Vecka 31- Töja ut?

Magen är stor nu. Ibland lånar jag Mickes kläder, det tycker jag att man kan få göra utan att fråga när man bär runt på någons avkomma. Häromdagen sa Micke: "Eh, jo, måste du använda den där tröjan? Jag är liksom rädd att den blir uttöjd".  Vad jag svarade? Något i stil med: "Du, du kan köpa en ny tröja. Vet du vad som garanterat är uttöjt? Min mage. Och det här är sista gången jag väntar barn, det säger jag dig. Köp en ny tröjjävel bara."

Guess who?

Någon i familjen har gjort ett personlighetstest. Vem kan det vara?

"Detta resultat beskriver en person som är mycket känslomässigt återhållsam. Personer med detta resultat visar sällan sina känslor och får sällan utbrott. Har ofta en rationell attityd till arbetet, fokuserar på verksamheten. Upplevs ofta som bekymmersfri. Trivs bra i en arbetsmiljö där fokus ligger på uppgiften."

Bilder från i lördags

Jag lånar några bilder från Elins blogg:

 "More eating than baking Mr Norlander?!" löd undertexten på Elins blogg

 Folke tränar på att vara storebror med tåliga Ilse.

Fettkampen

Det debatteras flitigt på närliggande bloggar kring kusinernas vikt. Och nu ser jag verkligen fram emot när Ilse träffar "den nya" för första gången... Jag minns nämligen hur Elin och Ralph tyckte att Folke, då cirka 4,5 månader, såg ut som en "jättebebis" och hur han liknande en "välgödd kalkon" jämfört med den lilla nyfödda Iris. Vi får väl se hur Ilse ser ut om drygt två månader... Jag tror vi måste leta efter ett större djur än kalkon faktiskt.

Mumintrollarna

Ja! Mer snö och kyla till folket! Igår så åkte vi till Hammarby Sjöstad för julmys med Buurmans. Iris och Folke har ju inte kunnat ses på ett tag eftersom det varit både vattenkoppor och magsjukor i vägen. Men igår mötte vi upp Elin och Ilse i Sickla köpkvarter (medan Iris tog en eftermiddagslur) eftersom vi skulle inhandla julpyssel på Panduro. Mitt i kommersen, utanför Cerverabutiken, träffade vi på två Mumintroll. Jag gissar att de var utsända och avlönade av Ittala för att driva på julhandeln av muminmuggar, men Folkes ögon blev ändå som tefat. Folke fick en klapp på huvudet och en muminklubba och han bad sedan snällt om en extra till sin kusin, och det fick han. Han ropade sedan: "Mumintrollarna, jag stoppar ner klubborna i fickan!" och sedan bestämde sig Folke för att han även ville ha en kram av de finska nationalikonerna. Men just då försvann trollen in i butiken och jag sa till Folke att jag trodde att de skulle gå in och dricka kaffe. "Och kissa" sa Folke. Och det stämde säkert.

Hemma hos Iris blev det pepparkaksbak. Det blev ganska mycket deg i magen och lite på plåten. Sedan gjorde vi julkort, jag klippte och Iris och Folke klistrade. Lilla sumo-Ilse (verkar leda Olsons fettliga vid 7 veckors ålder) var söt och tålig som vanligt. Folke tyckte det var väldigt kul att stoppa in nappen och fick även hålla henne i knät. När vi skulle åka hem så både kramades och pussades Folke och Iris.

Det gäller att passa på när snön är här så i förmiddags tog vi pulkan och gick till Karlbergs slott. Vi hade med oss fårskinn att sitta på och varm choklad och äggsmörgåsar. Folke var först jätteglad men sedan tyckte han att det var lite väl snöigt och blåsigt och sa bestämt "Nu vill jag gå hem". Så det gjorde vi. Nu blir det adventsmys för hela slanten.

En sådan dag!

I morse lämnade jag en glad Folke på Rönnen. Klarblå himmel, -5 grader och han högg en röd pulka och ropade "Hej då mamma!" och gav mig en puss. Då önskade jag att jag också hade fått vara ute i novembersolen en stund i stället för att sitta på kontoret.

Är det förresten bara jag som har en morot och såpbubblor i jackfickan och fågelbajs på mössan?

Besök hos barnmorskan

Ok, jag kanske är lite trög i galoppen. Men idag så insåg jag att jag ganska snart ska få träffa min nya unge. En helt ny person ska bo hos oss! Herregud, det är helt fantastiskt. Ja, eller först ska den flytta ut ur mig, och det känns lite mindre fantastiskt faktiskt.

Idag var jag hos barnmorskan och hon klämde och kände på magen och lyssnade på hjärtat. Nu kan man ganska tydligt känna kroppsdelar och jag har varit lite nyfiken på vad det är man känner. Just nu (eller då) så låg hon med huvudet uppåt och jag kunde själv känna det, som en apelsin ungefär. Och nu börjar man genast undra - vad är det för liten person som är där? Micke tror att hon blir rödlätt, jag tror att hon får lockigt hår som Folke.

Folke börjar bli lite frustrerad över att det tar så lång tid innan bebisen anländer. Det är väldigt mycket väntan så här års:
"Först kommer Tomten, sen kommer X" säger han (vi har faktiskt redan ett namn klart och eftersom Folke börjat använda det så blir det nog så)
"Jag ser inte X" säger han argt och tittar in i min navel. "Jag ska bära X och Iris ska bära Ilse".
  
I morse sa jag till Folke: "Och sedan ska X bo här med oss"
"Han ska sova i den gröna sängen, den är på vinden"
"Vilken bra ide! Vi får ta ner den från vinden och montera ihop den så kan hon sova i den" svarade jag.
"Där ska den stå" sa Folke och pekade bredvid sängen. "Och jag ska sova här" fortsatte Folke och la sig bekvämt på min kudde. Perfekt tänkte jag, det här går som en dans!
"Mamma får inte sova här då" - Nähä, då var det jag som drog nitlotten och blir förpassad till soffan. Vi får väl se hur det går, han hinner nog ändra sig ett par gånger innan det är februari.

Tribute till Ilse

Att Elin och Raffe skulle få barn som är morgontrötta var kanske ingen högoddsare. Iris har alltid haft en mer kontinentalt schema och jag har suckat avundsjukt på lördagarna när Elin by-the-way sagt "Idag vaknade vi vid halv tio". Men i natt sov tydligen Ilse (6 veckor) 8 timmar i sträck. Jag minns hur jag blev överlycklig när Folke sov 4 timmar och det var en engångsföreteelse vill jag lova. Anna Wahlgren, släng dig i väggen. "Den nya" får trimmas in hos Buurmans.

Lokaltidningsbesvikelse

Mitt i allt elände så kan man behöva skratta lite: far tipsade om den här bloggen. Det här är humor tycker jag. Den bästa är artikeln nedan, som till och med togs in i Aftonbladet. Vilket hög-journalistiskt stoff!

Slet med jättepussel i sju år - upptäckte att en bit saknas

Stor besvikelse för envise Jack Harris, 86

Efter sju svåra år har han en ändå en bit kvar.
Den dystra upptäckten gjorde en pensionär som trodde att jättepusslet äntligen var färdigt.

Pensionären Jack Harris, 86, är en envis man. Julen 2002 fick han ett jättepussel med 5000 bitar av sin svärdotter. Det tog honom över sju år att lägga det färdigt. Eller nästan färdigt, rättare sagt.
Fattas en bit 
När han lagt den sista biten på plats och tog ett steg tillbaka för att beundra sitt verk upptäckte han mardrömen. Mitt i pusslet fanns ett litet hål där det saknades en bit. Han sökte i hela huset men kunde inte hitta den försvunna pusselbiten.
– Han blev så besviken när han upptäckte att det saknades en bit. Det är sorgligt för nu blir pusslet aldrig färdigt, säger hans svärdotter Eve Harris till Daily Mail.
Familjen har kontaktat tillverkaren för att försöka få tag i en reservbit. Men dessvärre tog Jack Harris så lång tid på sig att lägga det att Falcon Games har slutat tillverka det.
En skämtsam utmaning 
Från början var jättepusslet snarast tänkt som ett skämt.Familjen Harris har som tradition att Jack varje jul får ett pussel. I vanliga fall lägger han dem färdigt lagom till våren, och är mäkta stolt över hur snabb han är.
Den här gången ville Eve Harris ge pensionären en rejäl utmaning med en 1800-talsmålning av konstnären James Tissot i 5000 bitar.
– Vi köpte det på skoj eftersom han brukade skryta om hur snabb han är att lägga dem, säger hon.
Och envise Jack tog sig an utmaningen på samma sätt som alltid: han hällde ut alla 4999 bitar på matsalsbordet.
Planen var att bli färdig till sommaren.Sju och ett halvt år senare var högen med bitar slut. Men pusslet blir aldrig färdigt.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7134871.ab

Stängt pga av sjukdom

Att vara magsjuk i vecka 30 rekommenderas icke.

Vecka 30 - Matlust?

Jag har tappat matlusten. I alla fall när det gäller varm mat. Följande är jag sugen på: Äppeljuice (fast intaget är betydligt mindre än under förra graviditeten), satsumas och Ingrid Marie äpplen (som jag till min stora glädje upptäckt att jag tål om jag skalar dem). Så det finns risk att kosten blir lite ensidig framöver.  Jag tror dock inte att det går någon nöd på "den nya", med jämna mellanrum får jag ett infall och kan tänka mig att slänga i mig en lussekatt eller två.

Som en taktisk manöver så införskaffade jag en Brio-tågbana till Folke igår, dels för att det var extrapris på ICA Maxi, dels för att jag insåg att det skulle bli två dagar hemma med en tämligen pigg Folke. Vi hade tänkt att ge honom det i julklapp, men det kändes inte som en hit att dra den på tåget (det riktiga alltså) upp och ner från Växjö. Och det är faktiskt roligare att ge en present som inte försvinner i julklappshögen. När jag kom in med ICA Maxi kassen så kuttrade Folke "Vad har du kjöpt då, mamma?" "Titta i påsen" sa jag. "Oj, är det till mig?" sa Folke med len röst. "Ja" svarade jag. "Oj, oj ett tåg!" sa Folke och ögonen tindrade. Och sedan dess har han kört slut på två batterier. Tåget ska konstant gå, oavsett om Folke är i rummet eller inte.

Farfar förstås!

Folke och jag tittar på barnprogram. "Bästa kompisar" säger Folke och pekar på två barn. "Vem är din bästa kompis?" frågar jag. "Farfar" svarar Folke utan att tveka. Något säger mig att Folke även är farfars bästa kompis.

Magsjuk

Igår kväll blev Folke magsjuk. "Jag kläktes och har ont i magen" berättade han för moster Elin i telefon idag. Nu är han mycket piggare , men det blir nog en lugn helg för att säkerställa att all smitta är borta.  Och man är ändå inte särskilt populär just nu.

Tänder ljus för moster Mona 19440515-20101115

Det blev en ovanligt mörk november. 

Håkan Hellström - Vi två, 17 år, Hovet 13/11 2010

Håkan var helt fantastisk! Och jag ska erkänna att jag (fjorton + 20 år) grät när han sjöng "Nu kan du få mig så lätt. Konserten avslutades med allsång "Vi två, 17 år" och hela Hovet sjöng i 10 minuter.

I väntans tider

Präktig mage

Klen tröst att andra har sagt "Det var inte särskilt stor mage du har!". Idag var jag nämligen hos läkaren för att utesluta urinvägsinfektion (jag hade blod i urinen häromdagen, och nej, jag hade inte ätit rödbetor).  Det är lite svårt att känna "om man har lite ont i nedre delen av magen och kissar extra ofta" när man är på tjocken. Läkaren Örjan tog i alla fall ordentligt med prover och kände på magen och bankade mig på njurarna. "Oj vilken fin och präktig mage du har! Du kommer nog bli riktigt stor innan det här är över".  Jo tack jag vet, bara tolv präktiga veckor kvar.

Och det verkar inte vara någon urinvägsinfektion, och jag vågade inte fråga om illamåendet kan bero på att jag köpt Håkanbiljetter. Med tanke på att jag mått ganska bra så kanske det bara är min tur att få känna på rejält graviditetsillamående.

Håkansjukan?

På lördag spelar Håkan Hellström på Hovet och jag har köpt biljett till mig och Micke. Det skulle jag aldrig ha gjort. Det här är sjätte (6:e) gången jag har biljett, men hittills har jag bara sett en (1) spelning. Och den kan knappt räknas eftersom jag under hela spelningen hade kliande utslag på kroppen och var tvungen att åka hem och ta kortisontabletter så fort Håkan gått av scenen. De övriga spelningarna har jag missat av följande anledningar:

• Kårallenspelning Lucia 2000 - Håkan var ny och hetast i Sverige. Jag blev ilurad gurkbål på en festerifest och Micke fick leda hem mig innan Håkan började spela. 
• Våren 2001 - Eric, Micke och jag hade köpt biljetter när Håkan spelade på Konsert&Kongress. Eric Nilsson räknade ut att "först spelar förbandet, Håkan kliver nog inte på förrän 20.30" och sa "jag tänker inte vara där för tidigt". Vi kom när Håkan spelade sista låten. Jag förlåter aldrig Eric för det.
• Sommaren 2001 (tror jag det var) - Håkan spelade på Rocktåget tillsammans med Uggla och  the Ark. Jag hade typ 40 graders feber och kunde inte ens ta mig ner till Växjö där spelningen var.
• 2002 (eller 2003?) fick jag VIP biljetter av en dryckesleverantör till Kalasturnén. Då hade jag luftrörskatarr så Johan Wennerström fick dricka gratisöl och lyssna på Håkan istället för mig. 
• Sista spelningen på Universitetet såg jag faktiskt. Men då fick jag som sagt utslag. 

Och nu på lördag hade jag (nykter, med tjock mage och stödstrumpor) tänkt mig att ge Håkan en chans till. Och vad händer då? Jo någonting är vajsing, jag har haft problem med magen och mår illa så idag ska jag återigen till läkaren för att kolla upp att allt står rätt till.

Pedikyr anyone?

Idag uppmärksammade Folke mig att Holly hade nagellack på tårna och att han också minsann ville ha "josa" naglar. "Nagellack!" tjoade han när vi kom hem och jag fick måla både hans finger- och tånaglar. Sedan skulle minsann Folke måla både mammas och pappas naglar. Tur att det är gummistövlar som gäller, och inte sandaler man ska ha på sig i morgon.

Cilla kom förbi en sväng och Folke tvingade henne att rita kaniner och ha springtävling i vardagsrummet. När Cilla skulle gå så tyckte Folke att hon kunde komma tillbaka "på fredag". När Cilla berättade att hon skulle hälsa på sin systers fyra barn i Båstad i helgen så sa Folke "Jag vill följa med!" Jag påminde om att Farmor och Farfar som kommer på besök på fredag, nog blir lite besvikna om Folke inte är hemma.

Stackars Iris är hemma med vattkoppor. Elin har lagt ut en bild på den prickiga Iris ätandes glass på sin blogg. "Har han ont?" frågade Folke med darrande underläpp. Sedan ville Folke ringa till Iris. "Vill du leka med mig?" frågade han och "Har du ont i prickarna i pannan?" Iris svarade med att hon skulle kissa. Krya på dig!

Vecka 28 - för trång kropp?

Glad i hågen konstaterade jag igår (efter att ha tittat i mina gamla mödravårdsjournaler) att jag ungefär ligger på samma vikt som under förra graviditeten. Och det känns ju skönt eftersom kurvan gick snabbare uppåt den här gången. Dessutom har jag inte orkat träna lika mycket som när jag väntade Folke, då jag faktiskt hade på mig stegräknare större delen av sista trimestern. Men det har varit en klen tröst - idag har hela kroppen känts för liten för innehållet. Svårt att beskriva, men det känns som man är konstant proppmätt, kissnödig och som huden ska spricka.

En dag i solen

Den här helgen har mest gått åt till att städa och dona här hemma. Men det har även blivit promenad i det fina vädret och besök i lekparken.

Hur gör man förresten för att inte skratta när man ska uppfostra ett barn? Folke upptäckte igår när vi frostade av frysen att vi har glasspinnar (som inköptes när hans mer rutinerade kusin var på besök). Nyss gick Folke och öppnade frysen och tog sonika ut en glass. Jag ropade från vardagsrummet "Folke, stoppa tillbaka glassen i frysen, du får ingen glass nu" varpå Folke kommer ut i vardagsrummet och hytter med pekfingret "Lugnt mamma, ta det lugnt!"

Fler bilder från Holland

 

 

Bildkavalkad

Jag hittade fina bilder i Mickes I-Phone.

Mediamedveten

Dagens ungdom vet när något är värt att föreviga. "Mamma! Ta kort!" ropade Folke. Och visst är det lite unikt med en 2-åring i en tvättback med två nappar i munnen?

Som sagt

Folke är som sagt väldigt intresserad var alla bor. Idag frågade jag: "Var bor du Folke?" "På kabajsvägen. Iris bor på slottet" svarade Folke. "Vad heter du mer än Folke" frågade Micke en stund senare. "Mellan-Folke! Det finns flera Folklar" svarade Folke med glad röst.

Rekord!

Igår somnade Folke vid 19.30. Han vaknade 8.50 i morse. Sicken lyx! (Den gravida mamman vaknade dock av att det andra barnen bökade runt vid 5.30 och kunde inte somna om)

Längtan till landet...

...har infunnit sig big time. Herregud, ser ni soluret? Älskart. Ska bara övertala maken, göra en renoveringsplan och pruta ner priset en halv miljon. Kommer ni och hälsar på?

Sweet!

Vilken härlig dag! Jag har tagit ledigt från jobbet och varit på observation på Rönnen. Folke började med att cykla runt som en galning och sedan puttades han och Ebba lite som vanligt. Sedan kom Hollys pappa och skrattade. Folke hade mött upp dem vid grinden och frågat "Har du en nalle på huvudet?" Det var en stor pälsmössa så frågan var faktiskt befogad. Sedan var det dags att gå in. Folke jobbade med lera, pärlade, matade fiskarna och diskade.

När det var samling sa Holly "Vill du hänga på?" och sedan blev jag mer eller mindre tvingad att krypa runt och leka hund. Både Holly, Folke och Felix flyttar till Eken snart och nu ser man verkligen skillnad hur de leker jämfört med de yngre barnen. "Folke! Man springer ute och går inne" förmanade Holly. Sötast av alla var lille Paul som precis har börjat på avdelningen. Han var lite deppig och försökte krypa upp i mitt knä flera gånger. Folke hade mycket spring i benen och har svårt att sitta still under luncherna och samligen berättade Linda. Men han slevade i sig tre portioner innan det var dags för oss att tacka för oss och önska trevlig helg.

I den stora lekparken utanför dagis finns en klätterställning med en lång övertäckt rutschkana. Folke har inte velat åka ner för den själv, förrän igår. Så vi firade att helgen är här med att Folke åkte ner en sisådär 10 gånger.

Nu är Folke extra populär hos fröknarna, och jag kan tänka mig att jag också ligger rätt bra till. Vi gick nämligen till Liselotts och köpte en Dovrekaka och lämnade in innan vi gick hem. När man ser hur duktiga och engagerade de är så känns det som man skulle vilja ge dem ett dussin i veckan!

Gott och blandat

Folke var rätt trött i kväll, han har som sagt slutat sova på dagis. Han satt en stund framför Bolibompa och sa sen "Nu är jag färdig" och gick mot vårt sovrum. Efter att vi hade läst "Halvan kör tåg" och "Spöket Laban får en lillasyster" sa han "Nu kan du släcka mamma". Hoppas det här håller i sig ett par år eller så.

Folke verkar väldigt nöjd med sin Hollandssemester.  Det enda trista verkar vara att han inte hittade exakt likadana rosa träskor som Iris har, och att flygplanet var blått, istället för grönt. Jag är väldigt nöjd med att ha hittat fina julgranskulor (det är sådant man får rikta in sig på när man inte kan shoppa kläder) "Ska vi ha dem när tomten kommer?" undrade Folke. En sådan tur att sonen verkar gilla julen lika mycket som jag. Just nu funderar jag över hur tidigt man egentligen får ta in granen. Söndagen den 19/12 är väl okej?!?

En annan av helgens höjdpunkter var när vi var ute på promenad med Kim, Xanthe och Easter igår. På ett fält fick Easter springa lös för att leka med andra hundar. Då kom en jättestor New Foundland springade mot Folke, som sa helt oberörd "Jag gillar houndar!". Jag måste säga att jag är imponerad över hur Micke kommit över sin hundrädsla, han stod snällt och väntade medan hundarna sprang och lekte omkring oss. Kanske känner hundarna att Micke är en riktig alfahanne, en lyfte i alla fall på benet och kissade på hans jeans innan den sprang vidare.

Jag verkar däremot ha åkt på något otyg med magen, troligen något jag ätit och som inte vill gå över.

UPDATE: Efter att Pernilla informerat om att hon tar in sin gran redan innan lucia, så har jag bestämt mig för att granen kommer stå grön och grann i vår hall redan fredag den 17/12. Så det så!