vecka 26

Idag har jag och Bruno varit hos barnmorskan igen. Allt såg bra ut, Brunos hjärta lät jättefint och slog en sisådär 150 slag i minuten. Mitt blodtryck hade sjunkit lite och blodvärdena hade gått ner så nu blir det järntabletter för att jag ska hålla mig pigg och alert. Bruno verkar inte behöva mer energi, han håller full fart och har ägnat de senaste dagarna till att trampa på min urinblåsa. Magen måttades för första gången - 24 cm - och hamnade precis på normalkurvan. Nästa vecka börjar vi vattengympa, undra om jag kommer kunna hålla mig för skratt när 15 barbamammor i baddräkt samsas i en liten pool? Troligen inte...

Från att ha varit 100% säker på att det är en "Bruno" så har jag faktiskt börjat vela. Det kanske är en flicka ändå... Vi tog oss samman och handlade lite barnkläder på Baby Gap och då hade det ju varit rätt smidigt att veta vad det är. Nu handlade vi i ren panik en flickkofta för att vår eventuella dotter inte ska känna sig oönskad på något sätt i alla unisexkläder och efter att kallats Bruno i 7 månader.

Om inte annat så kan vi alltid ge bort koftan till någon annan - Millan väntar en liten Signe eller Siri i slutet av året. Malin kanske får en flicka i slutet av februari? Jenny ska ha en flicka (en Elin kanske?) ett par dagar innan Bruno kommer. Natalie kanske får en tjej i april? Eller Emma? Lucas kanske får en lillasyster? Fast Kronzell har sagt att det är en bror så det blir väl så... Dessutom kommer ju Carro Å och Eriks bebis i slutet av maj. Ja, ni hör ju - det är stor babyboom 2008 och det blir säkert fler!

Home sweet home...

We're back! Trots ett hektiskt schema så var det värt varenda krona. Från NY tog vi tåget upp till Boston och det kändes helt overkligt men fantastiskt bra att gå den korta sträckan från Back Bay station till Saint Botolph Street 124. Efter en otroligt trevlig middag, där Claire lagat mat och pratat oavbrutet precis som vanigt, så fick vi gå lägga oss i "vår" säng. Den nya hyresgästen från Bain hade precis flyttat ut så vi kunde känna oss som hemma i lägenheten. I måndags så hälsade jag på i Quincy, det blev enorm uppståndelse och alla damer klappade mig på magen och tittade undrande på mig när jag förklarade att vi inte visste om det skulle bli en pojke eller flicka. Och att vi inte hade något namn klart heller. På vägen hem hoppade jag av vid Park Street och gick min vanliga promenad genom Boston Common. Kallt som tusan men vad gör det när man har en varm latte från Starbucks att värma sig på? På kvällen åt vi middag med Susan och Ryan och sedan blev det te (för mig) och öl (för Micke) i barköket hos Joe och Claire. Bruno har skött sig utmärkt under hela vistelsen!

vecka 25 - Manhattanmage

För nästan 20 år sedan så var hela familjen Olson i New York. Då tyckte jag staden var läskig, grå och hemsk. Nu tycker jag den är helt fantastisk. Första gången i NY var höjdpunkten pappa Classes solbrända mage. Han hade bränt sig på Huntington Beach och effekten av att sitta i en brassestol utan solskyddsfaktor var stora vita "skyskrapor" där magen veckade sig. Hela familjen skrattade (stackars pappa...) och magen fick gå under benämningen Manhattanmagen"

Den här gången har vi huserat på trendiga Lower East side och från vårt hörnrum på 16:e våningen hade vi en helt fantastisk vy - Empire State building, Chrystler building och hela Financial district. Och eftersom vi vaknade i ottan i fredags så hann vi se solen gå upp. Så här kommer de - första magbilderna med Bruno - och upprättelse för morfar - den nya Manhattanmagen är här!

vecka 24 - lång leveranstid

Hej å hå vad tiden går fort. Bruno är enligt pålitliga internetsidor 30 cm lång. Det är ju skönt att tiden går fort, även om jag fortfarande mår jättebra så fasar jag lite för mitt kommande osmidiga fysiska tillstånd (läs gå i trappor i vecka 40). Igår var vi på födelsedagsmiddag för Maria T och träffade Ethel som ska ha barn samma vecka som vi. Ethel hade köpt barnvagn, det var 19 (jag repeterar- 19) veckors leveranstid på den. En Emmaljunga citycross som tydligen är som barnvagnarnas Volvo. Inget som skeppas från Bortre Orienten alltså. De hade även köpt bilbarnstol och en massa andra saker som vi inte ens börjat tänka på. Så i helgen blir det ett besök på Babyland för att reka utbudet (ve och fasa med Mickes beslutsångest) och sedan blir det nog en snabb affär på Blocket. I alla fall om jag får bestämma.

vecka 23 - vad hände med yttrandefriheten?

Nu har arbetsgivaren tagit i med hårdhandskarna; bloggsidor, facebook etc. har blivit spärrade av "productivity reasons". Man kan ju inte säga så mycket om det men det är lite irriterande eftersom det inte ens går att komma åt sidorna när man loggar på hemifrån. Och eftersom familjens IBM (maken) är i Ryssland så kan jag inte hålla mig uppdaterad vad som händer i Trollskogen eller om någon kommenterar Brunos giantiska mage. Men skam den som ger sig - det går att komma in på blogger.com och uppdatera sin egen blogg, och via instrumentpanelen kan jag även läsa om Viggos franska uttal. Layouten och bilderna blir dock inte lika roliga...

I morse låg första snön på taken på Karlbergsvägen, det är sånt man får möjlighet att se när man vaknar med tuppen. Nu har det regnat bort men julkänslan hann ändå infinna sig. Snart är det dags för Odenplan att bli helt fullt av julgranar (som säljs av leende smålänningar som måste undra hur man som Stockholmare kan betala 600 kr för en gran) Och snart är kyrkan upplyst och det börjar lukta glögg från fiken. Jag insåg helt plötsligt att jag inte alls vill flytta härifrån, så tack o lov att bostadsmarknaden skakar. Vi får kånka på magen, Bruno och tillbehör ett tag i alla fall!