Jag hämtade Folke på Eken redan vid 14.00 med misstanke om att han skulle vara lite trött efter utflykten. Och mycket riktigt, efter att vi varit inne på Mathörnan så somnade han.
Innan man går in på Mathörnan så utspelar sig nästan alltid ett samtal, ungefär som det här:
Folke: "Kan vi köpa sån som Tilda hade när vi åkte båt?" (Här åsyftas en Risifrutti)
Jag: "Det kan vi göra"
Folke: "Och pinne?" (Här åsyftas en Pingvinstång som Micke - den veka människan - inhandlade i december)
Jag: "Nej det blir ingen pinne"
Folke: "Lillestej då?" (Här åsyftas leverpastej)
Jag: "Vi har leverpastej hemma, så det behöver vi inte köpa"
Folke: "Okej då"
Folke var mycket nöjd med utflykten. I princip varenda smula av matsäcken var uppäten. Däremot så påpekade AnnaKarin att det var lite svårt för Folke att hålla sig ifrån alla hundar i parken. "Jag vill inte bara vinka, jag vill klappa houndarna" förklarade han för mig.
Update: Nu minns jag faktiskt att den så kallade "pinnen" inhandlades i oktober, och är alltså fortfarande nästan en daglig förekommande företeelse i Folkes och mina diskussioner. "Köper du en, återstår tusen i tjat" liksom.
måndag, januari 31, 2011
Utflykt
Jag sitter för tillfället (läs permanent) i soffan precis hemkommen från en morgonpromenad. Jag och Micke gick och lämnade Folke i Vasaparken för hans första utflykt med Eken. "Ska ni lämna mig i Vasaparken?" frågade Folke. "Ja, fast alla fröknarna och barnen kommer också vara där och sedan så går ni tillsammans eller åker buss någonstans" sa jag. När vi närmade oss Vasaparken så frågade Folke: "Var är utflykten?" Den gick tydligen inte att se där i parken.
Men annars så är Folke väldigt inne på utflyktskonceptet. I helgen har vi tränat på att stänga och öppna termosen och i morse så gick vi igenom vad som var packat i ryggsäcken som mellanmål och lunch. Lunchen fick bli små köttfärspiroger och gurkbitar eftersom instruktionen löd "mat som lätt kan ätas med fingrarna". De blev väldigt goda faktiskt, vi provsmakade igår. Så från och med nu så är tanken att det är heldagsutflykt varje måndag. Tänk vad vår lilla gubbe har blivit stor!
Men annars så är Folke väldigt inne på utflyktskonceptet. I helgen har vi tränat på att stänga och öppna termosen och i morse så gick vi igenom vad som var packat i ryggsäcken som mellanmål och lunch. Lunchen fick bli små köttfärspiroger och gurkbitar eftersom instruktionen löd "mat som lätt kan ätas med fingrarna". De blev väldigt goda faktiskt, vi provsmakade igår. Så från och med nu så är tanken att det är heldagsutflykt varje måndag. Tänk vad vår lilla gubbe har blivit stor!
söndag, januari 30, 2011
fredag, januari 28, 2011
En egen liten bebis...
Idag fick jag vara barnvakt till Ilse medan Elin var hos naprapaten. Stackars Elin har nämligen fått jätteont i axeln av allt ammande och kånkande. Ilse sov helt lugnt när vi kom fram till väntrummet. Jag såg en hel hög med veckotidningar och tänkte att "här blir bra att sitta och förkovra sig bland skvaller och livsnödvändigt vetande". Ilse hade dock andra planer. Hon vaknade till när Elin tog av henne overallen och smajlade upp sig något alldeles när jag försökte gunga vagnen så hon skulle somna igen. Så jag fick lyfta upp henne. Ilse blev otroligt nöjd. Tänk, på galej i stan med mamma och moster och varken syrra eller kusin i närheten! Det slutade med att jag fick sjunga, dansa och bära runt på Ilse i väntrummet i 50 minuter. Så när Elin kom ut från behandlingsrummet så hade jag fått ont i armen.
Innan vi skulle gå så skulle Elin amma Ilse. När hon låg där i knät så tänkte jag "tänk, snart har man en egen liten bebis" Just då kaskadkräktes Ilse. I princip hela Elin, Ilse och soffan blev blöt. Efter det så somnade i alla fall Ilse i vagnen och jag och Elin (med dyngsura jeans) kunde avnjuta varsin räksmörgås på Melanders i Söderhallarna. Elin tog till och med ett glas vin för fira att det var fredag och som en liten kompensation för att blusen var fläckig och luktade surt.
På Eken hittade jag Folke lekandes med Harriet och Lou. Anna Karin berättade att tjejerna tidigare lekt frisör med Folke och han hade nöjt fått håret borstat och kammat. När vi kom ut på gården där Rönnenbarnen lekte, var Folke kung. Alla de yngre barnen sprang efter honom och han ställde sig på en bänk och hojtade och ropade. Linda sa "Jo, han har fått ett väldigt självförtroende där inne på Eken" och berättade att varje gång Folke såg henne så påpekade han "Linda, nu går jag på Eken, INTE Rönnen". Men han har tydligen inte blivit för fin i kanten för att prata med henne, vilket tydligen en del barn blir och helt enkelt nonchalerar sina gamla fröknar.
Eftermiddagen avslutades med att vi fick finbesök av Lisa, som har hjälpt oss under hösten med att hämta Folke vissa dagar på Rönnen. Folke blev väldigt uppspelt och glad av att träffa henne igen och fick leka både tiger och lejon! Klockan 19 däckade en trött Folke i soffan, och jag tror att det även blir en tidig kväll för mig!
Update: Elin informerade på Facebook att när hon kom hem från kräk-incidenten så satt en lapp på porten "ingen värme, inget varmvatten, Fortum har en avgrävd kabel"
Innan vi skulle gå så skulle Elin amma Ilse. När hon låg där i knät så tänkte jag "tänk, snart har man en egen liten bebis" Just då kaskadkräktes Ilse. I princip hela Elin, Ilse och soffan blev blöt. Efter det så somnade i alla fall Ilse i vagnen och jag och Elin (med dyngsura jeans) kunde avnjuta varsin räksmörgås på Melanders i Söderhallarna. Elin tog till och med ett glas vin för fira att det var fredag och som en liten kompensation för att blusen var fläckig och luktade surt.
På Eken hittade jag Folke lekandes med Harriet och Lou. Anna Karin berättade att tjejerna tidigare lekt frisör med Folke och han hade nöjt fått håret borstat och kammat. När vi kom ut på gården där Rönnenbarnen lekte, var Folke kung. Alla de yngre barnen sprang efter honom och han ställde sig på en bänk och hojtade och ropade. Linda sa "Jo, han har fått ett väldigt självförtroende där inne på Eken" och berättade att varje gång Folke såg henne så påpekade han "Linda, nu går jag på Eken, INTE Rönnen". Men han har tydligen inte blivit för fin i kanten för att prata med henne, vilket tydligen en del barn blir och helt enkelt nonchalerar sina gamla fröknar.
Eftermiddagen avslutades med att vi fick finbesök av Lisa, som har hjälpt oss under hösten med att hämta Folke vissa dagar på Rönnen. Folke blev väldigt uppspelt och glad av att träffa henne igen och fick leka både tiger och lejon! Klockan 19 däckade en trött Folke i soffan, och jag tror att det även blir en tidig kväll för mig!
Update: Elin informerade på Facebook att när hon kom hem från kräk-incidenten så satt en lapp på porten "ingen värme, inget varmvatten, Fortum har en avgrävd kabel"
torsdag, januari 27, 2011
Drömma sig bort...
Det har gått lite fram och tillbaka med Folkes inskolning på Eken. Det har varit en jobbig omställning att gå direkt in på morgonen istället för att vara ute och leka på gården. I morse sa Folke "Det är stängt på Eken idag" Men fröknarna försäkrar att när lämningen väl är avklarad så går det jättebra, och de stora barnen är väldigt snälla mot deras nya minsting. "Folke Folkesson, nu kommer din mamma", ropade Lisa när jag kom igår. Att få Folke att klä på sig när det är dags att gå hem är däremot en utmaning för mamman med den stora magen. Häromdagen sa Vera när jag pustade: "Men VAD har du i magen? Du är ju jättetjock!" På måndag är det dags för första utflykten, det gör Ekenbarnen varje vecka. Mest är det "skogen" i Hagaparken som gäller.
Annars kan jag konstatera att jag som faktiskt tyckt att Let's Dance varit rätt så underhållande, helt har tröttnat på deras dåliga sexskämt och halvnakna rumpor. Eller beror det på att jag bara orkat se första kvarten innan jag somnat i soffan?
onsdag, januari 26, 2011
Välkommen Siri!
I förmiddags kom ett MMS från Maria Tunblad! Nu har Theas lillasyster Siri kommit, och hon passade ju tiden rätt bra tycker jag. Supersöt, men massor av mörkt hår (något säger mig dock att hon kommer bli en tvättäkta blondin när hon blir äldre) Stort grattis!
Idag kom även Anna, Axel (8 veckor) Caroline och Elsa (6,5 månader) på besök. Det var väldigt trevligt! Axel skötte sig exemplariskt och satt nöjd i Majlis babysitter. Elsa tyckte nog däremot att jag var en läskig tant och grät stora tårar när hennes mamma försvann in på toaletten.
Idag kom även Anna, Axel (8 veckor) Caroline och Elsa (6,5 månader) på besök. Det var väldigt trevligt! Axel skötte sig exemplariskt och satt nöjd i Majlis babysitter. Elsa tyckte nog däremot att jag var en läskig tant och grät stora tårar när hennes mamma försvann in på toaletten.
Konsumenternas makt och nya medier...
Vet inte om ni såg det men Cilla kommenterade för ett par dagar sedan till ett av mina inlägg gällande det här. Nu är det uppror i bloggvärlden, alla mailbombar Lindex och publicerar svaren. Hej och hå företag, passa er! Det räcker med att en av era anställda säger en olämplig sak och varumärkeskrisen kan vara nära!
Tysk trend?
Folke meddelade i morse att han INTE ville ha på sig sin röd- och vitrandiga tröja. Han vill ha en tröja med "Spiddermann". Jag har in i det längsta försökt att undvika kläder med bilar, traktorer och monster, men får kanske inse att Folke inte kommer gå runt med apor och grisar på kläderna tills han är 18.
måndag, januari 24, 2011
Ganska sysslolös
Idag börjar jag officiellt föräldraledigheten. Efter ett besök hos barnmorskan (Majlis är nu fixerad), blev det en latte på Kaffeverket. Härligt är bara förnamnet! Vid lunch blir det välbehövligt frisörbesök och sedan är det dags att hämta Folke-gubben.
söndag, januari 23, 2011
Man lär sig...
Micke och jag har varit tillsammans i snart 13 år. Då känner man varandra rätt väl. Och det kan man utnyttja. Till exempel så gillar Micke tegelfasader, det ska nog komma till användning någon dag. Jag är dessvärre svag för allt möjligt, så jag är nog rätt lättmanövrerad. Idag var vi inne i en lampbutik för att hitta en läs/nattlampa som kan användas när Majlis har kommit. Då pekar Micke ut en klassisk bordslampa:
"Visst är den snygg! En sån har jag alltid velat ha!" Jag tycker också att den är fasligt snygg, och har inget alls emot om han skulle köpa den. Men här kan det slås två flugor i en smäll, tänker jag:
"Om vi köper en lite högre byrå till hallen, så skulle den kunna stå på den" svarar jag. Till saken hör att jag har försökt att få till ett byråköp för lite mer förvaring, men har pratat lite för döva öron känns det som. "Tror du de har öppet i möbelbutiken idag?" frågar Micke och börjar gå mot dörren.
På förmiddagen så var vi hemma hos Johan W. och Karin och åt brunch. De vill gärna vara med i vår målbild för förlossningen. "Är det allt vi ska göra? Komma förbi och fika?" Karin tyckte att vi skulle slå på lite större, till exempel att hon och Johan skulle vara barnvakter och vi skulle åka en helg till Paris. Det var ju väldigt generöst, men jag tror att en fika på Kaffeverket i trevligt sällskap blir alldeles utmärkt.
Precis när vi skulle gå så berättade jag för Johan lite tyst att Folke verkar ha hamnat i den klassiska "kiss-och bajsåldern" och att jag tyckte det var rätt svårt att hantera, eftersom jag själv tycker det är hysteriskt roligt. Det kanske inte är helt pedagogiskt, men en av de roligaste sakerna Folke (och jag...) vet just nu är när han och jag smyger fram mot Micke och låtsas att vi kastar bajs på honom. Och Micke skriker "Nej, nej, usch vad äckligt!" Johan sken upp som en sol när han hörde detta, och förklarade för Folke att han hade ett "brunt bajsmonster" som bodde i proppskåpet. Folke skrattade jättemycket. Karin skrattade inte alls.
"Visst är den snygg! En sån har jag alltid velat ha!" Jag tycker också att den är fasligt snygg, och har inget alls emot om han skulle köpa den. Men här kan det slås två flugor i en smäll, tänker jag:
"Om vi köper en lite högre byrå till hallen, så skulle den kunna stå på den" svarar jag. Till saken hör att jag har försökt att få till ett byråköp för lite mer förvaring, men har pratat lite för döva öron känns det som. "Tror du de har öppet i möbelbutiken idag?" frågar Micke och börjar gå mot dörren.
På förmiddagen så var vi hemma hos Johan W. och Karin och åt brunch. De vill gärna vara med i vår målbild för förlossningen. "Är det allt vi ska göra? Komma förbi och fika?" Karin tyckte att vi skulle slå på lite större, till exempel att hon och Johan skulle vara barnvakter och vi skulle åka en helg till Paris. Det var ju väldigt generöst, men jag tror att en fika på Kaffeverket i trevligt sällskap blir alldeles utmärkt.
Precis när vi skulle gå så berättade jag för Johan lite tyst att Folke verkar ha hamnat i den klassiska "kiss-och bajsåldern" och att jag tyckte det var rätt svårt att hantera, eftersom jag själv tycker det är hysteriskt roligt. Det kanske inte är helt pedagogiskt, men en av de roligaste sakerna Folke (och jag...) vet just nu är när han och jag smyger fram mot Micke och låtsas att vi kastar bajs på honom. Och Micke skriker "Nej, nej, usch vad äckligt!" Johan sken upp som en sol när han hörde detta, och förklarade för Folke att han hade ett "brunt bajsmonster" som bodde i proppskåpet. Folke skrattade jättemycket. Karin skrattade inte alls.
fredag, januari 21, 2011
Bästa preggohistorien - helt sann!
Jag börjar alltid fnissa högt när jag tänker på det här:
Elin var på Coop Forum i Haninge för ett antal år sedan och såg en stor, höggravid kvinna som stod och rotade i en kampanjexponering av 200 grams chokladkakor. Då kommer hennes man/sambo smygade och säger försiktigt: "Älskling, räcker det inte med en?" Kvinnan tittar ilsket på honom och lägger handen på magen: "EN?!? SKA VI BARA HA EN?!?" (och refererar uppenbarligen till henne och barnet).
Elin var på Coop Forum i Haninge för ett antal år sedan och såg en stor, höggravid kvinna som stod och rotade i en kampanjexponering av 200 grams chokladkakor. Då kommer hennes man/sambo smygade och säger försiktigt: "Älskling, räcker det inte med en?" Kvinnan tittar ilsket på honom och lägger handen på magen: "EN?!? SKA VI BARA HA EN?!?" (och refererar uppenbarligen till henne och barnet).
Ändrade planer
Idag skulle jag ha varit sista dagen på jobbet. Men jag vaknade i morse och mådde väldigt illa och hade ont i magen. Nä, det är inte Majlis som vill ut, utan jag misstänker att det är ryggbiffen med tillbehör (ja,ja det kanske var en halvflottig sås och pommes) som jag åt igår när jag var ute med Cilla.
Så istället för att städa skrivbord, fika och luncha med kollegorna som var dagens tilltänkta aktiviteter så sitter jag hemma och tar det lugnt. Det får nog bli en tur in till kontoret i morgon för att göra klart det sista. Det är inte särskilt mycket kvar - jag har presenterat, chockerat (lite hoppas jag) och gjort överlämningar och avstämningar. Så det är bara att signa ut nu. Finito!
Cilla hade förresten på sig sina nyinskaffade mammabyxor kvällen till ära."Jag älskar dem, de är precis som mysbyxor, jag kommer ha på mig dem resten av livet!" sa hon glatt. Och då får man hejda sig som erfaren preggo, så man inte låter som en besserwisser. "Det kan jag garantera dig att du inte kommer ha" svarade jag. För jag vet att i vecka 39, så är allt man önskar sig en riktig gylf som går att stänga.
Lite bilder? Här kommer några gamla godingar som togs för exakt två år sedan.
Så istället för att städa skrivbord, fika och luncha med kollegorna som var dagens tilltänkta aktiviteter så sitter jag hemma och tar det lugnt. Det får nog bli en tur in till kontoret i morgon för att göra klart det sista. Det är inte särskilt mycket kvar - jag har presenterat, chockerat (lite hoppas jag) och gjort överlämningar och avstämningar. Så det är bara att signa ut nu. Finito!
Cilla hade förresten på sig sina nyinskaffade mammabyxor kvällen till ära."Jag älskar dem, de är precis som mysbyxor, jag kommer ha på mig dem resten av livet!" sa hon glatt. Och då får man hejda sig som erfaren preggo, så man inte låter som en besserwisser. "Det kan jag garantera dig att du inte kommer ha" svarade jag. För jag vet att i vecka 39, så är allt man önskar sig en riktig gylf som går att stänga.
Lite bilder? Här kommer några gamla godingar som togs för exakt två år sedan.
Den här bilden tog vi själva. Då kan man inte förvänta sig att alla ska bli söta eller se normala ut.
Glad trots blåmärke!
torsdag, januari 20, 2011
Skulle lilla jag snarka?
De senaste nätterna har jag sovit lite bättre, tack o lov. När jag vaknade i morse var jag och magen ensamma i sängen, maken låg på soffan. "Har jag hostat?" frågade jag. "Nej, snarkat" svarade Micke trött. Ok. jag fattar piken, det är dags att gå ner ett par kilo.
Man blir ändå lite faschinerad med jämna mellanrum. Häromdagen, när jag handlade en smoothie i kafeterian på jobbet, så sa en manlig kollega "Och fyttihelvete vad stor du har blivit!" Själv har han ganska många extrakilo och handlade en 50 cl Coca-Cola och en 100 grams Frukt&Mandel.
Det jag sa:"Jo du, nu är den stor!" och klappade lite demostrativt på magen.
Det jag ville säga: "Jo, jag ska ju föda barn om två veckor ungefär. Men vad kommer hända med din övervikt egentligen?"
Man blir ändå lite faschinerad med jämna mellanrum. Häromdagen, när jag handlade en smoothie i kafeterian på jobbet, så sa en manlig kollega "Och fyttihelvete vad stor du har blivit!" Själv har han ganska många extrakilo och handlade en 50 cl Coca-Cola och en 100 grams Frukt&Mandel.
Det jag sa:"Jo du, nu är den stor!" och klappade lite demostrativt på magen.
Det jag ville säga: "Jo, jag ska ju föda barn om två veckor ungefär. Men vad kommer hända med din övervikt egentligen?"
onsdag, januari 19, 2011
Majlis
Namnet till flickebarnet är som bekant redan klart, och jag kan avslöja att det blir en Majlis. Både vi och Folke använder det redan, och jag har fått förklarat för fröknarna på Eken vem denna "Majlis" är, eftersom Folke tycker att det är den mest självklara saken i världen att mammas mage heter så.
Vi hade Majken på förslag om Folke hade varit en flicka, men sedan kom Micke hem och hade träffat en trevlig äldre dam som hette Maj-Lis. Det känns lite mjukare än Majken, och vi gillade klangen i det båda två. Jag är som bekant en riktig sucker för dubbelnamn, men vi har ändå enats om att det får bli ett enkelnamn. Den avgörande faktorn var att jag hittade namnbroscher i en antikaffär för ett par veckor sedan, uppskattningsvis är de från 40-50-talet. Det fanns kanske tio namn, varav ett var "Majlis". Det fick avgöra saken!
Igår fick jag ett fint brev av min farmor, hon hade även skickat med bilder från när jag och Folke var på besök i somras. Farmor skrev: "Vilket fint namn hon får, Majlis hette en av mina sötaste skolkamrater med långt lockigt hår!" Farmor har för övrigt ett av de finaste namn jag vet: Inga-Lisa!
Vi hade Majken på förslag om Folke hade varit en flicka, men sedan kom Micke hem och hade träffat en trevlig äldre dam som hette Maj-Lis. Det känns lite mjukare än Majken, och vi gillade klangen i det båda två. Jag är som bekant en riktig sucker för dubbelnamn, men vi har ändå enats om att det får bli ett enkelnamn. Den avgörande faktorn var att jag hittade namnbroscher i en antikaffär för ett par veckor sedan, uppskattningsvis är de från 40-50-talet. Det fanns kanske tio namn, varav ett var "Majlis". Det fick avgöra saken!
söndag, januari 16, 2011
Vecka 38 - Nu är jag redo!
Nu är det bara en vecka kvar på jobbet. Och jag längtar faktiskt att få vara hemma, jag har en massa superduperviktiga saker som måste göras innan "den nya" kommer. Jag har helt enkelt inte tid att jobba längre.
Vad som ska göras? Hör här till exempel: Medicinskåpet ska städas ur, jag måste hitta blommor som passar i hängkorgen jag köpt till badrummet, jag ska köpa tofflor, en skötbädd, storhandla, klippa mig, sortera kläder och så behövs det städas och röjas både här och var (framförallt i skåp och lådor). Och så ska det lunchas med vänner och gamla kollegor har jag tänkt. Boa big time, helt enkelt. Så det vore lämpligt att gå ungefär en vecka över tiden tror jag.
Och även om alla säger "vänta bara, den andra föräldraledighet blir jättestressig och man hinner ingenting..." så ser jag ändå följande fördelar med den här gången:
Vad som ska göras? Hör här till exempel: Medicinskåpet ska städas ur, jag måste hitta blommor som passar i hängkorgen jag köpt till badrummet, jag ska köpa tofflor, en skötbädd, storhandla, klippa mig, sortera kläder och så behövs det städas och röjas både här och var (framförallt i skåp och lådor). Och så ska det lunchas med vänner och gamla kollegor har jag tänkt. Boa big time, helt enkelt. Så det vore lämpligt att gå ungefär en vecka över tiden tror jag.
Och även om alla säger "vänta bara, den andra föräldraledighet blir jättestressig och man hinner ingenting..." så ser jag ändå följande fördelar med den här gången:
- Vi bor inte längre fyra trappor upp utan hiss, utan jag kan studsa ut i trädgården med den nya i vagnen och dricka kaffe i vårsolen. Först ska bara 73 ton snö eller så smälta bort.
- Överhuvudtaget så känns det väldig betryggande att veta att "där jag boar, ska jag bo" - vi ska inte flytta och vi behöver inte springa på visningar på helgerna.
- Jag har lärt mig att bussar är bäst i stan, till exempel 53:an går raka spåret till Elin och Ilse i Hammarby Sjöstad, 4:an stannar nästan utanför porten hos Cilla.
- Kaffeverket ligger precis mellan där vi bor och Eken.
- Vi behöver inte bekymra oss för dagisplats för "den nya", eftersom det är syskonförtur (och det har alltid löst sig enligt fröknarna)
- Vi har förmånen att kunna välja vilka tider vi vill ha Folke på dagis
- Man känner sig betydligt mer avslappnad i allmänhet, jag är redan mamma och jag tror det blir lättare att hantera att inte jobba den här gången. Förra gången hade jag ångest när jag skulle gå hem, och kände mig faktiskt "halv" innan jag kom tillbaka till jobbet och insåg att det faktiskt inte hinner hända särskilt mycket på ett år.
- Med min nya tjänst så har jag även fått förmånen att få avsluta mitt projekt innan jag går hem och behöver inte bry mig det minsta om överlämningar etc. Det är bara att börja på ny kula när jag kommer tillbaka.
- Idag köpte jag årskort på Skansen. Det känns som en väldigt bra investering.
lördag, januari 15, 2011
Ring Guinness rekordbok
fredag, januari 14, 2011
Urartat kalas
Igår var det tjugondag Knut, då fyller morfar år. I år fyllde han faktiskt 63, något som vi redan uppmärksammade förra året. Folke hade värmt upp med julgranplundring, rulltårta och godis inne hos Hellmans och sedan fortsatte det med middag för morfar inne hos oss. Folke var i sitt esse när hans "kompis Iris" kom. Och morfar fick en minst sagt händelserik uppvaktning. Först var humöret på topp på kusinerna, sedan gick det snabbt utför och avslutades med ett praktgräl. Avslutningsvis ville Folke kramas och säga "hej då" fem-sex gånger innan Iris fick bege sig hemåt. Han somnade helt utmattad vid 21.
Jag fick en känsla att en kalas-baksmälla och en lång dag på nya avdelningen inte skulle vara helt optimalt, så jag bestämde att hämta Folke lite tidigare. Klockan 13 ringde de från Eken och sa att Folke hade somnat utomhus i Anna Karins famn. Dags för hämtning med andra ord. I Folkes låda låg en påse med malet kaffe. "Jag har malt kaffe!" sa Folke när han vaknat till och visade hur man vevade. Perfekt, nu börjar Baristakunskaperna komma på plats! Om man ska vara petig så var det lite för grovt för vår espressomaskin, men man får väl be om finmalet nästa gång?
Det är helt fascinerande vad som hänt med Folkes språk den här veckan. När vi dukade sa han "Kära nån!" och nyss när vi satt i soffan kom "Det är härligt här!"
Det är helt fascinerande vad som hänt med Folkes språk den här veckan. När vi dukade sa han "Kära nån!" och nyss när vi satt i soffan kom "Det är härligt här!"
torsdag, januari 13, 2011
Skolpolis?
Idag när vi gick till dagis kom Folkes dagiskompis Lillan gående med sin mamma på trottaren. Folke tog av sig vanten och vifftade med pekfingret: "Man får inte gå på gatan! Lillan får inte gå på gatan!"
"Nej, men Lillan går ju på trottaren" sa hennes mamma. Även när vi kom fram till dagis fortsatte uppläxningen: "Lillan får inte gå på gatan! Det får man INTE!"
"Tack för omtanken, Folke" sa Lillans mamma
Rätt ska vara rätt alltså. Igår efter dagis så lekte Folke med Alvin. Alvin är inte särskilt harig, utan kastar sig ner för rutchkanor och berg (läs: inga spärrar alls). Folke är lite mer av den försiktiga typen, vilket vanligtvis är ganska skönt. Igår ville han klättra upp till den stora rutschkanan men då sa jag: "Nej vi gör inte det idag Folke, det är halt och jag kan inte lyfta upp dig". Då tittade Folke milt på Alvins mamma: "Men Alvins mamma, då?..." Sagt och gjort, Alvins mamma hjälpte både Folke och Alvin upp. Alvin åkte ner, som skjuten ur en kanon. Kvar stod Folke och ropade "Mamma! Kom upp. Jag vill inte åka ensam". Det hela slutade med att Alvins mamma fick klättra upp (vi snackar repstege typ 3.50 upp) och fick hjälpa Folke ner. Alvin stod gråtande nedanför och jag försökte trösta honom. "Jag kunde!" sa Folke när han till slut kom ner.
"Nej, men Lillan går ju på trottaren" sa hennes mamma. Även när vi kom fram till dagis fortsatte uppläxningen: "Lillan får inte gå på gatan! Det får man INTE!"
"Tack för omtanken, Folke" sa Lillans mamma
Rätt ska vara rätt alltså. Igår efter dagis så lekte Folke med Alvin. Alvin är inte särskilt harig, utan kastar sig ner för rutchkanor och berg (läs: inga spärrar alls). Folke är lite mer av den försiktiga typen, vilket vanligtvis är ganska skönt. Igår ville han klättra upp till den stora rutschkanan men då sa jag: "Nej vi gör inte det idag Folke, det är halt och jag kan inte lyfta upp dig". Då tittade Folke milt på Alvins mamma: "Men Alvins mamma, då?..." Sagt och gjort, Alvins mamma hjälpte både Folke och Alvin upp. Alvin åkte ner, som skjuten ur en kanon. Kvar stod Folke och ropade "Mamma! Kom upp. Jag vill inte åka ensam". Det hela slutade med att Alvins mamma fick klättra upp (vi snackar repstege typ 3.50 upp) och fick hjälpa Folke ner. Alvin stod gråtande nedanför och jag försökte trösta honom. "Jag kunde!" sa Folke när han till slut kom ner.
onsdag, januari 12, 2011
"Mojmoj Gittan"
Mormor var barnvakt igår när vi var på kurs. Det hade inte varit särskilt besvärligt för när mormor frågade vid 18-tiden om de skulle leka lite inne på Folkes rum, så svarade Folke: "Jag är jättetrött mormor, jag vill gå och lägga mig" och hade snällt borstat tänderna och satt på sig sin pyjamas. Det tar på krafterna att vara tillbaka på dagis efter en lång jul- och nyårsledighet.
I morse sa Folke: "Mojmoj heter Gittan. Mojmoj hade två bebisar i magen. Det får man inte ha!"
"Jo, men mormor är ju min mamma och jag och moster Elin låg samtidigt i hennes mage" försökte jag
"Det får man INTE" sa Folke och stirrade på mig.
Mormor dubbelkollade att "den nya" låg med huvudet ner och lyssnade på hjärtat. I måndags var det nämligen två barnmorskor som fick känna eftersom den första tyckte att rumpan var väldigt hård (kan det verkligen vara mitt barn?!?) och var lite osäker på om det kunde vara huvudet. Men rumpan är alltså upp, även om hon verkar ha gott om plats att flytta sig mellan höger och vänster sida.
I morse sa Folke: "Mojmoj heter Gittan. Mojmoj hade två bebisar i magen. Det får man inte ha!"
"Jo, men mormor är ju min mamma och jag och moster Elin låg samtidigt i hennes mage" försökte jag
"Det får man INTE" sa Folke och stirrade på mig.
Mormor dubbelkollade att "den nya" låg med huvudet ner och lyssnade på hjärtat. I måndags var det nämligen två barnmorskor som fick känna eftersom den första tyckte att rumpan var väldigt hård (kan det verkligen vara mitt barn?!?) och var lite osäker på om det kunde vara huvudet. Men rumpan är alltså upp, även om hon verkar ha gott om plats att flytta sig mellan höger och vänster sida.
Vecka 37 - Snart dags att föda!
Det ska erkännas att jag inte varit helt peppad på det här med att föda barn igen. Dels är man inte lyckligt ovetande om hur det känns, dels har man inte alls haft samma tid att förbereda sig mentalt. Det känns som de senaste tio veckorna har bara flygit iväg och nu sitter man här med en tjock mage och en unge som snart ska ut.
Men igår så var Micke och jag på repetitionskurs på profylaxen. Det var samma kursledare och lokal som sist, och efter att vi satt på oss filttofflorna och proppat munnen full med Hemkola så kom den där otroliga känslan tillbaka - tänk att vi ska få göra om de där magiska timmarna, bara vi två! Micke sa: "Just det, det här ska ju bli roligt!". Det ska erkännas att både Micke och jag var ganska skeptiska innan vi gick kursen förra gången - vi trodde det skulle bli delfinsång, ringdans och att gemensamt flåsa i grupp. Men vi hade otroligt stor användning för det vi fick lära oss och framförallt så satte det igång den mentala förberedelsen och vi började fundera och prata om hur vi önskade att förlossningen skulle bli. Och det var faktiskt lugnt med positiv stämning hela tiden, och jag kände att jag var närvarande under hela förloppet. Innan krystvärkarna satte igång så fick vi en välbehövlig paus en stund och då plockade Micke fram papprena och läste högt vad vi skrivit, och vi kunde konstatera att det faktiskt blivit så.
Det var rätt skönt att träffa andra blivande tvåbarnsföräldrar och se att det inte bara var vi som inte hunnit fundera särskilt mycket på vad som komma ska. Men nu kom tankearbetet igång igen och vi fick ett par timmar att repetera andning, träna massage, prata om Folkes förlossning och att fundera på hur det ska bli den här gången. I helgen ska vi göra en ny målbild, jag måste säga att det var en otrolig känsla att få den uppfylld sist (tack till Hellströms!). Den här gången tror jag föreställer mig hur hela familjen promenerar till Kaffeverket. Folke åker ståbräda och "den nya" ligger och sover i vagnen och vi sätter oss vid ett bord ute i vårsolen. Vi dricker kaffe (och här kanske något typ av bakverk smyger sig in...) och bara mår bra. Kanske kommer Wennerstöm och Karin förbi och snackar en stund? Det vore trevligt. På vägen hem handlar vi opastoriserad ost och när vi kommer hem så öppnar vi upp en flaska vitt vin, eller ta mig tusan, här ska inte snålas -skumpa får det bli!
Men igår så var Micke och jag på repetitionskurs på profylaxen. Det var samma kursledare och lokal som sist, och efter att vi satt på oss filttofflorna och proppat munnen full med Hemkola så kom den där otroliga känslan tillbaka - tänk att vi ska få göra om de där magiska timmarna, bara vi två! Micke sa: "Just det, det här ska ju bli roligt!". Det ska erkännas att både Micke och jag var ganska skeptiska innan vi gick kursen förra gången - vi trodde det skulle bli delfinsång, ringdans och att gemensamt flåsa i grupp. Men vi hade otroligt stor användning för det vi fick lära oss och framförallt så satte det igång den mentala förberedelsen och vi började fundera och prata om hur vi önskade att förlossningen skulle bli. Och det var faktiskt lugnt med positiv stämning hela tiden, och jag kände att jag var närvarande under hela förloppet. Innan krystvärkarna satte igång så fick vi en välbehövlig paus en stund och då plockade Micke fram papprena och läste högt vad vi skrivit, och vi kunde konstatera att det faktiskt blivit så.
Det var rätt skönt att träffa andra blivande tvåbarnsföräldrar och se att det inte bara var vi som inte hunnit fundera särskilt mycket på vad som komma ska. Men nu kom tankearbetet igång igen och vi fick ett par timmar att repetera andning, träna massage, prata om Folkes förlossning och att fundera på hur det ska bli den här gången. I helgen ska vi göra en ny målbild, jag måste säga att det var en otrolig känsla att få den uppfylld sist (tack till Hellströms!). Den här gången tror jag föreställer mig hur hela familjen promenerar till Kaffeverket. Folke åker ståbräda och "den nya" ligger och sover i vagnen och vi sätter oss vid ett bord ute i vårsolen. Vi dricker kaffe (och här kanske något typ av bakverk smyger sig in...) och bara mår bra. Kanske kommer Wennerstöm och Karin förbi och snackar en stund? Det vore trevligt. På vägen hem handlar vi opastoriserad ost och när vi kommer hem så öppnar vi upp en flaska vitt vin, eller ta mig tusan, här ska inte snålas -skumpa får det bli!
måndag, januari 10, 2011
Värt hela tv-licensen
Public service i sitt esse - igår visades dokumentären om Ebba och Torgny på SVT igen. Två gamla som hittar varandra igen efter 60 år och "blir tokkära" och gifter sig. Så fint att tårarna sprutar!
Och så på det, den avslutande delen om Pia, i "Leva livet", om hur hon till slut fick ordning på sitt liv trots missbruk och misshandel. Se den!
Och så på det, den avslutande delen om Pia, i "Leva livet", om hur hon till slut fick ordning på sitt liv trots missbruk och misshandel. Se den!
söndag, januari 09, 2011
Tålmodig
Händighet är kanske inte Mickes starkaste gren, men däremot tålamod har han begåvats med så att det räcker. Och det är ju bra. Just nu befinner sig han, Folke, Em och den superoptimistiske herr Stefan Tengvall i en slalombacke i Huddinge. Jag kan tillägga att det är plusgrader och har regnat hela natten i Stockholm. Micke tycker nämligen att det vore skoj för Folke att prova åka skidor. Det ska erkännas att jag tycker att det är liiiiite onödigt.
Min känsla: Vad är vitsen att kasta pärlor till en ganska bestämd och rastlös 3-åring? Men efter att Micke har försäkrat att det blir han som stannar hemma från jobbet under de kommande två veckorna av eventuella skador som kan uppkomma, och att han ser till att Folke inte somnar under dagen, utan kommer i sängs i tid för att gå glad till Eken i morgon, så fick de min välsignelse och begav sig iväg med pendeltåget. Folke hade nog behövt sova en timme till eftersom vi igår var på middag hos den ovan nämnda Tengvall och hans lite mer realistiska Carro. Folke skrek när Stefan och Micke försökte få honom att prova pjäxor "Jag vill inte åka skidor, de sitter hååååårt!"
Stefan är för övrigt en riktig affärsman. En hel lax till en billig penning går helt enkelt inte att motstå för denna köksekonomiska man. Och ska det syltas eller bakas så gör Steffe gärna det till ett helt regemente för att få upp stordriftsfördelarna. Vi är väldigt glada att få ta del av dessa tillhugg, men ibland undrar man hur de får plats med allt därhemma? Igår hade Stefan inhandlat sex liter julmust för 22 kronor, som han vänligt nog tänkt att jag skulle dricka som alkoholfritt alternativ till maten. Och i höstas hade han efter en jakt i Småland tagit med sig tre rådjur hem, när ingen annan ville ha dem. Rådjur är ju väldigt gott, men nu råkade liken frysa till uppe på vinden där Steffe hängt upp dem, och med visst besvär fick han ner dem genom vindsluckan igen och kunde stycka upp dem i källaren. Carro hade åkt och handlat under tiden.
Vad jag ska göra under tiden? Nu ska julen städas bort är det tänkt, och då är det nog bra om Folke inte är hemma. Micke sa igår: "Nu är julen slut, Folke. Men nästa år så kommer den igen." "Gör den?" sa Folke glatt.
Min känsla: Vad är vitsen att kasta pärlor till en ganska bestämd och rastlös 3-åring? Men efter att Micke har försäkrat att det blir han som stannar hemma från jobbet under de kommande två veckorna av eventuella skador som kan uppkomma, och att han ser till att Folke inte somnar under dagen, utan kommer i sängs i tid för att gå glad till Eken i morgon, så fick de min välsignelse och begav sig iväg med pendeltåget. Folke hade nog behövt sova en timme till eftersom vi igår var på middag hos den ovan nämnda Tengvall och hans lite mer realistiska Carro. Folke skrek när Stefan och Micke försökte få honom att prova pjäxor "Jag vill inte åka skidor, de sitter hååååårt!"
Stefan är för övrigt en riktig affärsman. En hel lax till en billig penning går helt enkelt inte att motstå för denna köksekonomiska man. Och ska det syltas eller bakas så gör Steffe gärna det till ett helt regemente för att få upp stordriftsfördelarna. Vi är väldigt glada att få ta del av dessa tillhugg, men ibland undrar man hur de får plats med allt därhemma? Igår hade Stefan inhandlat sex liter julmust för 22 kronor, som han vänligt nog tänkt att jag skulle dricka som alkoholfritt alternativ till maten. Och i höstas hade han efter en jakt i Småland tagit med sig tre rådjur hem, när ingen annan ville ha dem. Rådjur är ju väldigt gott, men nu råkade liken frysa till uppe på vinden där Steffe hängt upp dem, och med visst besvär fick han ner dem genom vindsluckan igen och kunde stycka upp dem i källaren. Carro hade åkt och handlat under tiden.
Vad jag ska göra under tiden? Nu ska julen städas bort är det tänkt, och då är det nog bra om Folke inte är hemma. Micke sa igår: "Nu är julen slut, Folke. Men nästa år så kommer den igen." "Gör den?" sa Folke glatt.
fredag, januari 07, 2011
Klämdag
I morse kom Folke hem från Buurmans. Han hade fått sova i Elin och Ralphs 2.10 säng trots att Ralph sagt att det absolut inte skulle kunna komma på fråga. De var lite rädda för att kusinerna skulle väcka varandra inne i Iris rum, så det var bättre att hålla dem åtskilda. Allt som allt så gick vistelsen väldigt bra, Folke somnade visserligen inte förrän klockan 21, men sov hela natten till klockan 8. Han hade däremot varit väldigt bekymrad över godnattsagan, där två tjuvar klättrade in genom fönstret för att ta Pippis kappsäck med pengar. Och nu kunde ju tjuvarna klättra in hos Elin och Ralph och ta Folke och Iris guldpengar! Elin fick försäkra flera gånger att både barn och guldpengar var i tryggt förvar där i Hammarby Sjöstad. På kvällen hade Elin och Ralph haft Robban och Charlotte och deras lilla Alice på besök. När de kom in genom ytterdörren hade Folke snabbt deklarerat: "Hej! Jag är en jättesnäll pojke!"
Under tiden så åt vi middag med Cilla och Oskar på en nyöppnad italienare, Caina, vid Norrmalmstorg. Väldigt trevligt och otroligt gott, trots att jag hålla mig till dricka alkoholfri drink och mineralvatten till maten. Men det kändes inte riktigt lika tungt eftersom jag var i gott sällskap - den 26 maj kommer nämligen "den nyas" bästa kompis. Och eftersom det är Cilla som är blivande moder, så är det inget alternativ för det flickebarnet att inte vara i tid. Den 26/5 smäller det alltså. Jag kommer förresten också vänta otåligt på att få sällskap av Cilla under föräldraledigheten, så hallonbladste, ananas, fönsterputs och ricinolja kommer säkert vara på sin plats. Som bonus fick vi eminent service av Malin P, som är restaurangchef på Caina.
I morse hade jag blivit sämre i halsen igen. Jäkla skitvirus det här! Jag var i alla fall tvungen att gå till Odenplan för att ta blodprover. På vägen hem gick jag förbi Liselotts, och det är ju trots allt fredag. Men någon Dovrekaka fanns icke att finna "Näääääj, vi gjorde inga idag när det är klämdag" sa bagaren; Jag fick hålla tillgodo med klassiska mandelkubb istället.
Det är fyra veckor kvar nu och jag har börjat "boa", så jag köpte även en ståbräda till Folke som ska fästas på vagnen. Folke blev överförtjust och frågade om det var tomten som lämnat kartongen. Sedan sa han bekymrat "Åh nej, åh nej, X har ingen vagn..." "Nä just det... Men vad tror du om vagnen som står nere i källaren? Skulle hon kunna ha den?" "Jaaaa! Den kan hon ha! Vi får hämta den" Så nu står vagnen i lägenheten, med monterad ståbräda. Det var förresten inte det lättaste att få dit den. När jag frågade i butiken om den var svår att montera så sa butiksbiträdet. "Jo, det var lite krångligt, så jag bad min man att göra det". Då blir det jag som monterar då, tänkte jag.
Under tiden så åt vi middag med Cilla och Oskar på en nyöppnad italienare, Caina, vid Norrmalmstorg. Väldigt trevligt och otroligt gott, trots att jag hålla mig till dricka alkoholfri drink och mineralvatten till maten. Men det kändes inte riktigt lika tungt eftersom jag var i gott sällskap - den 26 maj kommer nämligen "den nyas" bästa kompis. Och eftersom det är Cilla som är blivande moder, så är det inget alternativ för det flickebarnet att inte vara i tid. Den 26/5 smäller det alltså. Jag kommer förresten också vänta otåligt på att få sällskap av Cilla under föräldraledigheten, så hallonbladste, ananas, fönsterputs och ricinolja kommer säkert vara på sin plats. Som bonus fick vi eminent service av Malin P, som är restaurangchef på Caina.
I morse hade jag blivit sämre i halsen igen. Jäkla skitvirus det här! Jag var i alla fall tvungen att gå till Odenplan för att ta blodprover. På vägen hem gick jag förbi Liselotts, och det är ju trots allt fredag. Men någon Dovrekaka fanns icke att finna "Näääääj, vi gjorde inga idag när det är klämdag" sa bagaren; Jag fick hålla tillgodo med klassiska mandelkubb istället.
Det är fyra veckor kvar nu och jag har börjat "boa", så jag köpte även en ståbräda till Folke som ska fästas på vagnen. Folke blev överförtjust och frågade om det var tomten som lämnat kartongen. Sedan sa han bekymrat "Åh nej, åh nej, X har ingen vagn..." "Nä just det... Men vad tror du om vagnen som står nere i källaren? Skulle hon kunna ha den?" "Jaaaa! Den kan hon ha! Vi får hämta den" Så nu står vagnen i lägenheten, med monterad ståbräda. Det var förresten inte det lättaste att få dit den. När jag frågade i butiken om den var svår att montera så sa butiksbiträdet. "Jo, det var lite krångligt, så jag bad min man att göra det". Då blir det jag som monterar då, tänkte jag.
torsdag, januari 06, 2011
Utflykter
Micke och Folke har haft fullt upp under dagarna medan jag har jobbat. Det har blivit mycket pulka- och snowraceråkning och igår hann de även med en bio med "Mumintrollarna". Den var nog lite i läskigaste laget, även om det var i knatteformat. Det "skjutades" (fyrverkerier) och "stackars, stackars lilla Knuttet" som behövdes tröstas. Förra veckan besökte de även Aquaria och tittade på "fiskar, glodor och jättestooora hajar"!
Den här bilden tycker jag är superfin!
Micke berättade hur Folke hade charmat en gammal dam i hissen på väg ner i tunnelbanan. Damen hade redan gått in i hissen när Micke och Folke kom in med vagnen och Folke frågade artigt "Finns det plats för oss här?" Den gamla damen hade utbrustit "Åh, naturligtvis finns det plats för en sådan liten ängel!" I morse sa dock Ängeln: "Jag ska slå Iris. Jo, man får det".
Fruktbröllop
Idag firar vi fyraårig bröllopsdag - så kallat fruktbröllop (måste medge att det känns som en av de konstigaste påhitten. Metaller såsom guld, brons och andra material känns rätt okej, men frukt?!?)
Med tanke på att vårt sociala liv begränsats rätt mycket den senaste tiden på grund av förkylningar, så gör vi slag i saken och firar med en barnfri eftermiddag och kväll. För oss blir det middag på lokal med Cilla och Oskar. Folke ska sova hos Buurmans. Han hävdar till och med att han "ska flytta och stanna där" och att han ska "sova i den stora sängen". Elin och Ralphs nya 2.10 säng ser onekligen inbjudande ut, men jag vet inte vad de tycker om att vara fem personer i den, eller att Folke flyttar in för gott. Vi räknar i alla fall med att han kommer hem fredag morgon. Elin hoppas i alla fall att Folke kan hjälpa Iris att komma in i "Svenne-Banantider", istället för hennes kontinentala sovvanor. Det kan bli en win-win av detta alltså!
Med tanke på att vårt sociala liv begränsats rätt mycket den senaste tiden på grund av förkylningar, så gör vi slag i saken och firar med en barnfri eftermiddag och kväll. För oss blir det middag på lokal med Cilla och Oskar. Folke ska sova hos Buurmans. Han hävdar till och med att han "ska flytta och stanna där" och att han ska "sova i den stora sängen". Elin och Ralphs nya 2.10 säng ser onekligen inbjudande ut, men jag vet inte vad de tycker om att vara fem personer i den, eller att Folke flyttar in för gott. Vi räknar i alla fall med att han kommer hem fredag morgon. Elin hoppas i alla fall att Folke kan hjälpa Iris att komma in i "Svenne-Banantider", istället för hennes kontinentala sovvanor. Det kan bli en win-win av detta alltså!
Finstämd fruktstund 6 januari 2007
onsdag, januari 05, 2011
Vecka 36 - magbilder
Rätt ska vara rätt. Har man fläkt ut sig med barn nummer 1 i bloggen, så måste även magen innehållande barn nummer 2 exponeras.
Nu ser magen ut så här... Inte riktigt lika stor (egen subjektiv uppskattning) som när Folke låg där, men en "präktig mage" som doktor Örjan skulle ha sagt. Bara fyra veckor till estimated arrival time mina damer och herrar!
Så här såg våra magar ut i slutet av november. Då låg "den nya" med huvudet uppåt, vilket förmodligen var orsaken till att magen så hyfsat beskedlig ut.
Bästa besöket
Det är inte alltid man får ha sin farmor, farfar, mormor och morfar helt för sig själv en kväll. Men den turen hade Folke i november när farfar och farmor var på besök i Stockholm. Dagen till ära hade Folke på sig sin tomtedräkt.
(Det är Folke som har tagit den här bilden)
Ett SMS
Jag fick ett SMS från nu på förmiddagen:
"Dikterat av Holly: Hej kära Folke. Holly går till Afrika nu. Hon åker flygplan. Hej då. Jag har vax i örat. Vi ses på Eken."
Det känns lite sorgligt för Folkes bästis ska åka till Sydafrika och vara borta i tre månader. Folke har nog inte riktigt förstått innebörden av detta.
"Dikterat av Holly: Hej kära Folke. Holly går till Afrika nu. Hon åker flygplan. Hej då. Jag har vax i örat. Vi ses på Eken."
Det känns lite sorgligt för Folkes bästis ska åka till Sydafrika och vara borta i tre månader. Folke har nog inte riktigt förstått innebörden av detta.
måndag, januari 03, 2011
Försenad julstämning
Folke var nog till att börja med väldigt nöjd med julen och besöket av tomten. Han utbrast glatt efter att ha fått tre paket ur tomtens säck "Vad många plesenter jag får!" Och jag blev alldeles tårmild när han sa efter att ha öppnat en bok från Erik och Helena "Nu blir jag jätteglad när jag får den". Jag har närt ett litet tacksamt gossebarn vid min barm!
Men det är alltid något som smäller högre, och att kusinerna berättade att de fick en livs levande hund av tomten är ju rätt svårslaget. De senaste dagarna så har Folke börjat prata om att han tycker att tomten ska komma tillbaka och ge honom en "hound". Låt mig gissa att det kommer stå högst upp på önskelistan i många år framöver.
I'm closing the blog for public reading!
Jag upptäckte i läsarstatistiken att jag faktiskt har utländska läsare (mest från England och Norge, men även Israel...) Man blir onekligen rätt nyfiken vilka det kan vara!
So - to Käthy and all other readers outside Sweden:
If you want to continue to follow the blog - please leave your e-mail address and I'll send you an invite (or send an e-mail to jenny.norlander (att.) hotmail.com.)
Jag tittade på antalet blogginlägg 2010 och insåg att förra året blev ett rekordår - 280 stycken, det slår till och med 2008 när jag var hemma med Folke. Däremot så har jag publicerat (och fotat...) osedvanligt lite bilder under hösten så därför tänkte jag kompensera er med lite bildextra de närmsta dagarna.
Och för er svenska läsare så vill jag bara påminna er som vill ha en inbjudan för fortsatt läsning av bloggen - lägg en kommentar eller maila om ni inte redan gjort det (se tidigare inlägg) för om en dag eller så så kommer jag stänga bloggen för allmän läsning. Och tack alla ni som redan har meddelat att ni vill fortsätta läsa!
So - to Käthy and all other readers outside Sweden:
If you want to continue to follow the blog - please leave your e-mail address and I'll send you an invite (or send an e-mail to jenny.norlander (att.) hotmail.com.)
Jag tittade på antalet blogginlägg 2010 och insåg att förra året blev ett rekordår - 280 stycken, det slår till och med 2008 när jag var hemma med Folke. Däremot så har jag publicerat (och fotat...) osedvanligt lite bilder under hösten så därför tänkte jag kompensera er med lite bildextra de närmsta dagarna.
Och för er svenska läsare så vill jag bara påminna er som vill ha en inbjudan för fortsatt läsning av bloggen - lägg en kommentar eller maila om ni inte redan gjort det (se tidigare inlägg) för om en dag eller så så kommer jag stänga bloggen för allmän läsning. Och tack alla ni som redan har meddelat att ni vill fortsätta läsa!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)