Äggjakt

Fint som snus

Perspektiv på livet

Jag tänker ofta på hur bra jag har det och hur lyckligt lottad jag är. Den här veckan har innehållit lite för många plågsamma påminnelser om det.

Fina Eija, ni minns kanske hon som bodde i lägenheten under oss när Folke föddes? Hon fick en dotter den 13 mars 2008 och vi hängde och drack kaffe tillsammans en hel del under den föräldraledigheten. Hon har cancer och har påbörjat cellgiftsbehandling. Och hemma har hon Felicia och Vincent. Min kropp vänds nästan ut och in bara av tanken.

Och på väg mot dagishämtning häromdagen så träffade jag Louise, gift med Mickes kollega, som kom gående med Miriam och minstingen Adam. Deras äldsta pojke är lika gammal som Folke. I höstas så upptäcktes det att Miriam hade en cancertumör i magen och hon fick opereras och cellgiftsbehandlas. Nu verkar allt ha gått bra men det var så plågsamt att höra Louise berätta. "Det där strykjärnet man har på bröstet, man undrar när det kommer försvinna" sa hon.

Och på väg till pendeltåget idag hade jag sällskap med en kollega. Hans dotter har precis fyllt 12 år och ligger inlagd för svår anorexi. Han började berätta om det helvete rent ut sagt, som de befinner sig i, och när han sa hur mycket han längtade efter normala och vanliga saker. Vi kramades när jag klev av pendeltåget i Karlberg, han skulle vidare till Söder och tillbringa påskhelgen på hemmet där hans lilla dotter skriker av ångest.

"Mera varmkorv"

Ibland så vet man inte riktigt hur det går till, men man utvecklar ju liksom ett internspråk med sina barn. Och kan man inte sångtexter så hittar man på, och ett, tu, tre så sjunger ju avkommorna likadant och så blir det liksom till original.

Redan när Folke var liten så hittade jag på leken "Varmkorv boggie". Kan låta lite banal, men uppskattas mycket av människor under 100 centimeter. Den går helt enkelt ut på att barnet får studsa i sängen medan lämplig vuxen sjunger "jag gillar varmkorv boogie, varmkorv boogie" osv. Leken avslutas med att barnet knuffas omkull i sängen och skrattar hejdlöst.

Majlis har med sin bossiga stil även tvingat mig utveckla leken. Nu ska jag helst ha henne i famnen och själv hoppa i sängen sjungandes. Och när jag väljer (läs tvingas av andfåddhet) att avsluta leken så skriker hon argt: "Mera varmkorv mamma. Mera varmkorv!"

"Det bare å åk"

Så här glad är man när man varit med i skidtävling och fått medalj och tuppkam att fästa på hjälmen!

Två killar kollar teknik

2013 så är längdåkning det nya svarta. Micke gör som bekant ingenting halvhjärtat när det kommer till sport. Och det finns andra fanatiker här också, så det har filmats en del och kollats stakteknik på Youtube. 

Se upp i backen

Majlis med idolen Ida

Majlis är nog den som uppskattat semestern mest. Och då blev det ingen skidåkning för hennes del. Men massor med quality time med Ida!

Folke och Ida badar bastu

Hela familjen

Så blev det en vecka i Vemdalsskalet, fyra familjer med totalt åtta barn i samma hus. Otroligt trevligt och roligt. Och så mycket sol och härlig fjälluft på det!

Majlis dejtar Bill

Kalasdags

Kalas med tema "läskigt"

Överprisat fredagsmys

Mitt nyårslöfte för i år är att jag ska gå oftare på restaurang. Dricka goda viner och variera blodpuddingen emellanåt. Man blir en gladare människa då, har jag insett. Men, för att kunna kombinera fler krogbesök med småbarnsliv så bygger det på att man hittar andra personer än sin bättre hälft att gå ut och äta med. Så igår begav jag mig ut med min ytterst trevliga chef och några före detta ledningsgruppskollegor och kom till ytterligare en insikt - det bästa krogsällskapet är 40 plussarna*! Välbeställda, med lite större barn hemma och med en massa roliga livsinsikter. Funderar nu på var jag kan hitta fler av denna sort.

Inte för att det här ska bli en blogg med krogrecensioner, men jag måste ändå kommentera det hypade stället Nosh & Chow som var ämnet för besöket. Recensionerna stämde ganska bra, udda inredning, barerna såg trevliga ut och maten var god, men inte så mycket mer än så. Det har skrivits en hel del om lyxtacosen, men jag kan informera att jag blev lite besviken. "Stockholms bästa guacamole" görs inte på Nosh & Chow, avsett vad som står i tidningarna, utan av min make. Men sällskapet och samtalen var av högsta kvalitet.

(Toaletterna var för övrigt så trendiga att man inte hittade dörrarna och det står tydligen en DJ där inne och spelar på helgerna. Tänk, har alltid önskat mig det.)

*för att ingen ska ta illa vid sig så vill jag tillägga att en person, utöver undertecknad, nog helst vill se sig som 30+ ett tag till.

5 år idag

Idag fyller världens finaste pojke 5 år. Tänk att han funnits i våra liv så länge och ändå så känns det som tiden gått så fort. Vilken förmån att få vara hans mamma!

PS. Majlis hälsar däremot att jag "inte Majlis mamma" utan drar istället mantrat "Majlis pappa Micke" så fort jag vill bekräfta släktskapet. Och så kommer en bestämd hand som viftar "bott, bott mamma". Men så fort "Majlis pappa Micke" inte är hemma så är det annat ljud i skällan.

Nya ord

Om ni inte visste det så hälsar Majlis att mjölk numera heter "bock" och Milton heter "Ponton"

Överraskningarnas man

Innan vi åkte hem så körde Micke ner bilen i ett dike så den fastnade på ett brunnslock. Som tur var så kunde grannarna vinscha upp oss.

Prinsesstårta i solskenet

Vår i luften

Premiär för farmor och farfar i Furudrömmen

Årets första furufix

Dra mig på en kärra, vilken fin liten stuga vi har. Efter att ha letat efter huvudkranen (note to self - markera med en pinne nästa år) i 1 1/2 timme och vattnet kom igång så var det bara att stiga in i furuprakten. Fantastiskt.