Folke målar

Varje dag när jag kommer hem från jobbet så slår det mig hur stor Folke har blivit. Han har inte bara blivit lång utan han har lärt sig så mycket nytt. Idag fick jag ovanstående bild i ett mms -  Micke och Folke var på Kulturhusets "Rum för barn" och målade. För liten för att uppskatta konst? Nja, så länge man kan stå upp själv och hålla i en pensel så släpper de in en. Det gäller att utnyttja sina skattepengar och pappadagar!

Igår så stretchade Micke mot garderobsdörrarna och genast var härmapan Folke där och tryckte händerna mot väggen, han hade väl också lite känning i vaderna. Senaste dagarna har han varit på ett strålande humör, han sitter i vagnen och vinkar och ler åt alla han får kontakt med. Kanske beror det på att gången är på väg att släppa, nu går han fem, sex steg med jämna mellanrum. Eller stapplar fram som en zombie kanske är en bättre beskrivning. Hans glada humör tar sig även utlopp i ett konstant flörtande.  Idag åt vi middag på Bueno och då fem-i-tre-raggade Folke på ett tjejgäng så att jag och Micke generat började skruva på oss. Hur fick vi ett sådant ultrasocialt barn?

Fastbiten

Nu har Kristi flugit och vi har varit i Fornebo samt hälsat på Farmor Inga som fyllde imponerande 86 år. Födelsedagsbarnet var som vanligt vacker som en försommardag, men vädret var lite märkligt så vi fick kryssa in och ut med vår smörgås-, prinsess och ryska banantårta*. Folke fick hänga med storkusinerna och promenerade hårt hållande i både Kalle och Tilda.

I Fornebo var det väldigt fint och vi plockade med oss både gullvivor och liljekonvaljer med oss hem. Den enda fadäsen var att Folke daskade till Iris med en träslev i huvudet och att vi hittade två små fästingar under Folkes blöja när vi kom hem. Hua! De gick som tur var väldigt lätt att plocka bort men det var lite obehagligt, särskilt med tanke på att Folke faktiskt haft helt täckande kläder och de har ändå letat sig in. Å andra sidan så håller han sig ganska nära gräsrotsnivå så det är väl ingen match för de små blodsugarna. Folke fick stå spritt språngande naken på matbordet medan vi nogsamt granskade hans lekamen, inget mer fanns att finna men nu kliar det precis överallt på mig...

*En väldigt god Norrköpingsspecialitet

Ytterligare ett inlägg

Nu blev ni förvånade va? Här bloggas det för fulla muggar. Eller så är det bara en bra ursäkt för att slippa släpa mig till gymmet. 

Nu börjar jag och Micke tro att allt hopp är ute för att Folke ska börja gå själv. Vi har hela tiden tänkt: "Ja men snart kommer han vilja bära med sig saker, och då funkar det inte att krypa på alla fyra eller hålla oss i handen" Men istället för att logiskt nog börja gå på sina väldigt stadiga ben, så har han istället utvecklat en ny krypstil. Sittande likt en apa tar han sig fram, samtidigt som han har ena näven fri att bära med sig saker. Nu ångrar jag även att vi inte köpte Dr Martens till Folke, inte bara för att de är trendigt retro, utan för att han hade behövt ett par med stålhätta på. De så kallade "lära-gå-skorna" har nämligen blivit helt uppslitna på ovansidan eftersom Folke släpat dem mot stockar och stenar. 

En insikt under helgen var att jag verkar ha stora kunskapsluckor avseende barnprogram. Micke verkar däremot väldigt påläst.  På väg till Morgonvägen från flygplatsen berättade Micke vad han och Folke hittat på under veckan. "Jag köpte en Teletubbies video, men det verkar vara något fel på färgen för Tinky-Winky är brun". Han pratade väldigt familjärt om Tinky-Winky, ungefär som om det vad någon vi kände. "Vem är Tinky-Winky?" frågade jag. "Den lila, vet du väl" svarade Micke. Jag visste inte ens att de hade namn. Micke kunde imponerande nog även rabbla de andra, likt en tysk dativramsa, och då har han inte ens varit pappaledig i två månader. Men nu när jag googlat lite så vet jag minsann att det går rykten om att Tinky Winky är gay.  Och det måste ju stämma eftersom han håller i en HANDVÄSKA. Det är kanske det Folke väntar på, att han ska få en stor handväska att lägga ner sin prylar i, och som han kan släpa efter sig när han kryper?

Extramaterial

Hallå där, vad håller du i?

Nu tar jag den

Jag fick lite kommentarer när vi var nere i Småland i helgen: "Kan du inte försöka få Micke att lägga upp lite bilder på bloggen i alla fall?"  Jo, jag har försökt, det går inget vidare. Men för att blidka alla läsare så gör jag en extra insats, jag har faktiskt semester idag. 

Övrig uppdatering: Folke och Micke tillbringade i stort sett hela förra veckan nere i Småland så det har varit väldigt tyst och tomt här hemma. Och jag har jobbat, tränat och sovit. Och så hann jag med en middag med Cilla och Oskar på Rolfs kök. I fredag så blev det återförening med familjen på de sydligare breddgraderna och i lördags så var det dags för vackert bröllop i Sankt Sigfrids kapell. Gammelmormor Sonja gjorde en stålande insats som barnvakt medan vi sedan festade loss i Kronobergs slottsruin. Det kändes dagen efter kan jag tillägga, både jag och Micke var rejält bakis. Farfar Jim hade rosslig röst, även om han envisades med att prata om "pollenallergi" - är det måhända humlen som blommar så här års?

Kosläpp

Finemang med utflykt och bulle!

De glada korna

Iris tröttnade lite på att vänta på kossorna

Som jag har väntat! I flera år har jag försökt ta mig ut för att titta på betessläpp - när kossorna får springa ut i gröngräset efter att ha stått inne hela vintern. Men det har alltid kommit saker i vägen. Men i år, i år blev det av! Efter att ha utnyttjat en av mina semesterdagar så har jag nu fått se det live. Elin och jag bestämde genast att detta får bli en tradition. Lite kallt och blåsigt, så kaffet fick intas hemma i lägenheten istället, men det var väldigt kul att se dessa vanligtvis kolugna varelser skutta runt och galoppera av lycka. Folke var väldigt imponerad av kossorna och skrek "oarrrrroooow" som faktiskt låter mer likt råmande än skolbokens "mu". 

Dåligt värre

Jo, jag håller med. Bloggen har förfallit alldeles. Men för att citera den där göteborgaren i Göta Kanal (ettan alltså) "...jag har inte tiiiiiiiiid" Så är det faktiskt, jag orkar inte jobba och blogga samtidigt. Innan jag blev mammaledig så blev det kanske ett inlägg i veckan eller så, och vi är nog tillbaka på den frekvensen. Så ni får hitta andra sätt att fördriva er tid framför datorn.

Förresten, har ni känt vad gott det luktar ute? Fantastiskt! 

One small step for human, one giant...

...leap for Folke! Idag gick vår lilla fegis tre steg på egen hand. Utan att märka det själv tror jag. Han satt i mitt knä och läste bok och reste sig upp och knatade iväg. Kanske beror det på att jag köpte ett golfset till Folke på ICA Maxi igår, innehållande en putter, järnklubba och tre bollar - allt i plast för 59 kronor. Så nu har Folke gått runt, hållande mig i handen, och spelat flera rundor golf i lägenheten. Det kanske är först efter det han förstår meningen med att gå på egna ben. 

Vårigt värre

I förmiddags åkte jag och Folke till Stortorp igen. Vi var där igår med, men det var så trevligt att vi kom tillbaka. Jag försökte imponera på Iris genom att blåsa såpbubblor. Hon såg måttligt intresserad ut. Det visade sig att Elin och Ralph som vanligt köpt crème de la crème i form av en såpbubblor-de-luxe variant i Holland som blåste typ 100 bubblor i olika storlekar på en gång. Så lilla fröken tyckte mina svensson-bubblor var lite halvtråkiga. Folke blev däremot eld och lågor när Elin blåste med deras holländska makapär. Men -jag vill bara höja ett varningens finger - ibland är det enkla att föredra: Efter att Folke hade pillat med sina kladdiga ostkakefingrar på såpbubbleattrappen så uppstod någon form av kemisk reaktion, och det blev inga fler bubblor. 

Dagen blev komplett när vi fick åka snålskjuts med Elin till ICA Maxi i Haninge. Storhandla med bil är lyx för oss innerstadsbor. Folke tyckte det var väldigt kul att åka i framsätet, var på ett strålande humör i kundvagnen och hjälpte mig att kasta ner varor. I kassakön ägnade han sig åt att ge Elin tungkyssar. Sen somnade han som en lite sten och vaknade inte ens när jag bar in honom från bilen.