ett stort fyrfaldigt leve för moster Kerstin som fyller 60 år idag (vilket man verkligen inte kan tro när man ser henne!) Hurra, hurra, hurra, hurra!

Här kommer en stor godistårta till dig (för jag minns minsann tiden när du var släktens godisgris...)

Ur barnsängen!

Nu har jag definitivt klivit ur barnsängen och dagen har ägnats åt klassiska lattemamma-aktiviteter. På förmiddagen gick jag och Majlis till Kaffeverket för att träffa Rebecca och Max. Det var väldigt trevligt, förutom att jag fick stressa hem för att hämta skötväskan (jobbigt liv man lever) som jag glömt, och bege mig till nästa aktivitet, nämligen födelsedagslunch med mamma på Melanders. Bortsett från att jag sovit uruselt (Majlis har haft ont i magen och har gnäggat och smågråtit större delen av natten) så kändes det väldigt skönt denna första riktiga vårdag. Vid 14 gick mamma och jag och hämtade Folke på Eken, och sedan inhandlades på Folkes begäran semlor på Ritorno. Eller väl inne på konditoriet hann han ändra sig och köpte en semla till mormor och en grodbakelse till sig själv. På vägen hem kom han dock fram till att vi skulle dela på semlan, men att han ensam skulle få bakelsen. Det är rättvisa för en 3-åring!

Dagens kändisspottning: 1) Mamma, jag och barnvagnarna höll på bli överkörda av Peter Jidhe vid övergångsstället vid Hälsingegatan. Sänk farten människa! 2) På Kaffeverket satte sig Regina Lund vid bordet bredvid oss och gullade med Max. "Han ser ju ut som en liten Gösta Ekman"sa hon. Jag är inte helt säker på att Rebecca tog det som en komplimang.

Kvinnosak?

Jag gillar icke att hacka på maken i skriftliga forum, men jag har en liten fundering gällande jämställdhet en dag som denna: Varför kan inte Micke lära sig våra barns personnummer? Hur svårt kan det vara? Jag menar, människan är ju begåvad och är bevisligen sifferintresserad - men han kan inte banka in de där siffrorna. Han tittar istället på mig med hjälplös blick varenda gång de ska fram. Är det för att jag ska känna mig oumbärlig på något sätt? tänker jag. "Jag vill helt enkelt inte fylla ut huvudet med sådant" svarar han. Nä, nä. Får jag istället föreslå att resultatet från någon gammal golfrunda i Jönköping raderas, så det finns utrymme för något mer användbart?!?

Manboy 2?

Ånej! Jag sjöng ett par trudelutter för Majlis och när jag kommer till "Schnappi das kleine krokodil" (don't ask why...) så börjar Majlis att le. Så nu är det den som trallas här hemma. Jättebra, eller hur?

18.25

Jaha, klockan är 18.25 en söndag och båda barnen sover.
Vad gör man nu? Maken går ut och springer och jag tänker: "Rensa garderoben!".

Flaskträning

Folke har badat och Majlis har fått provsmaka mat på flaska för första gången. Det gick väldigt bra, hon brydde sig varken om att det var pappa som höll i måltiden, eller att det var gummi istället för hud som mjölken kom ifrån. Eller att storebror hoppade exalterad runt omkring. Nu gäller det att komma ihåg att ge henne några skvättar flaskvägen med jämna mellanrum så hon har lite vana. Jag vet inte om jag ska tillskriva det de dyra flingorna, men mina bröst har skött sig ganska bra och producerar hyfsat normala mängder med mjölk. Så snart en kväll hoppas jag våga pumpa ur mjölk, Micke få ta matningen och jag får sova kanske 5-6 timmar i sträck.

Ambassadör - c'est moi!

Jag fnissade lite av att morfar Classe kommenterade mitt inlägg gällande stressen att "inte-vara-i-vägen"... Pappa och jag vill nämligen inte vara i vägen i rulltrappan, i skidspåret eller blockera någon kassa. Så vi flyttar snabbt på oss... och andra, inte lika snabba, familjemedlemmar med en diskret knuff. Uppenbarligen är detta genetiskt eftersom min far har exakt samma känsla och tydligen så är det här ett svenskt beteende. Ingen spansk "mañana" här inte. Men problemet är att det här blir till min sämsta egenskap, eftersom jag i strävan att vara så effektiv som möjligt ofta stressar upp mig innan någonting har hänt. Micke stör sig väldigt på detta, att jag till exempel arrangerar om barnvagnen på bussen - utifall det ska på någon annan barnvagn om ett par stationer.

Jag har begrundat det här beteendet en hel del, och det handlar inte så mycket om att jag måste vara omtyckt av alla - utan snarare något luterskt - man ska vara en god medborgare och göra rätt för sig helt enkelt. Jag hade faktiskt ett intressant samtal om detta med en av cheferna jag jobbat med. Hon skrattade när jag satte ord på hur hon på en semester på Mallorca försökte kompensera andra svenskars dåliga uppträdande på hotellet genom att själv vara övertrevlig. "Det är för du är en ambassadör" sa jag.

Det var nämligen Elin och Lesel som kom på det när vi var på Island, att jag sysslar med någon form av diplomati. Och så är det nog. När jag är utomlands så försöker jag vara trevlig eftersom jag representerar Konungariket Sverige (och vill visa att svenskar inte bara är fulla drägg i Alperna iklädda Foppatofflor). När jag är i Småland så representerar jag Stockholmarna och när jag är ute med barnvagnen så försöker jag visa att inte alla Lattemammor lämnar använda blöjor på kaféborden (vilket jag faktiskt sett vid minst två tillfällen).

Så ni kan ringa psykakuten om ni vill, men det jag egentligen eftersträvar är att det ska vara så effektivt och så trevligt som möjligt. "Det stämmer ju, jag är ju ambassadör! Det måste jag berätta för min man. Han undrar alltid vad jag håller på med!" sa min kollega (och hon är långt ifrån knäpp ska jag säga, utan framgångsrik och prisbelönt i näringslivet ska tilläggas)

Springcykel

Jag fick en kommentar gällande vad en "springcykel" är! Här kommer bild på när Folke lånade Xanthes när vi besökte dem i Holland. Han körde säkert 2 kilometer utan att tröttna!

Thank you Ilse!

Jag såg inte riktigt när Majlis och Ilse talades vid igår. Ärligt talat så sov nog någon av dem under hela besökstiden. Men någonting hände i alla fall, Ilse måste ha gett Majlis några riktigt goda råd. Jag gav nämligen Majlis mat och bytte blöja vid 23-tiden. Vid 3.30 vaknade hon till en stund och gruffade över magen men somnade sedan om. Först 4.30 fick hon sedan mat (och utan att göra nummer två!). Sedan somnade vi om och vaknade av att Folke kom intassande vid 6.30! Sicken drömnatt!

Och jag har tyckt att det har varit på gång i flera dagar nu, men igår så kom första "leendet". Elin och Ralph bevittnade underverket!

Orutinerad och nervös

Idag fick jag bekräftat att jag fortfarande är ganska orutinerad som tvåbarnsmor. Idag kom nämligen Elin, Iris och Ilse på besök. Redan vid 12.30 började jag bli lite stressad över att vi skulle hinna äta lunch och sedan hämta Folke innan Ekenbarnen gick in från uteleken vid 14.00. Elin var dock som en filbunke och vi kom faktiskt mätta iväg med tre mätta barn i två vagnar och hann i tid. Nu kanske det ska tilläggas att jag blev extra stressad av att det var just Elin med entourage som skulle med, Buurmans är kanske inte de snabbaste varelserna i världen. Men, men, jag ska icke klandra dem den här gången. Och jag blir faktiskt onödigt stressad i de här sammanhangen.

Elin låter sig icke stressas som lattemamma i matbutiker eller dylikt. Jag tycker det är tillräckligt påfrestande att gå in i en butik med ett småskrikande spädbarn, som inte verkar gilla att vara varmt påbyltad och åka vagn, och en 3-åring som gillar att "hambla" allt möjligt. Men likt en jättekonvoj entrade Elin med sitt gigantiska "moderskepp" (Teutonia dubbelvagn) ICA Mathörnan (vars butikslayout förnyades senast 1982 och troligen inte uppfyller gängse brandföreskrifter). Jag blev döstressad av att inga andra kunder kunde passera oss förrän vi kommit förbi sista kolonialgången. Och i utgången så blockerade Elin båda kassorna. "Chilla nu syrran, det är butikens problem, inte mitt. Jag har rätt att handla." sa Elin. Och hon har ju rätt i det, den butiken borde verkligen byggas om. Kanske bottnar den stressen i att jag faktiskt känner att jag har något typ av avlägset ansvar för det med? Trots att det inte är så.

Folkes önskelista

På släktens begäran så presenteras här Folkes önskelista. Inte fullt så könsneutral som förra årets...

*Play-dough (leklera)
*Böcker
*Leksaksbilar (gärna "rallybilar")
*Kort eller långärmade t-shirts med "Blixten McQueen" eller "Spiderman" motiv
*Kläder i storlek 98-104
*Leksaksrobot
*Springcykel

(Och gärna begagnade grejer!)

Tillknäppt

En annan sak att fira: Idag kunde jag knäppa mina Acne jeans (okej, okej, det är den rymligaste modellen). Men ändå - den känslan! (Kommentarer gällande vad det är som korvar sig ovanför byxlinningen undanbedes)

På galej med Majlis

Idag så vaknade jag och tittade ut genom fönstret och tänkte glatt: "Nää, nu skiter jag i tvätt och disk, och så tar jag och Majlis oss ner till stan i vårsolen". Glad i hågen gick jag förbi Myrorna med gamla mammakläder (som jag aldrig mer vill se) och lyckades även fynda en karaff i kristall som någon okunnig prissatt alldeles för billigt. Nu var jag på ännu bättre humör, jag köpte en latte på Kaffeverket och började gå mot busshållplatsen. Då kom jag på det - skötväskan låg kvar hemma. Jag hatar skötväskan! Och när bebben är 3 veckor så har man inget alternativ, man måste ha med sig klädbyten, blöjor och Fan och hans moster med sig - VARJE GÅNG man går utanför dörren. Nåväl, det var i alla fall trevligt väder att promenera i!

 Majlis och jag beställde tapeter på PUB och köpte födelsedagspresent till Folke. Folke har plötsligt fått väldigt bestämda önskemål gällande presenter. "Det vill jag ha när jag fyller år..." sägs minst 10 gånger om dagen. "Jag fyller år i mars" påminner han även oss om titt som tätt. På väg hem från dagis går vi förbi en dyr inredningsbutik som har (fula) prydnadsluftballonger (!?!) i skyltfönstret. Varje dag upplyser Folke mig att:
"En sån ballong vill jag ha när jag fyller år!"
"Mmm, jag tror inte det. Den kostar väldigt mycket pengar" svarar jag.
Närmare bestämt 1049 hutlösa riksdaler.

Kusinen Svante och lite annat

Vi fick trevligt och oväntat besök förra helgen av Johan, Johanna och Svante. Folkes människokusiner var inte med, men det gjorde inte särskilt mycket eftersom Folke fick träffa sin fyrbenta släkting för första gången. Folke säger själv att han "älskar Svante" och att Svante ska komma till hans kalas. Så det ska han!

Folke har även fått nya kompisar i form av målarna som håller på och renoverar vårt trapphus. Varje dag så frågar Folke var de har sina penslar, vart de ska måla, vad deras morfar heter och alla möjliga andra frågor man skulle vilja ställa. Målarna både svarar snällt och målar fint!

Numera så hämtar jag Folke på Eken vid 14.30. Det har visat sig vara en väldigt dålig tid, för det är precis efter mellanmålet och barnen ska börja leka igen. Folke vill absolut inte gå hem då, så jag får lägga fram olika skojfriska förslag på vad vi ska hitta på när vi kommer hem. I går så bakade vi, och det blev både en god smet och god kaka till slut.

Jag tror att jag kommer börja hämta honom några dagar vid 14 istället och några andra dagar lite senare, och hoppas att han blir mer nöjd med det upplägget. När det är lite varmare och jag kan amma Majlis ute, så ska Folke vara hemma med oss en dag i veckan. Men då vill man gärna kunna ta sig en utflykt till parken...