Skottbarn II

Idag fyller Tilda officiellt 2 år, hon har det supercoola födelsedatumet 2000-02-29! Imorgon ska vi bege oss till Nyköping för att fira. Imorse kom även skottbebis nummer 2 när Malins lilla kille behagade komma ut. Hans mamma var nog väldigt glad att han kom ut, hon har gått hemma och väntat länge! Stort grattis!

vecka 40 - ständigt uppvaktad

Nu är vi inne i sista veckan, snart smäller det! Eller snart och snart, det kan faktiskt dröja nästan tre veckor till. Jag har sällan varit så uppvaktad, det ramlar in flera sms och telefonsamtal om dagen från nyfikna som undrar om Bruno är på väg att flytta ut. Jag tror mer på nästa helg, så ni får gott vänta!

Än så länge så har jag inte tröttnat på att vara hemma, den här sista veckan har varit fantastisk. Jag har lullat runt hemma, städat skafferiet, kylskåpet, putsat skor och gjort ärenden på stan (läs shoppat). Dessutom har jag hunnit med att luncha med Millan, Tora och Signe, fikat på Cillas jobb, ätit middag med Kim och Marie och senast idag så åt jag och Eliza lunch på Raw och drack kaffe på Xoco. Väldigt trevligt, jag har nästan glömt bort varför jag inte går till jobbet på morgonen. Idag är det även Mickes sista dag på jobbet, sedan ska han vara hemma hela mars innan han börjar på nya jobbet. Som grädde på moset har Gateaux öppnat en butik på Västmannagatan som har öppet tidiga helgmornar, så det kommer inte gå någon nöd på oss inte.

Brunos första diplom

Claes jobbar som färskvaruchef på Kvantum Sollentuna, Tina jobbar med AOB (logistik), Rikard är sf butikschef på Metro i Täby

Maria som är avdelningsansvarig på Maxi Haninge fick pris som årets avdelning i år! Heja!

Under hösten har jag och Bruno gått en fantastiskt bra ledarutbildning i ICA-Skolans regi. Vid fyra seminarietillfällen har vi träffats på en grupp på 20 personer, blandat från butik och tjänstemän. Det allra coolaste har varit den så kallade "Feed-back gruppen" - vi har varit 5 personer som har hjälpt varandra i med och motgångar. Framförallt har vi haft extremt roligt. Igår träffades vi på Söder och åt mat och vi kommer garanterat att fortsätta träffas.

Fler bilder från Yxtaholm

Nu börjar det likna något - min dator verkar mer pålitlig när det kommer till uppladdning av bilder. Så nu finns det bilder i inläggen från julafton och från morfar Classes 60-års firande för de som är intresserade. Här kommer förresten några fler fina bilder från Yxtaholm!

vecka 39 - ingen fara på taket!

Jag kan lugna alla hängivna läsare att Bruno inte verkar vara någon brontosaurusbebis. Efter uppmåttningen på ultraljudet i torsdags så konstaterades en lätt övervikt men fortfarande inom normalintervallet. Phuu... den spända magen verkar till största del vara orsakad av att Bruno trycker med rumpa och ben, inte en förväntad födelsevikt på 5 kg. Men nu ökar h*n med cirka 200 gram i veckan så vi får hoppas att jäsningen är avslutad snart. Det var väldigt roligt att få se Bruno igen, även om det var svårt att lokalisera sig bland alla stora kroppsdelar.

Nu har vi jobbat sista dagen på jobbet, det känns väldigt märkligt och lite vemodigt. Samtidigt ska det bli skönt att få (förhoppningsvis) vila upp sig ett par dagar. Så just nu är jag mellan två jobb i väntan på min nya arbetsgivare.

Igår kväll var vi hemma hos Patrik och Gabriella i Aspudden för att titta på säsongsfinalen av "På spåret". Väldigt trevligt, men det bästa var ändå att Mi Ridell åkte ur "Let's dance". Jag har aldrig förstått hennes bidrag till underhållningssverige. Tydligen har jag uttryckt mitt förakt redan på Linköpingstiden för Millan misstänkte att det var jag som postat bajs till Mi (vilket stod på löpsedlarna för ett par veckor sedan). Riktigt så långt är jag inte beredd att gå, men det är klart, hade hon varit kvar när Bruno kommit så hade jag kanske kunnat tänkt mig att skicka en använd blöja...

Vikthausse

Hjälp! Idag var jag och Bruno hos barnmorskan. Vi har gått 37 fulla veckor och då kan man tydligen göra en ganska bra uppskattning på barnets storlek. Magen har varit som en spänd ballong den senaste veckan, och efter att ha tittat i Mickes babybok och konstaterat att han nästan vägde 4 kg på 70-talet, så börjar jag bli orolig att det är en "big boy" jag bär runt på. Och idag besannades min oro, magen har tagit ett jätteskutt från normalkurvan högt upp över det normala! Barnmorskan tröstade med att det nya extremmåttet kunde bero på att magen var så spänd men bokade ändå in oss på ett extra ultraljud för att kolla hur stor h*n är.

Så på torsdag får vi det svart på vitt - är det någon idé att vi tar med oss storlek 50 till BB? Troligen inte. Det blir nog storlek 86 på en gång. Nu har vadslagningen börjat på jobbet om när jag ska föda och det första budet är redan på lördag. Inte mig emot med tanke på att Bruno hinner lägga på sig ett halvkilo till på två veckor. Det känns lite fuskigt eftersom jag inte suttit i soffan och ätit praliner direkt. Jag har bara ätit en portion med chokladpudding, i vecka 8, så det kan inte vara orsaken. Och i första heatet av stegtävlingen låg jag och Bruno etta, även om vi tacklat av något den senaste veckan. Det måste vara juicen, rena rama växtnäringen tydligen.

Cravings...

Jo, jo. Nu är det tid att erkänna. Det är lätt att fördöma andra gravida som äter tandpetare och murbruk. Jag har faktiskt också en stor, stor craving - Tropicana äppeljuice. Micke och jag har aldrig tillåtit oss själva att bli juicedrickare men nu kan jag inte leva utan den fantastiska drycken. Och eftersom vi köper hem så mycket så dricker även Micke en hel del, som stöd påstår han, men jag tror även han kommer ha svårt att vänja sig av med eländet. Juice är faktiskt inte speciellt nyttigt i kopiösa mängder.

Igår var vi och åt brunch på deVille. Redan utifrån gatan spanade jag in att de hade en stor vinkyl, inte fylld med champagne eller Sancerre, utan med Tropicanapaket! Det är ett ställe i min smak! För ett ganska facilt pris så fick jag ett gigantiskt stort glas med is. Ahhhha! En perfekt dag!

vecka 38 - dags att komma ut?!?

Nu är vi faktiskt klara. Ja, vi är i alla fall materiellt redo för Brunos ankomst. Jag har varit hos tandläkaren, använt upp våra presentkort på centralbadet och varit hos frissan. Nu är även alla grejer på plats: barnsäng, vagn, bilbarnstol, babysitter mm. Brunos saker tar upp större delen av vårt tidigare mer sparsmakade hem. Det är inte så mycket Alvar Aalto i i gröna ko-babygym precis. Men huvudsaken är att Bruno kommer trivas.

Jag jobbar även lite nästa vecka är det tänkt, även om jag inte har så mycket inbokat. Men som sagt, nu får h*n gärna flytta ut, när som helst! Även om jag mår bra så börjar jag bli lite trött på min inneboende och all packning som förvaras i min kropp. Och man är ungefär lika smidig som ett Shurgardförråd. Vi försöker locka ut Bruno till den fina sängen och den coola pride-pyjamasen vi har köpt, men h*n visar inga tecken på intresse. Om jag går över tiden så får vi väl åka till IKEA och köpa ett startkit för att h*n ska fatta piken. Bruno! Det är dags att komma ut nu!

Apropå morgonpigg...

...så kan man inte klandra min fantastiska farmor (som fyller 85 i år) att uppträda som en typisk pensionär. Förra helgen när jag ringde sa hon "Nej men kära barn, ringer du så här tidigt? Thore och jag sitter och äter frukost." Det visade sig att de varit ute på galej dagen innan och nu var de lite dagen efter. Själv hade jag varit vaken i en sisådär 6 timmar och kände mig rysligt gammal helt plötsligt. Men klockan var faktiskt 10:20...

vecka 37 - tröttsamt

Visserligen har jag varit den som varit mest morgonpigg i familjen, men nu börjar det bli löjligt. Den senaste veckan har jag vaknat någonstans mellan 3 och 4 och ligger och stånkar och vrider på mig tills Micke vaknar och börjar andningscoacha för att jag ska slappna av. Ungefär vid 6 brukar jag somna om och hinner sova några minuter innan jag ska iväg till jobbet. Det ska tydligen vara så här sägs det. Det konstiga är att jag inte är särskilt trött på dagarna. Jag läste på vårdguiden att "mot slutet av graviditeten så kan du ha svårt att sova på nätterna, försök att vila på dagen istället". Jo, jo. Sömnen klarar man sig nog utan, men däremot skulle jag gärna slippa sammandragningarna jag får så fort jag lägger mig ner.


Idag vaknade jag vid 4.30 och har inte kunnat somna om sedan dess. Jag har hunnit surfa på nätet och läst DN från pärm till pärm. Nu funderar jag på om jag ska baka lite. Micke lär ju inte vakna på ett par timmar.