På trappan

Alternativ användning

I samband med den årliga kräftskivan så blev det familjeloppis. Det vill säga mor och far tog med en herrans massa saker de ville blev av med. Bland annat ett trettiotal små dukar som fyrbarnsmamman virkat på lediga stunder (?) att ha mellan tallrikar (?) alternativt sys samman som överkast (?). Så här 40 år senare så visar det sig att Majlis älskar dem, förvarar dem säkert i sin Briospis och ägnar timmar åt att arrangera dem. Lite otippat kanske.

Helt otroligt!

view full image

"Alltså den glädjen, när man sitter och dricker kaffe och hör ett litet knastrande under kylskåpet och hittar hamstern mumsande på en gammal cheese ball - @epersdottern "

Missing Ken

Jo, så var det en mindre munter sak att berätta. Vår lilla trevliga och sociala Ken har försvunnit någonstans i vår halvröriga fyrrummare. Han har fullkomligt älskat att komma ut ur buren och varje gång Folke eller jag har kommit fram så har han ivrigt börjat springa runt. Dessutom är han en fena på att klättra, har aldrig sett på maken, han har svingat sig runt med tassarna i burtaket. Det var liksom givet - om han får möjlighet, så tar han sig ut.

Mickes min var helt obetalbar när jag konstaterade i torsdagskväll att Folke och Milton lyft på burtaket och inte satt dit det ordentligt och att Ken var borta. "Kommer han gnaga sönder ledningar eller springa upp i sängen när vi sover?" frågade Micke med blek min.  Vi jagade runt och lockade och ställde upp buren och jag sa att tyvärr att vi inte behöver vara rädda för att han hinner göra någon större skada innan han törstar ihjäl. Däremot så finns det nog en större risk att vi hittar honom mumifierad i en gammal bakform om ett år eller två. Så nu hoppas jag faktiskt att slutet gick snabbt och att han sprang ut i trapphuset och mötte grannens katt.

På jobbet visade sig att nästan alla av mina äldre och mer rutinerade kollegor hade hamsterhistorier att berätta. Det verkar liksom höra till att de rymt, försvunnit in bakom garderober eller dött och blivit utbytta utan barnens vetskap. Jag har försökt att hålla stämningen uppe här hemma - det finns ju faktiskt en liten chans att han hittar tillbaka till buren - men Folke blev bryskt informerad av Angus (Hellmans har också blivit av med en av sina - den rymde nattetid i somras) "Du Folke - han kan vara precis vart som helst. Han kommer in ett nyckelhål förstår du. Du får ställa in dig på det värsta - han är död - och så får ni köpa en ny"

Min fina tjej

Tänk att vi skulle få en sådan glad (och bestämd) tjej. Hon är som en bubblande kramgo nallebjörn. Numera så går det inte att få henne att sova på Rönnen. "Näe" säger hon bestämt och skakar på huvudet när Helena frågar. Men Helena berättar hur Majlis och Astrid sitter så tyst och fint och läser och jobbar medan hon får de andra barnen att somna. Sedan bär det ut på gården och det är förvånansvärt hur mycket hon orkar trots den där skippade luren.  

Min fina pojke

De senaste veckorna har det flera gånger slagit mig hur stor Folke har blivit. Det är en väldig skillnad att ha en fyraåring och sedan nu, snart en sexåring. Bara att konstatera, småbarnsåren är faktiskt över.

Och så kommer dagen när man hör hur det skramla i köket och man får frukost på sängen av sin son.

Livet blir inte bättre än så här!