Får ju knappt plats på bild nuförtiden.
torsdag, oktober 24, 2013
söndag, oktober 20, 2013
lördag, oktober 19, 2013
onsdag, oktober 09, 2013
Fredagsfilm
Vi har för övrigt möblerat om lite här hemma. Efter att ha konstaterat att vi konstant hade leksaker i mer eller mindre alla rum så insåg vi behovet av en rockad. Barnen har således fått flytta in i vardagsrummet. Sofforna har flyttat in i matrummet och skrivbordet in i barnens gamla rum. Det blev mycket bra. Och både Folke och Majlis är nöjda med sina stora sängar (som vi iskallt räknar med ska användas tills de fyller 25).
Prinsessextravaganza
Fler bemärkelsedagar: Busiga Ilse Inga-Lisa Buurman fyllde 3 år häromdagen.
Majlis var i himmelriket när prinsessklänningarna åkte fram.
Majlis var i himmelriket när prinsessklänningarna åkte fram.
"Natt i staden"
Oj vad tiden går fort. Hösten är här nu och det blir allt mörkare om kvällarna. "Det är natt i staden" säger Majlis när hon tittar ut. Man kan inte låta bli att undra, var får barn allt ifrån?
Vi har hunnit med en hel del senaste tiden. Ett besök på västkusten; farfar och farmor mötte upp i Göteborg och Majlis och Folke fick kampera med dem medan jag och Micke åkte vidare till Grundsund. Där blev det nykokt hummer, höstväder och lämplig dryck i dagarna två. Fantastiskt trevligt. Och Folke och Majlis var förstås lyriska när vi möttes upp igen på centralstationen för att ta tåget hem. "Igen farfar, farmor och Ann-Christin" blev Majlis mantra veckan efter.
Jag och syrran gick och fyllde 37. Ja, oj vad tiden går fort. Vi blev firade med lite extra benböj hos Sophie där på morgonen, numera så tränar jag klockan 7.00 och Elin tiden efter. Elin såg lite sur ut att jag outat oss. "Ja ska jag leva" sjöng Majlis när jag kom hem och så blev det tårta för att kompensera för de där eventuella kalorierna som tappats på morgonen. Och sedan hann jag och Elin med ett glas vin på stan, det måste vara det bästa med att vara tvilling - man har alltid någon som vill fira ordentligt.
Majlis sjunger mest hela tiden. Hon fullkomligt älskar "siken" - barnmusiken som vi går på tisdagar. Folke går numera i blåbärskören. Han är nog inte lika fokuserad som Majlis men verkar tycka det är roligt. Och jag ser fram emot luciatåget i Norrmalmskyrkan (fin sossegrå 60-talsbyggnad!)
Vi har hunnit med en hel del senaste tiden. Ett besök på västkusten; farfar och farmor mötte upp i Göteborg och Majlis och Folke fick kampera med dem medan jag och Micke åkte vidare till Grundsund. Där blev det nykokt hummer, höstväder och lämplig dryck i dagarna två. Fantastiskt trevligt. Och Folke och Majlis var förstås lyriska när vi möttes upp igen på centralstationen för att ta tåget hem. "Igen farfar, farmor och Ann-Christin" blev Majlis mantra veckan efter.
Jag och syrran gick och fyllde 37. Ja, oj vad tiden går fort. Vi blev firade med lite extra benböj hos Sophie där på morgonen, numera så tränar jag klockan 7.00 och Elin tiden efter. Elin såg lite sur ut att jag outat oss. "Ja ska jag leva" sjöng Majlis när jag kom hem och så blev det tårta för att kompensera för de där eventuella kalorierna som tappats på morgonen. Och sedan hann jag och Elin med ett glas vin på stan, det måste vara det bästa med att vara tvilling - man har alltid någon som vill fira ordentligt.
Majlis sjunger mest hela tiden. Hon fullkomligt älskar "siken" - barnmusiken som vi går på tisdagar. Folke går numera i blåbärskören. Han är nog inte lika fokuserad som Majlis men verkar tycka det är roligt. Och jag ser fram emot luciatåget i Norrmalmskyrkan (fin sossegrå 60-talsbyggnad!)
söndag, september 15, 2013
Alternativ användning
I samband med den årliga kräftskivan så blev det familjeloppis. Det vill säga mor och far tog med en herrans massa saker de ville blev av med. Bland annat ett trettiotal små dukar som fyrbarnsmamman virkat på lediga stunder (?) att ha mellan tallrikar (?) alternativt sys samman som överkast (?). Så här 40 år senare så visar det sig att Majlis älskar dem, förvarar dem säkert i sin Briospis och ägnar timmar åt att arrangera dem. Lite otippat kanske.
söndag, september 01, 2013
Helt otroligt!

view full image
"Alltså den glädjen, när man sitter och dricker kaffe och hör ett litet knastrande under kylskåpet och hittar hamstern mumsande på en gammal cheese ball - @epersdottern "
Missing Ken
Jo, så var det en mindre munter sak att berätta. Vår lilla trevliga och sociala Ken har försvunnit någonstans i vår halvröriga fyrrummare. Han har fullkomligt älskat att komma ut ur buren och varje gång Folke eller jag har kommit fram så har han ivrigt börjat springa runt. Dessutom är han en fena på att klättra, har aldrig sett på maken, han har svingat sig runt med tassarna i burtaket. Det var liksom givet - om han får möjlighet, så tar han sig ut.
Mickes min var helt obetalbar när jag konstaterade i torsdagskväll att Folke och Milton lyft på burtaket och inte satt dit det ordentligt och att Ken var borta. "Kommer han gnaga sönder ledningar eller springa upp i sängen när vi sover?" frågade Micke med blek min. Vi jagade runt och lockade och ställde upp buren och jag sa att tyvärr att vi inte behöver vara rädda för att han hinner göra någon större skada innan han törstar ihjäl. Däremot så finns det nog en större risk att vi hittar honom mumifierad i en gammal bakform om ett år eller två. Så nu hoppas jag faktiskt att slutet gick snabbt och att han sprang ut i trapphuset och mötte grannens katt.
På jobbet visade sig att nästan alla av mina äldre och mer rutinerade kollegor hade hamsterhistorier att berätta. Det verkar liksom höra till att de rymt, försvunnit in bakom garderober eller dött och blivit utbytta utan barnens vetskap. Jag har försökt att hålla stämningen uppe här hemma - det finns ju faktiskt en liten chans att han hittar tillbaka till buren - men Folke blev bryskt informerad av Angus (Hellmans har också blivit av med en av sina - den rymde nattetid i somras) "Du Folke - han kan vara precis vart som helst. Han kommer in ett nyckelhål förstår du. Du får ställa in dig på det värsta - han är död - och så får ni köpa en ny"
Mickes min var helt obetalbar när jag konstaterade i torsdagskväll att Folke och Milton lyft på burtaket och inte satt dit det ordentligt och att Ken var borta. "Kommer han gnaga sönder ledningar eller springa upp i sängen när vi sover?" frågade Micke med blek min. Vi jagade runt och lockade och ställde upp buren och jag sa att tyvärr att vi inte behöver vara rädda för att han hinner göra någon större skada innan han törstar ihjäl. Däremot så finns det nog en större risk att vi hittar honom mumifierad i en gammal bakform om ett år eller två. Så nu hoppas jag faktiskt att slutet gick snabbt och att han sprang ut i trapphuset och mötte grannens katt.
På jobbet visade sig att nästan alla av mina äldre och mer rutinerade kollegor hade hamsterhistorier att berätta. Det verkar liksom höra till att de rymt, försvunnit in bakom garderober eller dött och blivit utbytta utan barnens vetskap. Jag har försökt att hålla stämningen uppe här hemma - det finns ju faktiskt en liten chans att han hittar tillbaka till buren - men Folke blev bryskt informerad av Angus (Hellmans har också blivit av med en av sina - den rymde nattetid i somras) "Du Folke - han kan vara precis vart som helst. Han kommer in ett nyckelhål förstår du. Du får ställa in dig på det värsta - han är död - och så får ni köpa en ny"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
