Nyårsrekord!

Klockan är 19.45 och vi är klara med efterrätten. Det har inte hänt de senaste 15 åren gissar jag. Men nu sitter vi här mätta och belåtna, och 12-slaget känns väldigt långt borta. Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att både jag och Folke sover då. Men nu dansar Folke och leker med ballonger och Micke gör nyhetsquiz i DN. Och jag har hostat så mycket att jag fått ont i revbenen. Den nya verkar redigt irriterad att behöva befinna sig i en kroppslig jordbävning och sparkar argt med jämna mellanrum.

Jag minns förresten ett nyår när tidsplaneringen sprack totalt. Vi firade hemma hos Jenni och Fredrik och menyn var minst sagt överambitiös. Det kan bero på att finsmakarna Dyrendahl och Wennerström också var med. Jag tror vi hade snittar, ostron och så sex rätter på det, varav två efterrätter. När vi gick ut vid 12-slaget hade vi en varmrätt och efterrätterna kvar. Och så sjuka mängder vin på det, hälften av flaskorna var kvar dagen efter. Efter den gången blev vi lite mer modesta, men vi har nästan alltid behövt stressa på för att hinna klart till klockan 24. Men i år är vi redo - raketerna och Jan Malmsjö kan börja vid klockan 21 istället. Ett gott 2011 önskar jag er!

Update: Efter att ha sett bilder som champagnekungen Dyrendahl lagt ut på delar av sin nyårsmiddag på facebook så gråter jag nästan av avund. 

Inget storstilat slut

Vi har inte haft särskilt tur på 2010 års högtider. I midsomras trodde vi att Folke hade vattenkoppor så vi kom aldrig iväg till Fornebo. Och idag var det tänkt att ha nyårsmiddag, men det visade sig att en i sällskapet har halsfluss och jag har fortfarande hosta och halsont så var ingen var intresserad av att byta baciller med varandra. Så vi tar det lugnt här hemma istället, det känns ganska skönt faktiskt. Den senaste veckan har jag sovit uselt, magen är spänd och jag känner mig allmänt på dåligt humör. Jag fick i alla fall en tid i morse på Sabbatsbergs närakut för att kolla att det bara var ett virus, jag har nämligen aldrig varit med om något liknande (det halsonda har inte ens gjort en antydan att klinga av, så här en vecka senare). Men det är bara att "vila ut viruset" som läkaren sa.  Synd bara att jag har så ont att jag vaknar om nätterna och inte kan somna om. Nog om detta. Låt oss hoppas på ett friskare 2011 i alla fall!

Micke och Folke åkte pulka i Vasaparken medan jag var hos läkaren, och sedan handlade vi på ICA. Folke fick dra sin lilla vagn och såg nöjt på när vi sa att det både skulle bli popcorn och efterrätt till kvällens kalas.     Marängswiss tänker vi festa loss på, och när vi skulle hämta en Non-Stop påse så ville Folke absolut ha Bridge-blandning istället. Det är pappas pojke det! Och det är alltså inte bara Kalle som har mogen smak, han som föredrar P2 och äter marmeladkulor vid fem års ålder, hans yngre kusin verkar ha gått direkt från tablettask till pensionärernas favoritsnask.

Äggröra

Det var ju själva...

...faaaaan! Usch vad jag är trött på detta, nu har jag haft hysteriskt ont i halsen sedan julafton. Ögoninflammationen sitter numera i båda ögonen och på det allmän hosta och snuva. Kroppen verkar ha fullt upp med "den nya", så att reparera infektioner hos trötta mammor prioriteras icke i anatomins värld.

Maxiklänning

Nu är det dryga fem veckor kvar av den här graviditeten. Eller sju. Men man börjar ändå se slutet i tunneln. Snart kommer jag kunna ha hyffsat vanliga kläder igen, det känns skönt. Nyss så damp HM's vårkatalog ner i brevlådan och då fick jag det bekräftat - i vår är det långa klänningar och kjolar som gäller (eller jätte-jättekorta klänningar och kjolar, men det kan vi bortse ifrån) Som en skänk från fashionhimlen! Jag har nämligen  fått riktigt fula åderbråck på mitt vänstra ben. Det kan eventuellt försvinna när barnet är fött, står det när jag konsulterar graviditetssighterna. Men det tror jag inte på, utan jag ställer in mig på att inte visa för mycket ben i sommar. Men man ska inte klaga, jag har klarat mig från fog- och tandlossning och mycket annat otyg som skulle kunna hända i ett välsignat tillstånd. En märklig sak är annars att jag (trots att jag tränat mindre och ätit mer onyttiga saker) inte gått upp lika mycket i vikt som när jag väntade Folke. Men man kanske inte ska "ropa hej", det kanske blir ett kraftigt vikthausse sista veckorna bara för att jag så förnöjt konstaterar detta nu?


PS. Carina - den här passar vi väl i? (bortse nu ifrån att du är i form och jag inte är det...)

Outbreak i farozonen

Den senaste veckan har jag gjort ett antal missbedömningar. Först blev Folke sjuk med feber men hade inga andra symptom. Sedan fick han ögoninflammation som kändes väldig lindrig. Det kanske inte ens var en ögoninflammation? Jo, det var det - nu är det definitivt bekräftat - jag (och farfar) har troligen åkt på samma baciller. Rejält med halsont, hosta och snuva och så präktigt ögonklet på det. Jag kände mig lagom fräsch i kontorslandskapet idag (och jag har lite dåligt samvete för att jag tog med mig vad som verkade vara en frisk Folke till jobbet förra veckan).  Igår trodde jag att jag var på bättringsvägen, men idag verkar kroppen ha kapitulerat totalt.

I morse konstaterade jag nöjt att magen fortfarande är ganska mjuk och jag har inte lika mycket sammandragningar som de sista veckorna när jag väntade Folke. Det var då. När jag kom hem från jobbet var magen som en kanonkula och jag fick lägga mig i soffan och gå och duscha för att lindra sammandragningarna. Jag tänkte på syrran som konstant sa sista månaden "det känns som ungen ska komma vilken dag som helst" och kände plötsligt att det kanske ändå är dags att packa BB-väskan?

Se upp i backen!

Idag har jag jobbat medan Folke och Micke har åkt snowracer med Ralph och Iris. Som avslutning blev det tydligen pannkakor med strössel på Vurma. Det gillar både smålänningar och holländare!

Hemma

Granen verkar må bra trots ett par dagar i ensamhet. Nu står den på
plats i hallen igen.

Rönnen - end of an era

Den 10 januari så börjar Folke officiellt på Eken. Nu innan jul så fick vi en skiva med bilder som personalen fotograferat. Tänk vad tiden går fort!

Ett monster önskar God Jul

Folke har hittat Micke och Eriks gamla monstermask. Känsliga tittare varnas!

Folke dricker "munspel"

God jul!

Vilken fantastisk vit jul vi får! (hoppas nu bara att alla kommer hem eller dit de ska för att fira jul...)

Trafikkaos

Jag vill inte stöta mig med någon läsare som råkar ha Statens Järnvägar (eller SL för den delen) som arbetsgivare, men igår rann bägaren till och med över för en tålmodig och känslokall byråkrat som jag. Jag köper att det blir förseningar, växlar fryser, tåg fastnar i tunnlar och att det står isbjörnar på spåren, men information borde ändå ha bättre förutsättningar i dagens tekniksamhälle?

Ursprungsplanen var att jag (med väskor och ett antal extrakilon) skulle åka ner till Växjö som igår kväll för att idag ha ett jobbmöte med en kollega som är stationerad här. Folke och Micke och ännu fler väskor skulle åka ner som ikväll. Men Folke fick ögoninflammation och då bestämde vi oss för att om Micke ändå ska vabba så kan han ju göra det i Småland. En ytterst hjälpsam person på SJ's kundservice hjälpte oss att boka om våra biljetter till ett tåg där vi alla fick plats och som skulle avgå klockan 17.40. So far var allt prima. Men redan på väg till Centralen så blev det lite svettigt, det var kraftiga förseningar på innerstadsbussarna och taxi var inte ens till att tänka på. Jag hade ont i ryggen och stod och pustade på hållplatsen vid Karlbergsvägen och Folke tröstade mig med "Vi är snart framme mamma" trots att vi bara kommit 200 meter hemifrån. Han sysselsatte sig dock med att sprida julglädje i form av att säga "God lul!" till alla som passerade.

När vi kom in på Centralstationen var det rena rama Titanicstämningen som rådde, det gick inte ens att ta sig fram. För bland alla julresenärer fanns dessutom alla jobbpendlare som inte kom hem på grund av att ett pendeltåg blockerade en tunnel i Stuvsta. (Och mitt i den hysteriska trängseln vill man helst tro att självmordsbombare är science fiction, vilket det uppenbarligen inte är). Jag klarar knappt av den typen av trängsel när jag är ogravid och reser själv med en halvfull plastpåse. Nu stod jag där med en 3-åring + 5 tunga väskor + tjock mage utan tålamod. Och så Micke som har mycket tålamod som tur är. Efter ett antal nya tidsangivelser och spårändringar (det är inte så lattjo att bära väskor upp och ner för perronger och stå och vänta när det är -15 grader ute) så kom vi i alla fall i väg, 2 1/2 timme försenade. Jag hade grym värk i ryggen och sammandragningar som gjorde att jag trodde att  rubriken i Aftonbladet skulle bli "Hon födde barn i Bistron". Men slutet gott, nu sitter vi är i ett fantastiskt snöklätt Småland. Folke är överlycklig att vara hemma hos farmor och farfar. Han ville absolut inte somna på tåget igår, eftersom han ville "hälsa på min farfar" men till slut orkade han inte hålla ögonen öppna. I morse vaknade vi av "Jag vill sova i min farfars säng" och när vi sa att han fick vänta lite så sa han argt efter en stund "Nu vill jag faktiskt hälsa på MIN farfar". Och det fick han!

Vecka 34 - dålig tajming

Det nalkas köldknäpp och jag upptäckte på väg hem att jag inte kan knäppa jackan. Järnspikar.

Era mailadresser tack!

Till alla läsare:
Vid årsskiftet kommer jag att göra något som jag har funderat rätt länge på, nämligen att spärra allmän tillgång till den här bloggen. Det känns helt plötsligt lite olustigt att lämna ut namn och bilder på sitt barn och där man bor och att vem som helst kan få tillgång till det.

Det innebär att ni kommer behöva logga in för att kunna fortsätta läsa om Folke och hans syster. Det är inga konstigheter, men jag behöver din mailadress så jag kan skicka en inbjudan. Så fram med den!

Och ALLA som vill läsa är hjärtligt välkomna - vänner, släktingar, bekanta och fullständigt obekanta- lämna en kommentar med blogg- eller mailadress alternativ maila mig på jenny.norlander(snabela)hotmail.com så ordnar vi saken!

Olika regler

Jag har som sagt strikta regler när Folke och jag ska handla. Vis av erfarenhet (ja, ja, jag har ett barn att uttala mig om i alla fall) så vet man att ger man med sig en gång så blir det samma helsicke upphöjt till fyra gången efter.

Bland det bästa Folke vet är att dra en egen liten kundvagn och det brukar gå ganska bra, men när det är "after dagis" så undviker jag helt enkelt att gå in i de butiker som erbjuder dessa små "bråk på hjul". ICA Mathörnan är ett säkert kort, där finns inte sådana nymodigheter, utan det känns snarare som att kliva rakt in i 1982 när man går innanför dörrarna. Tidigare störde jag mig fruktansvärt på den butiken, men nu hoppas jag att den ska k-märkas snart. Man kan glömma att de har nymodigheter som Tapenade, men det väcker barndomsminnen och det luktar nästan likadant som i farmor och farfars affär i Bankekind. 

Men ibland så ser jag mathandlingen som träning och utmaning för både mamma och barn. I torsdags när jag hämtade en sjuk Folke på dagis ville han ha en vagn på ICA Sabbatsberg. "Orkar du det?" frågade jag och Folke nickade med sina febriga ögon. Sedan gick han runt som en gammal pensionär i gångarna. "Vad är det här då, mamma?" frågade han när vi kom fram till godisavdelningen. "Det är choklad" sa jag och väntade på han skulle försöka övertyga mig att vi skulle köpa 10-12 stycken. "Jaha" sa han bara med trött röst. "Vilken duktig liten pojke som går så fint med vagnen" sa en gammal dam och nickade glatt mot mig och Folke. Hon skulle bara veta att han var dopad med 39 graders feber. (Det visste faktiskt inte jag heller, förrän vi kom hem)

Då var det tydligen andra takter idag på Birkahallen då Folke fick handla med pappa. Med Micke gäller andra shoppingregler. För utöver det som stod på inköpslistan så kom de hem med ett paket Mums-mums, ett paket Ballerinakakor och en chokladbit "Skotte".  Skottebiten hade Folke dock köpt till Thea som skulle komma på besök, eller det var i alla fall argumentet han använde sig av. "Hur gick det här till?" frågade jag Micke, efter att han sagt till mig att gömma allt i köksskåpet. Enligt utsago så hade Micke låtit Folke plocka ner Mums-mums och Ballerina, men tänkt att ta ur dem innan det var dags att gå till kassorna."En sekund eller två" så hade Micke lämnat Folke obevakad (här blir man lätt orolig, både som mamma och anställd) och på den tiden så hade Folke plockat åt sig en Skotte, gått fram till kassan och lagt upp alla varor på bandet och var på väg ut för att ställa tillbaka sin kundvagn. Så när Micke kom i fatt så satt kassörskan och väntade på att få betalt för hela kalaset. Man kanske ska vara tacksam för att han i alla fall lärt sig att betala, och inte bara lassade kundvagnen full och sprang ut på Rörstrandsgatan?

Folke och hans kompis...

...tittar på Findus och Tomten

Granen står så grön och grann i stugan

Point of no return

Hjälp mig! Jag har blivit fruktansvärt tankspridd och disträ. Och det är väldigt "out of character" tycker jag faktiskt. Jag brukar ha extremt bra koll på mina saker, men nu verkar jag vara bortom all hjälp. Efter att ha haft dåligt samvete att det tog så lång tid innan jag började min nya tjänst, så börjar jag tro att jag faktiskt gör min nya chef en god gärning att jag går hem ett år eller så. Förhoppningsvis kommer jag tillbaka lite mer som mitt forna jag. Jag glömmer möten, tar fel linje på tunnelbanan (och min första tanke är då: "Nä, nu har tåget kört fel!" och är på väg att utbrista detta till mina medresenärer, innan jag inser att det skulle eventuellt kunna vara jag som inte tittat ordentligt på skyltarna). Häromveckan så tappade jag plånbok och nycklar vid tobaksaffären i Skogskyrkogården (men de fanns mirakulöst kvar när jag kom tillbaka!). Jag har fått vända hem efter min mobil minst två gånger i veckan och jag har tappat ett par helt nya handskar. Den här graviditeten håller på att bli en dyr historia.

Idag var Folke pigg och glad när vi gick till dagis. Jag hade faktiskt tagit tempen på honom för han sa "Jag är varm och svettig" men han hade precis 37 grader. Klockan 10 ringde Suzanne och sa att han verkar hängig och hade enligt egen utsago "ont i örat". Så jag packade ihop mina saker och begav mig mot Rönnen. Det var en trött och ledsen liten Folke som mötte mig och jag kände att han var varm. Det visade sig att han hade nästan 39 grader när vi kom hem.

Folke fick ligga på sängen och sova. Då tänkte jag passa på att jobba en stund. Jag hade fått med mig alla papper och bara glömt en liten detalj på skrivbordet - datorn.

En annan fundering jag har: Uppskattningsvis när Folke blir sjuk så inträffar det 4 gånger av 5 när Micke är bortrest. Är det någon psykologisk faderslängtan som får virus att bryta ut? Jag bara undrar. I morgon ska i alla fall Micke vara hemma och jag får försöka komma ikapp mina timmar på kontoret. Och på kvällen så ska det inhandlas gran!

Köttbulledoft is haunting me!

Det är svårt att tro det när man ser mig, men jag har tappat aptiten. Idag har vi traditionell jullunch på jobbet. Jag kände redan i morse när jag så hur de förberede sig med extra stolar och bord att "Nääee, julbord är inte min cup of tea just nu". Senaste dagarna mår jag illa och är sugen på en sak - apelsiner. Lite smörgås kan jag få i mig, men allt annat i matväg, framförallt efter 11.00 känns inget vidare. Att stå i kö och för att tvingas se revbensspjäll och Jansson kändes övermäktigt en dag som denna. Så jag köpte mig en äppeljuice och räksmörgås på Maxi istället. Jag fick i mig halva i alla fall! Men nu börjar dofterna krypa upp hit från matsalen...  Hjälp, jag får nog stänga in oss i ett tyst rum!

Avlyssnad på 42:an

I dag tog jag 42:an för att få massage hos Gudrun (jo det är en syn för gudarna när man försöker ligga på sidan på en smal massagebänk med jättemage) Precis innan jag skulle kliva på bussen så ringde Cilla och jag försökte prata lite tyst. Vi pratade om ditten och datten men sedan berättade jag för henne att man märker att Folke börjar bli ganska medveten och tycker att det är jobbigt när andra människor blir ledsna och arga. Härom kvällen så tog han hela tallriken och hällde ut all mat på golvet och jag sa: "Nu blir pappa ledsen när han har stått och lagat mat till dig, du får vara på ditt rum om du inte vill äta med oss". Först så försökte Folke, helt oberörd, med att han "ville ha smörgås" och "skulle hämta mangu (mango) " i frysen. Men när Micke sa att han inte fick det, så bröt han ihop och började storgråta och snyftade "Men jag säger förlåt till dig pappa!" och så satt han och grät en lång stund i Mickes knä. Då började jag nästan att gråta. "Du måste förstå att vi blir arga på dig när du gör så" sa Micke.  "Nu är vi sams" sa Folke "Ja, nu är vi sams igen" sa vi.

När jag skulle kliva av bussen så tog damen som satt bredvid och klappade min arm och sa "jag blev alldeles rörd av ditt samtal".

Luciafirande på Rönnen part 2

Tänk att det bästa i livet är gratis. Ja, eller kostar typ en saffranslängd som bidrag till fikat.  Idag var det luciafirande på Rönnen. Konceptet låter bra på pappret - spektaklet börjar vid 15 för att barnen ska ha ätit och vara utvilade. Dessutom så kommer de större barnen från Eken och Kastanjen in och lussar och så får de yngre barnen vara med på frivilligbasis. Folke frågade direkt när jag kom "Jag vill ha mina tomtekläder! Var är dom mamma?" Som tur var så hade jag ändå stoppat ner dem i väskan, trots att Folke tidigare deklarerat att han "inte skulle gå cilla-tåg"  och absolut inte ville ha tomteluva på sig. Men nu krävde tydligen stämningen det. Sedan fick Micke och jag bevittna en äkta dagislussning. En uppsjö av lucior med kronor på sne, tandlösa tärnor och stjärngossar som inte kunde stå still. "Sjöng de i stämmor?" frågade Micke efteråt. Nja, snarare i total osynk skulle jag vilja beskriva det. (Här kan alla läsare definitivt konstatera att Micke INTE hade blivit en framgångsrik DJ. Man bör väl ändå ha någon form av musikalisk gehör för denna syssla, i alla fall om man ska fakturera en miljon per spelning?)

Folke och Holly gick i alla fall fram och ställde sig bredvid sina Ekenkompisar, de sjöng inte med, men fanns med som någon typ av mentalt stöd. Och Folke blev glad för alla applåder som kom efteråt. Efter uppträdandet spårade kalaset ut. Folke sprang runt, runt och varje gång jag såg honom så hade han en ny pepparkaka i handen. Efter att han tagit sönder Lous luciakrona så lyckades i alla fall Micke få på honom kläderna och vi gick hemåt. I korsningen Karlbergsvägen/St Eriksgatan så däckade Folke. Glad Lucia på er!

Vecka 33 - Luciafirande

Ett tips så här på morgonkvisten - om ni är höggravid - erbjud er INTE att vara den som går ner och hämtar fika när det är luciafirande på jobbet. De blickarna jag fick när jag plockade till mig tre lussekatter var inte roliga. "Jo, jo, här har vi en som förser sig" liksom.

Dagens...

...roliga: Folke och Iris fick se en porträttlik tomte på Gamla Stans julmarknad. Han hade ingen skam i kroppen och utnyttjade sitt kändisskap till att sälja sockervadd till ockerpris. Det ville Folke väldigt gärna köpa. Det fick han inte, däremot så fick han inhandla badskum i form av en hund.

...tråkiga: Jag har fått en nerv i kläm så det strålar ner i ena skinkan. Så nu går jag som ett riktigt preggo. Jag försökte stretcha när vi kom hem, det slutade att jag skrek av smärta och Folke sa "du får åka till sukhuset mamma"

Folke provar Buurmans dubbelvagn

/Mikael

Munspel

Igår hade vi lussefika här med alla kusiner. Elin och Raffe med barn kom sent. Den här gången hade de faktiskt kommit iväg i god tid, men sedan tvingandes Raffe att åka tillbaka längs tvärbanan för Elin hade "glömt att dra ur sin plattång ur kontakten". Det här var tredje gången det inträffade (och naturligtvis så är kontakten alltid utdragen när Ralph åker hem för att titta). "This plattång will be the end of our marriage" sa Raffe när han minst sagt irriterad kom fram.

Dagens höjdpunkt var ändå när Folke fick smaka läsk, i den ädla formen av julmust. "This must be  really cheap coke" sa Ralph och var inte särskilt imponerad. Folke däremot tyckte det var väldigt gott, men missuppfattade vad läskeblasken hette, utan sa i morse "Jag vill dricka mun-spel. Vi ska köpa det"

När Hellströms skulle gå blev Folke lite deppig. Han gillar inte avsked. När Iris åkte lite senare på kvällen så sa han "Nu är jag jättearg! Nej, nu är jag jätteledsen" och sedan sa han med ledsen stämma "Iris, min Iris, min kompis Iris".

"It's ok, I'm the DJ"

Micke gillar sitt jobb helt klart. Jag skulle vilja påstå att jag har varit den avgörande faktorn för att det gått riktigt bra i hans yrkeskarriär. Inte bara för att jag varit en söt, rolig  (...här kan ni själva fylla på med lämpliga adjektiv...) och stöttande flickvän/fru, utan för att jag gav Micke ett livsavgörande råd precis när vi träffades i Linköping.

Under första terminen så anförtrodde sig Micke (precis fyllda 19 år, berusad på Herrgårn) och sa att funderade på att hoppa av Ekonomprogrammet och istället bli discjockey. Micke hade nämligen extraknäckt under gymnasietiden genom att spela skivor på typ två fester i Nybro. Micke hade även en grön t-shirt, där det stod på ryggen "It's ok, I'm the DJ". I Linköping så praktiserade han på hemmafester, och satte på och stängde av låtar, och släppte inte fram någon annan till stereon. Han var ganska impopulär vid de tillfällena och jag var nog den enda som tyckte han var rätt festlig.

Hur som helst, jag lyckades få honom på bättre tankar och han fortsatte sina studier. Micke beskyller mig dock då och då att det var jag som satte stopp för hans DJ "karriär".  Häromveckan så läste han i DI hur Steve Angelo i "Swedish house maffia" tjänar en miljon per spelning. Han bor i Hollywood nu, och Micke menade att jag får skylla mig själv att vi inte har hus på Ibiza. Jag vet inte jag. Jag är väldigt nöjd att förvärvsarbeta och traska i gummistövlar till pendeltåget. Och jag skulle nog ha lite svårt med att se ut som Steves flickvän (se bilden).

PS. Och riktigt bra spellistor till Spotify har jag hittat via "Popmorsan" - en bloggande småbarnsmamma som bland annat jobbar som DJ. Vem sa att man inte kunde få allt här i livet?

Nice try

I morse:
Jag: "Hej då Folke, nu går jag."
Folke: "Vänta mamma, jag vill ha puss och kram"
Jag: "Klart du ska få det!"
Folke: "...och halstablett"

Förresten...

Den här nya ungen i magen -  en verkligt vild sak vill jag lova. Nu boxas den med min högra lunga.

Ljuvlig doft

Vet ni vad som luktar godast i världen? Folkes hår. Man kan snuffa i det hur mycket som helst. Det går inte att beskriva riktigt, det är definitivt inte schampo eller tvål, för Folke undviker in i det sista att tvätta det. Utan det luktar bara liten, varm människa. Fantastiskt gott.

*och ja, jag vet att det heter "doftar" när man beskriver något gott... Men det låter lite pretentiöst, ungen luktar bara helt enkelt.

Adventsfika

Idag träffades hela gamla tjejgänget med makar och barn hos Elin och Ralph. Vi var nästan 30 personer och då ligger ändå tre barn i magen. Det blev en extravaganza i julfika. Och det blev mycket över. (Elin har en förmåga att alltid ta i lite extra, oavsett om det gäller barnvagnar - 5 stycken till 2 barn - eller lussekatter - räcker garanterat även till ett större Luciafika nästa helg). Folke blev extra nöjd när Elin satte upp Pippitoffsar i hans hår och målade fräknar med kajalpenna. Sedan fick vi höra Folke sjunga "Här kommer Pippi Långstrump" i typ 100 dB.

På vägen hem så handlade vi mat på Cajsa Varg. Folke fick kliva ur vagnen och bära på kundkorgen. Då gäller nolltolerans i mammans värld. Om man inte sköter sig så är det vagnen som gäller. Folke började med att kasta ner en chokladkaka och sa "Jo, jo, det går fort, fort" i tron om att mina hornhinnor skulle vara så slöa att jag helt enkelt skulle missa vad som utspelade sig. Sedan sprang han vidare och hittade ytterligare en chokladbit som åkte ner i korgen. När jag sa: "Nu lägger vi tillbaka chokladen, vi har redan fikat och ätit en massa gott idag" så fick Folke ett mindre utbrott. Då lämnade vi sonika butiksgolvet och gick upp och satte oss på en bänk utanför affären och väntade på Micke. "Nu är jag jättearg på dig mamma!" sa Folke argt och så satt vi och surade tills Micke kom.

Godmorgon to ya!

/Mikael

Kl. 4.24

"Snön ligger vit på taket, endast den gravida mamman och barnet i magen är vaken"

Klädsamt

Jag fick en kommentar från söstra mi som tyckte jag borde köpa mig lite snygga gravidkläder. Det ligger något i det, så det håller jag med om. Men problemet är ju att:

1. Man är faktiskt inte snygg i något när man är på tjocken
2. Man har ingen lust att shoppa när man är gravid
3. Om man mot förmodan skulle hitta något snyggt så kostar det skjortan, och då sparar man hellre pengarna och lägger på något ännu snyggare när man ser hyfsat normal ut.

Ja tack! 

Bra försök men nej tack. 

Tystnad, tagning

Idag har jag och magen på oss Mickes nya stickade tröja från Acne. Han sa inget om saken.

Något oklart

Ibland undrar man varför man säger som man gör till barn. Ibland borde man tänka efter en gång extra. Som i morse till exempel. Folke frågar mig:
"Ska du jobba?"
"Ja, fast först ska jag åka till doktorn och få en spruta i rumpan" svarade jag. Vilket var sant eftersom jag skulle få min immuniseringsspruta för "den nya" är Rh-positiv och jag är Rh-negativ. Vad jag tänkt att Folke skulle göra med den informationen är något oklart.

Folke tittar på mig med ledsen blick och darrande läpp: "Har du ont?" "Nej nej, det är inte farligt. Det måste man göra ibland" säger jag och försöker släta över det hela. Sedan kommer Micke in i rummet "Vill du också ta en spruta i rumpan, Folke?" "Nääee" skriker Folke och gömmer sig under täcket. Jag tittar argt på Micke.

Sedan går hela familjen till Kaffeverket och äter frukost innan Folke lämnas på dagis. Sedan åker pappan till jobbet och mamman tar 3:an till Karolinska. Sprutan gjorde inte ont ska tilläggas.

Vecka 31- Töja ut?

Magen är stor nu. Ibland lånar jag Mickes kläder, det tycker jag att man kan få göra utan att fråga när man bär runt på någons avkomma. Häromdagen sa Micke: "Eh, jo, måste du använda den där tröjan? Jag är liksom rädd att den blir uttöjd".  Vad jag svarade? Något i stil med: "Du, du kan köpa en ny tröja. Vet du vad som garanterat är uttöjt? Min mage. Och det här är sista gången jag väntar barn, det säger jag dig. Köp en ny tröjjävel bara."

Guess who?

Någon i familjen har gjort ett personlighetstest. Vem kan det vara?

"Detta resultat beskriver en person som är mycket känslomässigt återhållsam. Personer med detta resultat visar sällan sina känslor och får sällan utbrott. Har ofta en rationell attityd till arbetet, fokuserar på verksamheten. Upplevs ofta som bekymmersfri. Trivs bra i en arbetsmiljö där fokus ligger på uppgiften."

Bilder från i lördags

Jag lånar några bilder från Elins blogg:

 "More eating than baking Mr Norlander?!" löd undertexten på Elins blogg

 Folke tränar på att vara storebror med tåliga Ilse.

Fettkampen

Det debatteras flitigt på närliggande bloggar kring kusinernas vikt. Och nu ser jag verkligen fram emot när Ilse träffar "den nya" för första gången... Jag minns nämligen hur Elin och Ralph tyckte att Folke, då cirka 4,5 månader, såg ut som en "jättebebis" och hur han liknande en "välgödd kalkon" jämfört med den lilla nyfödda Iris. Vi får väl se hur Ilse ser ut om drygt två månader... Jag tror vi måste leta efter ett större djur än kalkon faktiskt.

Mumintrollarna

Ja! Mer snö och kyla till folket! Igår så åkte vi till Hammarby Sjöstad för julmys med Buurmans. Iris och Folke har ju inte kunnat ses på ett tag eftersom det varit både vattenkoppor och magsjukor i vägen. Men igår mötte vi upp Elin och Ilse i Sickla köpkvarter (medan Iris tog en eftermiddagslur) eftersom vi skulle inhandla julpyssel på Panduro. Mitt i kommersen, utanför Cerverabutiken, träffade vi på två Mumintroll. Jag gissar att de var utsända och avlönade av Ittala för att driva på julhandeln av muminmuggar, men Folkes ögon blev ändå som tefat. Folke fick en klapp på huvudet och en muminklubba och han bad sedan snällt om en extra till sin kusin, och det fick han. Han ropade sedan: "Mumintrollarna, jag stoppar ner klubborna i fickan!" och sedan bestämde sig Folke för att han även ville ha en kram av de finska nationalikonerna. Men just då försvann trollen in i butiken och jag sa till Folke att jag trodde att de skulle gå in och dricka kaffe. "Och kissa" sa Folke. Och det stämde säkert.

Hemma hos Iris blev det pepparkaksbak. Det blev ganska mycket deg i magen och lite på plåten. Sedan gjorde vi julkort, jag klippte och Iris och Folke klistrade. Lilla sumo-Ilse (verkar leda Olsons fettliga vid 7 veckors ålder) var söt och tålig som vanligt. Folke tyckte det var väldigt kul att stoppa in nappen och fick även hålla henne i knät. När vi skulle åka hem så både kramades och pussades Folke och Iris.

Det gäller att passa på när snön är här så i förmiddags tog vi pulkan och gick till Karlbergs slott. Vi hade med oss fårskinn att sitta på och varm choklad och äggsmörgåsar. Folke var först jätteglad men sedan tyckte han att det var lite väl snöigt och blåsigt och sa bestämt "Nu vill jag gå hem". Så det gjorde vi. Nu blir det adventsmys för hela slanten.

En sådan dag!

I morse lämnade jag en glad Folke på Rönnen. Klarblå himmel, -5 grader och han högg en röd pulka och ropade "Hej då mamma!" och gav mig en puss. Då önskade jag att jag också hade fått vara ute i novembersolen en stund i stället för att sitta på kontoret.

Är det förresten bara jag som har en morot och såpbubblor i jackfickan och fågelbajs på mössan?

Besök hos barnmorskan

Ok, jag kanske är lite trög i galoppen. Men idag så insåg jag att jag ganska snart ska få träffa min nya unge. En helt ny person ska bo hos oss! Herregud, det är helt fantastiskt. Ja, eller först ska den flytta ut ur mig, och det känns lite mindre fantastiskt faktiskt.

Idag var jag hos barnmorskan och hon klämde och kände på magen och lyssnade på hjärtat. Nu kan man ganska tydligt känna kroppsdelar och jag har varit lite nyfiken på vad det är man känner. Just nu (eller då) så låg hon med huvudet uppåt och jag kunde själv känna det, som en apelsin ungefär. Och nu börjar man genast undra - vad är det för liten person som är där? Micke tror att hon blir rödlätt, jag tror att hon får lockigt hår som Folke.

Folke börjar bli lite frustrerad över att det tar så lång tid innan bebisen anländer. Det är väldigt mycket väntan så här års:
"Först kommer Tomten, sen kommer X" säger han (vi har faktiskt redan ett namn klart och eftersom Folke börjat använda det så blir det nog så)
"Jag ser inte X" säger han argt och tittar in i min navel. "Jag ska bära X och Iris ska bära Ilse".
  
I morse sa jag till Folke: "Och sedan ska X bo här med oss"
"Han ska sova i den gröna sängen, den är på vinden"
"Vilken bra ide! Vi får ta ner den från vinden och montera ihop den så kan hon sova i den" svarade jag.
"Där ska den stå" sa Folke och pekade bredvid sängen. "Och jag ska sova här" fortsatte Folke och la sig bekvämt på min kudde. Perfekt tänkte jag, det här går som en dans!
"Mamma får inte sova här då" - Nähä, då var det jag som drog nitlotten och blir förpassad till soffan. Vi får väl se hur det går, han hinner nog ändra sig ett par gånger innan det är februari.

Tribute till Ilse

Att Elin och Raffe skulle få barn som är morgontrötta var kanske ingen högoddsare. Iris har alltid haft en mer kontinentalt schema och jag har suckat avundsjukt på lördagarna när Elin by-the-way sagt "Idag vaknade vi vid halv tio". Men i natt sov tydligen Ilse (6 veckor) 8 timmar i sträck. Jag minns hur jag blev överlycklig när Folke sov 4 timmar och det var en engångsföreteelse vill jag lova. Anna Wahlgren, släng dig i väggen. "Den nya" får trimmas in hos Buurmans.

Lokaltidningsbesvikelse

Mitt i allt elände så kan man behöva skratta lite: far tipsade om den här bloggen. Det här är humor tycker jag. Den bästa är artikeln nedan, som till och med togs in i Aftonbladet. Vilket hög-journalistiskt stoff!

Slet med jättepussel i sju år - upptäckte att en bit saknas

Stor besvikelse för envise Jack Harris, 86

Efter sju svåra år har han en ändå en bit kvar.
Den dystra upptäckten gjorde en pensionär som trodde att jättepusslet äntligen var färdigt.

Pensionären Jack Harris, 86, är en envis man. Julen 2002 fick han ett jättepussel med 5000 bitar av sin svärdotter. Det tog honom över sju år att lägga det färdigt. Eller nästan färdigt, rättare sagt.
Fattas en bit 
När han lagt den sista biten på plats och tog ett steg tillbaka för att beundra sitt verk upptäckte han mardrömen. Mitt i pusslet fanns ett litet hål där det saknades en bit. Han sökte i hela huset men kunde inte hitta den försvunna pusselbiten.
– Han blev så besviken när han upptäckte att det saknades en bit. Det är sorgligt för nu blir pusslet aldrig färdigt, säger hans svärdotter Eve Harris till Daily Mail.
Familjen har kontaktat tillverkaren för att försöka få tag i en reservbit. Men dessvärre tog Jack Harris så lång tid på sig att lägga det att Falcon Games har slutat tillverka det.
En skämtsam utmaning 
Från början var jättepusslet snarast tänkt som ett skämt.Familjen Harris har som tradition att Jack varje jul får ett pussel. I vanliga fall lägger han dem färdigt lagom till våren, och är mäkta stolt över hur snabb han är.
Den här gången ville Eve Harris ge pensionären en rejäl utmaning med en 1800-talsmålning av konstnären James Tissot i 5000 bitar.
– Vi köpte det på skoj eftersom han brukade skryta om hur snabb han är att lägga dem, säger hon.
Och envise Jack tog sig an utmaningen på samma sätt som alltid: han hällde ut alla 4999 bitar på matsalsbordet.
Planen var att bli färdig till sommaren.Sju och ett halvt år senare var högen med bitar slut. Men pusslet blir aldrig färdigt.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7134871.ab

Stängt pga av sjukdom

Att vara magsjuk i vecka 30 rekommenderas icke.

Vecka 30 - Matlust?

Jag har tappat matlusten. I alla fall när det gäller varm mat. Följande är jag sugen på: Äppeljuice (fast intaget är betydligt mindre än under förra graviditeten), satsumas och Ingrid Marie äpplen (som jag till min stora glädje upptäckt att jag tål om jag skalar dem). Så det finns risk att kosten blir lite ensidig framöver.  Jag tror dock inte att det går någon nöd på "den nya", med jämna mellanrum får jag ett infall och kan tänka mig att slänga i mig en lussekatt eller två.

Som en taktisk manöver så införskaffade jag en Brio-tågbana till Folke igår, dels för att det var extrapris på ICA Maxi, dels för att jag insåg att det skulle bli två dagar hemma med en tämligen pigg Folke. Vi hade tänkt att ge honom det i julklapp, men det kändes inte som en hit att dra den på tåget (det riktiga alltså) upp och ner från Växjö. Och det är faktiskt roligare att ge en present som inte försvinner i julklappshögen. När jag kom in med ICA Maxi kassen så kuttrade Folke "Vad har du kjöpt då, mamma?" "Titta i påsen" sa jag. "Oj, är det till mig?" sa Folke med len röst. "Ja" svarade jag. "Oj, oj ett tåg!" sa Folke och ögonen tindrade. Och sedan dess har han kört slut på två batterier. Tåget ska konstant gå, oavsett om Folke är i rummet eller inte.

Farfar förstås!

Folke och jag tittar på barnprogram. "Bästa kompisar" säger Folke och pekar på två barn. "Vem är din bästa kompis?" frågar jag. "Farfar" svarar Folke utan att tveka. Något säger mig att Folke även är farfars bästa kompis.

Magsjuk

Igår kväll blev Folke magsjuk. "Jag kläktes och har ont i magen" berättade han för moster Elin i telefon idag. Nu är han mycket piggare , men det blir nog en lugn helg för att säkerställa att all smitta är borta.  Och man är ändå inte särskilt populär just nu.

Tänder ljus för moster Mona 19440515-20101115

Det blev en ovanligt mörk november. 

Håkan Hellström - Vi två, 17 år, Hovet 13/11 2010

Håkan var helt fantastisk! Och jag ska erkänna att jag (fjorton + 20 år) grät när han sjöng "Nu kan du få mig så lätt. Konserten avslutades med allsång "Vi två, 17 år" och hela Hovet sjöng i 10 minuter.

I väntans tider

Präktig mage

Klen tröst att andra har sagt "Det var inte särskilt stor mage du har!". Idag var jag nämligen hos läkaren för att utesluta urinvägsinfektion (jag hade blod i urinen häromdagen, och nej, jag hade inte ätit rödbetor).  Det är lite svårt att känna "om man har lite ont i nedre delen av magen och kissar extra ofta" när man är på tjocken. Läkaren Örjan tog i alla fall ordentligt med prover och kände på magen och bankade mig på njurarna. "Oj vilken fin och präktig mage du har! Du kommer nog bli riktigt stor innan det här är över".  Jo tack jag vet, bara tolv präktiga veckor kvar.

Och det verkar inte vara någon urinvägsinfektion, och jag vågade inte fråga om illamåendet kan bero på att jag köpt Håkanbiljetter. Med tanke på att jag mått ganska bra så kanske det bara är min tur att få känna på rejält graviditetsillamående.

Håkansjukan?

På lördag spelar Håkan Hellström på Hovet och jag har köpt biljett till mig och Micke. Det skulle jag aldrig ha gjort. Det här är sjätte (6:e) gången jag har biljett, men hittills har jag bara sett en (1) spelning. Och den kan knappt räknas eftersom jag under hela spelningen hade kliande utslag på kroppen och var tvungen att åka hem och ta kortisontabletter så fort Håkan gått av scenen. De övriga spelningarna har jag missat av följande anledningar:

• Kårallenspelning Lucia 2000 - Håkan var ny och hetast i Sverige. Jag blev ilurad gurkbål på en festerifest och Micke fick leda hem mig innan Håkan började spela. 
• Våren 2001 - Eric, Micke och jag hade köpt biljetter när Håkan spelade på Konsert&Kongress. Eric Nilsson räknade ut att "först spelar förbandet, Håkan kliver nog inte på förrän 20.30" och sa "jag tänker inte vara där för tidigt". Vi kom när Håkan spelade sista låten. Jag förlåter aldrig Eric för det.
• Sommaren 2001 (tror jag det var) - Håkan spelade på Rocktåget tillsammans med Uggla och  the Ark. Jag hade typ 40 graders feber och kunde inte ens ta mig ner till Växjö där spelningen var.
• 2002 (eller 2003?) fick jag VIP biljetter av en dryckesleverantör till Kalasturnén. Då hade jag luftrörskatarr så Johan Wennerström fick dricka gratisöl och lyssna på Håkan istället för mig. 
• Sista spelningen på Universitetet såg jag faktiskt. Men då fick jag som sagt utslag. 

Och nu på lördag hade jag (nykter, med tjock mage och stödstrumpor) tänkt mig att ge Håkan en chans till. Och vad händer då? Jo någonting är vajsing, jag har haft problem med magen och mår illa så idag ska jag återigen till läkaren för att kolla upp att allt står rätt till.

Pedikyr anyone?

Idag uppmärksammade Folke mig att Holly hade nagellack på tårna och att han också minsann ville ha "josa" naglar. "Nagellack!" tjoade han när vi kom hem och jag fick måla både hans finger- och tånaglar. Sedan skulle minsann Folke måla både mammas och pappas naglar. Tur att det är gummistövlar som gäller, och inte sandaler man ska ha på sig i morgon.

Cilla kom förbi en sväng och Folke tvingade henne att rita kaniner och ha springtävling i vardagsrummet. När Cilla skulle gå så tyckte Folke att hon kunde komma tillbaka "på fredag". När Cilla berättade att hon skulle hälsa på sin systers fyra barn i Båstad i helgen så sa Folke "Jag vill följa med!" Jag påminde om att Farmor och Farfar som kommer på besök på fredag, nog blir lite besvikna om Folke inte är hemma.

Stackars Iris är hemma med vattkoppor. Elin har lagt ut en bild på den prickiga Iris ätandes glass på sin blogg. "Har han ont?" frågade Folke med darrande underläpp. Sedan ville Folke ringa till Iris. "Vill du leka med mig?" frågade han och "Har du ont i prickarna i pannan?" Iris svarade med att hon skulle kissa. Krya på dig!

Vecka 28 - för trång kropp?

Glad i hågen konstaterade jag igår (efter att ha tittat i mina gamla mödravårdsjournaler) att jag ungefär ligger på samma vikt som under förra graviditeten. Och det känns ju skönt eftersom kurvan gick snabbare uppåt den här gången. Dessutom har jag inte orkat träna lika mycket som när jag väntade Folke, då jag faktiskt hade på mig stegräknare större delen av sista trimestern. Men det har varit en klen tröst - idag har hela kroppen känts för liten för innehållet. Svårt att beskriva, men det känns som man är konstant proppmätt, kissnödig och som huden ska spricka.

En dag i solen

Den här helgen har mest gått åt till att städa och dona här hemma. Men det har även blivit promenad i det fina vädret och besök i lekparken.

Hur gör man förresten för att inte skratta när man ska uppfostra ett barn? Folke upptäckte igår när vi frostade av frysen att vi har glasspinnar (som inköptes när hans mer rutinerade kusin var på besök). Nyss gick Folke och öppnade frysen och tog sonika ut en glass. Jag ropade från vardagsrummet "Folke, stoppa tillbaka glassen i frysen, du får ingen glass nu" varpå Folke kommer ut i vardagsrummet och hytter med pekfingret "Lugnt mamma, ta det lugnt!"

Fler bilder från Holland

 

 

Bildkavalkad

Jag hittade fina bilder i Mickes I-Phone.

Mediamedveten

Dagens ungdom vet när något är värt att föreviga. "Mamma! Ta kort!" ropade Folke. Och visst är det lite unikt med en 2-åring i en tvättback med två nappar i munnen?

Som sagt

Folke är som sagt väldigt intresserad var alla bor. Idag frågade jag: "Var bor du Folke?" "På kabajsvägen. Iris bor på slottet" svarade Folke. "Vad heter du mer än Folke" frågade Micke en stund senare. "Mellan-Folke! Det finns flera Folklar" svarade Folke med glad röst.

Rekord!

Igår somnade Folke vid 19.30. Han vaknade 8.50 i morse. Sicken lyx! (Den gravida mamman vaknade dock av att det andra barnen bökade runt vid 5.30 och kunde inte somna om)

Längtan till landet...

...har infunnit sig big time. Herregud, ser ni soluret? Älskart. Ska bara övertala maken, göra en renoveringsplan och pruta ner priset en halv miljon. Kommer ni och hälsar på?

Sweet!

Vilken härlig dag! Jag har tagit ledigt från jobbet och varit på observation på Rönnen. Folke började med att cykla runt som en galning och sedan puttades han och Ebba lite som vanligt. Sedan kom Hollys pappa och skrattade. Folke hade mött upp dem vid grinden och frågat "Har du en nalle på huvudet?" Det var en stor pälsmössa så frågan var faktiskt befogad. Sedan var det dags att gå in. Folke jobbade med lera, pärlade, matade fiskarna och diskade.

När det var samling sa Holly "Vill du hänga på?" och sedan blev jag mer eller mindre tvingad att krypa runt och leka hund. Både Holly, Folke och Felix flyttar till Eken snart och nu ser man verkligen skillnad hur de leker jämfört med de yngre barnen. "Folke! Man springer ute och går inne" förmanade Holly. Sötast av alla var lille Paul som precis har börjat på avdelningen. Han var lite deppig och försökte krypa upp i mitt knä flera gånger. Folke hade mycket spring i benen och har svårt att sitta still under luncherna och samligen berättade Linda. Men han slevade i sig tre portioner innan det var dags för oss att tacka för oss och önska trevlig helg.

I den stora lekparken utanför dagis finns en klätterställning med en lång övertäckt rutschkana. Folke har inte velat åka ner för den själv, förrän igår. Så vi firade att helgen är här med att Folke åkte ner en sisådär 10 gånger.

Nu är Folke extra populär hos fröknarna, och jag kan tänka mig att jag också ligger rätt bra till. Vi gick nämligen till Liselotts och köpte en Dovrekaka och lämnade in innan vi gick hem. När man ser hur duktiga och engagerade de är så känns det som man skulle vilja ge dem ett dussin i veckan!

Gott och blandat

Folke var rätt trött i kväll, han har som sagt slutat sova på dagis. Han satt en stund framför Bolibompa och sa sen "Nu är jag färdig" och gick mot vårt sovrum. Efter att vi hade läst "Halvan kör tåg" och "Spöket Laban får en lillasyster" sa han "Nu kan du släcka mamma". Hoppas det här håller i sig ett par år eller så.

Folke verkar väldigt nöjd med sin Hollandssemester.  Det enda trista verkar vara att han inte hittade exakt likadana rosa träskor som Iris har, och att flygplanet var blått, istället för grönt. Jag är väldigt nöjd med att ha hittat fina julgranskulor (det är sådant man får rikta in sig på när man inte kan shoppa kläder) "Ska vi ha dem när tomten kommer?" undrade Folke. En sådan tur att sonen verkar gilla julen lika mycket som jag. Just nu funderar jag över hur tidigt man egentligen får ta in granen. Söndagen den 19/12 är väl okej?!?

En annan av helgens höjdpunkter var när vi var ute på promenad med Kim, Xanthe och Easter igår. På ett fält fick Easter springa lös för att leka med andra hundar. Då kom en jättestor New Foundland springade mot Folke, som sa helt oberörd "Jag gillar houndar!". Jag måste säga att jag är imponerad över hur Micke kommit över sin hundrädsla, han stod snällt och väntade medan hundarna sprang och lekte omkring oss. Kanske känner hundarna att Micke är en riktig alfahanne, en lyfte i alla fall på benet och kissade på hans jeans innan den sprang vidare.

Jag verkar däremot ha åkt på något otyg med magen, troligen något jag ätit och som inte vill gå över.

UPDATE: Efter att Pernilla informerat om att hon tar in sin gran redan innan lucia, så har jag bestämt mig för att granen kommer stå grön och grann i vår hall redan fredag den 17/12. Så det så!

På stranden

/Mikael

Äntligen får Folke träffa Xanthe och Easter

/Mikael

Hela familjen på bild

Folke och Micke tittar på Youtube, jag och x läser tidning

Hello Amsterdam!

Folke provar karusellen på det ambulerande tivolit och det luktar
marijuana.

Helgen

Folke och jag hann med en hel del i helgen. Cilla och Oskar kom på besök i fredags. Folke var i sitt esse och Cilla blev väldigt imponerad av mitt föräldraskap - Folke gick till och med och la sig själv i sin säng vid 19.30 när jag föreslog det. Jag försökte förklara att det inte riktigt alltid var så här smidigt att ha en 2 1/2 åring, men Cilla ville hävda att Folke är det mest välartade barn hon skådat.

På lördagen åkte jag och Folke till Lindhagen och gick på familjegympa. Den här gången hängde Folke med ordentligt. Det var värre för mig ska jag säga, magen börjar göra sig påmind, och jag har svårt att tro att jag såg ut "som en liten, liten mygga, som flyger lätt omkring".

På kvällen åkte vi till Buurmans och sov över där. Jag fick gosa lite med fina Ilse. Å du milde tid - jag kan inte förstå att jag ska få en egen liten bebis igen. Det är som att ha en varm säck potatis mot axeln. På morgonen vaknade Folke vid 7.15 (vilket ändå får klassas som sovmorgon med Norlanderska mått mätt) och vi började baka scones. Efter en stund kom Elin och Ilse upp och sedan fick Iris väckas för att inte missa storbaket. Jag sa: "Nu har vi haft i salt, mjöl, mjölk, bakpulver. Är det något som saknas?" "Ja, Ilse" sa Folke. Förhoppningsvis menade han att Ilse skulle vara med vid baket, inte i.

Sedan var det dags att gå på biopremiär. Det var filmen "Vem?" som visades. Åtta fantastiska kortfilmer tecknade av Stina Wirsén. Det var en riktig höjdare tyckte både Folke och Iris och Folke deklarerade när vi kom hem att han ville se "den stora filmen" igen.

Micke har tillbringat helgen i Göteborg med bland annat Tallen, Tappen, Tullen och andra kompisar från Emmaboda. Det verkar ha varit trevligt förutom att Tullens toastol sprack i fyra delar när han kom hem på fredagsnatten.

"Var bor du då?"

• Folke ställer frågor HELA tiden. Just nu är han besatt av var alla bor. "Var bor Iris då?" "Var bor tomten då?" Alla frågor avslutas för säkerhets skull med "då".  Han vet även att Kalle bor i Nyköping och att han själv bor i "Stockholl".  

• Vi får ofta höra från andra dagisföräldrar hur glad Folke är. Det är ju tur att han ligger lite på plussidan för nu har han börjat tigga. Först försökte han övertala Ebbas mamma att ge honom en banan som låg under deras vagn. Och när vi kom ut i parken från dagis så sa Hollys mamma: "Får jag ge Folke en Läkerol? Han såg när Holly fick en, och nu har han stått och ropat "Halstablett!!!" på andra sidan staketet en lång stund". 

• Folke försöker även åka snålskjuts på Hollys ståbräda när tillfälle ges. Holly mamma kan nog snart ta betalt för ibland står det tre ungar bak på Bills vagn. 

• I morgon ska "omföderska i 34-års åldern" gå till Mödravården för andra gången under den här graviditeten. Mitt oflyt gällande barnmorskor verkar hålla i sig. De verkar säga upp sig, sjukskriva sig eller gå i pension så fort de får se mitt namn. Under förra graviditeten fick jag träffa en 7-8 stycken olika (det slutade med att jag skrev ett argt brev till MamaMias VD och valde att gå till en annan mottagning den här gången). Men tji fick jag - barnmorskan som skrev in mig har slutat och idag ringde de och sa att min nya barnmorska (som jag inte hunnit träffa) är sjuk, så jag får träffa en annan.  

• Det finns risk att det blir lite korta blogginlägg framöver, ovanstående gravida omföderska har fått problem med handleden. 

• Hur märkligt som helst, men vår lilla Folke är tydligen så stor, att han efter jul ska byta avdelning till Eken. Har ni hört på maken? Jag trodde även att föräldrarna behövde vara mogna för att flyttas till storbarnsavdelningen. 

Näsvis

I morse när Folke och jag gick till dagis så snöade det ute. "Nu kommer tomten!" ropade Folke när vi kom fram till Rönnen. Det känns som det kommer bli en lång väntan om det här ska pågå ända fram till 24 december.

När jag hämtade Folke så var det barmark, men barnen hade lyckats få ihop till en halvmeter hög snögubbe som stod lite sorgsen med en toppluva på sne. "Jag åt upp moroten, snögubben har inte näsa" sa Folke. Och det visade sig att det stämde när jag frågade fröknarna. Folke hade ätit upp näsan till mellanmål. Så kan det gå.

I helgen är Micke i Göteborg, och Folke och jag ska gå på gympa, köpa födelsedagspresent till Micke och gå på knattebio med Iris. Vad har ni för helgplaner?

Vecka 24 - Ologisk fetknopp

Hjälp! Nu har jag kommit in i det så kallade förnekelsestadiet i graviditeten. Efter att förfärat konstaterat att kroppens omfång ökat både här och där under ett antal veckor, så börjar jag helt plötsligt tycka att "magen är ju inte så stor" och "undra om man ens kan se att jag väntar barn?". Självklart kan man det. Och det har även satt sig på andra ställen än magen, till exempel haka och överarmar. För kroppen har bestämt att en fettreserv måste man bygga upp när man blir på smällen, och det verkar inte spela någon roll att den redan innan var ganska välfylld. Men nu kan jag alltså inte se att jag blivit tjock längre, utan tycker att jag är ganska så normal. Det här måste vara hjärnans försvarsmekanism för att man inte ska hamna i total depression.

Under förra graviditeten tyckte jag det var rätt klumpigt när folk sa "hej tjockis!" (jo, folk gör det) men det här gången resonerar jag lite annorlunda. För OM det hade varit så att jag faktiskt var tjock och överviktig, då hade ju inte folk vågat säga "hej tjockis!" till mig... Så nu ser jag det nästan som en komplimang. Eller tänker jag fel?

Helt fantastisk!

Jag får Folke-abstinens på eftermiddagarna på jobbet. Han är så otroligt rolig och nyfiken! Det är verkligen en underbar förmån att få följa hans upptäcksfärd av världen och hans fascination över små och stora saker. Saker som man har slutat reflektera över när man är 34 år. Det är som världen öppnas på nytt. Tack för det Folke!

Folkes "Räkan"

När vi var små så var Elin och min favoritrestaurang "Räkan". Till saken hörde att man satt runt en vattenfylld bassäng och fick köra radiostyrd båt medan man åt. Igår var vi på stan en sväng på eftermiddagen. Klockan hann bli så mycket att vi bestämde oss för att gå på Vapiano. Folke tyckte det var toppen att få sitta under ett livs levande träd. Dessutom fick man gå fram och beställa mat i olika kassor och som extra bonus så hade Folke utsikt över skålen med gelégummibjörnar som stod vid kassan. "Han får inte ta gooudis" skrek Folke så fort någon närmade sig disken. När det var dags att gå fick Folke tre gelébjörnar. Han satt med dem i handen hela vägen när vi promenerade hem. "Var det kul att gå på restaurang?" frågade jag när Folke och jag badade senare på kvällen. "Mmmm, pasta, pizza och jag fick gooudis" sa Folke nöjt.

Kusin Kalle

I helgen har Kalle varit här och till Folkes stora glädje så sov han över. Folke sa först att Kalle skulle få en "liten, liten kudde" men han ändrade sig sen och ville ge Kalle "en jättestooooor" kudde. Till slut somnade Kalle i vår säng, på en högst normal kudde. Folke fick jag till slut utvisa till Micke i vardagsrummet, han var så till sig i trasorna att ha en övernattande kompis att stackars Kalle inte fick en chans att somna.

Vi fick för övrigt väldig mycket komplimanger av Kalle, bland annat så kom han ut med tvålen från badrummet och sa: "Varför luktar den här tvålen så gott? Mmm, det luktar jättegod citron" Och när vi skulle sova så tittade Kalle på vår kristallkrona i sovrumstaket och sa: "Varför är det en massa glasbitar som hänger där? Det är snyggt tycker jag!"

Däremot så blåste nog Kalle mig i leksaksaffären. Han deklarerade redan hemma att han hade tagit med sig sina pengar. Och när vi sedan gick förbi BR leksaker så berättade Kalle att dit skulle vi minsann gå för han skulle köpa en grej. "Hur mycket pengar har du?" frågade jag "Minst 300" sa Viggo som på så sätt gick i borgen för sin yngre bror. Väl i leksaksaffären tyckte jag ändå att 100 kronor var lagom att spendera, med tanke på att jag stod med hela affärsrisken. Till slut lät jag mig bevekas att spendera 149 kronor på ett plastträd med två silverfigurer som var nedsatt med hela 300 kronor. Ett riktigt fynd om du frågar Kalle. Jag förstår fortfarande inte riktigt vad det var för något, trots att Kalle visade flera gånger.

Biobesök

Idag ska jag gå på bio. Det hör inte till vanligheterna. Det blir liksom aldrig av, man prioriterar annat. Och så vill man se något riktigt bra när man tar sig tid att gå iväg. Men nu är det dags - Toy Story 3 med Kalle, Viggo och morfar. Har varken sett 1 eller 2:an.

Veckans snackis i "bloggvärlden"

Jo, jag gillar fina möbler och snygga saker. Gärna begagnat till fyndpris, det blir liksom mer av en sport då. Och det är väl inget fel att ha det mysigt och trivsamt hemma?

Men i fredags fick jag en olustig känsla när jag läste ett reportage i DN Bostad. Jag kunde liksom inte bestämma mig om det var komiskt eller sorgligt.  Nu såg jag i en annan blogg att det är fler än jag som reagerat. Jag tyckte det här var roligast:

"Här bor vi om tio år: I en större våning på uppemot 300 kvm med fler och större ljusinsläpp och där Nina kan ha en divan i sin egen walk-in-closet"

För Nina och Eric skojar väl!?! Eller har de på allvar en teppanyakihäll?

Fler bilder från SN-löpet...

...hittar ni här!

Ett vanligt telefonsamtal

Folke pratar i telefon med farfar och farmor
"Jag har sprungit loppet" "Det är mörkt här" "Jag fick medajj" berättar Folke bland annat.
Så drar han lite i pyjamasbyxorna och säger:
"Jag har en snopp här"

Ballong från Trafikverket

Albins ballong flög iväg så Micke tog det säkra före det osäkra och knöt fast Folkes ballong. Så nu tar Folke och ballongen en eftermiddagslur.

Tunnelseende

Idag har de öppet hus i Citybanan. Man får hjälm och väst på sig och sedan får man gå ner och titta i tunnlarna där de hållit på att sprängt sedan i januari. Ibland hör vi sprängningarna och då brukar Folke bli lite rädd (och jag med för ibland känns det som hela huset ska rasa) men nu ska han, Albin, Micke och Johan titta på resultatet.

I morse sa Folke som vanligt "Pappa göra linning". "Mamma kan göra det" svarade jag. "Nej, för du har lite ont i halsen" sa Folke. Vilken stämmer, jag har åkt på en rejäl förkylning igen och fick sova halvsittande i soffan för att kunna sova utan att hosta allt för mycket.

Folke och Iris träffar Ilse för första gången

Igår blev det två dagishämtningar och Micke och jag har fått prova på att vara två barns-föräldrar i nästan ett dygn. Det har gått väldigt bra, även om Folke fortfarande har lite svårt att vara generös i vissa sammanhang. I morse gick vi ut i det fina vädret, vi var ju tvungna att förbereda för det stora kalaset. Iris fick välja en tårta på bageriet, det blev en rosa prinsesstårta, och sedan fick hon välja blommor och ett kort. Sedan prydde Folke och Iris lägenheten med serpentiner vilket förmodligen imponerade stort på Ilse. Däremot blev hon nog inte lika imponerad av spelkorten som de kastade över bilbarnstolen. Något säger mig att barn nummer två blir ganska tåligt. 

Välkommen Ilse!

Det bidde ingen "lillebjo" till Iris, utan en underbar liten söt syster. Eller ganska stor, hon vägde över 4 kg ryktas det om. På bilden på facebook (var annars?) liknar hon sin syster tycker jag. I kväll ska vi fira och imorgon så ska jag hämta storasyster på dagis.

PS. Nu har min hypotes blivit en sann teori. När Olson-systrarna väntar barn så är mycket illamående = flicka, lite illamående = pojke. Det stämmer inte på alla, men nu har det i alla fall stämt i sju fall för oss!

Morgontrött

I morse när jag väckte Folke vid 6.45 så sa han: "Inte morgon!" och la filten över huvudet och somnade om. På kvällarna brukar han peka ut genom fönstret och säga bestämt: "Jag vill inte ha mörkt!"

När Folke tycker att det är lite tråkigt eller är på dåligt humör brukar han säga: "Jag vill gå hem nu". Det spelar ingen roll att vi redan är hemma, han ska ändå gå hem.

SN-löpet

Vilken folkfest! Igår åkte vi till Nyköping för att få uppleva det första SN-löpet genom tiderna. Folke och Kalle anmäldes i Knatteklassen, Tilda och Viggo deltog i flick- och pojkklassen och så tvingade vi Micke att ställa upp i herrklassen för att ungarna skulle ha någon att heja på. Vi var lite oroliga att Folke inte skulle kunna komma till start, han har varit lite halvkrasslig de senaste dagarna. Men efter att fått höra från tävlingsledningen att det skulle bli en vätskekontroll efter halva sträckan (300 meter) och att det gick bra om mamma eller pappa bar lite, så anmäldes 546 Norlander. 15 minuter innan loppet startade väcktes ovannämnda Norlander, då hade vi redan fått på honom långkalsonger och "springshortsen".

Folke var trögstartad och ville inte vara med på uppvärmningen och det tog ett tag innan han kom iväg vid startlinjen. Kalle sprang däremot iväg som utskjuten ur en kanon. När Viggo fick se hur långt bak Folke (och Micke) var, så utropade han besviket: "Å nej, han kommer komma sist av alla!". En sådan skam för släkten! Men framme vid vätskekontrollen gjorde Folke en taktisk manöver; istället för att stanna och dricka saft som sina konkurrenter så sprang han sonika vidare och plockade på så sätt ett tiotal placeringar. Och se, trots att han hörde till de yngsta av deltagarna, så nådde han en hedersvärd 54:e plats och snittade 100 meter per minut.

RESULTAT
Knattar 600 m 
1) Olivia Rosendahl Ljunggren 3:06, 2) Ida Nilsson Rosenqvist Nyköping 3:13, 3) Kristoffer Björk Nyköping 3:22, 4) Abbe Jansson 3:31, 5) Märta Snöman Nyköping 3:34, 5) Ebba Persson Nyköping 3:34, 7) Wilhelm Dahlin Nyköping 3:35, 8) Anton Eriksson Nyköping 3:35, 9) Hanna Sandberg Nyköping 3:36, 10) Linda Eriksson Nyköping 3:38, 11) Matilda Johansson Nyköping 3:41, 12) Ludvig Hedin Nyköpings kommun 3:43, 13) Alexander Eriksson Nyköping 3:54, 14) William Eriksson Nyköping 3:55, 15) Ellen Persson Nyköping 3:55, 16) Klara Andersson Oxelösund 3:57, 17) Linus Ekholm LK Nyköpings Runners 3:57, 18) Isabelle Johansson Nyköping 3:57, 19) Ludvig Trapp Råby 3:58, 20) Jonathan Kaill Arnö IF 3:58, 21) Tilda Carlsson Krikon 3:59, 22) Anton Tiefensee Malmköping 4:00, 23) Sebastian Seltén Nyköping 4:10, 24) Valter Hedin Nyköpings kommun 4:10, 25) Iskander Mechti Stigtomta 4:12, 26) Johan Morin Morins Skomakeri 4:14, 27) Arvid Lindeberg 4:19, 28) Elis Jäger Nyköpings BIS 4:20, 29) Ella Mellberg Nyköping 4:23, 30) Tyra Mellberg Nyköping 4:24, 31) Elliot Nilsson Nyköping 4:26, 32) Harri Kviby Nyköping 4:29, 33) Axel Björnberg Färdig Nyköping 4:42, 34) Caroline Johansson Nyköping 4:42, 35) Ture Palmqvist Gustafsson Nyköping 4:44, 36) Elin Järvall Triathlon Öst 4:49, 37) Esmeralda Rundberg Nyköping 4:50, 38) Albin Andersson Nyköping 4:51, 39) Isak Sjödin Nynäs IK 4:55, 40) Hannes Brinck Västerås 4:55, 41) Wille Karlsson Nyköping 4:57, 42) Julia Henriksson LK Nyköpings Runners 4:57, 41) Eddie Lindberg Nyköping 4:58, 44) Malte Björk Nyköping 5:16, 45) Julius Ahlgren SLK Oxelösund 5:30, 46) Hilda Almström Demir Nyköping 5:30, 47) Olle Snöman Nyköping 5:32, 48) Ville Mellword Nyköping 5:36, 49) Emma Eliasson Borensberg 5:38, 50) Maja Carlson Nyköping 5:44, 51) Livia Dahlrot Nyköping 5:57, 52) Lova Nordlander Tystberga 6:16, 53) Hugo Kviby Nyköping 6:19, 54) Folke Norlander Stockholm 6:29, 55) Tuva Börjesson Nyköping 6:30, 56) Hampus Sterner Nyköping 6:31, 57) Nicklas Johansson Nyköping 6:34, 58) Victor Johansson Nyköping 6:34, 59) Julia Sjödin Nynäs IK 6:55, 60) Alice Björk Kattkoja 7:15, 61) Gustav Tiefensee Malmköping 7:32, 62) Emil Söderman Nyköping 7:51, 63) Casper Mellword Nyköping 7:53, 64) Tanja Pripp LK Nyköpings Runners 8:33 


Det gick bra även för Micke, även om halva fancluben (Tilda och Viggo) hade åkt hem för de var fullkomligt utmattade av sitt 2 kilometers lopp. 

Herr 7,2 km 
1) Markus Persson Vagnhärad 24:27, 2) Stefan Olars Radiologen 24:34, 3) Markus Nikula Trosa 25:07, 4) Samuel Luundell Vakkuri Lästringe Paintball 25:13, 5) Ludvig Fleetwood SLK Oxelösund 26:04, 6) Gustaf Hedin Nyköpings kanotklubb 26:08, 7) Simon Luundell Vakkuri Lästringe Paintball 26:30, 8) Pontus Johnsson Nyköping 26:30, 9) Lars Hjulström Johanneshov 26:50, 10) Roger Sten SLK Oxelösund 26:51, 11) Marcus Carlsson SLK Oxelösund 27:01, 12) Andreas Rietz Nyköpings OK 27:36, 13) Fredrik Lindeberg Nyköping 27:37, 14) Ulf Hylander SLK Oxelösund 27:57, 15) Michael Petersson Vrena IF 28:04, 16) Kurt Andersson Nyköpings boxningssällskap 28:07, 17) Peter Gabrielsson Mälarö SOK 28:09, 18) Hans Liljeroth LK Nyköpings Runners 28:14, 19) Jonas Ahlgren SLK Oxelösund 28:17, 20) Mikael Norlander Stockholm 28:35, 21) Björn Lindqvist NBIS 28:46, 22) Robert Brinck Västerås 28:49, 23) Mikael Larsson OK Hällen 28:52, 24) Edward Skoog Oxelösund 29:10, 25) Mikael Jansson OK Hällen 29:11, 26) Peter Eriksson Nyköping 29:16, 27) Simon Larsson OK Hällen 29:35, 28) Johan Dahlrot SSAB Korpen 29:35, 29) Jan Johansson Nynäs IK 29:39, 30) Karl Lindström Tystberga 30:02, 31) Erik Björk Nyköping 30:07, 32) Daniel Karlsson Nyköping 30:33, 33) Kalle Gogman Lids MC 30:36, 34) Antonio Reyes Nyköping 30:36, 35) Leif Pettersson Nyköping 30:38, 36) Anders Jäger SSAB 30:51, 37) Pontus Törngren Nyköping 30:53, 38) Johan Uebel Bettna 31:11, 39) Andreas Forsberg Nyköping 31:15, 40) Robert Jonsson SN 31:21, 41) Adam Sandström SLK Oxelösund 31:48, 42) John Larsson Nyköping 31:52, 43) Jimmy Österström Kunskapsskolan Nyköping 31:54, 44) Peter Renfors SSAB 31:58, 45) Jan-Ove Sonelin IFK Norrköping 32:03, 46) Jonas Eriksson Friskis & Svettis 32:11, 47) Claes-Göran Borrman Oxelösunds Hamn 32:24, 48) Mats Björk Nyköping 32:26, 49) Henrik Carlsroth Kunskapsskolan Nyköping 32:51, 49) Emil Blomberg Nyköpings boxningssällskap 32:51, 51) Göran Palmgren Gnesta 32:57, 52) Gunnar Åhlander Nyköping 33:01, 53) David Olsson Nyköping 33:32, 54) Anders Magnusson Nyköpings OK 33:49, 55) Clas Uebel Bettna 33:55, 56) Thomas Björkroth HP Fritid 34:00, 57) Palle Persson Nyköping 34:03, 58) Anders Andersson Nyköpings kanotklubb 34:11, 59) Frank Johansson HHK 34:14, 60) Anders Eriksson Nävekvarns GIF 34:17, 61) Kaj Adelborg SLK Oxelösund 34:21, 62) Alexander Andersson Doc Morris 34:26, 63) johan Eriksson SN 34:31, 64) Björn Åslund Arnö IF 34:35, 65) Tomas Barkman NOK 34:43, 66) Mathias Axelson Kunskapsskolan Nyköping 35:06, 67) Marcus Brunberg Kunskapsskolan Nyköping 35:18, 68) Kimmo Kolehmainen NOK 35:24, 69) Tapio Ilvonen SSAB Ox Runners 35:26, 70) Christer Fröjd Nyköping 35:29, 71) Niklas Wallgren SN 35:35, 72) Sven Rydén SN 35:37, 73) Peter Magnusson Nyköping 35:39, 74) Lars-Göran Johansson Axa Sports Club 35:52, 75) Håkan Johansson 36:27, 76) Lars-Göran Bergman Personalför. Nyk. Kommun 36:39, 77) Håkan Wallentun FVB 36:47, 78) Ulf Wennlo OTK 37:44, 79) Johan Hagström 38:02, 80) Mats Dorell NBIS 38:29, 81) Patrik Stenils Kunskapsskolan Nyköping 38:33, 82) Erik Pörn Friskis o Svettis, Nyköping 38:35, 83) Tommy Ljung SN 38:37, 84) Göran Herwin Nyköping 38:50, 85) Tommie Karlsson Nyköping 39:27, 86) Conny Ström Zerea Design 39:56, 87) Rolf Gunnar Lind Stockholm 40:02, 88) Leif Jonasson Nyköping 40:14, 89) Lorentz Broman Nyköping 40:15, 90) Evert Martinsson 40:35, 91) Leo Schuler Stockholm 41:02, 92) Kjell Nilsson Nyköping 41:30, 93) Patrik Karlsson Nyköping 43:00, 94) Patrik Karlsson Nyköping 44:34, 95) Göran Othberg 45:14, 96) Kjell 45:35, 97) Per Johansson SN 57:07, 98) Anders Hansson Kunskapsskolan Nyköping 1:02:47, 99) Rolf Larsson Kunskapsskolan Nyköping 1:02:53


PS. Tyvärr verkade det som det var något fel på Kalles chip så han finns inte med i resultatlistan, men han hävdar själv att han "kom nästan först och att det var flera tusen som kom efter honom".