Hos Lindahl / Ahlström

Idag blev det middag ute hos Jenni och Fredrik. Det hoppades mycket studsmatta, Majlis gurglade av skratt och blev vansinnig när man tog henne därifrån. Så spelades det teater. Bättre än nyårsrevyn, men de har fortfarande lite kvar innan de kan börja ta ordentligt betalt för föreställningen. 

Ingen tvekan att Folke gillar att hänga med de stora tjejerna. Han protesterade inte ens när det blev sing-a-long med Barbie på tv:n. På väg hem sa Folke: "Mamma och Micke. Nu gillar inte jag läskiga saker längre, utan prinsessor och Barbie. Tror du att tjejerna tycker jag är söt, mamma?" 

Tror nog...

...att det här är det längsta blogguppehåll jag gjort. Och tyvärr så får ni nog invänta semestern innan det kommer något riktigt att bita i. Då kommer det bilder och annat skoj, jag lovar!

PS 1: Idag så fick vi nycklarna till stugan (och så var det den där lilla detaljen med betalningen). Vilken härlig och konstig känsla att gå runt där i VÅR stuga. Folke och Majlis inledde båda med att göra nummer två så fort de kom innanför dörrarna. Jag undersökte porslinet. Micke började slå gräs med lie (?!?) . Konstpaus.  Lilla fina stuga, det ska bli kul att lära känna dig lite bättre. Och uppenbarligen även min man. LIE. Konstpaus.

PS 2: När vi sitter på Svensk Fastighetsförmedling och väntar på att transaktionerna ska bli klara, så berättar jag om min systers husaffärer. I samma stund kliver nämnda syster och svåger in genom portarna för att sälja sitt gamla hus. Det var skoj.

PS 3: Fast det var väldigt sorgligt att se hur jobbigt säljaren tyckte det var att lämna stugan. Han har två tonårssöner och hans fru gick bort för ett par år sedan och han har knappt varit där sedan dess. Han berättade att hon var arkitekt och tyckte jättemycket om stilen. "Det känns skönt att veta att ni uppskattar det så mycket" sa han.

Nöjda kusiner

Återstår att se hur jag ensam ska få 4 barn att sova. Micke är inlåst i ett konferensrum med några fransoser.

Barnvakt hos Buurmans

Lite extra fokus

Ibland får man lite ångest för man inser att man har typ 2000 bilder på sitt första barn och... inte alls lika många på sitt andra.

PS. Och så vill jag rikta ett stooooort tack till Cilla, Oskar och Vega som ryckte ut i sista sekund och hängde med Majlis när jag insåg att jag borde närvara på ett möte på jobbet. Det var tur att jag var där kan jag konstatera så här i efterhand. Och när jag kom tillbaka så hade Maja blivit en Cilla-gris och sträckte armarna efter henne istället. Det tog inte tre timmar en gång tydligen.

Jamen, grattis då.

Folke: Mamma! Jag är redan kär i någon!
Jag: Vad trevligt, vem är det då?
Folke: Nora Brusewitz. Och hon är lite kär i mig.
Jag: Vad skoj!
Folke: Eller förresten mamma, vi är mycket kära. Och vi har redan gått hem tillsammans en gång.

Reds anmärkning: Nora bor längst ner på Rörstrandsgatan, och vi brukar ta samma väg från Eken.

Längtan till landet - final version

Nu är det påskrivet. Det ser inte bättre ut än att vi har blivit stugägare. Hurra! Och välkomna att hälsa på i sommar, det är inflyttning redan efter midsommar. Kommer nog inte förstå det förrän vi står där med nyckeln i hand. 

Altanen ska vi nog bygga till på något sätt... Eller vi och vi, låta bygga till är nog en bättre beskrivning.  

Plats för middagar och spelkvällar. Det finns för övrigt ett Fia med knuff från "ICA Handlarna i Sörmland" i bokhyllan.

Alltså, den där kaminen... 

Fördel - det finns redan fina möbler och grejer som passar perfekt i stugen. Nackdel - Ehh, allt porslin som står här i lägenheten i väntan på att få flytta, vart ska det få plats? 

Det blir till att jobba lite med tomten

Här får ni tänka lite utfyllnad och välskött gräsmatta att spela krocket på. 

UPDATE: Tänka sig, en vilt främmande människa har "repinnat" min altan på Pinterest. Kommentaren är "Ahhhhhh!" Vet inte riktigt vad det innebär, men det känns stort.

Okej barn, mamma har det väldigt bra men nu får ni komma hem!

Ensam hemma

Jag har varit ensam hemma här i ett par dagar. Micke och barnen är i Väck-i-ö. Jag har jobbat, städat, rensat och så hunnit med en lunch med Kaarina och mamma. Och tjejkväll igår med Cilla och Dyrendahl. Men nu får de komma hem tycker jag. Längtan börjar bli outhärdlig.

Storken?

Jag badar och hoppas att få vara själv en liten stund. Det får jag inte. "Får jag också bada mamma?" ropar Folke förtjust och tar av sig kläderna innan jag ens hunnit svara. Majlis börjar hoa och trampa så Micke tar av henne kläder och blöja och så sitter jag där, med båda ungarna i knät och en massa plastbåtar och gummidjur som flyter omkring mig.

Då utbrister Folke: "Men mamma, vad joligt! Du har en bebis i magen..." 
Jag: "Nej det har jag faktiskt inte" 
Folke: "Jo magen är tjock"
Jag: "Den är lite pösig kanske, men det är ingen bebis i den" (Va fan, här har man tränat tre gånger i veckan den senaste månaden, men det syns uppenbarligen inte)
Folke: "Har du inget frö där inne? Mamma, hur kommer fröet in i magen?"
Jag har nämligen sagt till Folke att innan han låg i min mage så var han ett litet frö. Att det fanns en tid då han överhuvudtaget inte existerade går nämligen inte att ta in.
Jag: "Det behövs ju en pappa också..." (Känner mig inte riktigt upplagd att ta hela blommor och bin lektionen just idag)
Folke: "Du har ju Micke, han är en pappa! Och jag vill ha en lillebror. Han ska heta Hugo. Jag ska leka med honom"
Jag: "Fast det är ju jag och pappa som bestämmer om vi ska ha fler barn"
Folke: "Ja, fast jag och Majlis bestämmer också. Mamma! [sätter upp ett finger i luften] Jag hörde hur Majlis sa [nu med bebisröst]: "Jag vill ha ett barn-barn"
Jag: "Jaha ja, där ser man"

Trevlig helg