Söndag i famnen

Majlis trivs bäst i famnen, det känns nog skönt att ligga så när man är snuvig. Storebror är på strålande humör och kom in och väckte mig i morse med ett: "Jenny! Dags att stiga upp!" Kalaset igår var en succé och nu vill Folke "gå hem till min kompis Felix, får jag det?!?" hela tiden.

Jag hittade ett sms nyss i min mobil. Det var Millan som fått sin Bumba, hennes och Jannes tredje prinsessa. Hon vägde över 4,7 kg så Millan lät även hälsa att det här var den sista, eftersom bebbarna bara verkar bli större och större. Vilken supermamma, stort grattis!

Falskt alarm

Det var ingen magsjuka på Folke, vilken tur! Idag ska Folke nämligen på sitt första kompiskalas, det är Felix som fyller 3 år och som specifikt har uttryckt att han vill att just Folke ska komma. Och det blir "Blixten Mcqueen" tema hälsade Felix mamma. Det går nog hem i 3-årsstugorna. Igår när Micke lämnade Folke så ville Folke även ha en kram och en puss av Felix pappa. Och när Micke skulle gå så ville naturligtvis Felix också ha kram och puss av honom med.

Det är så härligt att se för de senaste dagarna har Folke varit mycket mer harmonisk och glad, och den där 3-årstrotsen som tilltog under Majlis första veckor har lagt sig. Han tycker nog det känns skönt att det blivit vardagsliv igen, och han har varit på strålande humör från det att vi har gått hem från Eken tills att han har gått och lagt sig.

Majlis är fortfarande förkyld och sover rätt dåligt. Men troligen är det "bara" en vanlig förkylning som förhoppningsvis går över snart. I går så vägde Majlis prick 4 kg, så hon tjockar på sig, trots att hon inte är i toppform just nu. Vi fick en ny tid hos BVC-Laine om två veckor, och då ska även storebror följa med för sin 3-årskontroll. Stort!

Storebror Majlis

Jag samtalade med Maria Tunblad idag gällande RS-virus. Och jag tänkte när jag lagt på: "magsjuka på det, det vill man inte ha". Exakt 30 minuter senare ringer Anna-Karin från Eken och hälsar att Folke är jättelös i magen och samtliga klädombyten är förbrukade. När jag hämtar Folke är han dock pigg och glad och är ute på gården och leker, men hävdar "Jag har ont i magen, jag är suk" Återstår att se vad som händer alltså, jag har dock förhoppning att det inte är någon kräkhistoria.  När jag kom gående med Majlis i vagnen så ropade Folke: "Felicia! Vill du se min storebror?" Och sedan när det var dags att bege oss så sken Folke som en sol där på ståbrädan och likt en egen Eriksgata så vinkade han till kompisarna och ropade: "Titta på min ståbräda, den är jättesnabb!"

Första dagishämtning med Majlis - check!

Idag var det första gången som jag gick ensam med Majlis till Eken och hämtade Folke. Det gick jättebra, till och med färden hem med ståbräda på buckliga snötrottoarer. Folke har varit väldigt glad här hemma, vi har sjungit (till nya skivan med barnvisor som Majlis fått av Inga-Lisa), vi "skypade" med Iris och Ilse och när jag lagade mat så tittade Folke på Totte. "Vill du hjälpa mig och skiva potatis?" frågade jag "Nej mamma, jag är upptagen!" svarade Folke.

Däremot så tittade Folke lite skeptiskt på mig när jag kom in på Eken: "Var är Micke!?!" och "Jag vill INTE gå hem nu". Men efter en stund så travade han snällt med. Att få honom att klä på sig var däremot inte lika lätt, och jag fick springa ut och in för att kolla att Majlis inte vaknat där i vagnen.

Majlis är fortfarande snorig och hostig, men det har inte blivit värre sedan igår. Läkaren sa att om man gör "en skorsten" av en filt (så de värmer upp luften med hjälp av utandningen) så är det inga problem att ta ut dem även om det är ganska kallt. Och det är ju tur, för när i helsike ska det bli vår egentligen?

Vart tog du vägen Jenny O?

Tänk att jag numera har två barn, det känns i sig rätt så konstigt. Det är bara att inse att livet aldrig blir detsamma, både på gott och på ont. Den här veckan har jag fått ge avkall på två av mina fasta principer:

1) Vi har blivit bilägare* (leasing i alla fall). Att inte äga en bil är något som jag tyckt varit jätteskönt och som jag skrävlat med så fort jag har fått möjlighet. Ju fler prylar och grejer man har, desto mer är det som kan strula liksom. Men nu har vi insett att med två ungar så blir det i bökigaste laget att ta sig runt. Men det känns lite märkligt för bilskrället kommer mest att stå parkerad, eftersom vi varken tjänar tid eller pengar på att ta den till jobbet. Men nu är det gjort, och på plussidan hoppas jag att vi oftare kommer ut i skogen samt har lättare att hälsa på kompisarna som flyttat ut i Spenaten. Och någon gång framöver hägrar ju även den där sommarstugan.

2) Vi är numera medlemmar på "Barnsjukhuset Martina" där vi tillsammans med andra priviligerade Stockholmare, köper oss förbi väntetiderna på akuten. Fan, jag gillar inte alls sådant här. Men, jag ändrade mig efter att ha konsulterat sjukvårdsupplysningen gällande Majlis förkylning och hosta, och de informerade att en "läkare behöver titta och lyssna på henne" samt upplyste mig om att "barn under 6 månader endast tas om hand om på barnakuten". Det innebär i vårt fall Astrid Lindgrens akutmottagning. Efter ett antal besök där under Folkes första levnadsår så vet jag vad det innebär - ungefär 5-6 timmars väntetid i ett fullsmockat väntrum med kräkande och febriga barn. Jag kände bara: NÄÄÄJ, JAG ORKAR INTE MED DET!

Så nu blev det så att Micke tackade "ja" till det företagserbjudanden från sitt jobb som vi "vänligen men bestämt tackat nej till" för ett par veckor sedan, och lilla-principfasta-jag och Majlis tog 4:an upp till Sophiahemmet. Jag vill inte hypa det här stället men jag kan säga att det gick väldigt smidigt.

• Anmälan av medlemskap och välkomnade av VD (jo, jo, nu ska Micke rekommendera er så heeeela företaget ansluter sig) = 3 minuter
• Väntetid för inskrivning av sjuksköterska = 30 sekunder
• Väntetid på läkare = cirka 4 minuter (hann inte ens amma)

I väntrummet satt en Mickan i Solsidan med ett blont och välklätt barn, två sjuksystrar kom förbi och gullade med Majlis: "Åh vilket fint namn på en sådan söt liten prinsessa! Du vet väl att du kan anmäla dig till vårt BVC!?!". Det fanns en helintegrerad espressomaskin och systern i receptionen upplyste att man "spritar alla leksaker i väntrummet tre gånger om dagen". När jag skulle torka Majlis i rumpan så fick jag tre paket sponsrade våtservetter. Men hur som helst, jag gillar't. Doktorn var jättebra, och jag var därifrån på uppskattningsvis 45 minuter. Men man önskar att även föräldrar i Rinkeby kan få den här servicen. Det jag tröstar mig med är att vi i alla fall idag kortade ner tiden för någon stackare som satt och väntade på att få fingret gipsat på Astrid Lindgren.

*Den bilbeställningen gick nog till historien som världens snabbaste. Både jag och Micke är fullkomligt ointresserade av bilar och de enda kraven jag har är att det skulle vara "park guard" (heter det så?) både fram och bak samt att bilen ska vara så miljövänlig som möjlig. Micke vill kunna koppla in sin iPhone. Folke vill att bilen skulle se ut som "Blixten Mcqueen" men det bortsåg vi ifrån. 

Host host...

Nej nej nej...  Som ett brev på posten när man har en snorig och hostig storebror så har Majlis börjat nysa och hosta. Alla spädbarnsföräldrars mardröm - tänk om det är RS? Fasen, jag som hade hört att de skulle ha ganska bra immunförsvar de första veckorna. Not the case alltså.

Så gick det till... part 2

Okej. För er läsare som inte gillar förlossningsberättelser ska nog skippa det här inlägget...

Det enda man vet helt säkert när man ska föda barn nummer två, är att det troligen inte blir likadant som förra gången.   Men samtidigt så är det så svårt innan att föreställa sig något annat. Jag har varit rätt nervös, mest rädd för att få komplikationer som skulle göra att jag inte kunde få vara med Majlis de där första timmarna eller att jag skulle förlora mycket blod och bli så där jättesvag och trött efteråt. Dessutom så tyckte jag verkligen att Folkes förlossning var jättefin och att jag kände att så mycket bättre än så kan inte jag prestera.

På lördag förmiddagen så kände jag mig rätt trött, så Micke och Folke gick ut och lekte och jag låg hemma och vilade. När de kom hem gjorde Micke lunch och vi pratade om vad vi skulle göra på söndagen. Folke var trött så han och jag gick och la oss och sov (man är inte jätteproduktiv som höggravid...). Strax efter klockan 15 vaknade jag av att det var något som klickade till och så kände jag hur vattnet började rinna. När jag ringde BB Stockholm sa de: "Om inte värkarna sätter igång, så vill vi att du kommer in på kontroll senast vid 20-tiden i kväll. Vi har gott om förlossningsrum för tillfället." Det är precis vad man vill höra, bättre än en lottovinst! 

Jag ringde mamma, som precis hade avslutat ett möte och vi bestämde att hon skulle komma så fort som möjligt eftersom vi visste att vi skulle behöva åka in till kvällen. Micke och jag började packa och Folke vaknade lite förvirrad och undrade nog vad vi höll på med Framåt 16.30-tiden kände jag att - jo, det är nog lite värkar ändå - och när mamma kom vid 17 så kom de ganska tätt men de gjorde inte särskilt ont. Mamma kände lite på magen, och tyckte inte att värkarna var jättestarka men jag kände att det var dags att åka i alla fall. 

Strax efter klockan 18 kom vi fram till BB Stockholm och i dörren så mötte barnmorskan Ia och undersköterskan Jonna oss, och tog oss till rummet. Vi satte oss och pratade om vår förra förlossning, om bedövning och hur vi hoppades att det här skulle bli. Sen blev jag undersökt och Ia konstaterade att visst var det dags att föda barn. Sen rullade det på, vi spelade musik, pratade och profylaxandades. Sista halvtimmen blev det tuffare och jag la mig ner och andades lustgas. Helt plötsligt var det dags att krysta och efter inte ens 10 minuter så var hon ute. Det gick väldigt lugnt och försiktigt till "Helt otroligt, du nästan andades ut henne" sa barnmorskan. Nja, inte riktigt om du frågar mig, men nu i efterhand så undrar jag hur jag orkade krysta i nästan två timmar med Folke. Hon skrek direkt och fick komma upp på magen och sedan fick jag klippa av navelsträngen (någon jämställdhet ska det väl vara?). Inte ens 3,5 timmar tog det från det vi kom in, det kändes precis lagom fort. Och vi hann innan personalbytet som gjordes vid 22.

Timmarna efteråt var helt fantastiskt fina. Vi fick bekanta oss med Majlis i lugn och ro, vi fick den klassiska fikabrickan som jag missade förra gången (bättre än Kaffeverket!) och hon vägde och mättes. Sedan fick vi promenera ner till vårt BB-rum några meter bort och gå och lägga oss. "Jag kommer vakna i morgon och tro att jag drömt allt" sa jag.

Tänk blodet i mig blev blod ini dig 
vandrar genom tider, ådror och märg, 
släktled i mig blir släktled i dig 
här är du - en av oss, 
en ny länk i livets kedja.

Besök av farmor och farfar

Fredag

Vi har inlett fredagskvällen med popcorn och Folke har berättat att de har varit på teater med Eken. Micke har gjort en datoriserad inventarielista över sina viner. Han har likt en frenetisk ekorre burit hem flaska på flaska under hela graviditeten och nu har vi ett gigantiskt förråd. Jag trodde att vi skulle börja dricka dem nu men när jag frågar: "Vad blir det för vin i kväll?" så säger han att de flesta ska lagras i 5-10 år.

Sol ute...

Sol inne, sol i hjärtat, sol i sinne.
Tänk vad lite sömn kan göra, Majlis och jag har sovit lite bättre i natt och livet blir alldeles fantastiskt! Trevlig helg!

Snart vardag!

Nu börjar de två första veckorna gå mot sitt slut. På tisdag går Micke till jobbet igen, och jag och Majlis ska sysselsätta oss själva på dagarna. Stackars Majlis har det körigt med magen, troligen får hon i sig mycket mjölk lite för fort, att det blir jobbigt för hennes mage och tarmar. Så på nätterna så äter hon ganska ofta och ligger och gnyr och pruttar däremellan. Så jag och Micke turas om att ha henne, för annars skulle ingen av oss få sova. Hon sover lite bättre om hon får ligga på mage på våra bröst men det känns inte riktigt hållbart i längden. Det är bara att hoppas att det blir lite bättre snart. En positiv överraskning är att brösten har sköts sig de senaste dagarna, så nu håller jag tummarna för att det börjar ställa in sig.

Folke verkar gilla Eken-livet, men man kan konstatera att det är en helt ny värld som öppnat upp sig. Micke pratade med Alvins mamma häromdagen, han är lika gammal som Folke och har börjat på Kastanjen. Det visade sig att mycket av det vi sett med Folke de senaste veckorna, verkar vara likadant med Alvin. Bland annat så är det de "stora killarna" som gäller. Folkes nya idol heter Leo och är 6 år. Sedan är det mycket "Bamse boxas" och "bara pojkar kan det" (Flickor kan inte spela "banny" till exempel). Hjälp! tänker jag och gör mitt bästa att försöka könsneutralisera hans påståenden. Och så kör jag den gamla klyschan "Bamse slåss ju inte, för han är lika snäll som han är stark, det är ju det som är så bra med Bamse!" "Jo, Bamse slåss", svarar Folke och pekar i boken där Knocke slåss i boxarringen.

Folkes senaste hang-up är annars "Bilar". Han har inte fått se den tidigare, men nu verkar det vara Felix, Alvin och Folkes enda samtalsämne. Folke kallar Blixten Mcqueen för "Blixten Finen" och på kvällarna får jag och Micke hitta på sagor där Folke och ovan nämnda tecknade bil förekommer.

It's ok - Micke is the DJ 2

Förresten, innan vi åkte in till BB så satte jag på mig hörlurar och dansade till Håkan och Oskar Linnros och i taxin till Danderyd spelade jag den här på repeat. Så sjukt bra, klart att Majlis ville komma ut!

It's ok - Micke is the DJ

Både jag och Micke är musikintresserade. Och när jag fick höra på en förlossningskurs innan Folke föddes att de flesta barn föds till "Lugna favoriter" så bestämde jag mig för att vi minsann ska ta med oss egen musik.

När man berättade detta för andra föräldrar så nickade de och log: "Jo, jo, vi hade också med oss egen musik, men det har man inte tid att tänka på". Men under Folkes förlossning så agerade Micke plattvändare och han spelade jazz när Folke föddes. Och när vi sa att vi även skulle ha med oss musik till Majlis födelse så sa flerbarnsföräldrarna: "Ha ha, när man föder andra barnet har man absolut INTE tid för sånt." We prove you wrong! För Micke vände skivor nu med, och när jag hör den här så kommer jag alltid att tänka på den där fina, fina lördagskvällen då Majlis föddes. Och Micke gjorde återigen en riktigt bra spelning!

Muuuuuu...

Vilket väder! Ett vintervitt Stockholm med en sol som värmde, fantastiskt! Jag och Majlis åkte för att göra en kontroll till av hennes "gulsotsvärden" och nu såg det bra ut, så nu slipper vi åka fler gånger. Jag pratade med barnmorskan om amningen, tyvärr verkar det som det är samma tendenser som sist. Jag har redan jättemycket mjölk och det spänner och sticker och jag är livrädd att få mjölkstockning.

Jag fick en tid hos en amningsspecialist i Gamla Stan redan på eftermiddagen för att lägga upp en plan, så jag vet vad jag kan till om det blir för besvärligt. När jag satt i väntrummet kliver Maria och Siri in, det var en glad överraskning. De har också matrelaterade problem så vi stod och ojade oss lite. "Vi får ses på en latte sen, du kan ju ta med dig mjölken" sa Maria.

Hur som helst, barnmorskan rekommenderade blockamning (amma ett bröst i taget) samt den gamla goda klassikern "härda ut för att försöka få brösten att reglera sig själva". Utöver det - ni får gärna skratta nu - att två gånger om dagen äta 0,5 dl av en sorts värmebehandlad havre som visat sig vara förebyggande mot mjölkstockning. I djurvärlden är detta väldigt beprövat, bland annat för kor med inflammerade juver. Så inte nog med att man känner sig som en mjölkko, nu ska man äta samma kost. Snart börjar jag väl idissla också.

Om inte det fungerar finns en metod -FDBF- "Full drainage and bloc feeding method" (låter lite som McKinsey kommit på det namnet) där man helt enkelt "tömmer" brösten och sedan blockammar man. En bröstreboot helt enkelt.

SPC-flakes finns på ditt närmaste Apotek för en hutlös summa!
 (Något säger mig att kor inte bryr sig särskilt mycket om förpackningsdesign. Micke tycker förpackningen ser ut som råttgift). 

Vår februariflicka

Gårdagen bjöd på fantastiskt februariväder.
Solen tittade in i lägenheten igår!

Storebror och storasyster

Iris ville inte hålla Ilse. Hon ville hålla i lillkusinen Majlis.

Man får inte byta bebisar! sa Folke

Till slut gick Folke med på att byta syrran mot den STORA kusinen
"Hon är jättetung!" sa Folke

Vi har egna bebisar! Thomas och Ellen heter de tydligen

Skrattfest

Idag har jag skrattat så tårarna sprutat. Elin, Ralph, Iris och Ilse kom på besök. Till och börja med så kan man undra varför Iris och Folke hela tiden pratar om hur de vill träffas och leka. För när de väl ses så tjafsas det en hel del. Ilse och Majlis märkte vi knappt av idag, istället har vi blivit underhållna av deras äldre syskon. Det här var några av dagens incidenter:

• Folke kröp in i ett påslakan som hängde på tork och fastnade. 
• Folke bjöd Iris på smoothie som han gjort tidigare på dagen i köket. Vi vuxna satt i vardagsrummet och hörde hur de skrattade i köket. Ut kommer Folke som "ett monster" och har hällt smoothien i håret och i ansiktet. Vi kan inte hålla oss för skratt. Folke får bada.
• Iris säger "Jag vill kissa" och går in i badrummet. Kommer ut som en blöt katt efter att ha satt igång duschen "Jag busar!" säger hon och skrattar. 
• Ilse får prova Folkes pippiperuk.
• Micke rycker in och hjälper våra äldre grannar på våningen över, som inte kan stänga av sitt brandlarm. Innan vi hinner blinka så har Iris och Folke fått på sig skorna, gått upp för trappan och står intresserade och tittar i grannarnas hall. "Micke* är brandman!" säger Folke sen. Jag skrattar, för då tror jag att DJ skulle vara ett bättre yrkesval. (Jag kan liksom se hur Micke knappt orkar lyfta syrgastuber och kopplar vattenslangar fel)

UPDATE: Jag glömde att Folke efter badet satte sig naken i soffan och låtsades spela gitarr på sin Petter-Niklas. Jag och Micke var måttligt roade, Elin och Iris tyckte det var jättekul. 

*Folke envisas fortfarande med att kalla oss "Micke och Jenny"

Vad skrattar ni åt?

Okej, nu får ni sluta skratta.

Busungar

Iris är på besök och passade på att prova duschen.

Ett MMS

Jag skickade en bild på Majlis till Elin. Som svar fick jag:
"Så himla fin och näpen! Svårt att se vem hon är lik. Jag känner inte igen henne."
Micke och jag och jag ställer oss frågande - tycker hon att vi är ofina och onäpna?!? Eller vad menar hon?

Igår var Folke på Eken ett par timmar och vi var återigen varit och tagit prover. Nu hade värdena sjunkit så det blir troligen bara en sista kontroll på måndag. Efter läkarbesöket var det strålande väder och det gick nästan att ta sig fram utan besvär på gatorna. Vi hämtade Folke och gick hem och gjorde pizza och Majlis fick bada.

Folke fullkomligt överöser Majlis med kärlek och klappar. Ibland blir det lite väl hårdhänt och idag så sa han: "Majlis vill göra kullebytta. Jo, det vill hon" så man få ha dem lite under uppsikt när det ska gullas. Jag sa till Micke häromdagen: "Det verkar som hon är lite mer ljud- och ljusskygg än Folke" men kom sedan på att det nog var så att vi inte spelade munspel eller lyste med ficklampa på honom.

När jag hämtade Folke på Eken så kom Adam med en biljett i handen. "Det är en spa-biljett" sa han. "Vi ska ner till fritids och få massage" Fasen vad nice så där efter en hård arbetsvecka!

I natt har jag även sovit lite bättre, jag har sovit med öronproppar mellan amningarna och Micke har tagit hand om blöjbytena och rapningarna. Känns väldigt skönt!

Jag blir så trött på mig själv...

Jo, det här med att sova, jag tänkte att jag kanske skulle försöka mig på det i alla fall. För vårt lilla mirakel kommer förhoppningsvis bo här i cirka 20-25 år och jag tror jag kommer vara rätt trött om jag ska ligga vaken och titta på henne fram tills 2032.

Är det någon som har bra insomningsknep som kan användas en fyra-fem gånger per natt? Klubba i huvudet fungerar alltså inte, eftersom jag måste vakna igen. Jag har inga problem att somna - innan midnatt. Men nu när jag blir väckt så där med 2-2 1/2 timmes mellanrum så har jag väldigt svårt att somna om, vilket har till följd att jag ligger mer eller mindre vaken mellan cirka 0.30 och 5.30. Och sedan hur många slumrar det blir beror på hur länge Majlis äter, om hon sedan bajsar eller får hicka och lite annat smått och gott. Sedan måste man själv kissa och dricka vatten och när man är klar med det så är det uppskattningsvis 45 minuter kvar tills hon vaknar igen. Och har jag då tur så lyckas jag sova 15 minuter innan det är dags att börja om.

Söta Majlis ligger även och gnyr som en liten hundvalp och gnäggar som en liten häst med jämna mellanrum, och mammahormonerna regerar direkt. Så hon måste nästan vara i ett annat rum för att jag ska sova ordentligt. Tidigt i morse tog Micke ut Majlis ut i vardagsrummet så jag i alla fall lyckades sova i en timme.

Folke var en kort stund på Eken igår, han hade berättat väldigt glatt på samlingen om sin nya syster. Han kändes lugnare igår och att jag tror han uppskattade att få lite vardag i sitt liv igen. Idag ska han stanna lite längre, det är bättre att han får komma dit i vanlig tid på morgonen tyckte fröknarna. Micke ska ta Majlis nu på förmiddagen så jag kan sova lite,  och om det synkar med läkarbesök och amning i eftermiddag så ska jag försöka hämta Folke själv på Eken, jag saknar ensamtid med min lilla gubbe!

Godnatt!

PS. Sömncoach Ilse - det är nog din moster du ska börja med i träningen. Tacksam om du kommer snart!

Uppflyttad till division 2

Idag blev det ny provtagning eftersom Majlis har lite för hög billirubinnivå. Så det blev till att sticka i Majlis lilla hand i dag igen. Tyvärr hade värdena stigit så det blir ny provtagning i morgon igen, även om barnläkaren försäkrat om att det troligen är lugnt eftersom hon äter och bajsar bra. Men nu måste vi ha henne under uppsikt och se till att hon äter regelbundet och inte blir slö.

Äta ja... Även dagens barnmorska som tog proverna var imponerad av Majlis teknik. Och hon trodde knappt sina ögon när hon såg att Majlis ökat från 3330 gram till 3400 gram på 24 timmar, inte 5 dygn fyllda.  Så härmed skulle jag vilja påstå att Majlis avancerat till division 2 i fettligan. Jo, mina produktiva bröst går att lita på den här gången också. Nu hoppas jag bara att de inte får frispel och producerar mat till ett helt byalag. Majlis och jag har tränat hårt för att få amningen att sitta - "Du låter som en amningsexpert" sa Barnmorskan. "Jo jag hade en del problem förra gången, så nu är jag rätt angelägen om att få till det bra" sa jag. (Jag berättade inte att jag till och med var nära att ta till trollkonst för att minska mjölkproduktionen).

Findus och ståbräda

 "Dra mig i håret!"

 Majlis, Folke och Findus

 Nu åker vi!

Återbesök på BB Stockholm

Idag tog jag och Majlis en taxi till Danderyd för ett hörseltest och en läkarundersökning som man behöver göra om man åker hem innan barnet är ett dygn. Folke blev väldigt ledsen när vi skulle åka "Jag vill också följa med till sukhuset!" Han blev desto gladare när vi kom tillbaka, för då plockade Majlis fram en present som hon köpt till sin storebror. "Tack snälla Majlis!" sa Folke när han öppnade paketet innehållande en Findus-docka och en Pippi-peruk. "Jag vill ha Pettson också" sa Folke efter en stund och tittade mot babysittern. "Hörde du det Majlis? Folke vill ha en Pettson docka när han fyller år" sa jag. Folke vill gärna att Majlis ska dra honom i håret, för det gör nämligen Emmas lillebror i Emma böckerna, men han får nöja sig med att hon greppar tag om hans finger än så länge. Och fram med hushållspappret nu - "Jag älskar dig, lilla gubben" sa han när han låg och tittade på henne i morse.

Jag inser att vi har haft otrolig flax i vårdvalshysterin i Stockholm (passande nog så skriver DN om detta idag...) och lyckats pricka in en helg för barnafödande när det faktiskt var ganska lugnt på BB Stockholm. (När tid finnes, så ska ni få hela storyn om hur det gick till). Hur som helst, både barnmorskan på MVC, gynläkare och barnläkaren och annan personal som jag har träffat den här gången har varit otroligt bra och de har verkligen tagit sig tid. Jag är superimponerad och jättetacksam! Jag och Majlis hann även med att lämna en stor bukett blommor till barnmorskan som förlöste mig, för hon var helt otrolig! (Och heja mormor Gittan som jobbar med de nyblivna mödrarna på SÖS!)

Och idag var vi sista patienterna för dagen, så vi blev väldigt bra omhändertagna. Bara känslan av att själv kunna ta sig, bärandes på en bilbarnsstol, och fixa dagens besök utan problem känns ungefär lika stort som att gå på månen! Inte minsta antydan till yrsel den här gången, och Majlis är inte ens fyra dygn!

Majlis börjar få kläm på ätandet, hon är inte riktigt lika glupsk som sin bror, men hon fick beröm av barnmorskan för att hon hade bra sug och grepp. Jag har glömt/förträngt hur otroligt smärtsamt det är att amma de här första dygnen, men det är bara att härda ut och jag fick lite tips och råd av barnmorskan som tog blodprover på Majlis. Jag frågade om sköterskan  om jag fick väga henne, och hon passerade godkänt med 3330 gram.

Hörselprovet var utan anmärkning men hon är lite gul i hyn, så i morgon ska vi göra en kontroll till att värdena går ner. Heja Majlis! Även om du spelar i korpligan jämfört med Ilses fett-elitserie, så jobbar du på bra! (Skulle dock vara tacksam om jag kan få sova liiiiite mer på nätterna)

PS. För tillfället gör Majlis sin premiärtur med vagnen, och storebror åker ståbräda!

Närmare presentation

Vi blev faktiskt lite paffa att hon kom i tid (och enligt ultraljudet 39+2) och även om jag hade på känn att hon skulle vara mindre än Folke, så var hon oväntat liten - 3475 gram och 48 cm. Så det ska bli minst sagt intressant att lägga upp henne bredvid kalkonen Ilse! Och frågan är vad hon kommer väga nästa gång eftersom hon kräktes väldigt mycket fostervatten hela första dygnet.

Majlis är inte särskilt lik sin bror, det här är en ny variant av rasen Olson/Norlander.  Håret är ljusare och jag såg direkt att hon har Mickes ögon. Efter att ha konsulterat de fina bebisbilderna på Micke som nyfödd, så kan man nog konstatera att om Folke, förutom ögonen, var väldigt lik Micke så råder nog omvänt förhållande - Majlis har Mickes ögon men munnen, ansiktsform och näsa kommer nog från mig.

Och de har helt olika rörelsemönster. Majlis kryper ihop och drar händerna i ansiktet och drar upp benen i kors (och ibland så kommer en karatespark med den där foten jag känt under min högra lunga). Folke sträckte ut sig mest hela tiden och har aldrig gjort en antydan till att vilja ligga i fosterställning igen.

Natten har varit betydligt lugnare, även om Folke sovit oroligt och haft lite feber. Majlis har ätit var annan timme ungefär och tidigt i morse kom det ordentligt med mjölk och sedan dess har hon sett ut som en mjölkheroinist i koma. Själv har jag ägnat nattens timmar åt att slumra lite till och från och att gråta över att livet kan vara så här fantastiskt fint. Det går inte att sova när man har ett mirakel liggande bredvid sig! Jag har en känsla av att det kommer gå åt en hel del hushållspapper de närmsta dagarna...

Bilder på Majlis och Folke

Skål!

Jag ska dricka ett halvt glas vin i kväll är det tänkt och fira att världens finaste flicka är här. Ta mig tusan. Blodig biff och så opastöriserad brie på det. Micke: "Vi kan väl öppna en flaska rött så kan vi ta champagnen till helgen?" "Nej, nu får du öppna champagneflaskan" säger jag bestämt. Han försöker övertala mig igen..."Vi ska ju äta kött..." Jag svarar: "Nu har jag varit nykter i 9 månader, ÖPPNA FLASKAN!" Vi får väl vaska det som blir över...

En uppdatering från en tvåbarnsmor

Här kommer en uppdatering från den färskaste 2-barnsfamiljen på Karlbergsvägen:

Efter en helt fantastisk förlossning så kom vi hem i går eftermiddag. Folke och "Noffa" tog emot oss. Folke skrattade lite halvnervöst och tyckte nog att det varit lite jobbigt att vi hade åkt ifrån honom i lördags kväll. "Ni åkte bort till sukhuset, jag ville följa med" sa han lite besviken när vi pratade. Vi var själva väldigt överraskade att det blev just då, så ingen var nog riktigt förberedd. Men Folke var väldigt glad och nyfiken på Majlis vid hemkomsten och undersökte henne noggrant. Mest spännande var nog där "slangen på magen" suttit. Och princesstårtan som han sen fick inhandla.

"Ser du att mammas mage är borta nu när Majlis har kommit ut?" frågade jag Folke (en rätt riskfylld fråga när man samtalar med en superärlig 3-åring) "Ja, nu kan jag sitta i ditt knä igen" svarade Folke glatt. (I morse frågade han dock om det var en till bebis i magen - "Nej, mammas mage har ju varit jättestooooooor, så det tar ett tag innan den blir så där pytteliten igen" svarade jag)

Men man märker att det är en omställning för alla. Igår kväll så härjade vi runt, Majlis skulle ammas och vi försökte röja lite här hemma. Då tröttnade Folke på Majlishysterin och sa: "Majlis är dum"
"Tycker du att Majlis är dum? Varför det?" frågade jag. "Hon kriker! Vi kan lämna tillbaka henne i magen" tyckte Folke. Natten blev lite stökig, vi inne på "det andra dygnet" - mjölken har inte kommit och Majlis är hungrig och törstig och sover lite. Hon verkar dessutom ha svalt en hel del fostervatten och har kräkts rätt mycket. Folke vaknade två gånger och var ledsen, så det blev inte så mycket sömn. Men på dagen idag har det gått bättre. Folke är lite som han går på amfetamin eller något, han pratar högt och sjunger och klappar och ropar på Majlis. Det tar nog ett par dagar innan alla vant sig och coolat ner sig.

I morse så satt jag och tjöt i soffan när Folke pratade med Iris i telefon. "Jag har Majlis här!" inledde han samtalet. "Hon har en slang i magen" Sedan fortsatte en lång konversation mellan de två kusinerna och Folke berättade om Majlis "Hon har för liten mun för tårta. Och Ilse oxå!" Iris fick knappt en syl i vädret och Elin berättade sen att Iris sagt: "Folke, sluta prata så mycket!" De bestämde träff och att de skulle spela "banny" "Vi hörs sen då, Iris" avslutade Folke samtalet. "Mamma är bara glad" snörvlade jag när Folke tittade frågande på mina blöta kinder.

 Mer bilder och info kommer!

PS. Tusen tack för alla gratulationer!

Hemma

Nu har Majlis fått träffa storebror och ligger i sin säng och sover. Från det att vattnet gick tills vi är hemma på 24 h känns rätt bra jobbat!

Proudly presenting...

Igår den 5 februari klockan 21.26 kom Majlis ut till oss. Och jag som inte ens åt en
semla...

"Jenny! Vi har köpt Pillelinglass"

Folke har allt oftare börjat kalla oss för "Micke" och "Jenny". Det låter rätt roligt, men jag hoppas att han inte lagt "mamma" på hyllan för gott. Ett av Folkes nya intressen är "banny" efter att Micke köpt två små bandyklubbor. Folke vill spela banny mest hela tiden, så jag brukar ta med mig klubborna till dagis vid hämtning.

"Då så, mot Danderyd!"

Så lyder Mattias J's statusuppdatering på Facebook. Det känns lite väl läskigt att uppdatera hela bekantskapskretsen redan innan det är klart? Eller? Det kommer jag inte göra, det vet jag säkert. Tror till och med att jag vill komma hem först i lugn och ro.

Men visst gör Mattias den här fredagen lite mer spännande - han kanske lägger uppdateringar under förlossningen? Typ: "Öppen 7 cm, dricker nyponsoppa i landstingsrock". Måste logga in igen och kika!

Dagen D

Jaha, nu har jag tagit bort Majlis nedräknare. Jag vill liksom inte veta vad som händer med räkneverket i morgon. Så istället får ni titta på den fina Majlis-broschen som jag hittade i en antikaffär och som jag har tänkt ska sitta på vagnen.

Men inget verkar vara på gång, och jag tror (och hoppas) att det blir dags till nästa helg. Dels för att jag gick över ett par dagar med Folke, dels för att de faktiskt flyttade datumet framåt ett par dagar efter ultraljudet. Hur som helst, hon kommer ju när hon kommer! Och än har jag inte tröttnat på att vänta!

Idag är det rensning i bokhyllan och sedan ska jag nog prova ett beprövat trick - mandelmassa. Micke och jag hade nämligen med oss semlor innan Oliver föddes och redan på kvällen var det dags för Sara och Jonas att åka in till BB. Det blir dock i måttliga mängder, för helst vill jag tillbringa helgen i lugn och ro här hemma. Men i slutet av nästa vecka så kanske jag i ren desperation kastar i mig en 7-8 stycken.

Bilder från januari

 Snölek med Johan och Albin i Hagaparken

 En tunnel!

 Snöskulptur

Folke & Majlis 

"Jag är stor Ekenkille"