Lilla Mufflan sover visserligen ganska bra på natten, men har vaknat ovanligt många gånger för att äta. Förmiddagarna har hon sedan sovit en långlur, medan det på eftermiddagarna känts som hon sovit 15-20 minuter pass. På kvällarna har hon varit som förbytt och skrikit i högan sky så fort man har lagt henne ifrån sig. "Hon måste vara sjuk" sa jag till Micke i onsdags. Tills jag kom på det igen - en ny fas förstås. Konsulterade boken och insåg shit! det här den jobbigaste omgången. Minns precis hur det var med Folke. Och det var ju inte direkt upplyftande att läsa att "den här gången håller sig utvecklingsfasen i sig betydligt längre, upp till fem veckor"
Men nästa vecka ska vi på semester. Och det jag längtar efter är att vi kommer vara två vuxna dygnet runt, och kanske helt crazy, kunna få ihop 8 timmar någon natt!
UPDATE: Fast nu blev jag på gott humör efter att ha tittat tillbaka på gamla inlägg som skrevs när Folke var ungefär lika gammal som Majlis. Det är nu lipandet börjar, det var Folkes signum ett bra tag!
![]() |
| Tunga anno 2008 |

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar