Back in business

Ha! Nu har jag tillbringat min första dag på jobbet, det känns kanonbra även om jag är lite trött i huvudet. Det kommer nog ta ett par dagar innan man är med på banan igen men jag tyckte faktiskt att gråcellerna kom igång hyfsat fort. Nu ska jag passa på att njuta medan Micke är hemma hos Folke och man inte behöver bekymra sig över dagisvistelse och allt som det innebär. 

Nästa vecka drar controllings hälsosatsning igång, förra året fick jag bara vikariera när Anders var på semester. I år är det hårdare regler, vardagsmotion räknas inte utan man måste alltså röra på sig betydligt mer för att få några poäng. Så nu får jag använda gymkortet lite mer flitigt.

 

En annan mer positiv överraskning var hur snabbt det går att ta sig till och från jobbet nu när vi har flyttat. Klockan 16.54 tog jag tåget från Sundbybergs station och klockan 17.02 var jag hemma i lägenheten. Visserligen är det en liten bit att gå från jobbet till stationen men med lite medvind så tar man sig nog från dörr till dörr på ungefär 20 minuter. 

Det verkar inte gå någon nöd på Folke här hemma. Han vinkade så glatt i fönstret när jag gick i väg i morse, Micke hade gjort lammragu med tortellini till lunch och sedan hade de fikat med Toscakaka hemma hos Annelie. 

Överlämning

Igår hade vi överlämning i Vasaparken. Då träffades vi i mammagruppen med barn och pappor som är eller ska vara föräldralediga. Micke började hans nya karriär med att nätverka och fick både telefonnummer och tips på de bästa öppna förskolorna. På vägen hem visade jag Café Como som har riktigt bra kaffe. All set to go alltså. 

På kvällen hade vi Ellinor, Eric, Johan och Karin på middag. Det blev väldigt trevligt, fotboll och mysigt med tända ljus eftersom det var "Earth hour" och gästerna gick inte förrän klockan 2. Folke var uppe lite längre än vanligt så vi tänkte i alla fall att han borde sova till klockan 7 vintertid. Men den lilla lurgubben hade redan ställt om sin väckarklocka och vaknade klockan 6.00 ungefär som vanligt. Sommartid alltså. Så vi är lite sega nu. Johan påpekade förresten att Folke ser ut lite som John Mcenroe. Tack och lov att Folke har bättre humör.

Fredagsbilder

"Nä, nu kör jag inte runt på henne mer"

End of an era

Folke äter sushi

Sista mammadagen tillbringade jag naturligtvis med Folke, Elin och Iris. Efter ett trevligt besök hos moster Mona så hämtade vi sushi på Kimamas. Jag köpte extra ris eftersom Folke börjar hoa exalterat så fort han får se sushilådor. "Det vore ju gott med något sött efteråt" sa jag lite trevande. "Jag vill ha Dovrekaka" sa Elin, rak på sak. Det kändes som det enda rätta, sista dagen av min föräldraledighet. Jag blev lite nervös när jag kom in på Liselotts, klockan var över tre och jag kunde bara se en liten Dovrekaka i fönstret, och det var två före mig i kön. "Är det den sista?" frågade jag. "Ja" sa biträdet. "Vilket jäkla röta du har" sa bagaren som just kom ut i butiken. Jo man tackar.

Fel slagdänga

Man kan se på Folkes hår om det ska regna

Mammas mössa är väldigt snygg

Bland det bästa Folke vet är att rulla runt naken i vår säng. Han blir som en kalv på grönbete när man tar av honom blöjan. Det kan man i för sig förstå, det kan inte vara så himla lattjo att krypa runt instängd i papper och plast i stort sett dygnet runt. Men det är ju lite risky business det där. För det mesta så brukar jag strategiskt nog se till att Folke får krypa runt lite byxlös på morgonkvisten efter han gjort sin morgontoalett. För det mesta går det bra, men man kan inte ha tur jämt. Som idag till exempel. Medan jag sjöng Owe Törnkvist gamla slagdänga "Dagny kom hit och spill" (fast en modifierad version med Dagny utbytt mot Folke) och jagade runt Folke i sängen så gjorde Folke just det. Spillde lite, och "några droppar till" på överkastet. Men vem blir inte kissnödig av den låten egentligen?

Nu vilar Folke sin förmiddagslur och sedan kommer Elin och Iris och hämtar oss för vi ska hälsa på moster Mona. Mina damer och herrar - det är min sista riktiga mammadag idag!  Det får bli en stor latte i eftermiddag.

Jag säger upp mig

En sådan tur att jag bara är bara är tjänstledig från mitt ordinarie jobb för min nuvarande chef har blivit lite väl krävande. Från att ha varit ett riktigt solsken och nästan jämt glad så har Folke haft ett sjuhelsike humör de senaste dagarna. Han verkar vara enormt frustrerad och nästan skäller på mig. Han pekar och viftar med sin lilla hand och vill ha (och i princip äta upp) allt förbjudet han ser. Om han inte får det så protesterar han argt. Han vill inte vara på golvet men vill inte att jag ska bära honom osv. Inget stämmer helt enkelt. Det hela hade gått lite enklare om han bara talat ur skägget och sa vad det vad det är som felar. För det är inte helt enkelt att förstå. Kanske är det frustrationen i att lära sig gå, vad vet jag. Men det blir lite tröttsamt efter ett par timmar. 

Så nu säger jag upp mig. Jag går tillbaka till mitt gamla jobb på måndag. Basta. Folke har tydligen redan kontaktat en rekryteringsfirma och headhuntat min efterträdare. Ett par år yngre, en man blir det tydligen den här gången, "gillar att ha många bollar i luften", "har inga direkta svagheter, men har kanske lite svårt att säga nej" vilket Folke naturligtvis kommer utnyttja till max. Lycka till! 

Kändis-spotting II

Idag har det varit en sådan dag. Kändis-spot-big-time. Först såg vi Peter Jihde i Vasaparken med ny barnvagn, troligen låg hans nya bebis som han fått med sin nya fru, där i. Förresten såg vi Peter igår med, dock utan barnvagn, vilket var mindre sensationellt. 

 

Eftersom det var våffeldagen idag fick jag ett riktigt infall och tänkte "om man nu bor i stan, så kan man faktiskt gå ut och ta ett glas vin trots att det är onsdag" och drog med mig Eija till närmaste kvartersbar. Och tänka sig, in stövlar självaste Petra Mede och Andreas i Alcazar. Och de beställer en hel kanna med Sangria. Jo minsann, jag såg det själv. En ännu större sensation var att jag lämnat gummistövlarna hemma och faktiskt hade på mig andra skor, kvällen till ära. Inget märkvärdigt, utan Converse, någon jävla kultur får det vara, som Günter skulle sagt. 

För övrigt så har vi fått plats till Folke på en jättebra förskola, snacka om Alexander Lucas upphöjt till 10 eller så! Så den 17 augusti börjar vår lilla pluttgubbe sin inskolning på avdelningen "Rönnen", det känns ju helmärkligt.

Nu fattar han galoppen...

Folke har börjat städa. Han drar med hushållspapper på möbler och när man säger "torka lite på golvet är du snäll" så gör han det! Inte illa! Om man bara kan få honom lite mer effektiv och torka där det faktiskt är smutsigt (som under hans stol i köket till exempel) så kommer Mickes pappaledighet bli en piece of cake. Hoppas bara att han inte blir pedant, som Albin. Han har dammat hos oss flera gånger och utropade "det är smutsigt här" med jämna mellanrum (vilket är på gränsen till förtal eftersom vi dammsugit precis innan han kom).

I morgon ska vi kolla in ett nytt dagis till Folke. Om vi har tur så får vi klart med plats där redan den här veckan och det skulle kännas jätteskönt. I sådana fall har vi haft superflax för det är en av de populäraste förskolorna häromkring. Tur att Folke har en mamma som läser ansökningsreglerna noga, att man behövde uppdatera sin ansökan i januari varje år, för att ha kvar sin plats i kön. Det var nog många som föll bort där. Och jag hade också glömt bort det om det inte vore för att jag lagt in det i den elektroniska kalendern. 

Känn ingen sorg för mig Göteborg...

...men om Folke och Micke har det varit synd om. Jag begav mig till Göteborg igår eftermiddag och Folke fick spendera några timmar med farbror Erik och Helena innan Micke var klar på jobbet. Men den mysiga helgen som börjat så bra blev plötsligt lite jobbig. Medan jag åt räkmacka på Sveriges solsida så blev Folke magsjuk och Micke fick spendera halva natten att torka och trösta. Jepp, du läste rätt, magsjuk igen. Vad tusan kommer alla baciller ifrån? Och vi har inte matat honom med kebab, det kan jag lova. Han verkar dock repa sig lite fortare än förra gången så vi hoppas att han får tillbaka aptiten snabbare den här gången. Nu blir det besök hos husläkaren för nu vill vi veta vad som är fel med immunförsvaret.  

Jag hade dock väldigt trevligt, så länge jag var ovetande om ovanstående. Det var Cilla som kommit på den briljanta idén att jag kunde ta "en sväng ner" när hon ändå var på tjänsteresa med jobbet. Och i det facila hotellpriset så ingick även en flaska bubbel och choklad. Troligen tänkt för kärlekspar men det passade även för en småbarnsmamma och en hårt arbetande karriärist. Klockan 7 vaknade vi, hann med lite frukost och shopping och sedan åkte vi mot Stockholm igen. 

Hemma möttes jag av en trött Micke och en liten svag Folke som ganska snabbt somnade i min famn. Usch, usch, usch vad jag hatar de där magtrollen. 

Vårkänslor!

Nu är väl våren här för att stanna? Vilken fantastisk dag! Sol och fullt med snödroppar i rabatterna utanför porten. Folke och jag gick på promenad i Hagaparken med Troj och Rebecca. Fantastiskt att kunna sitta på en varm parkbänk, med solglasögon och äta mellanmål (banan, eller "baaaaabaaaaa" som Folke säger) och så en kaffelatte* på det.  Sweet! 

*Ja, ja, jag vet, men de hade faktiskt inget örtte på det där fiket.

Nedtrappning

Nu är snart min tid som lattemamma över och jag har börjat förbereda mig för att gå ut i arbetslivet igen. Till att börja med har jag slutat dricka kaffelatte i veckorna utan håller mig till örtte, mest för att jag tror att jag desperat behöver kaffekicken när jag ska hänga på kontoret. Det går över förväntan, lite huvudvärk bara. Utöver detta har jag även börjat öva att gå i vanliga skor*. Det senaste halvåret har jag trampat runt i mina gummistövlar. Jag har nog inte hört till de hippaste av Vasastansmorsorna i mina Tretorn och Fjällrävenjacka men det har onekligen varit bekvämt. Jag har nog aldrig varit en av de hippare personerna i Vasastan när jag tänker efter. Och det blir nog ingen ändring på det. 

Idag fick Folke sin 1-års vaccination och så var det invägning, 10,7 kg vägde han! Han har gått upp 1 kg sedan vi var där sist, och är tillbaka på normalkurvan så jag fick med beröm godkänt för min fettdiet. 

Nu har även operation övertalning börjat för att få Micke att börja blogga. Jag tror visserligen att jag kommer göra något inlägg i veckan men det blir nog Micke som får dra det tunga lasset som det ska komma upp bilder lika frekvent som tidigare. Så håll tummarna!

*i Converse, men man måste ju börja någonstans. 

Hej Kalle!

Folke hälsar att han tycker det är jätteroligt att leka med tennisbollen!

Fler bilder från kalaset

Bemärkelsedagen

Här kommer en liten sammanfattning över kalaset. Folke tackar så mycket för alla fina presenter, kort och sms och all annan uppvaktning. Tack, tack!

  

Fin utsikt men...

...vet ni vad jag gör? Jag saknar Folkemannen.

Här bor vi...

... och Folke är hemma. Väldigt snyggt hotell, och lämpligt nog så har de fest ikväll så de har uppgraderat oss och placerat oss på översta våningen för att vi inte ska störas. Jo man tackar!

Grattis Folke!

...som fyller 1 år idag! Hurra, hurra! Det känns helt ofattbart att det har gått ett helt år sedan Folke kom ut till oss på Danderyds sjukhus. I dag blir det stort släktkalas med tårta. I kväll ska Micke och jag äta middag på Matbaren och sova borta från vår jubilar. Det lär inte gå någon nöd på honom för farmor, farfar och gammelmormor har kommit hela vägen från Småland för att fira honom. De verkar väldigt nöjda med att ha Folke för sig själva ett par timmar. 

Man blir väldigt emotionell en sådan här dag och jag hade gjort vad som helst för att få uppleva den 14 mars 2008 igen. Från det att vi kom in till förlossningen till dess att Folke föddes hade jag gjort om vilken dag som helst. Det var helt magiskt, och vi hade kul!  Men framför allt är jag tacksam för att vi har fått förmånen att följa och leva med en sådan fantastisk liten person. Folke har verkligen berikat livet i alla dimensioner! (Utom sömnen då, som blivit mer orik...) 

Operationen och återhämtningen efteråt ser jag dock inte tillbaka på med någon större nostalgi. Då sitter jag hellre med en stor drink på Matbaren.  Skål!

Värt ett inlägg

Apropå Elins kommentar: Allt är inte guld som glimmar, Folke!

Elin sa...

O sen vill vi även tacka Folke för underhållningen vid matbordet när han sög sig fast som en liten fönstergluttare på locket till Mickes gröncurrygryta! De icke så blygsamma näsborrarna tryktes ut som ett litet gristryne på plastlocket medan han slickade i sig så mycket han kunde av såsen innan någon hann reagera.

Jag undrar om han lärde sig en läxa eftersom såsen var så stark att lilla Folkemannens ögon bidde alldeles röda o han började hoa. Knappast troligt...

DEN 12 MARS 2009 00:16 

Svårskötta

Alltså, det här med blommor, det är jag riktigt dålig på. Men skam den som ger sig (läs: man kan alltid köpa nya) nu har jag slagit på stort och köpt hortensior. Den ena trivs fint, fint. Den andra trivs inte alls. Den slokar flera gånger om dagen. Då måste jag ge den ett glas vatten eller duscha den i badkaret, så rycker den upp sig igen. Jag får inte så mycket mer gjort än att springa fram och tillbaka med den där krukan. Nästan som att sköta en pyttebebis igen. Undrar hur det kommer att gå när det är Micke som är blomledig? Jag minns nämligen hur våra garderobsblommor var fullkomligt söndervattnade när jag kom hem från Bordeaux. 

Matlag

Eftersom Folke fullkomligt slukat i sig när vi hämtat thaimat från kvarterskrogen så tänkte jag göra en hemmagjord variant. Så jag inhandlade kokosmjölk, koriander och ingefära. Det blev kanske inte riktigt lika bra (jag är fullkomligt värdelös på att koka ris) men jag tyckte ändå att det smakade hyfsat. Folke nobbade det helt och hållet: "Du, jag gillar authentic thaimat, kom inte dragande med din Svenne-banan version" såg han ut att säga. 

Så idag ska Elin komma hit och så ska vi ha matlag. Iris behöver lite nya maträtter, det går lite trögt med hennes matintag. "Hon har verkligen intresset, men ingen teknik liksom" sammanfattade Elin framstegen.  Så nu hoppas vi att fiskgryta och köttfärs med curry ska falla Folke på läppen och att Iris blir lite inspirerad av att se sin glupska kusin äta. 

El-kille

Innan familjen utökas så funderar man lite på vad man önskar att den nya medlemmen ska ha för egenskaper. Man vill ju gärna komplettera för sina egna brister. Vi kände att det vore kul med någon som var lite mer socialt "crazy" än vad jag och Micke är. Typ en sån där person som säger "Hej, du verkar trevlig, vill du komma på fest?" eller som kallpratar om ränteläget på bussen. Folke verkar vara hej och tjenis med de flesta, och om han bara hade kunnat så är jag rätt säker på att han hade sagt "Nu måste bankerna släppa på marginalerna" när vi åker 47:an.

Vi hade även ett stort behov att stärka upp den tekniska kompetensen i hushållet. Och här tror vi faktiskt att Folke kan bidra med mycket. Han har ju tidigt visat intresse för elektronik och nu har han faktiskt fixat vår nya golvlampa. 

Micke och jag tyckte att lampan lyste lite för svagt så jag köpte nya glödlampor med högre watt. Men det blev knappast bättre. Tills igår när Folke satt och trixade lite med lampknappen och sladden. Helt plötsligt så släcktes lampan och när jag sedan tände den igen så hade Folke fixat ljusstyrkan. Jösses, utan honom så hade vi suttit där i halvdunklet utan att ens veta att det faktiskt fanns en dimmerfunktion. 

Folke har även kompletterat familjen med mindre smickrade egenskaper, men de lämnar vi därhän. En hel del är ju faktiskt genetiska. 

Känn ingen press Folke men...

...nu råkar det tydligen vara så att både din mamma och din pappa gick på våra respektive 1-års dagar. Och det vore ju väldigt enkelt att komma ihåg om du också tog dina första steg på lördag. I morse stod du i alla fall utan stöd i sängen, vågat värre! Fast du är lite för försiktig fortfarande och böjer på knäna så fort det blir lite ostadigt på golvet. Men det är helt rätt, man ska ta det säkra före det osäkra. 

Det är tanken som räknas

Idag skulle vi gå på bio. "Män som hatar kvinnor", den vill jag verkligen se även om den måste vara skitlärrig. Jag har lite svaga nerver när det kommer till skräckfilmer. Palle och Annelie, som numer bor på behändigt avstånd på Kungsholmen, meddelade att de kunde tänka sig att underhålla Folke i ett par timmar. Kanon! Men vid lunchtid så kändes Folke väldigt grinig och trött. Och mycket riktigt, han hade lite feber. Vi fick avboka barnvakten och hålla oss hemma istället. . Folke verkade dock må bättre på kvällskvisten så det kanske bara var nya tänder som spökade. Close but no cigar, kan man väl säga om vårt biobesök. 

Intervju med Folke del II

Ålder: Snart 1 år, tänka sig!

Längd: 76 cm

Vikt: Vid senaste invägningen 9650 gram, men nu tror *hoppas* mamma att jag väger en bra bit över 10 kg.

Antal tänder: 4 stycken

Favoriträtt: Ris med thaikyckling, ostkaka 

Sover: Bättre faktiskt. Somnar snällt i min egen säng men börjar tjoa lite efter klockan 3.

Gillar inte: När jag inte får som jag vill, då får jag ett mikro-utbrott som brukar hålla i sig i 5 sekunder ungefär 

Gillar: Banan, att bada, dammsugaren och att "leka" med andra barn (läs: ta leksaker från andra barn)

Då blir mamma arg: När jag biter henne i fingrarna

Favoritsak: Min snuttefilt så klart. 

Äntligen fredag

Folke och jag gillar fredagar. Som synes har Folke hittat en ny, lite relaxad stil. 

Järnet är varmt

Folke har börjat prata något alldeles. Utöver "pa-pa" och "mammamamma" så säger han med klar och tydlig stämma: "Jag är trött på er två, särskilt nattetid" men även "Det vore kul att ha barnvakt lite oftare." 

Så Micke och jag passar på att smida medan järnet är varmt. Påskhelgen tillbringas i Växjö och på långfredagen har jag och Micke bokat in oss på Tylösands spa. Folke, farmor och farfar kommer knappt märka att vi är borta ett dygn eller så hoppas vi. Eftersom vi lämnar Folke hela natten för första gången den 14 mars och inte riktigt vet utfallet, så tänkte jag att vi bokar in detta innan farmor och farfar hinner bygga upp någon erfarenhetsbank av Folke à la nuit. 

"Oj vad trevligt" tänker ni! Jo verkligen. Men, här kommer dilemmat: Jag är inget fan (diplomatiskt uttryckt) av Per Gessle, eller rättare sagt hans musik. Det blev plågsamt redan i telefonkön till hotellbokningen. Där spelades ett potpurri  av "Kung av sand" och "Jag går och fiskar" och det kändes som de längsta minuterna i mitt liv. Det är väl ok att de kör lite Gyllene tider i telefonkön, men i vanlig ordning så är det väl delfinsång som spelas i Spa-anläggningen, tänkte jag. Det var tills jag insåg att det är Per Gessle som äger hela schabraket! Hans stämma kommer höras non-stop hela tiden! Vad hjälper en "helande lerinpackning" om den kommer med tonerna till "Här kommer alla känslorna på en och samma gång"?!?

Uppdatering av önskelistan

Idag har Folke hängt hemma hos sin kompis Troj. Nu vill Folke uppdatera sin önskelista. Troj hade nämligen en "Bobby car" som Folke tyckte var toppen. Allra roligast var att tuta. Troj, som kröp när han var fem månader och gick när han var nio månader, ställde sig upp på sitsen och balanserade en stund. Som voltige på plastbil. Vi blev väldigt imponerade, hans mamma blev mindre glad. 

Överkurs

I helgen har Micke och jag varit på livräddningskurs "Guided by doctors". Där fick vi bland annat träna hjärt- lungräddning på barn, vad man gör om ett barn sätter i halsen och hur man stoppar blödningar. Väldigt bra och konstruktivt faktiskt. Läkarna tog även död på rätt många skrönor och hade skalat bort mycket "mumbo jumbo" som man ändå inte lär komma ihåg i en krissituation. Vi var väl cirka femton föräldrar på kursen och jag kände igen två tjejer. Nuförtiden träffar man inte gamla bekanta på after work - det är föräldrakurser och Babyland som är nya samlingspunkten. 

Det komiska var alla frågor som kom upp. Min förhoppning var att efter kursen kunna hjärt- och lungräddning men det verkade som andra hade högre ambitionsnivå: Under avsnittet kring hur man stoppar en blödning så frågade en pappa: "Hur gör man vid en skottskada då?" Lite överkurs om du frågar mig. Men, nu vet vi i alla fall hur vi ska göra om Folke sätter ett popcorn i halsen eller skjuter sig i foten.