Den morgontrötte ger inte upp...

I dagens DN

Testar lite...

Via sms...

...så gör Millan gällande att "det är otänkbart att du skulle ha några djur som jag inte har". Således så har ett  akvarium installerats i det Alterstenska hemmet. När kommer kaninungarna? undrar jag då. Vi kan nämligen byta jämnt mot några inavlade Black Mollyyngel.

One small step for mankind...

...one giant leap for Majlis!
I går så tog Majlis två stapplande steg. Och hon vill så gärna gå, men det är ju lite läskigt också... Att krypa är fortfarande säkraste sättet att ta sig fram. Fortsättning följer!

Folke gör efterrätt

Sirap och kokos i vinglas. "Kokoskräm" heter det säger kocken. Riktigt smakligt för att vara chef-Folke.

Ärligheten själv

I natt så vaknade Majlis vid fem-rycket och skrek. Det har varit VÄLDIGT dåligt med sömn här sedan Majlis var  magsjuk. Magen har spökat och hon har skrikit och varit pruttig, hon har velat ha välling och nu senaste nätterna så har vi fått byta blöja. Folke har fått flytta in till oss. Men i natt så vaknade han vid 5.20, precis när Majlis somnat om igen och hade inga planer på att sova mer. Han ville se på TV deklarerade han, men den gubben gick inte. Strax innan sju gäspade han och sa "okej då, nu vill jag sova igen".  Det kändes som en bra dag och softa lite hemma, tyckte jag och Folke höll med.

Däremot så var vi tvungna att åka ner till stan eftersom jag bokat in att ta blodprover hos Kaarina. Kaarina har känt mig sedan jag föddes och hon är fantastiskt snäll, högljudd och kanske... ja lite oblyg kan man säga. Det klappas på huvudet och nyps i kinder hej vilt helt enkelt. Kaarina blev väldigt glad att både Folke och Majlis var med. Folke tittade med stora ögon på "mormors bästa kompis" som pratade och skrattade jättehögt. Efter en stund frågade Kaarina: "Skulle man kunna få en kram av den här söta herren?" och Folke nickade och kramade snällt tant Kaarina.

När vi åt middag så berättade jag och Folke om besöket för Micke. "Jag fick klistermärken hos doktorn för mamma var så duktig" sa Folke. "Och så gav du ju en kram till Kaarina" sa jag. "Ja, fast jag var inte så sugen på det" sa Folke och suckade.

Missförstånd

Idag följde Alvin och hans mamma med hit efter Eken. Efter en stund kom Alvin in i köket och sa: "Folke sa att jag är ful" varpå Folke protesterade: "Nej, jag sa att han var tjuv!" Alvin blev glad igen och så lekte de tjuv och polis.

Hur många kusiner ryms i ett badkar?

Svar: 4!

Elin berättade för övrigt en rolig sak. En av Iris favoritsysselsättningar just nu är att gissa vem som det är som fyller år i respektive månad. Elin brukar göra det till en frågesport typ:

"Och sedan i mars så är det en kille, som är ett barn och som har en lillasyster som heter Majlis"

Och Iris gissar glatt: "Folke!" När de kom till augusti, då Ralph fyller år så lät det så här:

"Och sen i augusti så är det en kille, som är vuxen, och som är världens bästa pappa..."

Iris (tänker): "Ehhh...morbror Micke!"



Mammas lilla kråka

Idag är jag hemma med Maja igen. Vad mysigt det är! Under Mickes två dagar så har hon lärt sig att gå med gåvagnen, den har hon inte visat särskilt mycket intresse tidigare. Men nu drar hon den framåt, hela ansiktet är ett enda stort leende och fötterna släpas lite efter. Som en halt liten kråka.

Det verkar ha gått bra här hemma. Jag var lite orolig för att det blir svårt att hålla koll på inhandling etc. och att man ska stå utan bröd men sedan köpa på sig för mycket mjölk för att man inte vet om den andra har köpt det eller inte. Micke åkte till Köpenhamn tidigt i morse och när vi skulle äta frukost så sa Folke: "Pappa har köpt bröd mamma, det ligger där uppe i skåpet. Och yoghurt för den var slut". Vad skönt, Folke håller koll på hushållet!

Star-struck

Nämen herregud, jag glömde nästan att berätta:
Igår, på väg hem från djuraffären, så såg jag, Folke och Majlis självaste Markus Krunegård med barnvagn utanför Hemköp. Det är något annat än Tilde de Paula det!

Rapport från plan 2

Jo, här är allt som förr. Nästan i alla fall. Vi har inga fasta skrivbordsplatser längre, det verkar fungera ändå. Kaffet smakar däremot riktigt illa, så jag fick gå ner till Espresso House nu på eftermiddagen. Någon måtta får det vara.


PS. Ett tips om du vill få komplimanger: Byt tjänst när du är i åttonde månaden - ett år senare utbrister dina nya kollegor "Oj, vad smal du har blivit". Jo midjemåttet har väl minskat med en meter sedan de såg mig sist.

End of an era II

Idag är det den sista dagen jag är föräldraledig på heltid. I morgon bär det av till kontoret. Oh the joy. Inte för att jag gillar att hänga med Majsan, men nu vill jag göra lite annat också. Majlis har kanske inte visat upp sina bästa sidor idag, men jag hoppas hon bättrar sig så hon inte skrämmer Micke allt för mycket. Magen spökar fortfarande och i natt vaknade hon (och vi) flera gånger av att hon grät och var pruttig. Och så är framtänderna på väg ut. Klart man inte är på topp då.

Då så, man kanske skulle ta sig en titt i garderoben och se vad man kan sätta på sig i morgon? Sidenblus passar sig tror jag.

Fler bilder från fjällen

Att Folke har jättestort huvud visste vi. Men att han kunde ha min gamla fårskinnsmössa som jag typ hade som 10-åring (och fortfarande kan få på mig) var ju lite otippat. Men bra.

Göteborg

En av de roligaste sakerna som Folke sa 2011 var när Majlis var yttepytteliten och låg i babysittern och viftade ovetande med armar och ben:
"Stopp Majlis, stopp!!!" med allvarlig, auktoritär stämma och satte upp handen i ett stopptecken som de har lärt sig på förskolan. Hon inkräktade tydligen på hans "personal space".

Det är bara januari ännu, men jag tror nog att det här ligger bra till 2012...

När vi var i fjällen så åkte vi till norska Rörås. Fantastisk liten by som finns med på Unescos världsarvslista. Norge är ju så vackert så man gråter (men laga mat kan de inte... däremot ta bra betalt för den) Vi hade jättetrevligt i den lilla snöbyn och Folke kunde åka snowracer överallt. Vi förklarade att vi var i Norge, och att Norge var ett annat land än Sverige. "Sverige är bättre än Norge" sa Folke (till morfars stora glädje) 

Hursomhelst, vi glömde Folkes lego hemma och då tänkte jag att eftersom vi skulle köra hem till Stockholm dagen efter, så kanske Folke skulle ha ett litet legopaket att sysselsätta sig med under den långa bilfärden? Det var väl en fin tanke? Det jag däremot borde ha gjort är att själv gått in i den norska butiken och plockat ut ett paket, inte göra misstaget att ta med oss en velig, trött Folke. Folke ville bara ha "Ninjago" (Typ lego med kaststjärnor uppenbarligen ämnat för äldre barn), vi sa att något Ninjagolego inte var aktuellt, och efter tio minuter gav Micke upp och tog med sig Majlis ut i bilen. Jag försökte då övertala Folke att ta en "Eliasbåt", som är en norsk seriefigur. Inte då. Folke blev mer och mer frustrerad och till slut så deklarerade jag (nu rätt svettig och inte Jesper Juul) "Folke - nu får du välja något, men inte Ninjago, annars går vi ut härifrån" Och Folke började kasta sig ner på marken och skrika. Då bar jag ut honom från leksaksaffären.

I en halvtimme i bilen så skrek Folke i bilen: "Dumma mamma, jag älskar NINIJAGO. Jag vill ha NINIJAGO! Jag har inget läskigt lego!"

Dagen efter så sa han:
"Kan vi åka till Göteborg?"
"Vill du åka till Göteborg?"
"Ja, där vi var igår. Jag vill köpa en Eliasbåt i Göteborg"
"Jaha, du menar Norge?"
"Äsch, jag kan inte säga det så som ni säger det. Så jag säger Göteborg."


Fullkomligt logiskt.

Gräddfil till våfflor?!? tyckte vi. Helt ok tyckte Majlis. 

Här i Majorna spelades vinterscenerna i Pippifilmen in.  

Folke och Micke på Avenyn

Majlis läser DN Söndag

Kalla fakta

Folke äter glatt en skiva bacon vid frukostbordet:
Folke: "Hur kommer baconet ut ur grisen?"
Jag: "Baconet är ju köttet på grisen"
Folke: "Äter jag grisen?!? Är den död?!?"

Det låter ju onekligen ganska grymt...

En liten sjukling...

Stackars lilla Majlis har fått sin livs första rejäla magsjuka. Tur i oturen att vi hann hem i alla fall. På bara ett par timmar så känns det som hon blivit hur liten som helst och armar och ben känns som sladdrig spagetti. Tack och lov så dricker hon och kissar, men hon är rätt medtagen och sover mycket. Magsjuka suger.

Fjällbilder

Utsikt från vårt rum

Majlis gillar maten här. Hon äter först upp allt kött och all mat ätes med händerna.
Även morgongröten.  

Folke älskar skidskolan, Micke fick rätt där. Framförallt gillar Folke skidläraren Lisa, som har långt svart hår och ringar i näsan. All cred till henne, hon är helt toppen med ungarna. Hon boostar deras självförtroende och har ett fantastiskt sätt att övertala dem att prova nya saker. 

Majlis gillar fjälluften och att titta på barnen i barnbacken.

Micke och Folke tränar på "glasstruten"

Kanske det sötaste som skådats i underställ

Femårig bröllopsdag

Idag är det på pricken fem år sedan vi ställde till bröllop. Så idag firar vi, och visst är det fantastiskt att familjen är 100% större numera. "Jag ska baka en konintårta till dig när ni har bjöllopsdag, mamma" sa Folke. "Den ska heta samma som din konin hette, Mini". Har ni hört en sådan snäll son?  Sedan ändrade han sig, han skulle baka en spöktårta istället. En kvart senare så deklarerade han att varken jag eller Micke skulle få någon tårta, eftersom han inte fick spela på Mickes I-phone. Men sedan så öppnade han generöst våra paket åt oss, så vi skulle slippa göra det själva.

Den här semestern har verkligen varit välbehövlig. Att byta gråa gator fyllda med avgaser mot frisk fjällluft. Och så börjar jag längta hem också, det var ett tag sedan. På eftermiddagarna sticker jag ut och åker längd uppe på fjället bland snöklädda björkar. Det är en rejäl pärs att ta sig upp först innan man kommer upp till spårstationen. Men sen, ute i spåret så är det alldeles tyst. Alltså HELT tyst. Det enda jag hör är mina egna hjärtslag. Bra skit.

Inomhusbad

Utomhusbad

Folke och jag satte på oss badkläder och mössa och badade ute. Det gillade gubben! I morgon ska jag prova isvaken.

Till fjälls

Detta ställe rekommenderas verkligen! På bilden ser ni hur Folke drar Majlis i pulkan och mig på "sno-racern".

Majsan gillar Norrland!

Maken på duktiga ungar får man leta efter. Inte ett gnäll på hela vägen. "Det är jättelång resa till fjällen mamma" sa Folke när jag väckte honom på morgonen när vi skulle åka. Men det gick jättebra, allt som behövdes var en halv ask sura björnar, en CD skiva med "Byllerbyn" som Folke säger, och en Briotax till Majlis att gnaga på.

Vi kör ensamma på E4:an