Bye bye trappor

"Jag ska bara titta, jag lovar"

"Den där grejen du har i handen vill jag kolla närmare på"

Folke trivdes i resesängen (fram till 02.00 iaf)

Hola. Nu har vi kommit hem från Mallis. Det har varit kanon - sol, supertrevligt hotell och Stieg Larsson sista bok. Jag har inte orkat läsa den i inbunden form men nu finns den ju i behändigt pocketformat. Nu ser den väldigt använd ut efter att Folke tuggat på den under inflygningen till Arlanda. Det var enda sättet att få honom nöjd just då. Annars har Folke har skött sig väldigt bra, han har flörtat med spanjorer, sovit i pyjamas på restauranger och busat med farmor och farfar. Han har haft lite svårt att sova under vargtimmarna (återkommande tema på den här bloggen) men det gick faktiskt bättre i natt när han fick sova vågrätt mellan mig och Micke. Så familjen formerade ett H där i dubbelsängen. 

Tyvärr gick det så där med burkmaten som vi släpat med från Sverige. Folke vill ha hemlagat, så då tyckte han det var toppen att mamma hade tagit med sig bageriet till Spanien. Så min nedtrappade och klädsamma (nåja) b-kupa som jag kämpat så mycket med, har blivit en spänd C-kupa igen. Men skam den som ger sig, som det heter. 

Men det blev en dyr semester, vi fick lite oväntade utgifter under resan: 

*Babybjörnen glömdes på flygplatsen i Palma. Det var mitt fel. Fast den kanske vi får tillbaka om vi har tur.

*Micke fick åka taxi från Arlanda när det visade sig att den enda taxin med en vettig bilbarnstol inte kunde montera den i bilen. Jag och Folke tog Arlanda Express för 220 kr. (För övrigt så ångrar vi bittert att vi inte tog med vår Maxi Cosi eftersom taxiresorna i Spanien med Folke i högst tvivelaktiga säkerhetslösningar har gett mig magsår)

*Vi köpte lägenhet i fredags. Inte i Palma, utan längre upp på Karlbergsvägen. Så nu är lägenhetsjakten över gott folk. Vi ska bara sälja på den skakiga bostadsmarknaden innan jag kan andas ut. Fortsättning följer!

Folke fikar

...Och flörtar med allt och alla. Till och med tyskarna på hotellet.

Undrar...

...om Folke ska få kakpuré eller chokladflingor idag?

Folke läser i launchen

Dags att vila upp sig

Som ni hört så är vi sex stycken nyblivna mammor i den gamla bekantskapskretsen från högstadiet. Nu är alla ungar ute och vi har enats om att vi minsann är värda att vila upp oss lite. Därför beslutades det att vi ska åka på Spa och bebisarna skall lämnas hemma med sina fäder.

"Men inget jäkla hälsohem, jag måste få dricka vin. Annars åker inte jag med" 

Nej, det är ingen alkolist som talar, utan Malin,  tvåbarnsmamma. 

"Inte en massa aktiviteter, man måste ju hinna sova också" sa Millan. 

"Jag har insomningstabletter som jag tänker använda" sa jag och kände mig som värsta narkomanen. Men man vill ju inte riskera att ligga vaken och vrida sig när man äntligen får sova. Millan tittade med tindrande ögon och jag lovade att langa en tablett till henne. Jo. Sätt mig i finkan, jag tar mitt straff. Eller straff förresten, jag skulle inte ha något emot att få ligga några dygn i en tyst cell. Så i november åker vi på sprit- och knarkfest i Nynäs havsbad. Då blir det åka av. 

6 månaderskontroll

Idag var vi på 6 månaderskontroll. Allt såg fin-fint ut. Folkes viktkurva har planat ut något - nu väger han 9190 gram och är 69 cm lång. Armarna är uppskattningsvis en dryg meter. Inne hos sköterskan så letade jag efter hälsokortet i väskan, när Folke helt plötsligt satt med en liten tygdocka i munnen. "Var fick han den ifrån?" frågade jag häpet. "Han tog den i fönstret bakom ryggen på dig" skrattade sköterskan. "Han är visst för snabb för dig" Jo, jo. 

Det blev inte bättre när vi träffade läkaren. Först gick det väldigt bra, Folke hade inget emot att doktorn bände och böjde på honom. "Det här ser jättefint ut" sa doktorn. "Då får jag tacka för oss" sa jag lite malligt och reste mig från stolen med Folke endast iförd blöja. Då kände jag något på ryggen. Folke lyckats få tag på en krukväxt som stod i fönstret och som han uppenbarligen tänkte ta med sig hem. Jag fick jord och vatten på hela tröjan och resten rann ner på den vadderade stolen. "Oj, oj" sa jag och bände loss det som tidigare varit en frodig fredslilja ur handen på Folke. "Den stod visst lite tokigt till" sa den snälle doktorn och försökte torka bort jorden på stolen. "Vi ska nog gå nu" sa jag. 

Jag hade i för sig mina aningar, Folke var ju redan vandal i magen. Men nu ska vi vila upp oss med lite semester, de närmsta dagarna ska vi tillbringa här. Fast Folke lär nog hålla oss sysselsatta. Hotellet ser inte så barnvänligt ut och jag tyckte jag skymtade lite krukväxter som han nog vill lägga rabarber på. 

A tribute to Signe

En liten kärleksfilm kanske?

Barnvagnskonsert

Som kompensation för att Folke och jag missade en massa kulturella skulpturer och arkitektur i Marabouparken igår så gick vi på Operan idag. Det var barnvagnskonsert och vi, Elin och Iris lyckades lägga beslag på de sista biljetterna. Ett otroligt trevligt evenemang, för 180 kronor fick man lunch och en cirka 30 minuter lång konsert. Och man behövde inte bekymra sig över om ens unge skrek eller tjoade lite eftersom alla besökare var i samma ålder, 0-1 år, med luttrade föräldrar. Kanongrej! SVT var där och filmade så om ni ser ett inslag så kan ni spana efter oss. Folke hade en blå tröja med kycklingar, jeans och bruna mockasiner på sig. Om vi hade vetat att TV skulle komma så hade vi kanske klätt oss lite mer up-scale. Elin och Iris var mer förutseende och hade klänningar, fint ska det vara när man går på Opera sa Elin. Däremot satt hon och mumsade på fruktsallad halva konserten vilket jag tror är anledningen till att de inte filmade så mycket åt vårt håll. Hoppas melonen smakade, Elin! Det var kanske Folkes 15 minutes of fame som försvann där. Dessutom verkade reportern och fotografen mest intresserade av några far- och morföräldrar och en äldre pappa. Vad tusan, det ska alltid vara mångfald och minoriteter som uppmärksammas i public service. Och här betalar man TV-licens. Vad är det för fel på en helt vanlig unge med lattemamma + 30 någonting, som bor i innerstan? Inte tillräckligt exotiskt tydligen. 

Besök i Marabouparken

30 sekunder efter att vi rullat ut från Solna Business Park såg Folke ut så här

Idag bestämde jag mig för att jag och Folke skulle besöka Marabouparken i Sundbyberg. Utöver det förtjusande namnet så har parken blivit utnämnd till Sveriges vackraste park. Och tänka sig, den ligger bara ett stenkast från där jag förtjänat mitt levebröd de senaste åren. Men jag har aldrig tagit mig dit, trots att jag faktiskt skulle kunna gå dit på lunchen. Men nu är det andra tider. Som föräldraledig har man ju all tid i världen att upptäcka stadens smultronställen.

Men, tänkte jag, det vore ju kul att ta en sväng förbi jobbet... Kanske inte ett smultronställe i allmän bemärkelse men fullt av trevliga människor och helt okej kaffe. Folke blev dessutom jätteglad att få träffa mina kollegor, allra bäst tyckte han om Maria T. Fast då hade jag berättat att hon ansvarar för snackssortimentet som även inkluderar majskrokar. Nu väntar vi bara på att de ska utveckla en private label så vi slipper betala hutlösa 29.90 kr per påse.

Mina kollegor tyckte även att jag skulle komma tillbaka en fredag, det är Dovrekakan som hägrar. De håller tydligen full koll på mig och Folke via bloggen. Fast jag är ju minst lika nyfiken på vad som händer på jobbet om dagarna. Ni kanske kan starta en blogg ni med förresten?!? Med spännande inlägg såsom "Nya typkalkyler med Siv" "Ärtsoppa i matsalen" eller "Konferensrummen är fullbokade". Ni skulle ha en hängiven läsare i alla fall!

Och förresten, om någon har varit i den där parken, hur var det? Vi hann aldrig dit. 

Efter maten...

Folke sjunger i duschen

...ser Folke ut så här. Jag ångrar att jag lät honom äta i en vit pyjamas. Rookiemamma helt klart. Varje förmiddag så duschar jag och Folke. Eller rättare sagt; jag duschar och Folke ligger på golvet och skrattar åt mig. Men idag fick även Folke sköljas av för att jag skulle få bort all katrinplommonpuré.

Smaskens!

Dagens varmrätt: Fisk med tomat och dillsås, palsternacka/broccolipuré, ärtor

Dessert: Mangopuré och för att lätta på trycket - katrinplommonpuré

Folke viftar med armar och sparkar otåligt med benen "Lägg i från dig den där kameran nu"

Jo då. Folkes mjölkavvänjning går framåt. Nu äter han ordentlig lunch, grötmiddag och så har han börjat äta lite välling i nappflaska. Och majskrokar förstås. Favoriträtten är kycklinggryta med curry. Eller gryta är kanske att ta i, kycklingsörja kanske är mer beskrivande.  Gott är det i alla fall tycker Folke. 

Dovrekaka

I fredags gick jag och Elin förbi Liselotts hembageri på Norrtullsgatan precis innan stängning. I fönstret stod den: Dovrekakan. Jag hittade den fantastiska skapelse av en slump när jag skulle handla fikabröd till jobbet. Tidigt en fredagmorgon bad jag dem att tipsa om en god krans och biträdet sa "Prova den här, den är fantastiskt god och vi bakar den bara på fredagar" Och sanna mina ord, det var det godaste jag ätit. Så sen dess har jag försökt hitta bra ursäkter att köpa fikabröd just på fredagar. Innan sommaren var Elin och Ralph på besök, jag lovordade kakan hela vägen till bageriet. När vi kom fram visade det sig att de var slutsålda "Men den där då?" sa jag och pekade på en som stod bakom disken. "Den är reserverad. Du får komma på morgonen eller ringa dagen innan så lägger vi undan till dig" svarade expediten. Ralph blev väldigt nyfiken: "What's with this Dovrekaka? I need to try it!" 

Jag lovade att jag skulle ha med mig en så vi kunde fira när bebisen var född. När jag skulle hem till Buurmans efter Iris nedkomst i juli sa Elin: "Glöm inte Dovrekakan!" Nej då, jag gick med glada steg till Liselotts. "Nähä du, den kakan bakar vi inte under sommaren. Den innehåller för mycket smör" Nu började jag förstå varför den smakade så gott. Ralph fick hålla tillgodo med en vanlig kanelkrans.

Men i fredags fanns alltså en kvar så jag sprang in och bad att få  lägga undan den tills jag och Elin hade hämtat ut pengar i bankomaten. Medan expediten packade in den så berättade jag historien om min svåger som väntat i tre månader på att få smaka underverket. Och hon berättade att receptet ursprungligen kom från Danmark och den bara var de och Älvsjöbageriet som gjorde en variant av kakan. "Vad är det för kaka ni pratar om?" frågade en annan dam som kommit in på bageriet. "Dovrekaka" sa jag "Den är fantastiskt god" "Och nu tog du den sista förstås" sa damen."Ja" sa jag. "Kom tillbaka nästa fredag" sa expediten.

Love is in the air

Igår var vi på jättehärligt bröllop när Johan och Johanna gifte sig på Rosendal. Så här fina var de och lilla Albin! Middagen hölls lämpligt nog i en lokal på Rörstrandsgatan så jag hann hem och amma Folke innan det var dags för party. Folke hade det toppenkul med moster Elin & morbror Ralph och han skötte sig fin-fint. Stackars Iris blev dock så rädd att hon började gråta när Folke rösttränade med glada skrik. Under tiden fick vi njuta av väldigt goda viner och mat och parta loss på dansgolvet, det var ett tag sedan minsann. 

Toppen-tanten Cilla på besök

Idag fick jag och Folke som vanligt besök av Elin och Iris. Vi  har träffat dem fyra dagar av fem den här veckan av olika anledningar. De kommer även i morgon när de och Ralph ska vara barnvakt till Folke. Nu känner Folke garanterat igen Elin, han var nog till och med på vippen att tröttna på henne, om inte Elin gjort ett nytt avancerat dansnummer som Folke diggar. 

Som grädde på moset kom även tant Cilla på besök. Elin och jag blev tanter redan innan vi fyllt 20 när Cilla fick sin dotter Lisa, och nu är det alltså Cillas tur att vara tant. En riktig toppen-tant tyckte Folke som skrattade så han kiknade. Med sig hade Cilla papiljottpinnar från sin omtänksamma mor. Hon hade läst på bloggen att jag kastat farmors lager och hur Johanna kommenterat att hon nu var i behov av ovanstående. Det är vad jag kallar hängiven bloggläsare, det!

Fotogenique

Vill ni se Sveriges sötaste passbild? Kolla till höger. Folke var som synes på ett strålande humör när vi besökte passmyndigheten. "Bebisar brukar inte le på bilderna utan ser mest ut som förvånade fågelholkar" sa polisen. "But Folke is no ordinary baby, I'll tell you that, officer", ville jag svara. Fast det vågade jag inte eftersom jag hör till den lilla skara som fortfarande har respekt för ordningsmakten. Och det hade låtit lite halvfånigt på engelska. Så detta är Folkes pass de närmaste fem åren, lyllos honom som kommer glada nickningar och leenden av passkontrollörerna. Till skillnad från hans mamma som knappt blir insläppt med sitt nya pass, vilket faktiskt inte är så konstigt med tanke på att jag ser väldigt mystisk ut. 

Påläst konsument

Ibland hittar man lite knappar och remmar på barnvagnen och så undrar man vad de ska vara till. Inte ord i instruktionsboken. De mesta får man veta genom att prata med andra mammor med samma vagn. Nu har jag lärt mig att det finns en ventilationslucka i suffletten och att man kan använda mjukliften som åkpåse men det tog sin lilla tid. Idag däremot så träffade jag och Elin en försigkommen mamma-2-B. Hon stoppade oss på Odengatan och frågade "Det där är väl en Teutonia Fun? Är du nöjd med den?" Jag delade med mig lite kring för- och nackdelarna med vagnen. Bland annat så berättade jag att den kan vara lite jobbig att fälla ihop, den liksom vecklar ut sig lätt igen. "Men det finns ett rem och ett spänne för det" sa den försigkomna mamman och visade "Jag visade det här för en annan tjej förra veckan". Jo man tackar, då fick man veta det. Av en person som inte ens köpt vagn ännu utan som bara scannade marknaden.  

"Åhh, du har en Mutzyvagn" sa mamman-2-B till Elin. Hon var uppenbarligen väldigt, väldigt påläst. Andra mammor/gravida tittar förbryllat när Elin kommer med sin ovanliga och exklusiva vagn. Jag och Folke känner oss som kusinerna från landet bredvid Elin och Iris, fast man nog inte kan bo så mycket mer urbant än vad vi gör. Tiger Woods har en Mutzyvagn. Det säger väl allt.

"Go go gadget arm"

Förutom att Folke är förkyld och sover JÄTTEDÅLIGT mellan 24-06 så har han börjat vifta med armarna som en mindre väderkvarn. Numera så har han alltid minst en arm utsträckt och försöker knipa tag i ALLT. Jag tror inte han ser mig och Micke som några föräldrar, utan mer som någon typ av lyftkranar som möjliggör utforskning även på högre höjder. Om något fastnar i näven så går det raka spåret till Folkes mun. Varje morgon så utforskar även Folke våra ansikten väldigt bryskt. "Jaha, där ser man. Pappas näsa satt fast idag igen" "Nej men vad är det där för kul? Just det, det var mammas hår, ja"  Hur barnsäkrar man ett fejs förresten? 

Spontan road trip

Ibland är det bra att ha en tankspridd och tidsoptimistisk syster. I lördags glömde Elin sin skötväska i Nyköping och ringde och frågade om jag och Folke inte ville åka ner till Bankekind och hälsa på gammelfarmor idag och plocka upp väskan på vägen hem. Jojomen, visst ville vi det. Det gäller att passa på när man får tillfälle att träffa den coolaste g-farmodern som finns. Vi kom förvånande nog iväg strax efter 11, som planerat. Jag satt först i baksätet mellan Iris och Folke. Det gick bra till Sillekrog, då hade inte bara båda barnen somnat utan även mina skinkor efter att ha suttit inklämd mellan två Maxi-Cosis. För att inte få bestående men så fick jag åla till framsätet och genom att sträcka bak min mobilkamera kunde vi fota ungarna för att se om de sov eller inte. De sov som stockar, båda två.

Elin informerade även att hon gjort om tidsplanerna lite, vi skulle även stanna till hos kusin Ingela i Linghem och lämna tulpanlökar. Men vi skulle vara hemma till 18.30, inga problem. Elin hade nämligen tänkt att gå på husvisning på kvällen. När vi lämnade farmor var klockan 16.30 och då började till och med Elin tro att tidsschemat inte skulle hålla. Det fick bli sen middag i Nyköping och vi kom hem strax efter 21.30. Då hade Elin ringt Ralph och sagt att det inte blev någon husvisning och hon skulle nog inte hinna storhandla på ICA Maxi. Men väldigt trevligt blev det. Man siktar mot stjärnorna och når trädtopparna helt enkelt. 

Att spara eller inte spara

Jag har inte särskilt goda gener när det kommer till att kasta saker. Pappa är en riktig ekorre och jag minns när vi städade ur farmors hus för ett par år sedan, att jag slängde piprensare och papiljottpinnar som var överblivet lager från farmor och farfars affär. Efter viss påtryckning från mig sa farmor: "Släng skiten".  Så ibland får jag riktiga ryck och då åker allt. Ut med det bara. Sedan går det ett år eller så och så ångrar jag mig. 

Som nu till exempel. Millan, min egen Sofi Fahrman, har upplyst mig att Dr Martens är på modet igen. För 15 år sedan hade jag  tre par och jag minns mycket väl att jag sparade ett par gröna, ruskigt snygga. Det låter ju för bra för att vara sant att jag dessutom under min livstid ska kunna använda dem under två olika decennium. Snacka om value for money. Glad i hågen gick jag upp på vinden, bara för att konstatera att de måste åkt ut i ett av min ryck. Damn it. I ett sista desperat försök ringde jag för att höra om de kan finnas kvar i Stortorp, men jag är rädd för att de hinner gå ur modet igen innan någon ens kommer in i garderoberna. 5 minuter senare ringde dock mamma och hade hittat bilderna på Elin och mig från BB när vi föddes, som ingen sett sedan den dagen. Ser man på!

På vinden hittade jag dock lite saker som Folke ska få och leka med. Min kissdocka Pelle ses till vänster i bild. Till höger ser ni kålungen Julia Andrea. Kålungar var superhypade 1983, i USA gick de inte att få tag på eftersom vuxna människor köpte dem och hade dem som substitutbebisar (lite sicko faktiskt...). Hur som helst, Elin och jag köpte våra på Stor&Liten för våra första sparpengar. De kostade 300 kronor, herrejösses. Men fina var de, de hade namn redan när man köpte dem och dessutom fick man med ett adoptionsbevis. Nu såg jag på deras hemsida att de ger ut ett specialkollektion för dockan har funnits i 25 år. Man känner sig rätt gammal när ens leksaker börjar klassas som antika.

Det kanske är bättre ändå, 99% av det man slänger behöver man ju inte. Jag föredrar att med jämna mellanrum ha lite ångest för sådant som åkte ut fastän det inte borde. Som den där isbjörnen i porslin som jag för mitt liv inte förstod vad jag skulle ha den till när jag flyttade hemifrån. Nu vet jag bättre, den var från Gustavsberg och designad av Lisa Larsson. Och farmor håller nog inte heller med. Hon påtalar ibland att det faktiskt var en del hon behövde av det som slängdes den där dagen. Men jag tror nog att Thore luktar godare utan den där gamla flaskan Aqua Vera... 

Snor-gubben

Folke har fått ett nytt smeknamn. Vanligtvis kallas han för "Gubben" (av mig) eller "Gubbis" (av Micke). Nu går han under beteckningen "Snor-gubben". Lite taskigt men vi får hoppas det är högst temporärt. De två senaste nätterna har Folke nämligen snorat och rosslat något alldeles och han har haft svårt att andas med napp, snuttefilt och apan som ingår i hans sömnprocedur. Efter klockan 24 vaknar han sådär 1-3 gånger i timmen och skriker i högan sky. Stackars Folke. Och lite jobbigt för hans rumskamrater. I natt bodde dessutom farbror Erik i vardagsrummet, han skulle upp i ottan för att spela golftävling. Jag vågar inte ens tänka på hur hans uppladdning blev.  

Det ska börjas i tid

Folke är numera Eurobonus medlem. Ja, du läste rätt. SAS ändrade nyligen reglerna så nu kan man börja samla poäng redan när man åker från BB. Om man tar flyget hem alltså. Så nu har Folke ett eget kort. Vi hade lite problem när vi fyllde i ansökan eftersom Folke vägrade säga vad han har för mailadress, men det gick bra utan. Nu har även hans hemliga pinkod kommit så han kan logga in på nätet för att kolla sin poängstatus. Sicken tur, för han har frågat efter det flera gånger. 

Gammal kunskap rostar aldrig

För nästan 11 år sedan så gick jag och Micke en grundläggande kurs i statistik på 5 poäng. Det jag minns från den kursen är följande: Kurslitteraturen var dyr och sannolikheten att jag skulle vara bakis på föreläsningarna var tämligen stor. Det var allt. Genom ett mirakel lyckades jag i alla fall klara tentan, trots att Natalie och jag mest hängde på Herrgår'n med "Trum-Micke", "Långa Micke" och "Emmaboda-Micke" som vi döpt dem till eftersom det fanns fyra Micke i vår klass och tre var från Småland. "Vad gulligt de pratar" sa förresten Elin första gången hon hälsade på i Linköping.  

 

På den här tiden var jag och Millan sambos i Ryd. Troligen hade Millan även fått VG om hon hade läst statistiken då, men jag minns hur jag hittade henne i köket med rödsprängda ögon, trots att hon inte hade några bebisar som höll henne vaken om nätterna.

I alla fall, Micke köpte inte många böcker under studietiden, men just den här statistikboken valde han att införskaffa. Följaktligen så har vi haft två stycken i vår bokhylla i nästan 10 års tid. Vi har aldrig öppnat någon av dem sedan kursen avklarats. Det finns faktiskt kurslitteratur som man bläddrat lite i men det här är inte en av dem. Men i natt fick vi användning av båda exemplaren på en och samma gång gång, tänka sig! Folke är förkyld och har rosslat lite på morgnarna men i natt började han låta som ett litet snörveldjur redan vid 2.30 tiden. För att få honom att somna så tänkte jag att vi får ställa de övre sängbenen så Folkes huvud kommer upp lite. "Två böcker behövs" tänkte jag, "Och lika höga ska det vara". Valet var enkelt - två exemplar av Aczels "The complete business statistics" hämtades från bokhyllan. Tänk om man hade vetat det när man satt bakis i C2 och halvsov på föreläsningarna.

Lättlagat

Idag har jag bakat en äppelkaka. Receptet hittade jag i Allers som är Mickes och min nya favorittidning. Det var på inrådan av Mickes kollega Ullis som vi har börjat köpa den, allt finns i Allers - korsord, recept, husmorsknep - you name it! Eftersom jag och Micke börjat lösa korsord så är det mest det vi ägnar oss åt men just det här receptet på äppelkaka kunde jag inte motstå. Följande ingredienser gick åt under baket:

3 äpplen

150 gr smör, 1 1/2 dl socker, 3 ägg

3 dl vetemjöl, 1 tsk vaniljsocker, 1 tsk kardemumma, 1 1/2 tsk bakpulver

7 majskrokar

Det går åt majskrokar i de flesta rätter numera. Folke har nämligen lite svårt att förstå det här med att sitta. Följande förstår Folke: "När jag sitter på en stol ska jag äta". Följande förstår inte Folke: "Ibland kan man sitta på en stol och prata, titta på mamma och pappa eller bara vara". 

Idag gjorde jag misstaget och tänkte att Folke kanske tycker det är kul och titta på mig när jag bakar och satte honom i stolen vänd mot mig i köket. Följande utspelar sig: Efter cirka två sekunder börjar Folke yla. Jag ger honom leksaker som han tittar lite förstrött på. När jag sedan kommit så långt i baket att det är svårt att avbryta erbjuder jag Folke en majskrok för att han ska vara nöjd i stolen en stund till. Det känns helt ok att ge majskrokar, förutom att de är lätta att hålla i,  så är de inget annat än extruderat majs. Folke hummar nöjt vid åsynen av majskrokspåsen. Uppskattningsvis hamnar cirka 20% i magen, resten sitter i Folkes hår, på tröjan, stolen och i fastklibbad i handen. Nu vill Folke ha mera och sträcker armarna emot mig. Det är för övrigt enda gången jag har sett honom göra det. Jag försöker ge honom lite vatten, Folke blir tvärarg, och börjar småskrika. Vi vet båda vad han vill ha. Jag hör mig själv säga "Ok. Folke, men det här är den sista" Scenariot upprepar sig ett antal gånger för Folke förstår definitivt inte varför det skulle behöva vara den sista eller varför man inte kan äta hur många majskrokar som helst. Till slut blir det ohållbart, kakan får vänta och jag får lyfta ut en gråtande Folke i vardagsrummet och leka med honom tills han blir glad. Kakan blev inte lika fin som på bilden. 

Inte så snabb...

Idag träffade jag och Folke min kollega Sofia och hennes dotter Amanda som är en månad äldre än Folke. Sofia ringde vid 9.30 då hade hon lämnat storasyster Emma på dagis:

"Vi kan väl mötas upp i Västermalmsgallerian, så kan vi shoppa lite och ta en lunch?" 

"Perfekt" sa jag.  "Jag kan vara på väg om 20 minuter"  För en gångs skull var jag och Folke i hyffsad ordning.

"Eller vänta, jag skulle vilja hinna hem först och fixa lite, det tar kanske 45 minuter och sedan går jag" sa Sofia.

Efter lite snabb (eller så fort det nu går med den här amningshjärnan) matematik så insåg jag att vi då hade börjat oss närma Folkes sovtid och sedan skulle han ju ha lunch.

"Han brukar äta vid 11 - vi kommer efter det" sa jag. "Jag kanske kan få honom att äta lite tidigare"

Det var bara att Folke bestämde sig för att sova extra länge. Vid 11.30 fick jag försiktigt flytta lite på hans filt för att han skulle vakna. Jag skickade ett SMS till Sofia och sa att jag tar med mig lunch och åker hem till henne istället. Sedan behagade Folke att vakna, han åt lunch i godan ro och efter ett antal blöj- och byxbyten var vi klara att gå. Då hade Sofia ringt och sagt att hon hade ordnat lunch. Väl på väg kändes det strålande, jag var ordentligt sminkad och hade min Calvin Kleinblus på mig eftersom Folkes oväntade sovlur frigjorde tid för uppstyling. Det varade dock inte särskilt länge, hos Sofia kräktes Folke över hela blusen (och numera luktar det inte gulligt baby-kräk) och sedan kräktes Amanda på Folkes byxor. Men trevligt var det, och på vägen hem gick vi via Karlbergskanalen, lite illaluktande men ganska glada...