Uppsummering

Jo, trots faderns frånvaro så har det gått bra i helgen. Folke har varit på betydligt bättre humör än vad jag sett de senaste veckorna och det har varit väldigt mysigt att få bara vara vi två. Sol, parken och sandlådan - nu är jag också med på banan!

Fast igår hände det sorgligaste jag varit med om på väldigt länge. Folke rotade runt i skrivbordslådorna och hittade vårt bröllopskort. Han satt på golvet och höll det i händerna, och först trodde jag att han satt och skrattade, men stackarn satt och grät och hulkade. Han saknade sin pappa! Det lät som han trodde att han aldrig skulle få se Micke igen. Han var helt otröstlig och höll krampaktigt i kortet och till slut fick jag ta det ifrån honom för att han skulle lugna ner sig. Jag blev alldeles tårögd, jag visste inte att så små barn kunde känna en sådan saknad, och att han förstod att Micke varit borta ovanligt länge för att vara nuförtiden. Lilla gubben!

Pappagris

Folke har aldrig varit "mammig".  En kollega till mig beklagade sig: "Det enda som är jobbigt med att jobba är att när man kommer hem, så hänger ungen som ett plåster på mig". Det känner jag inte igen. Visst ler Folke och skrattar när jag kommer hem (måhända är det cykelhjälmen som roar) men han sitter som en liten apa i Mickes famn. En riktig pappagris har han blivit. Han blir riktigt arg när jag försöker hålla i honom medan Micke lagar mat, han gråter krokodiltårar om Micke försvinner in i duschen och på morgnarna när jag försöker krama och pussa hej då så knuffar han bryskt bort mig. Det skär lite i hjärtat faktiskt, men då brukar jag upprepa mantrat "det är ett tecken på jämlikhet, det är ett tecken på jämlikhet" Och jag vill inte, gud-för-vars, att det ska vara tvärtom.

Men jag var lite orolig nu i eftermiddags när Micke drog iväg till Prag över helgen. Skulle Folke gråta konstant och tjura i 48 timmar? Folke gnydde till när Micke gick ut genom grinden men sedan har han varit på ett strålande humör och verkar mot alla odds uppskatta att hänga med mamma. Vi lekte en stund ute på gården och stod och pratade med en granne när Folke lutade sitt huvud mot min axel och sa "mammma, maaaama, maaama" flera gånger. "Han verkar vara en riktig mammakille" sa grannen. Jo då, när pappa är en sisådär 200 mil bort!

Nytt besök på 4H

"Hej, jag heter Folke"

Klart man kan äta med pinnar!

Animalisk

Golf i all ära, men det som verkar som Folkes största intresse är djur. Joho då, mammas gener. Micke verkar rätt imponerad över att Folke"spottar" hundar hundratals meter bort och viftar glatt efter fåglar. I fredag blev Folke alldeles till sig när Micke tog med honom till 4H gården i Huvudsta, efter att de besökt mig på jobbet. Där fanns nämligen kaniner och lamm. Tydligen hade lyckostarna fått klappa lammen *suckar avundsjuk* "Alltså, de var verkligen jättesöta, som hushållspapper, det tyckte till och med jag"  löd Micke omdöme. Jag hajar vad han menar, jag vill också krama Lambi-lamm!

Cykeltur

Hälften så kul, dubbelt så jobbigt

Elin hade rejäl träningsvärk dagen efter, stretchövningarna till trots. 

Idag var det cykelpremiär till jobbet, det gick lite vingligt och jag kände mig som Lotta på Bråkmakargatan när jag rullade ner för Rörstrandsgatan på den nya cykeln. Jag insåg att jag knappt inte cyklat sedan 2002. Om man inte räknar tandemturen med Elin i Holland. Dubbelt så kul, hälften så jobbigt trodde vi att det skulle bli, men det visade sig vara precis tvärtom. 

Nu har jag fin-fin cykelväg till jobbet, längs vattnet vid Karlbergs slott och Pampas. Och en sjukt jobbig uppförsbacke vid Huvudsta. Men om jag tar en liten omväg så inbringar  faktiskt cyklingen 2 poäng i jobbets hälsotävling. 

Och ja just det, nu har jag hjälm. Jag vill bara varna, om ni råkar se mig vid Ankdammsrondellen. Vad är grejen med cykelhjälmar egentligen?  Folke skrattade i fem minuter i morse när jag skulle iväg. Vänta du bara Folke, vi får se hur tuff du ser ut  - sittande i en barnsits med hjälm om ett par veckor...

Big fisher?!?

Å så har ytterligare en släkting börjat blogga:  Nu är det farbror Erik som berättar om sina fisketurer på Team PikeHunt. Pappa Classe kan nog lära sig ett och annat *minns det fiskespöet som försvann i Nedingen* 

Påskens höjdare

Påskbilder

Man blir trött av att busa hela dagarna

Pannkakor med blåbär och grädde? Nää, det har jag aldrig provat. 

Nu har träningsvärken släppt och vi har återvänt till Stockholm. Sicken påskhelg! Underbart väder, god mat, ägg, glad släkt och allt som hör till. Stort tack igen! Skruttsjukgubben Folke fick däremot åka in en sväng till lasarettet i Växjö efter att ha haft en otäck kruppliknande hosta ett par nätter. Det blev medicin och nu mår han mycket bättre. Och så hälsar vi förstås till coolaste farmor Inga - krya på dig!

Aj, aj, aj...

Det går väldigt bra för mig i jobbets hälsotävling just nu (läs det senaste dygnet). I går åkte jag och Micke till Tylösand och på mindre än 24 timmar så lyckades jag skramla ihop 6 poäng, full pott för både fredag och lördag. Två långa promenader, ett coreboll- och ett spinningpass hann jag med. Det gäller att passa på när man är barnfri, att man nästan får hjärtinfarkt på kuppen är något man ta. Medan vi har varit borta har Folke påtat i farmor och farfars trädgård och busat med farbror Erik och Sonja. 

I morgon: träningsvärk 

Försent

I dag kom försändelsen* med min nya bikiniunderdel, lagom till beachsäsongen 2009 smygstartar. Det kan ju passa sig, nu när vi ska på spa i helgen. I brevlådan damp det även ner en DVD med "inch loss pilates", vilket jag har införskaffat för att ha en chans att hinna träna för  jobbets nya hälsosatsning. Det var alldeles för sent, med tanke på hur jag såg ut i bikinin. Men jag har lyckats skrapa ihop ganska många poäng den här första veckan: En löptur (eller lufstur, beroende på hur man ser det), ett ki-balanspass och ett corepass. Så jag ligger inte sist i alla fall. Så mycket annat har jag inte att göra om kvällarna eftersom Micke och Folke åkte till Småland igår. Det är väldigt tomt här hemma. Och lugnt om natten. Idag har Folke fotograferats hos Martina, som tog bilderna på vårt bröllop. Jag trodde att han skulle dra i sladdar och riva hela studion, men enligt utsago så poserade han så snällt och det hela var över på 25 minuter. Det ska bli mycket spännande att ta del av resultatet. 

Glad påsk på er! 

*numera tar man det säkra före det osäkra och provar på nätet

Äntligen sol

Från vinter till nästan sommar på en gång! Man hade glömt hur varmt det faktiskt är när det är 15 grader (!) i skuggan, så Folkes väst fick åka av efter en stund. 

Ombytta roller

Inte undra på att man nästan springer hem från pendeltåget

Micke ringer när jag sitter framför datorn på jobbet:

Micke: Jag har hittat en cykel, du kan gå in och kolla på den på metro.se. Ganska enkel men jag tror det är typ något sånt vi ska ha. Och så kan man ha barnsits på pakethållaren.

Jag: Mmmm... [läser mail]

Micke: I morgon släpper de biljetter på Dramaten, ska vi köpa och gå på någon föreställning i höst?

Jag: Mmmm....

Micke: Folke fick smaka av min glass idag, han tyckte det var jättegott,

Jag: Mmmm...jaha, gjorde han det...vad sa du? 

Micke: Äsch, vi får prata mer när du kommer hem, du hör ju ändå inte på vad jag säger.

Jag: Mmmm... va? Jo, jo jag lyssnar. 

När jag kommer hem, lite bekymrad, för man funderar ju på mycket saker nuförtiden:

Jag: Oj, vad trött jag är i huvudet, jag har suttit i möte hela dagen. Det är verkligen...

Micke (avbryter): Folke åt grus idag när vi var och gungade.

Folke verkar fortfarande vara lite chockad av förändringen. När jag kommer hem så är han nästan lite blyg en stund. Och lite mer känslig och ängslig är han nog för tillfället. Men den här förändringen är nog bra för oss alla. Efter att ha varit hemma i över ett år så hade jag nästan glömt bort hur mycket jag saknat att jobba. Jag känner mig som världens gladaste och lyckligaste person just nu - det känns så otroligt skönt att få vara mitt vanliga "jobbjag" igen, och sedan när jag kommer hem så väntar en varm liten Folke på mig!